Universums mest lyckade import...

Cooper kom med meddelandet;
"If you dont like him OR if he turns green or purple or
anything- just say it and we send you another one!"
Om nån undrar så har vi aldrig funderat på att uttnyttja
erbjudandet, även om han nu SKULLE bli lila...   

Jag tänkte dela med mig lite av mina erfarenheter av import. Det är oerhört spännande att vänta hem en liten kisse från nån stans far way- eller åka och hämta själv kanske tom..

Det är ju inte bara så att det är så lätt att boka en goding och sen så kommer allt gå perfekt.. Nä. I allfall inte av den erfarenhet jag och en del av våra vänner har gjort.

98% av alla importer bör ju vara avelskatter, plus en och annan utställningskisse kanske i kastratform. Eller ja i och för sig en kelgris av ovanlig sort, så man kanske måste gå utanför landet. Men som sagt de allra flesta är ju avelskatter.
Det ställer  större krav på individen än om det bara är en soffliggare. Plötsligt får inte några avvikelser i päls, färg, mönster eller kropp finnas. Om katten kommer från Sverige, eller ett grannland är det ju lätt att själv ha kontrollen över detta och kunna checka så man får hem precis det man önskat. Finns katten på andra sidan Atlanten blir det genast mer komplicerat... 

Vår egen allra första import var en liten kattflicka från England. Många år sen nu, och vi var oerfarna och gjorde så gott vi kunde. Jag kontaktade en uppfödare som jag visste hade gott rykte och var van att exportera. Efter att ha valt ut lilla kissen med mycket vånda, det är inte lätt att sitta med enbart bilder och tro sig veta vad man ser. Var lite besviken på uppfödaren här som inte ville vägleda. Hon höll sig väldigt neutral utan att ta någon speciell del i mitt resonemang eller val. Jag kan på ett sätt förstå att man inte vill vara "skyldig" till vad någon väljer, men jag ser det mer som ett uppfödaransvar att hjälpa någon som inte har annat än bilder att tillgå.

Hur som helst kom lilla fröken hem, skyggare än vi väntat oss, men tänkte mer att det var väl som hon var i sinnet. Med lite mer information och bekanta som besökt stället hon kom ifrån har vi nu i efterhand förstått de växer upp utan speciellt mycket människokontakt, och då blir bengalen lite skygg o vild.
Vi la många många timmar kärlek och närhet på henne och hade stor hjälp av vår prins Lama, som är världens bästa kattvän. Alla kissar smälter för honom och vill bara hänga med honom alltid  Dit han gick gick också hon!
Hon accepterade oss så småningom fullt ut men förblev för alltid lite speciell och avvaktande mot främlingar.
Dessvärre uppdagades det rätt snart på utställning att hon hade en liten vit fläck som det kallas - ett färgfel i pälsen helt enkelt. Den var liten med syntes tydligt där den satt i halsgropen... Gissa om vi blev besvikna! Vår dyra, hett efterlängtade importkatt som skulle göra stor nytta både för vår avel och följa med oss på show...
Jag kan utan att känna mig orättvis säga att detta skulle uppfödaren ha känt till. 

Dvs antingen gjorde hon det eller så hade hon slarvat med att kolla igenom katten ordentligt. För fläcken fanns där från början, det tog bara två veckor innan den upptäcktes av en rutinerad domare resp rut.uppfödare på samma utställning.
Mina mer rutinerade uppfödarvänner sa genast att det där skulle vi ju få en ny katt för. Kan låta krasst för er sällskapskattägare, men det innebär ju inte att "orginalkatten" kastas i soporna och ersätts. Men hon bör bli kastrat och man ska då kunna få en ersättningskatt av en seriös uppfödare.
Jag mailade naturligtvis om detta fel direkt men fick endast till svar att åh det finns så mycket vitfläck på bengal så det får man leva med och "avla runt" som det kallas..

What??  Vi var mycket besvikna och förvånade.  Vi tog ett par kullar på henne, men hon lämnade sina små kritvita hårstrån vidare i ganska stor utsträckning så sen kastrerades hon betydligt tidigare än vad vi hade planerat. Att "avla runt" var inte något vi lyckats med iallafall. 
Ännu ett par  kissar togs hem från England, men ingen av dem var utan fel. Kanske allra jobbigaste var detta att de var så skygga och man tvingades inse att många uppfödare i England hade en helt annan syn på katthållning än vad vi var vana vid.
Flera vänner har besökt dessa ställen genom åren och buruppfödning är vanligt förekommande tyvärr..  Det går aldrig riktigt att reparera den tiden i förtroende som gått förlorad under katten tre - fyra första månader. Sorgligt.

Otaliga är de uppfödarvänner jag känner som stått med engelsk import med svansknick, vitfläck, genetiskt defekta katter.. You name it. Och inte en endaste gång har så vitt jag vet uppfödaren erbjudit en ny katt. Möjligen att köpa en ny avelskatt till sällskapspris, men med importkostnader så blir det massa pengar det med.. 

Klart vidbränd av dessa upplevelser så sökte vi oss så småningom vidare ut i världen.
Genom våra sen tidigare goda vänner på Mainstreet Bengals fick vi en god ingång till vår drömuppfödare.. Absolutely. Eva (Benga bengals) och jag surfade som galningar nätterna igenom i jakt på en hane som skulle vara speciell och enastående.. När vi stötte på Gails hemsida och såg att hon samarbetade med Debbie på Mainstreet kändes det hoppfullt minst sagt. Jag visste flera i Sverige och Europa som sedan tidigare hade mycket fina katter från Debbie så vi kastade oss förhoppningsfullt ut i denna spännande process. Att kunna bli rekomenderad av någon är oerhört viktigt, man får ett helt annat bemötande! Inte lätt för dem på andra sidan heller att sitta där med sina kattungar och bara hoppas de skickas till något bra liv...

Ingen behöver väl knappast upplysas om att vi varit 200% nöjda med detta samarbete som förutom fantastiska katter gett oss vänner för livet. 

Men alla har inte samma tur.. Ska berätta lite om vänners äventyr i importdjungeln.

Vi har två uppfödarvänner- som dock inte bor i Sverige- som fått hem den oerhört svårbehandlade parasiten Tritrichomonas foetus. Den amerikanska näst intill resistenta varianten.. De köpte båda katt av samma, en mkt framgångrik namnkunnig amerikansk uppfödare, med många års erfarenhet. 

När det uppdagades att katten som kommit hem spridit denna parasit inom kattbeståndet fanns inte helt oväntat ingen hjälp att få från uppfödaren..
Först långt senare efter många intensiva påtryckningar även av förbundet orkade hon åtminstone dela med sig av medicinen- som inte går att köpa i Europa. Hon hade uppenbarligen stor vana och visste allt om dosering och behandling..

Det hela innebar att båda dessa katterier fick stänga sin uppfödning under ett års tid, och kastrera ett antal avelsdjur som förblev "friskbärare" som det kallas när katten själv mår bra men fortsätter att dela parasiten till de andra katterna i beståndet.
Det här får ju förutom allt jobb som måste läggas ner för att komma till rätta med problemet stora ekonomiska följder. Bara för det att man ville förbättra sin avelsbas och ta hem en fin katt.... !
En annan väninna bokade en fin fin kattdam i USA, frågade nogsamt om katten var kontrollerad för parasiter och naturligvis avmaskad. Och hur hon var i storlek. Allt var ju såklart bara bra. När katten väl var betald till fullo så nämner uppfödaren att hon är lite liten (detta var en vuxen katt) . Köparen bestämde sig trots detta för att ta hem katten som nu ändå var betald för inga pengars kulle återbetalas utan alternativet var att vänta på annan katt. Vilket inte var intressant för det var bara denna kombination hon ville ha.
Hem kommer en mkt liten mager kisse (2,5 kg!)- dock oerhört social och trevlig. Men för säkerhets skull görs parasitproverna om, hon ser ju inte helt frisk ut... Och då visar det sig att katten har spolmask!! Den allra mest facila lättbehandlade masken av alla, dvs hon hade inte ens avmaskats med vanligt maskmedel! Dessutom hade hon även Giardia, en mkt besvärlig parasit att bli av med, och katten fick  leva flera månader isolerad i badrum under behandlingstiden. Inte det sätt man hoppas kunna ta emot sin nya prinsessa på direkt.. Uppfödarens ursäkter var urdåliga och svamliga. Snart märktes det också att katten hade konstigheter för sig med ögonen, och en kontroll hos ögonspecialist kunde konstatera fenomenet "Nystagmus" och även "Juvenile catarract" dvs starr. Ja vad ska man säga?? Har de inga veterinärer som besiktigar??
En tvist om ersättning inleddes, men att processa privat mot någon i USA är inte det lättaste och det hela slutade med att köparen kastrerade sin fina import och gav bort henne som kelekatt. Uppfödaren lovade till slut en ersättningkatt,  men den har ingen sen sett röken av.. Och detta är nu över ett år sedan. Dessutom måste man själv ju betala resa och kostnader för att ta hem ersättningskatten (ingen USA/Canada-uppfödare skriver in att de ska stå för fraktkostnader vid ev. defekt/fel vid export). 
Så det slutar då på en nota med ca 15000 kronor extra för att man fick en defekt katt. Och vill/vågar man lägga det IGEN till en uppfödare som varit allt annat än ärlig?? 
Sen har jag ju vännen som som köpt en vuxen katt och betalat för att hon ska vara dräktig vid hemkomsten.. och det enda som hänt är att uppfödaren krävt diverse mer pengar för rabiessprutor, titertester, pappersarbete...
Till slut sa min väninna att katten fick säljas i USA istället eftersom det verkade helt omöjligt tydligen att både åstadkomma en parning eller ens sätta henne på ett plan hem. Men inte heller det har tydligen varit genomförbart. Inga pengar eller katt har synts till ännu, TVÅ år senare...

En europeisk uppfödare köpte två oerhört dyra avelskatter från en "superuppfödare" i USA. Hem kom två katter på dryga halvåret som var så skräckslagna och skygga att det aldrig gick att komma nära. Den ena dog  redan ett par månader senare i total organsvikt och anemi, helt klart relaterad till all stress han utsatts för. Den andra fick de skänka till karantänstationen som de vistades i från hemkomsten enligt landets regler. Han hade så småningom hittat någon form av trygghet där och accepterade en djurskötare som "icke livshotande".  De insåg ju att det var det bästa de kunde göra för den katten, att låta honom slippa flytta igen.

Sen känner jag otaliga uppfödare som lagt "deposit " för en köplats på avelskatt om allt från 2-5000 kr och aldrig hört ett ord mer. Hemsidan har tagits bort och dessa en gång så välrenomerade respekterade uppfödare försvunnit ut i tomma intet.

Alla dessa händelser kan jag säga har varit i köp från väldigt välmeriterade stora uppfödare, där iallafall inte jag hade kunnat drömma om att de kunde bete sig så illa. Skrämmande. Men lite är det väl så att de tycker Europa är rysligt långt bort, och man behöver kanske inte bete sig så väl då..? Och England kanske har en helt annan praxis vad gäller moral och etik, även om de ligger nära oss? Vad vet jag??? 
Att vara engagerad och försöka vägleda alla köpare är självklart för mig. Och finns de långt bort i annat land så skulle jag aldrig drömma om att inte lägga all min möda på att råda och avråda till önskade köp. Tror alla tjänar på det i längden.

Det finns säkert hundratals lyckade importer, har ju ett par vänner som har riktigt god relation med toppenuppfödare utomlands.  Och jag vill inte skrämma någon. Bara ge en liten heads up för att det finns mycket som kan gå fel, och att man kan inte vara nog försiktig och noggrann när man drar igång en importprocess.

Att ta som rutin att kolla att katterna är testade- eller blir testade innan köp- för HCM (om de är vuxna, annars att deras föräldrar är) PK-def. Parasiter o mask såsom Giardhia o Tritrich och coccider.. FIV & FelV är bra att ta prov för också- vanligare utomlands än här.

Ju längre söderut man kommer i USA tex, så ökar risken att få hem parasiter, pga värmen helt enkelt. Det är ju nästan tropiskt fuktigt o varmt i Sydstaterna o Texas.

Gör dessutom ert bästa för att checka läget hur det ser ut på det aktuella katteriet, finns det någon som känner dem? Lever katterna ett bra liv?

Checka också noga transportföretagen om katten ska resa som "cargo" dvs ensam.
TRUST i Danmark är vältjänt och mkt bra speditionsfirma (man måste ha en sådan) enligt min erfarenhet. Lufthansa och Continental Airlines är de som har mest erfarenhet av att flyga djur. 
Vår slutstation som utländsk "supplyer"  är helt klart Walt och Gail i Idaho. Har ingen illusion om att nånsin hitta en bättre uppfödare. Ja utom lite utflykter till en och annan av deras samarbetspartners då förstås.

Vem i hela vida världen skulle tex förutom de, skicka två fantastiskt fina honor i ersättning för att Lennon inte orkade hålla ihop sitt sinne som fertil hane utan fick bli lycklig soffkastrat alldeles för tidigt?? Jag bara undrar... Vi är så lyckligt lottade och vi är såå tacksamma och medvetna om det.  Tjejerna beräknas landa i oktober!

Jag önskar er alla att hitta en 100% partner i detta, och det går. Men det kräver lång tids kontakt och tålamod att orka vänta och bygga relationer.