KungsgardenCats, Vardag & Show

Alla inlägg under juni 2010

Av Ullis Lindblom Granlid - 29 juni 2010 22:00

Vi fortsätter på temat lyckade uppfödningar, och kollar in lite pälsar.


Vår allra allra flådigaste pälskvalitet sitter på vår fina "Hemula"..
Eh ja alltså Strawberry Fields heter hon ju, men Fifi påstår hon liknar Hemulen i Mumintrollen... Så tjaa..det blir väl hennes vardagsnamn då..   


Nåväl, hur som helst är det inget muminaktigt alls över hennes päls! Och nu talar vi i första hand om kvalitet och lyster. Mönster  tar vi en annan dag.

Så fort hon lämnat mammas mage märktes det redan på det halvtorra stadiet att hennes päls var magisk...På långt håll.. Hon är ju en av de små snittade bebisarna, och när sköterskan kom ut och la henne i Fifis händer såg jag från min plats i den andra soffan att hon glänste som vaxpolerad....{#}! Jag sa direkt att - "det där är en keeper, hon kommer stanna här!"

Då är det ju nu så för min del att jag väljer normalt aldrig någonsin ut en kattunge bara på pälsen eller mönstret, för mig är typen alltid nr 1.
I normala fall som sagt....men denna donna liknade inget annat nyfött knytte jag sett, och allt eftersom veckorna gått har det bara bekräftats. Inte ett hår av fuzzypäls har nuddat hennes lilla kropp, utan hon har  varit som "like painted on" genom hela barndomen. Tolv veckor gammal har hon en päls som många vuxna kissar skulle blänga avundsjukt på...

Turligt nog är det mesta annat riktigt fint på henne också, så jag behöver inte ens försvara min galenskap att ta beslutet att spara fem minuter efter födsel...{#}

Genetiskt tror jag mig vara ganska säker på var det kommer ifrån. Mamma Ecstacy är i sig en väldigt lyckad madam inte minst vad gäller pälskvalitéer. Den är kort blank o silkesmjuk. Där har Lama o Catwalk nog bidragit med lika delar av de goda förutsättningarna, vilket gav full pott i just Exi.
Sen tror jag Coopers pappa Stormy har varit vänlig nog att skicka sina pälsgener in i framtiden just på denna lilla tjej. Han har en alldeles makalös stass och den dyker upp ibland hos Absolutley flera generationer framåt. Så alltså även här.

Som alltid med saker som kommer från två håll blir det ju dubbelt så bra- eller dåligt....{#}
Det är svårt att fånga hennes speciella päls på bild, ofta slår blixten emot den blanka ytan och det blir bara knas. Men en liten upfattning om klarhet o kontrast på nyvaxad botten kan man ändå få.

Hurra va vi e glada för henne!{#}

12 veckors päls

9 veckors päls


7 veckor


2 veckor


Nyfödd



Farfar & mamsen- lyxiga pälsklingar!



Av Ullis Lindblom Granlid - 26 juni 2010 22:00


 


Som många vet, antingen för att de känner oss, eller för att de själva har frågat och fått nej {#}, så är vi väldigt kinkiga med att dela med oss av våra kissar för avel.
Alla har vi olika ideal och mål med vårt avlande, och hur vi vill se bengalrasen utvecklas i framtiden. OCH olika vägar hur vi tror oss nå dit hän.

Personligen har jag ett par saker jag inte riktigt kan ställa mig bakom:

Att alla ska jobba med samma linjer, man "måste" dela med sig för "rasens bästa"...

Att alla "felfria" katter håller avelskvalitet.

Det här är ju två saker som i mångt och mycket går in i varann, så jag drar mina åsikter om det hela bara.
Bengalen är en ras som har en rätt bred genetisk avelsbas- globalt. Sverige är dock inte alltför stort, och de allra flesta uppfödare jobbar med katter födda i Sverige, kanske i bästa fall efter en något nyare importerad pappa, men i det stora hela efter linjer vi haft länge här hemma. Dessutom är det ju tyvärr så, efter som de allra flesta har de stora "flotta" mönstrena för ögonen är minst 70% av de katter som importeras från samma linjer... Kolla bakåt i era kissar, "som ju faktiskt har en importerad förälder" om det inte står "GOGEES" ett par generationer bak, och inte bara en gång....

Gogees är en amerikansk storproducent som var en de första att bidra med fantastiska mönster och färger. Absolut till stor nytta för rasen, men eftersom det inte var så vanligt för ett 10-tal år sedan ville ju såklart "alla" ha deras katter. Som allt där pengar styr prutas det ju tragiskt nog på andra viktiga aspekter. Idag är det inte alls överkurs att härleda mycket av både HCM- och FIP-problematik inom bengalen till vissa av dessa- och ett par andra överexponerade linjer. Vilket gör att vi idag ser som veterinärerna uttrycker det " oroande hög andel  bengaler med FIP " och en ökande HCM-problematik.. {#} Jag är helt övertygad om att inte en enda uppfödare egentligen vill bidra till att det ökar, utan det handlar om okunskap och strutssyndromet: "det händer inte mina katter- det ligger så långt bak".

Tyvärr är ju genetik lite som internet...Det som en gång sänds ut där ligger kvar för evigt...Så också generna efter den farfarsfar som visat sig producera en lång rad HCM-katter...

Vi kan absolut inte skrota alla linjer som har "bad cats" i stamtavlan, men vi kan öka medvetenheten om vad vi har och avla klokt och sunt framåt för att komma ur och minska antalet genetiska markörer genom systematisk utavel från de drabbade kissarna. I USA har man gjort den erfarenheten att när de drabbade katterna och deras nära släktingar väl "trillat ur stamtavlan" dvs hamnat i 6e generation, ger de sällan något problem. Men fyller man då ständigt på med samma linjer i olika varianter framifrån.. jaa då blir det ju aldrig så. Utan "internetbanken" fylls ständigt upp...

Var försiktig med linjeavel på linjer ni inte har full koll på! Och då menar jag verkligen full koll!!! Som det är idag kan jag gå in på flera svenska hemsidor och hitta katter med problemkatter nära i stamtavlan som sedan linjeavlats med samma linjer igen...och deras avkommor i sin tur linjeavlas vidare på det samma...
En annan variant är att använda en hane med helsyskon som har hjärtproblem, trots att man VET och att den aktuella hanen inte är gammal nog att hunnit bevisa sin sundhet, och till råga på allt när honan inte har hunnit få scannade avkommor heller..
Ja det ger mig skrämselhicka BIG TIME!! {#} Dessutom när det är till honor som inte ägs av hankatthållaren, då är man modig! Stort ansvar att ta.
Eller som att det nyligen importerats en hane till Skandinavien med STORA bakomliggande hälsoproblem, både vad gäller hans tidgare egna avkommor och hans föräldrar och farföräldrar... Känns riktigt olustigt. I USA är detta en het potatis just nu.

Att man har en hona tex som lämnat en del osunda avkommor MÅSTE inte betyda att hon ska ur avel, men det BÖR betyda att man återvänder till en tidigare kombinaton som fungerat , eller söker en helt ny kombo med utavel som man hoppas ska slå väl ut. Inga omparningar om det tidigare gett defekter som tex förutom ovan nämnda,  flatchest eller gomspalt.

Som jag sagt så många gånger; Vi kommer alla drabbas av motgångar och bakslag i våra avelsprogram, men man kan iallafall göra det man kan för att försöka undvika det.

Att sen sälja alla ungar i en kull till avel, det fattar jag bara inte... Jo låt vara om det är en till USA, en i Sydeuropa å en här hemma då.... OM nu kullen mot förmodan skulle hålla den magiska kvalitén rakt över, vilket jag hittills bara sett på enstaka kullar i USA och där har ändå bara typ max 2 indivder sålts till avel. Medans hos andra, tex Dazzledots är det mer regel än undantag att alla ungarna går iväg till hugade spekulanter för reproduktion, trots uppenbara brister både i typ å stamtavla... Dessutom är de redan borttingade vid  mycket späd ålder, vilket gör det hela ännu mer absurt. De avelsdjur vi säljer är "on hold" tills vi verkligen ser att det ÄR en lovande unge, vilket garanterat tar mer än 5 dagar för alla! Snarare minst 6 veckor... Håller de sen inte måttet vid leverans så blir det inget. Då får uppfödaren vänta på en senare. Sedan lämnar vi naturligtvis 5 års garanti för HCM - dvs injuknar kissen får man en ny. Klen tröst för ägaren men viktig policy för oss!

Vad som sen är avelskvalitéer är ju ett minst lika lååångt kapitel som detta, så det får ha ett eget inlägg en annan dag. Det behöver absolut inte vara den på ytan "perfekta" katten. Olika program behöver olika egenskaper.

Jag har mindre problem med att en hane som inte är så flashig o känd men med sunda linjer och harmoniskt utseende får träffa lite rara flickor än att den där supersnyggingen betäcker hela Sveriges honbestånd. Spridning!

Avel är ju som vi alla vet en STOR hemlis {#} med många överraskningar för oss eldsjälar, så inte alltid självklart vad som ska lämna det bästa...

Att man tar många kullar på en hane är helt ok, OM 80% går till sällskap! OCH om man både scannar  regelbundet och följer upp avkommornas hälsa och temperament! En hane kan ju utan inverkan på aveln ha flera hundra söta soffpotatisbarn, OM de bara har hälsan. I år blir det därför lite av ett mellanår för Cooper, vi kommer endast para någon enstaka mer hona, så vi hinner följa upp hans tidigare avkommor och se att de utvecklas som de ska innan vi vågar erbjuda fler stora, underbart gosiga leopardungar till de som önskar. Trots att han fått ganska många barn har vi bara släppt tre honor för avel inom Sverige, förutom de vi själva sparat. Känns alldeles tillräckligt!

Nu får Lennon jobba lite för brödfödan ett tag. Lama är ju fortfarande fertil och har haft en paus på nästan ett och ett halvt år från aveln, inga otäckheter på hans barn har dykt upp hittills så nu känns det jätteroligt att så småningom få använda honom lite igen! {#} Han är fortfarande en toppindivid som har mkt att bidra med, men där får man passa på att hans linjer-som dock är väldigt bra hälsomässigt- inte sprids överallt, de finns i ganska riklig upplaga. Så kontroll är som alltid nyckeln. Vi sparar själva o resten går till sällskap.

Vi sliter alla med svansknickar o vitfläckar som ligger djupt rotade inom rasen, men alltså, det är ju bara våran fåfänga att göra estetiskt perfekta kissar som tar stryk av det, inte kissarna, de lever lyckligt ovetandes långa fina liv med en vit klutt på fel ställe eller en osynlig bump på svanstippen! Därmed INTE sagt jag tycker man ska avla okontrollerat på de problemen, och speciellt måste man veta skillnad på knickar o knickar...alla typer är inte harmlösa.

Vi samarbetar gärna med andra uppfödare- som tänker som vi. Visst har vi alla något att erbjuda varann i våra program, även om jag inte ser det så enkelt som att "vi har stora katter - vad har ni.. ska vi byta?.." {#} Tog detta som exempel lite raljant eftersom vi har tröttnat lite på att höra att våra katter "bara vinner för att de är stora"... Så enkelspårig är ingen domare eller inte ens vi som uppfödare... Men vi har valt att fokusera på att bygga den berömda ladan först, och även om vi redan grundmålar toppenfint så ska vi bygga fler detaljer ordentligt innan vi koncentrerar oss på att hitta exakt rätt fasadputs!{#} Avel tar tid, om den ska bli bra.

Man behöver absolut samarbete för att utvecklas, om man inte har plats att hålla en hel zoologisk park av bengaler...vilket ju vore en riktig dröm..{#}

Vi vill bara vara säkra på att vårt avelsarbete inte går åt skogen redan på en generations obetänksamt parande, eller mixas med linjer som de inte passar med.... Alla måste ju få avla efter eget huvud, så därför kan vi bara kontrollera hur våra linjer används i det enda första steget just när vi släpper dem. Även om man sätter restriktioner kan man ju inte bakbinda någon utan varje uppfödare måste ju få planera sina egna mål, även om de äger en uppfödningfrån oss.
Som det är nu känns det bra. Vi har några uppfödare vi känt länge och verkligen respekterar, det kommer antagligen tillkomma ett par efterhand - jättroligt isåfall, men det får ta tid. Precis som det gjort att hitta de vi jobbar med nu. Dessutom är det ju så att vi har våra amerikanska uppfödarvänners önskningar att ta hänsyn till, vi har hårdare restriktioner på någon kisse och färre på andra. Men muntliga löften är för mig ett lika stort ansvar, och vi säljer aldrig en endaste avelskatt från våra amerikanske linjer utan att uppfödaren har gett sitt godkännande. Tillit, förtroende och respekt för andras 30 åriga arbete, det är för oss en självklarhet.

Jag vill bara avsluta med att säga att vi verkligen respekterar alla uppfödare som jobbar hårt för rasen, och att vi har kommit en bra bit påväg här i lilla Sverige! Ni är alla våra vänner och vi ser fram emot att umgås å byta tankar på många roliga utställningar inte minst, finns inget bättre än att nörda in i bengalträsket och höra andras vägar och åsikter!

Keep up the good work! Behöver någon någon några råd eller såklart bara bolla ideér så tycker vi det är toppen intressant, vi dryftar själva våra funderingar så våra vänner har stora skavsår i öronen {#}.
En liten hjälp på vägen vad gäller hälsan i linjerna är denna väl ihopsatta lista över kissar som upprepade gånger dyker upp i HCM-problematiken...Gå igenom era stamtavlor och se vad ni har, detta är såklart bara en droppe i havet, men katter som har officiella papper i ärendet och därmed kan offentligöras. Få inte panik sen men avla klokt bort från dessa linjer.
Det här är inte en personlig åsikt utanbara kalla fakta.

http://www.illicobengals.dk/HCM_positive_Bengals-OFFICIAL.pdf

Resten av mitt inlägg är såklart min världsbild! {#}
Längsta inlägget hittills... heelt emot alla bloggregler... {#}


Av Ullis Lindblom Granlid - 23 juni 2010 22:00






Blogg kungsgardencats :Vardag & show i vårt bengalkatteri..., Lyckat!


Ett drömhuvud!

 

I aveln strävar man ju efter masor av olika saker...den kompletta katten är  naturligtvis långt ifrån uppnådd, det är väl det som gör vår strävan så intressant!

Tänkte visa några av våra mest lyckade kissar, i olika delar...

Idag vill jag fokusera på Qhikiza - afrikanska för "stor flicka" och det har hon varit sen pyttetiden {#} Typmässigt är hon en av våra allra bästa uppfödningar.

Hon förenar det  jag så hett vill ha in från våra USA-linjer, med det bästa från Lamasidan. Ett helt fantastiskt huvud inte minst! Härligt brett och rejält, med lejonnos, intensiv blick o rundade öron. Lagom långt för att jag ska hetsa upp mig av lycka och ändå inom Fifes ramar, de runda formerna finns där fortfarande! {#} Kroppen är ovanligt djup för att höra till en hona, ingen sugrörsstil här inte! Benen redan nu medium i höjd och rejäl benstomme. Hon kommer bli alldeles tillräckligt stor, inte minst med tanke på den massa hon har. Jag har sagt det förut- alla bengaler behöver inte vara i Coopersize, men de behöver absolut en rejäl benstomme!!! Qhisan är verkligen byggd som en liten djungelkissa! Att hon dessutom har en underbar vetefärg och vackert mönster i fint flyt, det är ju en stor bonus! Jag hade nog älskat henne om hon så varit gråtickad också.

Profil och kroppstyp av bästaste klass! {#}


Fantastisk höjd över pannan, härligt tydligt avslut vid nos o käkpartiet...


En liten "fuling" precis på rätt sätt! Hennes fördelar syntes redan här tydligt, ingen kattungesött kisse kanske men såå underbar!

 

Presentation


Följ våra oss och prickiga små leoparder i vår vardag och på våra äventyr!

Senaste inläggen

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2010 >>>

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik

RSS


Skapa flashcards