Chunky paws, light golden color and spotten aaaaall the way down to the toe-tip!

Lite tånörderi såhär på söndagsmorgonen! Ponyo stilar med sina ljust gyllene ben och mulliga små fötter FULLA av prickar ända ner på tåspetsen! Meee like MUCHO!   

Jag fotade dig aldrig lilla MiniSvartoVit,

Skrockfull som jag är trodde jag att det skulle vara ett dåligt omen..
Nu önskar jag att du åtminstone funnits kvar på bild för att påminna om att du faktiskt funnits och betytt något i ditt korta, svåra liv. Hoppas du springer med tigrar och leoparder i katthimlen nu.

Vi kunde inte klara honom..

Trots mediciner och all vård man kan tänkas ge var det försent för den lille fine pojken.

När han inte längre ville äta själv alls, och var för svullen i halsen för att kunna sondmatas, och han bara ville sova, så fanns det bara det sista att göra för honom. Vi kunde inte stoppa hans lunginflammation.

Bara ett par timmar innan hans tillstånd plötsligt vände och blev kritiskt låg han i min hand på rygg medans jag med pincett plockade minst ett hundratal (jag ljuger inte!) små fästing-"yngel" som satt över hela hans undersida.. Vi hittade nya varje dag, allt eftersom de antagligen mognade till att bli synliga. Aldrig sett maken till det!

Men då SPANN han faktiskt i sömnen.. Ni vet det där lilla knatterljudet som små kattungar kan göra så tidigt. Så jag vill iallafall tro att han kunde känna sig speciell och älskad!   

Jag tog honom till veterinärerna, trots att det var efter stängning, i hopp om lite tur.. Och tur hade jag. Siste man på plan var just klädd för att ta sin motorcykel och köra på semester. Men han låste upp igen och följde med oss in för att se till att Mini inte behövde lida mer. Hur rutinerad och luttrad man än är så grät jag krokodiltårar när han slutade sitt korta och miserabla liv i mina händer. Om vi bara hittat dem EN dag tidigare..

Vi kan bara trösta oss med att i hans sista dar i livet kunna ge honom lite kärlek och värme, han slapp dö ensam ute, halvt uppäten av flugor och fästingar och mask.

Nu måste vi fokusera på de andra. Hans syster lilla Blå mår fint. Vi har hävt snuvan och hon växer fint och mamma har gott om mjölk. Det är "bara" ett öga som vara lite och svullnar fortfarande, men hoppas det ska släppa. Själva ögat ser iallafall fint ut. Mammakatt är en otroligt kelig kattjej som skulle göra sig perfekt som någons huskatt. Hon verkar ha väldigt lätt att anpassa sig. Instängd i en rastgård var inga problem alls.

Första kullen är nu snart 7 veckor. De mår fint allihop, mammakatt där är ju skygg men snäll. Vet inte om hon mår bäst av att leva kvar som kastrerad utekatt hos oss (med tak för huvudet på vintern såklart) eller om det skulle gå att anpassa henne till ett liv inomhus också.. Tvivlar lite där.

Vårt mål är nu att båda tjejerna blir kastrerade och vaccinerade. Naturligtvis ska kattungarna också få allt som en katt behöver.

Vi vill verkligen tacka för allt stöd vi fått, både mentalt och inte minst gåvor, iform av mat och ekonomiskt bidrag till kastration o vaccinering. Jag är verkligen rörd att ni som aldrig ens träffat dessa djur orkar bry er! ALL kärlek till er!   

Vi har en "problemgård" här i byn.. som odlar vildkatter som andra "odlar" kirskål... Jag funderar hela tiden på hur man ska komma till rätta med detta? Dessvärre tror jag inte katterna skulle anses vara i tillräckligt dåligt skick för att myndigheterna skulle rycka in. De springer ju i andra stall och hus och lyckas tigga till sig mat. Dessutom skulle det nekas att de kom från det stället.. Det har vi redan sett prov på i tidgare sammanhang. Men det ÄR ett problem när de är så många att de svagare trängs ut och blir hemlösa. Och naturligtvis fortsätter sin reproduktion utan några förutsättningar för ungarna alls.  Man känner sig maktlös.

Om någon känner för att bidra, så kontakta Birgitta Karlsson birgitta_karlsson123@hotmail.com , hon har varit väldigt rar att ta tag i detta och skapa en insamling. Kändes jättebra med en utomstående som har koll och håller i det hela. Kanske kan det även räcka til att kastrera vildkatts-kungen himself, en stor blå skygging som springer här.. Får han sen stanna kvar ute som kastrat så håller han förhoppningsvis undan för nya. Det sägs att det ofta fungerar så.

KungsgardenCats Sun Dog aka Dogge & KungsgardenCats Rhapsody In Groove aka Lipton

båda Best In Show idag! Fina bröder med Cooper till far!

Järva kattklubb hade denna helg sin årliga sommarutställning. I år var det Fifi som åkte upp själv och höll ställningarna  tillsammans med Hillevi o Sanna, våra fina vardagsmattar.   Sun Dog (Dogge) och Idaho representerade Kungsgarden tillsammans med godingen Lipton OCH Fifis lilla Pinky som debuterade =) Pinkys mål var att ta med sig en Ex1:a hem (minst) för i om det vore hon kvalificerad till Scandinavian Winner Show i september.

Det uppdraget utförde hon med den äran redan första dagen! I dag blev det även Nominering till final i MKT tuff konkurens!   Dessutom skaffade hon sig massa nya vänner, tvåbenta sådana som gärna ryckte in som babysitters när Fifi jobbade som assistent. Hon var ute på massa gosäventyr, den lilla lammungen!   

Vidare så hade Idaho en lite halvpissig helg. Inga finaler för honom. Trist men ibland är det ju så. Bara komma igen nästa gång. Han är så fantastiskt fin och vi kan knappt bärga oss tills hans ungar kommer.. Tänkte erbjuda honom några av våra bästa flickor framåt september.. Tror det kommer bli magiskt!

Däremot var Lipton i bra slag som vanligt! Igår nominerad men förlorade mot en ryss i finalen. Idag däremot gick det hela vägen! Best In Show kastrater med tre av fyra röster!   

Lilla Dogge missade finalen igår med en hårsmån, men idag tog han både BIV-total och Nominering! I finalen blev det seger så Best In Show kattunge   Vi kunde inte vara stoltare över våra fantastiska killar! Inte nog med att de är vackra som få, de har även helt makalöst temperament  och charmar all som kommer dem nära!   

Största bucklan av alla fick dock lilla Dolly-Pod som inte ens var på plats! 2011 blev Dolly National Winner, dvs den korthårskatt med allra högst poäng av årets 6 vinnarkatter på Årets Katt-listan. En mkt fin titel att skriva in i den redan så fina stamtavlan. Ett diplom utdelades. Men året efter, 2012 fick dessa National Winners en helt makalöst stor o pampig buckla.. Liiite avis var vi allt när vi jämförde med diplomet.. =P

Men ja.. ser man på! Idag?? av ngn outgrundlig anledning, på denna utställning kom en representant för förbundet och gav Fifi Dollys fina buckla i efterskott!   

En kul dag verrkligen, och lite extra roligt at vinna dubbelt på en utställning där det är lite andra domare än de vi brukar välja utställningar efter. Flera nya bekantskaper och som alltid båda + och - .. Sån tär livet som utställare. man lär sig vilka som gillar samma typ av katter som man själv. Roligt när man hittar "nya" likatänkande! På vissa områden iallafall.   

Finaste lilla lammet Pinky, KungsgardenCats Ipod MiniCorn Nominerad

och därmed kvalad till SW med råge!

Pinkys bedömningssedel, tror ni domaren gillade henne? ;)

Fifi o Dogge med BIS-pokalen.

Fifi med Dollys NW-buckla!

Pinky charmar loss i Royal Canin-montern!

Idaho som reklamkatt!

Undrar om det kommer ett års foderförbrukning på posten från Royal nu dåå?? =P

Man blir trött av en utställningshelg,

Idaho somnar på bästa platsen, i en hink full av blötmat.. =P

Ett snack över lägerelden med likasinnade kattgalningar är livet.

Men alla kan ju inte gilla marchmallows och behöver ju inte sura ihop för det!
Då kan man grilla annat på samma eld =) Eller bara skita i det. 
Världen går inte under för att andra har trevligt.

Tänker mig att de flesta uppfödare är insatta i kattvärlden, på gott och ont...

Det är ju liksom allt från mycket positivt och lärorikt till massor av skitsnack och MÅNGA som har FULL koll globalt vad som händer, inom sin egen ras framförallt.

Jag tycker väl att jag vet och hör en hel del av vad som försiggår men kan fortfarande själv baxna över vad folk har snokat upp och framförallt vad de bryr sig om.  De som känner på sig att där finns avundsjuka människor omkring dem bör verkligen hålla sig 300 % till regelverket för att annars kan det komma tillbaka som ett brev på posten och bita en där bak. Om det så bara må vara något egentligen löjelseveckande företeelse. Men dessvärre finns det folk som inte har något annat för sig i livet än att ägna sig åt dylika efterforskningar. Patetiskt.

Jag känner mig inte speciellt drabbad vill jag tillägga, är noga med att göra rätt. Men har goda vänner som råkat mycket illa ut på ren illvilja från folk, TROTS att de gjort rätt.

Däremot finns det annat inom kattvärlden (och då menar jag globalt och inte bara inom lilla Sverige) som sprider sig mycket snabbt och som man ofta hör från flera håll samtidigt. Rent makalöst egentligen ofta hur fort "alla" vet om något.  Som tex kontraktsbrott eller mygel med hälsosaker. Det är i mina ögon skamligt att inte kunna hålla en skriftlig överenskommelse med en uppfödare. Oavsett om det inte skulle hålla för internationell rätt eller inte. 

Har tagit upp detta rätt nyligen så ska inte gå in mer på det.

Vill bara med detta inlägg säga att även om vissa tycks vara övertygade om att allt som "goes -around" kommer från mig så är det så långt ifrån sanningen man kan komma. Skvaller och lögner är inte min grej. Inte heller tala bakom folks ryggar. Det och de personer jag ogillar är nog tydligt medvetna om det. Det vanligt förekommande "Kompis-på-utställning-men-annars-kräks-vi-på-varann-syndromet" håller jag mig i från.   

Det är nästan lite smickrande att vissa tror att jag är först på alla nyheter och den som mest vet precis ALLT som sker i bengalvärlden. Impressing!   

Men tyvärr.. måste göra er besvikna. Har nog mycket med att hinna med vårt eget avelsprogram och allt som det för med sig i kontakter med kattungeköpare och uppfödare vi samarbetar med. OCH arkivera i minnet vilka man bör undvika, dels för att de antingen bryter kontrakt eller öser ut osanningar och skit om andra.

Lyckligtvis är ju faktiskt de allra allra flesta man stöter på och lär känna i denna speciella värld oerhört rara människor, oavsett rastillhörighet. Det är ju därför man trivs så bra. Men det finns ju naturligtvis ett fåtal som gärna förstör allt för alla.

Pusseluss på er alla godingar   , och till er andra som hetsar upp er alldeles i onödan vill jag bara säga simma lite lugnt så ni inte drunknar! Vatten är härligt men kan ju snabbt bli för djupt!      

Mamma Svart o Vit med den starkare kattungen vilar ut i vår rastgård.

Önskar verkligen vi kunde erbjudit dem ett riktigt hem, men det finns bara ingen plats..

Jag skrev ju häromdagen om våra sommargäster i kattstallet.

Vi har även under våren sett en annan hona som kommit hit mer och mer och som sent om sider (tycker de flesta utekatter brukar få ungar i maj och juni) visat sig vara dräktig och  efter att för ett par veckor sedan slutat komma dök hon upp igen, nu utan mage. 

Den tjejen som vi brukat kalla Svart o Vit, har inte varit speciellt skygg så jag har varit tämligen säker på att hon hör till ett stall i byn och bara kommit för att snika åt sig lite mer mat.

Såå fel man kan ha. Hon måste ha hört till någon, eftersom hon är så pass tam men uppenbarligen är hon numera hemlös på riktigt. Mår så dåligt när jag tänker på att hon faktiskt levt helt ute i ur och skur. Jag kan inte tro att det är på annat sätt, efter vad vi upptäckte igår.

Fifi har flera dagar försökt följa efter henne för att se vart hon går. Vi har många stall och lador runt oss, vi tänkte ju att man kanske kunde försöka lobba för att hon fick bli kastrerad efter denna kullen..

Men Svart o Vit har inte varit så sugen på att visa vägen till sitt "hem". Dock så lyckades Fifi till slut igår få se var hon gick. Ute i den snåriga skogen hörde hon plötsligt höga små skrik.. Ledd av ljudet fann hon en mkt liten ännu blind svart o vit kattunge, som vinglade runt i terrängen. Variga ögonspringor, näsan full med snor, kroppen täckt av "karborregräs", massor av fästingar som redan satt sig och flugor som svärmade runt den lille.....

I närheten av där den lille befann sig såg hon en grop under en sten och där hade mammakatt sitt spartanska hem.

En grå kisseunge i lite bättre skick satt hos sin mamma. 

Brrrr jag ryser vid blotta tanken. Tänk att inte kunna erbjuda mer åt sina små än en fuktig jordgrop.. Må vara att vilda djur bäddar bon på dylika ställen, men dels så gör de ju varma mjuka bon av olika material och jag tror inte att domesticerade katter är riktigt lämpade för livet som skogsleoparder.

För lille miniungen var det i sista minuten vi hittade den. Vi vet fortfarande inte hur det går, men Fifi kämpar dygnet runt. Han får medicin och all TLC och vård som bara är möjligt. Han bor i en kartong med en värmeflaska till mamma som han älskar att kura på (när han inte bor under Fifis tröja), vi har lyckats lösa det värsta snoret med koksaltlösning och han har själv börjat suga i sig KMR från sprutan. Han andas fortfarande mycket med öppen mun för att näsgångarna är igensatta. Men piggare idag, det är positivt iallafall!   

Man tycker ju oftast att det bara är en droppe i havet när man räddar en katt från misärliv som fertil utekatt.

Men jag roade mig igår med snabb överlagsräkning.

Om vi lyckas få dessa två kattmammor kastrerade, plus deras 6 barn kastrerade och räddade från livet som straycats så innebär det  att de två honorna slipper få lågt räknat 4 nya ungar var nästa sommar, deras 6 barn varav 3 är flickor slipper föda 4 ungar var nästa sommar, 8 +12 alltså... De tre andra ungarna är hanar... Hurmånga ungar de kan bli skyldiga till är ju svårt att säga och visst finns andra hanar som fyller deras produktionsplats, men kanske hade de ökat populationen (dessutom inavelsgraden högst troligt) med kanske 10 ungar till... 8+12-10.

Ok då har vi alltså förhindrat födsel av ca 30 nya vildkatter nästa sommar. Och nästnästa år.. hade de 30 antagligen producerat över 100-talet..

Så snälla tänk ALDRIG att "det inte är lönt att hjälpa en kattstackare för att det finns tusen till.."!

Varje kastrerad katt gör skillnad!

Vi har sån tur så vi har faktiskt så fantastiskt godhjärtade kattvänner som beslutat sig för att bidra med liten slant till kastration av tjejerna. Rescue av katter är ju tyvärr inte gratis och svårt att hitta veterinärer som jobbar gratis eller extra billigt för att hjälpa till. Vi kan inte med ord nog beskriva hur mycket det värmer att ni alla bryr er så mycket.             Det har blivit lite mycket räddningsinsatser det här året, önskar så innerligt att vi slapp. INTE för att vi inte vill, utan för att det bara inte borde finnas katter som behövde räddas!! 

Vi lovar uppdatera er om lilla familjens vidare utveckling!

Inte född med silversked men värd det bästa ändå!

En hel del av er vet väl att vi fick objuden tillökning i vårt stall i början av sommaren...

Objuden var denna gästen ju absolut men man kan ju för det inte kasta ut gäster, eller hur   Så den vildkattsmamma som så modigt dristade sig att slinka in i ett hörn av kattstallet, hitta en korg och föda sina 4 små bastarder fick naturligtvis stanna.

Mammakatt vill helst slippa klappar men barnen får man gosa med så de är ju tama och underbara som alla kattbarn.

Framåt slutet av augusti är dessa små redo för att ta sig an livet i verkligheten, förhoppningsvis hon människor med lika goda ambitioner som de vi får kontakt med angående bengalbarnen. För dessa är värda samma chans och omvårdnad. Det ska INTE bli nya vildkatter av dem!

Såå om ni känner att ni har plats i ert hem eller har någon vän som vill ha en liten husis så är detta prima vara! 

Jag är övertygad om att de skulle passa perfekt som lekkamrater till bengaler eller vad som helst annat i raskattsväg.

Två pojkar och två flickor. Idag har vi bilder på gossarna, Havre och Halm heter de och är creme och vit resp röd och vit till färgerna. Flickorna, Blåklint och Blåklocka är två blåpaddor. Ska fota dem och visa upp här också!

Eedle, Prinzessa & Ralph hade fina friska hjärtan!
Låt oss alla jobba för en hjärte-sund ras!

Vi har varit på HCM-scanning med tre av kissarna igår. Hos Torkel Falk, den stenhårde bistre mannen!    Men sååå bra!

Visste ni att vi i Sverige har ett hårdare gränsvärde än i de flesta andra länder? Jo Sverige ligger i framkant och har fört statistik berättadeTorkel. 10.000 !!! Main cooner är scannade och ligger till grund. Här är tex ett av gränsvärdet satt till 5.0  Utomlands kan det ligga en bit över.

Så ett tips är att inte bara nöja er med att katten är friscannad "Normal" om ni importerar utan  be att få se rapporten så ni själva kan kolla var inom gränsvärdena de ligger. Oftast är det ju föräldradjur man kikar på eftersom de vanligaste importerna är kattungar och de kan man ju inte scanna med något adekvat resultat.

Man kunde ju tyckt att resten av världen kunde kikat lite på det gedigna svenska materialet och sänkt sina världen. 
I detta håller jag helt med om att den hårda vägen är rätt. "Hellre fälla än fria" faktiskt. Vi lider inte brist på avelsdjur och behöver INTE använda tveksamma fall. Man får inte nånsin bli så besatt av ett avelsdjur att man inte kan inse att ibland får man helt enkelt bita i det sura äpplet. Tänk på det alla ni som ännu inte scannar alls eller blundar för equivocal diagnoser. Världen är full av friska scannade bengaler, så låt de mer tveksamma fallen få bli soffpotatisar! Förhoppningsvis blir de ju aldrig sjuka och får ett långt och lyckligt liv.

Likaså tycker jag att det är rent förkastligt att använda avkommor till konstaterade HCM-katter, av samma enkla anledning. De BEHÖVS inte!! (Vad gäller våran ras)

Och en gång är ingen gång! Forsätt scanna regelbundet. Det här är en sjukdom som kan drabba när som helst även om risken minskar år från år. Som veterinären sa: "Jag tycker inte en 4-åring är en speciellt gammal katt vad gäller att få HCM." Och nej precis så är det. Medans många uppfödare tycker att då är faran över för läänge sedan och katten har inte varit i närheten av scanning sen den var två...

Men klok som han är den gode veterinären så poängterade han också att man ska se det mer som en avkommeprövning än snöa in på enstaka fall. Dvs ÄR det en drabbat linje med flertalet HCM-case? Eller en enstaka individ som drabbats. Även om man isåfall såklart inte ska avla på just den så behöver liksom inte hela linjen utrotas. Men då gäller det ju att man VET, och inte bara gissar och tror att det överlag är friska djur i linjen. Så återigen scanning scanning i generationer! Låt inte bengalen bli en "HCM-katt" som tyvärr vissa andra raser drabbats av... Såå sorgligt och onödigt. Som en uppfödare av mkt drabbad ras så klokt sa: Ni har världens chans nu att stämma i bäcken och ta tag i problemet innan.... Så låt oss!!

Pusseluss!   

Fick en video från vår Penny, eller Qute Chihiro som hon heter på fint.  

Matte skrev: "Jag älskar henne nästan mer än min sambo.." Det värmer ett uppfödarhjärta kan jag säga   

Såå vacker tjej och såå mycket från pappsen i hennes look! Vi har ju syster Ponyo här hon är mer lik sin mor Hemulen. Men samtidigt ser man på blicken, att de ju är lika som bär! Eller frön..kanske, eftersom båda är såna busfrön!     

Tack Aida med pojkvän, för att ni gett Penny allt en kisse kan önska sig!