Absolutely Aces Wild 

Hit når vi aldrig, men kanske halvvägs om vi jobbar målmedvetet?

*tio år är en lång tid för den ivrigt ihärdige *

Alltså lite avelstänk luftat o aningens förbittrat:

Jag vill vara tydlig med att detta handlar inte om en stor egotripp över hur fina katter vi har och hur fula alla andras är. Jag vill själv få fram bättre katter och i det arbetet blir man ju tokig när det finns så litet genomtänkt att hitta!

Tycker det är skitsvårt att hitta uppfödare som ser till hela katten, dvs lite mindre päls o mer typ! OCH hälsa.

Går ju f*n inte att hitta en krake med riktigt bra huvud knappt. 50% fotograferas inte ens med bild på huvudet??? Nackdelen med att jobba med en "pälskatt" helt enkelt.

De "typade" katter som finns ser ju vilda och coola ut och det är ju bra. Men skulle säga att en väldigt stor andel av dem saknar både haka och panna, och öron som är små men som sitter mitt på huvudet, för inom Tica där de oftast föds upp spelar det ingen större roll, de vinner bara de har rak profil, små öron och rätt kroppstyp.

Då blir ju looken bara halv iallafall. Och ofta är de små och klena plus saknar klarhet och därmed kontrast i pälsen.

Är det sen då också en mänsklig svaghet att vilja ha "samma" som alla andra?? Utan att tänka längre än till max en generation framåt?? Eftersom det verkar vara det allom härskande. De ser en viss uppfödare som har "wow-katter" vad gäller mönster (ja för de ser ju inte ens att färgerna o kvalitén på fällen brister de ser bara de stora fläckarna) Eller så ser de ett tilltalande huvud. Och då ska ALLA köpa där. Jajamensan. 

Sen visar man stolt upp sin katt som delar 70% av stamtavlan med 70% av resten av avelsbengalerna i omlopp. Bravo. Så sitter alla på pottkanten igen.

Tycker folk är alldeles för förnöjsamma och okräsna. Hur tror de att rasen ska utvecklas?? Om vi bara trampar runt i cirklar med nåt bra på katten men resten brister, och sen får man till nåt annat bra men tappar det förra...

Nu snörper naturligtvis 75% på munnen och tycker jag är stöddig "som att hon har det rätta liksom.."

Nope, vi har långt kvar till idealet. Men det finns en standard för rasen! Eller rent ut av två, de är likartade och trots allt rätt kompatibla, finns en möjlighet att välja riktning där åt ena eller andra hållet. Men skippa det tredje..  ;)

Har ni öppnat dem sen ni började med rasen??Standarden alltså. Ärligt? För det syns inte. Sorry.

Surt som fan blir det om man påpekar ngt man tycker är väldigt fel och som borde jobbas på hos en uppfödare, då är man störig. Ta åt er istället. Både av adekvat domarkritik och av andra uppfödares åsikter. Ni kommer ingen vart utan självkritik.
Är det jag som har fel? Ska kattavel bara vara en trevlig hobby med väl tempererade och friska katter? Är det förmätet att tro på idealkatten??

Kan man inte sträva mot både och?? För vad ni nu än säger så nej, det gör ni inte. Ni nöjer er halvvägs. Med "fina" katter liksom. Ända tills man plockar i sär dem bit för bit. Då var de bara ok.... Jag lovar, jag gör det hela tiden, plockar isär dem och bryter ihop. =)

Men jag tycker man har ett ansvar att försöka utveckla rasen åt rätt håll om man tar sig an den. Ställ ut lite mer tex! "Nä, mina katter passar inte för show".. Nähä.. Make them fit dåra!!

Utställning ÄR inte en egen värld med en annan typ av katter än "hur de ska se ut" Det ÄR en skarp måttstock för att finna idealkatten. Man kan inte åka en gång och säga att "domaren sa" eller att "den där uppfödaren sa" och tycka att det är rätt eller fel. Men efter tio gånger börjar man få en helehtsbild. Inte minst bara att av se de andra katterna av samma ras som finns på show, och prata med andra uppfödare. Hitta samarbetspartners, så kommer ni längre och snabbare framåt. Att vara på utställning en gång i månaden är ju som att gå på avelsmöte en gång i månaden. Man har lika mycket nytta av uppfödare inom andra raser. Genetik är genetik!

Vi med bengaler ligger efter, vi jobbar med en ras hälften så gammal som de flesta andras. Om vi bara för evigt mixar alla de olika typer som finns kommer vi aldrig får ngt annat heller. Titta på ryssar, sniglar, devons, abys.. Homogentitet i mkt större utsträckning även om alla raser såklart har variationer i typ. Men det får ju vara med måtta! Att det finns mindre väl typade katter är helt normalt. MEN DÅ KALLAS DE JUST FÖR DET, MINDRE BRA HELT ENKELT. Inte påstås vara "en annan variant " av-samma-lika-bra!

Härligt att så många uppfödare har visoner, vill nåt.. Men vad vill de då?? "Jag tycker att en bengal ska ha en vild look"... Ehm jaaa... sure det är ju själva essensen med rasen liksom?? Vill man inte det s ska man byta ras.

Men känns ju inte riktigt som man kan bestämma själv HUR den vilda looken ska ta sig ut. Utan med hjälp av fingervisningar i standarden om hur ögonen ska var placerade och vinklade, nospartiet uppbyggt osv osv så NÅR man tillslut den vilda looken "på köpet" när grejerna hamnar på rätt plats! Bara flumm flumm med diffusa visioner där man ska "bygga-själv-kan själv". Tycker visionärerna oftast bara helt enkelt är missnöjda uppfödare som är bittra över att deras katter inte går hem på utställning.

Skulle säga många gör det jädrit onödigt svårt för sig. Och för oss andra. För det blir ju fan omöjligt att hitta avelsmaterial som motrsvarar standarden när alla ska göra "egen" vild look. 

Har man satsat på avel och utställning under lång tid och har lite i huvudet så vet man kanske lite mer än de som haft fem kullar och aldrig ställt ut.. ? Man vet kanske framförallt HUR svårt det är att nå fram till den vildliknande idealkatten som tar andan ur betraktaren. 

Tycker man nu att något är väldigt fel i standarden, ja då är ju det ett seriöst projekt man får jobba på istället för att gnälla om att saker skulle varit annorlunda. Då får man jobba för att få till en ändring helt enkelt. Tungrott men görligt.

Om man är helt nybörjare så behöver man kanske inte köpa sina första avelskatter från USA bara för att man sett en USA-katt på utställning som är fin, och bli lurad eller åtminstone besviken när man insåg gräset inte var grönare där och stöd överhuvudtaget inte finns från uppfödaren.

Utan borde kanske istället etablera en god kontakt med en uppfödare på hemmaplan som kan bli mentor. Jag är övertygad om att många gärna ställer upp med råd och samarbete om man bara orkar lägga den tiden (ett halvår, ett år??) på att bygga ett förtroende och sen få köpa sin första avelskatt med gott stöd bakom ryggen. 

Med tiden kan man såklart skaffa sig kontakter och mentorer var som helst i världen och kunna ha ett fruktsamt utbyte och samarbete. Men man måste lära sig krypa innan man kan gå. Tycker inte en mentor behöver vara en fantastiskt framgångsrik uppfödare utan bara det är en seriös person som har en tydligt mål med häsa och exteriör. Efter de rekomendationer som finns.

Lika trist är det med tvärt om, dvs de etablerade uppfödare som ser sin chans att sälja en medioker eller rent av dålig och ja, kanske tom felaktig katt för avel och ev utställning till en nybörjare. Känns som om vissa nischat sig på det. För nybörjare är bekväma, de frågar inget om hälsa och tester etc. De ställer inte krav, vet inte att man bör ha en kontrakt där rimliga saker bör ingå. De lär sig den hårda vägen. När den svindyra avels- och utställningskatten hade svansknick och blev diskvalificerad på showen, då vaknar de upp och inser de skulle tatt reda på mer och satsat på att etablera kontakt med någon som velat hjälpa dem och inte bara tjäna pengarna till varje pris. Den uppfödaren mörkar garanterat annat också, som hälsa och testresultat. Gräver man har man säkert fått en katt med mer dåligt i sig än bara svansknick.

Alla kan få en sjuk katt eller sälja en defekt katt. Inget konstigt med det, det är levande djur vi har att göra med. Saken är ju hur man hanterar problemen efteråt. Snälla "seriösa" etablerade uppfödare, ta ert ansvar!!

Jag hör säkert om en horibel story i veckan. Sånt skapar inget förtroende och bygger inget samarbete eller mentorskap.

Så.. alla "visonärer" och "hobbyuppfödare" där ute. Dax att starta upp ett nyktert o seriöst tänk.

Sluta vältra er i stolthet över att en kattungeköpare av sällskapsbengal har sagt att ni hade ni finare katter än den eller den uppfödaren! Hur många gånger hör man inte sånt? 

Var glad att de uppskattar era kissar och tycker de tar hem den finaste katten i världen men det är inte såna åsikter som för oss mot idealbengalen. Det är sånt som, om  man går igång för mkt på det som får en att stagnera.

Det är åsikter från kunnigt "branchfolk" och era egna seriösa ansträngningar som tar oss dit!

Vår lilla 4-veckors Lo-barn, en "vanlig" bengalunge, långt från det magiska hos en ALC-baby.
Men ändå med ett stänk av ett vilt uttryck. Vi är glada för honom och hoppas han i framtiden kan leda oss vidare, men det är galet svårt. Speciellt när man får stånga sig blodig redan på att hitta en obesläktad lämplig partner till honom... Den som sitter på en guldklimp får gärna höra av sig för framtida samarbete! ;)

Kungsgarden Keanu, Best Of Best in February.

Owner Zhanna Khvan, Almaty, Kazakstan.  

Eftersom jag skröt lite om våra BIS-katter härom dagen tänkte jag presentera dem lite närmre, det är de verkligen värda! Nu harju inte ens halva utställningsåret gått ännu, så sådär väldigt många shower har vi inte hunnit med. Men vi har nästan haft minst en BIS-vinnare varje gång vi åkt.  

Lite statistik för 2014 hittills:

8 Best In Show-vinnare

De har tillsammans tagit 26 BIS-vinster

15 olika katter som tagit BIV & eller Nominerats,

av totalt 18 utställda katter =)

Sammanlagt har de 40 NOM och 27 BIV.

Just nu har alltså ganska nära 50% av våra utställda katter tagit BIS! På fem månader ! 

Samtliga är födda på Kungsgarden, utom Idaho som vi plockade ut som 10 dagars knytt.

Lika stolta över honom som över våra egna! 

I topp av vår vinnarliga ligger ännu så länge allas vår "Lipton", SP Kungsgarden Rhapsody In Groove. Jag brukar numera bara skriva Kungsgarden Lipton när jag ska berätta om honom för alla vet så väl vem han är.

Ni som har undrat över smeknamnet så kan jag berätta att det INTE är tesorten han fått det av, utan Mumintrollens hund =) När Lipton kom till matte Hillevi som liten var han stor som en hundvalp redan då, och Hillan tyckte han skulle få ett hundigt namn. Så blev det Lipton. Lipton delar lya med matte och 4 bengalkompisar, varav två till Kungsgardare. Vår Dogge och gamlingen Manne (Design For Mantovani), Hillevis tidigare utställningskisse.

Lipton är en "gentle giant" minst sagt, med sina närmare 8 kg idel kärlek charmar han verkligen alla som kommer i hans väg. So far har Lipton 8 BIS i år. Tyvärr var han ännu dansk medborgare i början av året, innan matte fick ändan ur och såg till han fick tävla för Sverige, tjoho! Så till Årets Kattlista inom SVERAK har han 6 giltiga segrar.

Vilket för närvarande ger han ledningen bland kastrater och även i kampen om NW-titeln.

Så har vi två unga tjejer som verkligen visat framfötterna i år.

De har fyra BIS-vinster var och vi hoppas hoppas ju att åtminstone en av dem ska hinna få till ett femte under sin juniortid så vi får ännu en Junior Winner.

Flickorna är Kungsgarden Flawless By Fifi, som huserar hemma hos bästa Sanna och är kompis med Lo och kastratgrabbarna Ozzy o James. Fifi är lite blyg tjej som kanske inte riktigt förstått detta med att sälja in sig själv till tusen procent. Blir lite obekväm är domarna stirrar för mkt och kisar lite tillbaka =) Men hon blir mer och mer bekväm med livet som showprinsessa och tar trots allt det hela med ro. Fifi har ett helt fantastiskt huvud med sitt überbreda nosparti, riktigt små öron och brilianta uttryck. Häftigt vilt mönster i flyt och supersoft päls.

Fifi får alltid extra beröm för den fina balansen i sin kropp. Hon har enda sen bebistiden vuxit väldigt jämnt, inget urvuxet o gingligt nånsin över henne!  

Och Kungsgarden Duma som bor med Fifi, Dolly & Marjoree. Ja och Åsa då förstås. Eller Åsa bor ju inte där längre men hon och Duma bondade hårt o mycket från början då Duma var ett litet bengalbarn så de har en speciell relation och hänger så fort Åsa kommer på besök. Om Duma bara fick förtroendet är jag säker på att hon skulle springa raka spåret hem till Åsa (som envisas med attt hänga i boyfriendens lya) för att chilla lite emellanåt.

Nu får hon nöja sig med att ha Åsa som speciell handler på show.  Inte så illa det heller.

Duma kan ibland vara pinsamt högljudd i sina åsikter på utställning, men hon är fantastiskt avspänd och bekväm med situationen, så ingen behöver oroa sig för att hon ska flippa ur. Hon vill bara berätta lite omhur trist det var att sitta i buren lite länge eller hur ful en annan katt ser ut =) Hon slår inte sällan ut sina mer "spektakulärt" mönstrade konkurrenter (ja hittills alla gånger utom en faktiskt) på sin starka typ och fantastiska färger. Och pälskvalitet =) Ja hon har det mesta den här tjejen. Stor som många hanar är hon dessutom!

Sen kommer Idaho, GIC Absolutely My Own Private Idaho. Han har skrapat ihop tre Best In Show, och naturligtvis som de andra flertalet Nomineringar och Bäst I Variant. Vi kan stolt säga att det är väldigt få BIV som inte gått till någon av våra katter då de deltagit.

Idaho kommer som säkert de flesta vet och namnet andtyder, från Idaho USA. Där bor ju världens bästa bengaluppfödare och vår trogna vän och mentor. Utan hennes generositet och hjälp hade inga av dessa kissar funnits till.. Idaho är också en fantastik hane att ha med sig. Vill bara kela och chilla på domarbordet. Visar aldrig nånsin dåligt humör. Han är underbar! Domarna gillar hela honom. 

Så har vi två sålda raringar, faktiskt helsyskon från samma kull dessutom, som tagit hem två BIS var! 

De här mattarna är inte fullt så besatta av showlivet som vi själva är så de hinner inte ränna så mycket. Tror de åkt på tre utställningar vardera.    

Kungsgarden Cash of Neospride, ung kille på nu snart 10 månader som gått väldigt bra. Fått jättefin kritik av domarna. Han har en mkt speciell honungsgul grundfärg som vi hoppas han lämnar vidare till sina avkommor. Pälskvalitén är tip top och looken vild o vacker! Han är ganska stormönstrad "från att komma från oss" som en del skulle uttrycka det ;) Men fortfarande flyter mönstret härligt bakåt. Han är också en stor kelgris som på sista showen slängde sig i famnen på domaren!

Helsystern då, hon heter Kungsgarden Silverspirit Cher och bor ju nästan på Nordpolen, typ Umeå...
Så henne harjag tyvärr inte sett så mycket av sen hon lämnade barnkammaren i späd ålder. Men bilderna talar ju sitt tydliga språk, hon är GRYM! Riktigt vild look och fantastiska kontraster och superslickad päls. 
Uppenbarligen har domarna inget annat att tillföra, sist hon ställdes blev det dubbel-BIS!

Så har vi vår fina Dogge, IC Kungsgarden SunDog. Eftersom han skulle bo med "hunden" Lipton så tyckte vi Dogge var ett passande smeknamn =) Naturligtvis passade han på att växa sig till hundstorlek han också hihi.

Dogge är vår yngsta vuxna hane, dryga året precis. En riktig lyxkatt med utstrålning som få. Han har en oragne-guld-metallic grundfärg som tar andan ur en, och med riktigt svarta tecken. Skiner som eld. Måste säga hans namn är helt perfekt. Dogge är ännu en stor ponnyvalp, som måste få mer tid att växa färdigt. Ännu lite oproportionerlig kan jag tycka, och har svårt att klå de vassaste vuxna korthårshanarna, som är flera år äldre. I bengalligan har han ännu dock endast fått pisk om bästa hane av stallkamraten Idaho. De brukar dela broderligt om de möts och ta vartannat BIV ungefär. =) En mängd BIV o NOM på meritlistan och hittlls i år två BIS.

Kungsgarden Keanu, bosatt i Kazakstan och framgångsrik sen flera år tillbaka. Han kommer från den fantastiska kullen med Lo och Tigern, Lion och Puma som syskon. Lion o Puma är ju rena sofflejon, men de andra tre alla galet framgångsrika på showbanan. Tyvärr finns inte så många utställningar i "landet-långt-bort -i-stan" där Keanu bor, så svårt få ihop så många BIS per år. Men han tar det som finns =) Best of Best nu senast! 

Ja det var våra sju BIS-katter det för 2014. Vi hoppas såklart att skaran utökats innan året är slut.

Förhoppningsvis kan en å annan mer av småttingarna som redan nu visat god stil med finfina resultat orka hela vägen fram till ett BIS.

Som uppfödare är man egentligen tillräckligt och mest stolt över BIV, dvs att ens katter ligger i topp inom rasen.

Då är man ju väl framme och håller hög klass. Men som utställningsnörd kan man ju inte låta bli att streta efter de allra högsta bonusframgångarna, dvs NOM & framförallt BIS.

Årets "runner up" är en hel liten flock det med!

Kungsgarden Frangrance of Snow, Rizzla till vardags. En snöprinsessa som tar andan ur vem som helst.

Vi som inte ens är specialsierade på snö, (men inte noviser inom genetik och avel i stort) har lyckats baka en drömkatt. Hade vi haft plats och om saker varit annorlunda så hade hon absolut varit kvar här. Men nu är hon en lycklig kastrat med rätt mkt skinn på näsan och attityd. Så vi hoppas o håller alla tummar för att hon ska kunna lära sig att gilla showlivet. BIV & Nom på sin första och hittills enda utställning! Husse o matte vill mer och vi hoppas få se dem i Kalmar i slutet av juni!

Kungsgarden Groovy Darjeeling, aka Skrynklan. Liptons lillasyster som verkligen går i storebrors fotspår. En grymt stor tösabit med precis samma underbart layed back temperament. Helt hanterbar som en trasdocka.

Precis som storebror saknar honkanske de där allra mest spektakulära kontrasterna, men har såå mycket annat i gengäld! Nominerad på första showen lovar gott! Skrynklan bor med rara Lina och hennes vilda familj =) lina lyckades bli lite utställningsbiten redan på första försöket och är nu i full färd med att sy burskynken och planera Kalmarweekenden! Way to go hihi!

Kungsgarden A Perfect Storm. Ung kille det med... Med en helt fantastisk kropp, benstomme och storlek!! Riktigt tilltalande huvud och till det kraftfulla markeringar på en superblank päls!

Stormy har varit ute bara lite under året, och haft väldigt tuff konkurrens av en hel radda blivande avelshanar.

Mengenomgående finfin kritk för ovanstående saker. Sist var det riktigt spännande då domaren valde länge länge på honom och Cash till bästa juniorhane. Cash drog slutligen längsta strået pga att han var i bättre balans.
Stormy är naturligt nog ganska urvuxen, tar nog minst ett halvår till innan han börjat komma ikapp i alla delar.

Stormy är busbror med Naish, som rosade utställningsbanan förra året med ett par BIS-vinster.

Kungsgarden Air Glow, kullbror till Stormy, har visat sin snygga uppenbarelse endast en gång. Och med den äran. Idel lovord och förlorade på en hårsmån förstaplatsen. Hoppas vi ser dem igen! Stora mysiga snygga Mysak som med sina fina gyllende färger och fantastiska kropp (preciss om brorsan) verkligen är värd att visas upp! Riktigt perfekt i typen o färgen för show. Och jisses vilken svans han har sen dåå!!!

Kungsgarden Daybreak Of Kalahari, aka Aniviva. Ännu en flott snöprinsessa, Dumas kullsyster! Anni bor i Danmark med Caroline & Jon och har egentligen en hundgalen matte =) Dvs matte är mkt engagerad i hundsporten och har lite svårt att hitta tid till kattutställningar också. Men lite har det blivit iallfall. Anni är lika stor som sin syster och totalt avspänd och dessutom tyst =). Tar det hela med stort ro och verkar tycka det är riktigt najs att chilla i bur och bli knådad på domarbordet.

Är väldigt stolt över våra kissars temperament. Det är så roligt när nybörjarutställare får så lättsamma katter. Det är nervöst nog endå utan att stressa över att katten är nervös och vantrivs i miljön.

Kungsgarden Breeze Marjoree, tjejen med världens coolaste päls o mönster! Lite blyg på show och nästan exakt jämngammal med Duma, som oftast drog det längre strået på grund av sittstarka uttryck. Men Marjoee har flera BIV och Nom trots tuff konkurrens från stallsyrran.  Dock så har vi låtit Marjoree få bli hemma nu sista månaderna och förhoppningsvis är det snart dax för parning!

Så ska vi inte glömma den underbara vita lockiga Sockervadds Ufot, Cotton Candy, Mooti, Pinky Toy... kärt barn har många namn! CH Kungsgarden Ipod MiniCorn. Vardagsmatte Vanessa gör verkligen ett jättejobb med att hålla den vita pälsen bländande vit och lilla prinsessan på gott humör. Det är en dam med lite attityd, men hon har klarat sig fint och trivs ypperligt i sin sagolika bur som passar henne som hand i handsken. Lammet är numera Champion och har även tagit sina två inhemska cert till Internationel, så nu fattas där ett utlandscert. Men vi hoppas hitta en lämplig man åt henne nu först... 

 Så har vi ju även den mogna tjejen Sun, GIC Mainstreet California Sundowner. Bosatt i Höör med buskompisen Lennox (som INTE tycker utställning är ngt som man ska lägga tid på) och såklart matte o husse Gunilla & Göran.

Hon är ju en av våra finaste avelshonor, så det blir lite sporadiska framträdanden på showbanan. Nu har hon haft en barnledig vår och luftat sig lite! Hon får fantastiskt fina omdömen, beter sig prickfritt och har tagit både flera BIV o Nom under våren. Hon har samma underbara eldiga färg som Dogge, och superpäls.

Sist fick hon titeln Grand International Champion så nu stretar hon på mot Supreme. Domarna brular drunkna lite i hennes ögon som är som gröna sjöar...

Inte att förglömma IC SW Kungsgarden Victoria A Princess of Nurias, supertjejen med Scandinavian Winner-titel och bostadsadress i Norge, hos Barbro o  Oda på Nurias bengaler. Hon har ännu i år inte BIS:at men väl tagit BIV. Det är nog bara en tidsfråga innan hon börjar vinna även som vuxen.  En mycket vacker tjej som har ett alldeles otroligt temperament. Hon är bara som en stor mjuk kärlekskatt! 

Sist men inte minst: Åländskan IC IP ? Kungsgarden Queen Nubia of Nordic Glow.

Fina fina Cooperdottern som gått finfint som kastrattjej och tagit flera Nomineringar redan i år! Hon har så mycket bra så det är sorg att hon blev tvungen att kastreras.. Men vi är glada hon mår så bra och glänser på showbanan!

Jaa.. Det var våra showkissar för 2014 det. So far =) Jag hoppas verkligen inte jag glömt någon...

Vi hoppas på en och annan nykomling såklart. Inför höstsäsongen. Lite smått på tillväxt har vi minsann. Förhoppningsvis något som blir värt att visas upp.

En spännande USA -import också, som vi tror mycket på. Är inte säker på att hon passar de europeiska showerna dock, men det vet vi bättre när hon dimper ner framåt juli =)

Vi ses snart igen alla kära galna utställninsgvänner!! Är säker på att det blir en gastkramande benhård höstsäsong med många finfina nykomlingar av många olika raser!

CB o Fifi har ett speciellt förhållande,
som caretaker 24-7 så blir det starka band med den lilla lammungen

Ja man ska ju inte tro att saker ska gå easy peace.. Inte ens efter att ha varit jättedramatasikt ska det bli lätt. Nej då blir det ännu mer dramatiskt minsann!

Stygnen CB fått gick upp efter fem dagar. Alltihop sprack. Antingen för att mamma Dolly lyckats få dit tungan i ett obevakat ögonblick, eller också för att lilla CB rörde på sig. Skadan sitter ju i ljumsken och där rör det sig ju ständigt så fort benet böjs och sträcks.. Dessutom växte ju den lilla tjockisen i rasande fart. Magen var rund som en boll och naturligtvis drog det också i förtöjningarna. 

När vi kom skenande ner till vetstationen igen på fredagen med olycksbarnet kunde vi snabbt se på deras miner att detta inte var något bra. Det hade vi ju ioch för sig själva redan lyckats räkna ut.

Såret som nu var gammalt måste följdaktligen rensas från svallkött och skäras nya sårkanter för att kunna lagas på nytt.. Dessutom var nu den helt blottade bukhinnan extremt tunn och CB var farligt nära ett brock!

De ville helst hon skulle sövas. Men.. inte lätt hålla liv i en mkt liten varelse på knappt 2 veckor.

Ville vi ta henne till Djursjukhuset där de hade gas? Nej. Det ville vi inte. Säkert orättvist men jag misstror stora instanser, att de ska vilja/orka hjälpa såna småttingar... Vi frågade efter annan lösning. Veterinär Michael som var den innevarande för dagen och som därmed fick oss på sin lott, gick och ringde djursjukhuset för rådgivning. De tyckte man kunde prova med lokalbedövning, mycket. Ja sa vi, gör det, snälla.

Så CB fick för andra gången i sitt inte ens två veckor långa liv åka in på "operation rädda microlammet".

Snitisigt och snabbt blev det skrapat och skuret nya sårytor. Den här gången lades huden i ett veck för  att få till en starkare söm. PLUS stenårda order, CB får INTE röra på benet!

Vi försökte tillsammans med veterinärerna få till ett bandage som skulle hålla benet uppe. Ruskigt svårt kan jag säga. Det finns absolut inget motstånd i en så liten kattunge, den känns mest som en broskfisk eller nåt. Liksom ingen fast ryggrad att "stödja" bandaget mot...

Väl hemma tio minuter senare så trillade allt av. Vi insåg vi måste ordna någon mer hållbar variant. Sovpåse av babystrumpa enades vi om. Klippa pilla kränga.... Kompress mot såret, hål för svans och för benet på den oskadade sidan. Hålla hålla benet fixerat i hopvikt läge under hela processen att få på dräkten.

Till slut satt den där.. Puh. Mamma Dolly fick inte lämnas ensam en endast liten stund med sin telning. Risken för att hon skulle klä av henne var överhängande, och det fick bara inte hända.

Det blev att fortsätta på dygnet runt vaken. Dolly fick vara med sina bengalkompisar några timmar i mellan varje matstund. Dolly är en modern mamma och var inte nämnvärt upprörd tack o lov. Tyckte det var helt ok o rimligt att Fifi delade vårdnaden om CB.

Skyddspyjamasen skulle bytas morgon o kväll, sydda såret tvättas med koksalt och smörjas med gelé.

En vecka sa veterinär Michael först. Efter en vecka sa han, "ta en vecka till" bättre för länge än för lite.

Bara kämpa vidare.  Efter tio dagar var vi på återbesök och visade upp lillan. Det såg positivt ut och det verkar som såret läkt, men helt säker kan man ju inte bara förräns stygnen tas bort.. 

Ingen infektion och inget konstigt iallfall. Michael töjde lite till på tiden "det går ju så bra, vi låter det sitta till efter helgen iallafall" (det blir då drygt 2½ vecka) Ja ok visst.. Man får bita ihop och påminna sig om att det är en oerhört kort tid i både våra och lilla CB's liv. Klart vi kämpar på. Men nu ansågs stygn o sår så pass starkt att CB får börja röra på sitt ben lite, det har ju blivit lite klent och ynkligt efter två veckor i en strumpa, ihopavikt.

Hon har så väldigt mycket tillväxt kvar att göra så det bör hinna växa till sig. Och skulle hon bli lite låghalt är det helt klart tusenfalt bättre än att mista livet.

Vi har fått köpa större strumpstorlek efter hand =) Första paret hade stl 16 nu har hon 20 =)

CB ÄR en helt fantastisk liten baby. Så tålig och godmodig. Äter och sover som en liten gris. Finner sig i alla turer.

Växer så det knakar i strumporna !

Här följer en bildskörd av hennes fina outfits och vårt pyssel med hjärtebarnet.   

Bar snälla behåll henne i era tankar och beama alla turreserver ni sitter på, det behövs, det MÅSTE bara gå detta!

Inpackad i nya outfiten, första dagen med nya stygnen!
CB uttrycker väl rätt tydligt vad hon tyckte om attvara ett paket...

Men hon vande sig rätt snart.

Inte alla småkrullisar som har en zebra på ryggen!

Nya stygnen efter tio dagars tid, ser ut att läka bra sa doktorn!

(det är inget hål under, bara ett hudveck)

Pilligt till tusen att få på out-fiten, den måste sitta tight men inte för hårt.

Sådär, redo för natten!

Bengalmönstrat ett måste!

CB chillar en stund o får röra lite på benet!

Snart 4 veckor på jorden!

Världens finaste lilla sockertopp!

Oavsett om öronen är obefintliga, de hade varit helt perfekta på en bengal! =)

Spinneriet, Göteborg.
Duma tog med sig två Best In Show och Idaho ett! 

Jag har varit dålig på fler saker än att blogga. Som tex att ta med kameran på utställning sista tiden.

Men hur som helst har våra kissar dragit ihop en hel del BIS, så tänkte skryta lite med dem iallfall.

Blir en bildkavalkad på sista veckornas skördar. Det är såå fantastiskt roligt när vi har sån bredd. Det är liksom inte bara en Kungsgardenkisse som håller tassarna framme på showbanan, utan en smärre drös! =) 

Den här säsongen har vi inte mindre än sju olika vinnarkatter, flera av dem har dessutom vunnit många gånger. Lägg därtill ännu ett antal som tagit både BIV och Nom på de få gånger de hunnit visa sig ute.

Galet stolta vill jag lova!     

Vi håller tummarna för att andra halvan av 2014 också ska gå i framgångens tecken.

Lilla Fifi tog sitt fjärde BIS på Dackekatten i början av maj.

Fina Kungsgarden Silverspirit Cher var på utställning i Norrland, och van BIS båda dagar!!

Ber om ursäkt för den suddiga bilden men det var allt jag fick fatt i däruppifrån...

Fy på sig matte Åsa... ;)

    Ännu en bild på Duma från Spinneriet, Duma har nu vunnit 4 Best In Show i år,

det är nästan en på varje utställning hon deltagit i.

Snart blir det lite sommarlov, flera många veckor utan shower! Men innan dess har vi två till iallfall.