Tintin enjoying life as a little normal healthy bengal boy! Knock knock....

Det är många som frågar hur det gått för Tintin, så jag tänkte dela en hälsning från honom. Eller ja, han hade inte mycket att säga för stunden, eftersom det var middagslursdax =) Men eftersom Tintin är ett speciellt barn så får han alltid precis som han vill så såklart behövde han inte säga hej till kameran!

Ännu så länge mår han alldeles prima iallfall, så fortsätt håll tassar o tummar för honom är ni snälla, det har funkat jättebra so far! 

Fina fina Hippo   

Vi har lite katter här hemma som inte ens blivit presenterade trots att de vid det här laget är ganska gamla i gården. Så det får väl bli några egna inlägg om de godingarna här nu.

I augusti fick vi två inflygna raringar från andra världsdelar.  Först att landa på Kastrup var Hippo   

Hippo kommer från våra fantastiska vänner på Absolutely i Idaho, och var hett efterlängtad. Egentligen har Hippo ett mkt tjusigt namn, släkten trogen valt med atmosfär/väder etc som tema.  Absolutely Super Solar Storm. 

Det namnet innehåller en touch av flera av hennes så välkända supersläktningar, som farbror Super Cooper, pappa Cathergory 5 och farfar Storm Warning. Idel ädel adel. I våra ögon finns inget bättre än dessa linjer. Det är magiskt med dessa katter. Och då menar jag inte bara till deras stora vackra yttre. Lo, Tigern, SunDog, Lipton, Idaho, Katrina, Duma.. alla dessa showstars har stark förankring i den här släkten.

Cathegory 5 är numera kastrat och Hippo (ja fråga Fifi, det är hon som delat ut smeknamnet. Kanske aningens mindre värdigt än det äkta finnamnet...) är från hans sista kull.

Hon är allt vi hade förväntat oss och lite till. Hon har ett huvud som jag blir knäsvag av. Ögon som stora gröna sjöar, brett isär och grunt placerade.

Hennes panna är en bengaluppfödares våta dröm   Hög, välvd med längd så det inte blir en burma/brittpanna, som ett skolboksexempel! Och nosen .. ja det är den som gav Fifi känslan av Hippo, hon har ju typ lika stor nos som en flodhäst   En bra haka och välplacerade, dock aningens stora öron och det är nästan full pott! Lägg till det varma vackra färger, en kort superpäls, storlek och längder som knappt många hanar når upp till och ladyn är perfekt. För oss.  Väldigt speciell personlighet har hon dessutom. Älskar henne verkligen!

Vi kan knappt hålla oss tills vi får se småknytt efter henne och den tilltänkte. Eftersom hon är väldigt mycket släkt med det mesta här föll valet självklart på Takoda, nykomlingen från Australien, ett i vår avelsbok dessutom helt klockrent val. Vi satsar på keepers där! Såklart.

Hippo fyller ett år nu i dagarna så det är redan tid att börja planera in tid för kull, om hon nu är med på noterna som vi tänkt oss. Det vet man ju hur det kan vara med den saken...

Iallfall kommer här lite bilder på snyggtjejen, håll till godo!

Dansa kan hon också =)

Nosbredden.....

.....pannan. 

Flyt i mönster och fantastiska längder. Och ögon. We LOVE this girl!

Den enda blondinen i keeperskaran  men inte desto mindre värdig!

När man har privilegiet att se små underbara gyllenprickar födas i bolådorna blir det oundvikligen så att ett antal måste stanna.

Det är ju hela essensen med avel. Kattungeproduktion har jag aldrig förstått mig på, dvs att göra parningar där man själv inte är den mest hugade spekaulanten av alla. Har jag en kombination i sinnet som jag känner att nej, där tror jag inte det blir vad vi hoppas på, så gör jag naturligtvis inte den.

Såna kullar föds ändå, där man inte riktigt fick den där fullträffen man hoppats på. Då får man utvärdera och fundera vidare.  Kanske tror man ändå det ska kunna komma de där fina fördelarna man tänkte sig och prova igen, eller så får man bara inse att man hade fel. Att lista ut och hänga med i genetiken är minsann långt ifrån det lättaste. Där är man verkligen i underläge. Alltid. Men man lär sig. 

Envishet, tålamod och eftertanke ger trots allt resultat. Det ser vi nu när vi är inne på nionde året med bengaluppfödning: Vi har nåt till hustaken och har "bara en bit" kvar till stjärnorna ;) Hihi.

Tänk så überexciting om man kunde ha barnbarn (tvåbenta alltså) en dag som tagit vid och drev samma tänk och värderingar vidare som man själv har idag. Sååå spännande det hade varit att se hur de katterna såg ut om en sådär 60 år! Stamtavlor med 30 generationers Kungsgardenkatter liksom.... *dregel* *nördig*

Men iallafall, det jag ville säga med detta dravel var att det börjar bli grymt svårt att plocka ut de bästa som keepers. Och det är inte för att man har problem att hitta någon i kullarna som duger, utan tvärt om. De håller fin jämn hög kvalitet. 

Så har vi haft det ett par år, överlag. Men med lite avsteg när vi varit tvungna att ta in nytt blod. Då har det inte alltid fallit ut som vi hoppats och man har fått spara det man trott på som bäst inför nästa generation etc.

Nu börjar våra avelsdjur kännas allt mer konsoliderade och det funkar att hitta nya vägar och behålla det man strävat efter.

Jag vet att jag kanske är galet nördig, men detta är på blodigt allvar. Må vara en hobby men jag gör inget halvdant. Kan inte annat än dra på munnen när jag ser andra uppfödare runt om i världen jobba med lite samma linjer och samma typ av bengal som vi har, sen göra parningar och få fram en helt annan typ. Inget som jag skulle vilja ha men antar att de är nöjda. Ibland har  de ett annat tänk och löper åt sitt håll. Men ibland har de faktiskt inte heller så mycket till tänk. De tror man skaffar två fina katter ochs å får man fina katter.... 

Men avel är verkligen inget som levererar en viss typ bara det finns lite av det i linjerna. Nej det drar iväg direkt på andra äventyr om man inte har flerstegstänk .  Ja tusan så komplicerat är det.  Men därför så stimulerande.

Om man ska orka i längden måste man såklart hålla sig till sin vison av den ultimata katten, oavsett föränderlighet i mode på utställninsgbanan. Annars skulle man få lägga om kurs varje gång en domare prioriterade annat än den förra. Eftersom ingen katt är perfekt så blir det omöjligt att vara alla till lags. 

Men just nu är i väldigt nöjda själva, på detta stadie tycker vi vinterns kullar gett oss mycket av vad vi behövde och hoppades på. Ingen är perfekt men de har olika fördelar och är homogena i sin helhet som individer. En hel del av våra avelskatter ska pensioneras/chippas och då känns det extra viktigt att ta vara på avkommor, kanske inte bara en i en syskonskara. Så det har blivit lite multipla keepers såhär långt.. Några till blir det med säkerhet, vi har ett par småknytt under luppen också men här kommer ett gäng prickligister som ni kommer få läsa om under 2015.

Enjoy!

Vill bara visa. Den här killen har absolut inte ett perfekt mönster på denna sida. Och jag vet många som skulle ratat honom för det. Inte optimalt för oss heller men så långt ifrån jag kan tänka att välja bort pga detta. Den här krabaten har overload av så mycket vi strävat efter så länge så ingen är gladare än vi att den uppfödare som jag lovat första tjing på hane i denna kombo valde bort han.   

Det är då märkligt så mycket det är som man måste hinna med. Tiden går så satans fort rent ut sagt. 

Jag skäms som en hund för min misskötta blogg, har så mycket att berätta och visa, men finner sällan tiden att sitta ner o knåpa. Varken med blogg eller hemsidan.

Häromdagen skulle jag knåpa med hemsidan, som följd blev att våra snygga nya logga hamnade på framsidan men också att jag lyckades ha bort knapparna som man navigerar med.. Nu kan jag för mitt liv inte få dit dem igen, GAAH!

Måste vänta på Fifi som kommer och hjälper sin handikappade gamla mor. Suck o suck liksom.

Loggan har Fifi gjort. Jag är superglad o lycklig över den. Har velat ha en så länge men den som väntar på något gott....

Nu ska jag iallafall försöka komma in i goda rutiner igen och hålla liv här inne. Pusssss på er!   

CB o Fifi har ett speciellt förhållande,
som caretaker 24-7 så blir det starka band med den lilla lammungen

Ja man ska ju inte tro att saker ska gå easy peace.. Inte ens efter att ha varit jättedramatasikt ska det bli lätt. Nej då blir det ännu mer dramatiskt minsann!

Stygnen CB fått gick upp efter fem dagar. Alltihop sprack. Antingen för att mamma Dolly lyckats få dit tungan i ett obevakat ögonblick, eller också för att lilla CB rörde på sig. Skadan sitter ju i ljumsken och där rör det sig ju ständigt så fort benet böjs och sträcks.. Dessutom växte ju den lilla tjockisen i rasande fart. Magen var rund som en boll och naturligtvis drog det också i förtöjningarna. 

När vi kom skenande ner till vetstationen igen på fredagen med olycksbarnet kunde vi snabbt se på deras miner att detta inte var något bra. Det hade vi ju ioch för sig själva redan lyckats räkna ut.

Såret som nu var gammalt måste följdaktligen rensas från svallkött och skäras nya sårkanter för att kunna lagas på nytt.. Dessutom var nu den helt blottade bukhinnan extremt tunn och CB var farligt nära ett brock!

De ville helst hon skulle sövas. Men.. inte lätt hålla liv i en mkt liten varelse på knappt 2 veckor.

Ville vi ta henne till Djursjukhuset där de hade gas? Nej. Det ville vi inte. Säkert orättvist men jag misstror stora instanser, att de ska vilja/orka hjälpa såna småttingar... Vi frågade efter annan lösning. Veterinär Michael som var den innevarande för dagen och som därmed fick oss på sin lott, gick och ringde djursjukhuset för rådgivning. De tyckte man kunde prova med lokalbedövning, mycket. Ja sa vi, gör det, snälla.

Så CB fick för andra gången i sitt inte ens två veckor långa liv åka in på "operation rädda microlammet".

Snitisigt och snabbt blev det skrapat och skuret nya sårytor. Den här gången lades huden i ett veck för  att få till en starkare söm. PLUS stenårda order, CB får INTE röra på benet!

Vi försökte tillsammans med veterinärerna få till ett bandage som skulle hålla benet uppe. Ruskigt svårt kan jag säga. Det finns absolut inget motstånd i en så liten kattunge, den känns mest som en broskfisk eller nåt. Liksom ingen fast ryggrad att "stödja" bandaget mot...

Väl hemma tio minuter senare så trillade allt av. Vi insåg vi måste ordna någon mer hållbar variant. Sovpåse av babystrumpa enades vi om. Klippa pilla kränga.... Kompress mot såret, hål för svans och för benet på den oskadade sidan. Hålla hålla benet fixerat i hopvikt läge under hela processen att få på dräkten.

Till slut satt den där.. Puh. Mamma Dolly fick inte lämnas ensam en endast liten stund med sin telning. Risken för att hon skulle klä av henne var överhängande, och det fick bara inte hända.

Det blev att fortsätta på dygnet runt vaken. Dolly fick vara med sina bengalkompisar några timmar i mellan varje matstund. Dolly är en modern mamma och var inte nämnvärt upprörd tack o lov. Tyckte det var helt ok o rimligt att Fifi delade vårdnaden om CB.

Skyddspyjamasen skulle bytas morgon o kväll, sydda såret tvättas med koksalt och smörjas med gelé.

En vecka sa veterinär Michael först. Efter en vecka sa han, "ta en vecka till" bättre för länge än för lite.

Bara kämpa vidare.  Efter tio dagar var vi på återbesök och visade upp lillan. Det såg positivt ut och det verkar som såret läkt, men helt säker kan man ju inte bara förräns stygnen tas bort.. 

Ingen infektion och inget konstigt iallfall. Michael töjde lite till på tiden "det går ju så bra, vi låter det sitta till efter helgen iallafall" (det blir då drygt 2½ vecka) Ja ok visst.. Man får bita ihop och påminna sig om att det är en oerhört kort tid i både våra och lilla CB's liv. Klart vi kämpar på. Men nu ansågs stygn o sår så pass starkt att CB får börja röra på sitt ben lite, det har ju blivit lite klent och ynkligt efter två veckor i en strumpa, ihopavikt.

Hon har så väldigt mycket tillväxt kvar att göra så det bör hinna växa till sig. Och skulle hon bli lite låghalt är det helt klart tusenfalt bättre än att mista livet.

Vi har fått köpa större strumpstorlek efter hand =) Första paret hade stl 16 nu har hon 20 =)

CB ÄR en helt fantastisk liten baby. Så tålig och godmodig. Äter och sover som en liten gris. Finner sig i alla turer.

Växer så det knakar i strumporna !

Här följer en bildskörd av hennes fina outfits och vårt pyssel med hjärtebarnet.   

Bar snälla behåll henne i era tankar och beama alla turreserver ni sitter på, det behövs, det MÅSTE bara gå detta!

Inpackad i nya outfiten, första dagen med nya stygnen!
CB uttrycker väl rätt tydligt vad hon tyckte om attvara ett paket...

Men hon vande sig rätt snart.

Inte alla småkrullisar som har en zebra på ryggen!

Nya stygnen efter tio dagars tid, ser ut att läka bra sa doktorn!

(det är inget hål under, bara ett hudveck)

Pilligt till tusen att få på out-fiten, den måste sitta tight men inte för hårt.

Sådär, redo för natten!

Bengalmönstrat ett måste!

CB chillar en stund o får röra lite på benet!

Snart 4 veckor på jorden!

Världens finaste lilla sockertopp!

Oavsett om öronen är obefintliga, de hade varit helt perfekta på en bengal! =)

Till vardagen här hemma hör ju att regelbundet kolla hjärtan på våra avelsdjur. En kostsam historia, och "evig" eftersom det bör göras varje år..

Och när man har över 15-talet katter så blir det en slant. Men såå värt det. Och bara att prioritera! Ibland får kanske då makens whiskey eller favoritost stryka på foten   

I söndags hade jag tur att knipa åt mig två tider på clinicen när jag ändå var strandad i Skåne och det passade perfekt för SunDog och vår nya silverflicka "Gail" att få komma på check up. 

Deras värden var prima, och nu har de precis fått ha en romans också, så alla tummar, fingrar o tår är kryssade o hållna för en härlig hög med silver o guldbabies i slutet av juni...   

Vi förväntar oss endast spottade babies då SunDog inte bär marblemönstret men statistiskt skall vi få 50-50 silver och gyllene.. Men vi vet ju alla att verklighet och statistik inte alltid går hand i hand, så vi väntar med spänning på att se om det blivit några små bullar på jäsning och sen då isåfall hur färgerna slår ut..

Nästa omgång scanning blir i juli, då ska fler av våra påläggskalvar kontrolleras!

   Ganska precis ett år sen Dogge-gosingen landade i vår byrålåda! Tänk att han redan är så stor..

Babytiden är så förgängligt kort, njut ordentligt medans ni kan!

När man har ett gäng små prickligister som börjar närma sig flyttklar ålder, så ska jag inte sticka under stol med

att det kan infinna sig en viss känsla av lättnad när de packat sina ryggsäckar och kommit i väg till sina nya liv...

Inte för att man inte älskar dem alla, men de kan i "storpack" vara aningens intensiva hihi.

Men sen dröjer det ju bara någon vecka eller två... så är huset oerhört tomt utan dessa små tomtar som strular runt!

Nu har här vatt barnlöst ända sen slutet av februari och vi längtar otroligt till nästa omgång!

Till och med maken som ofta ylar över att han bor i ett zoo har muttrat rejält över hur det kommer sig att vi inte sparade någon ur vinterkullarna som han kan gnussa med i soffan.

Det gjorde vi ju, sparade alltså, men de två flyttade till våra fina fodervärdar vilket maken inte är helt informerad om. Äkta män mår bäst av att inte veta det exakta antalet fyrbenta som tillhör hushållet..   

Bebisar beräknas födas här under första veckan i april... Lika spännande varje gång och detta är helt nya kombosar som vi verkligen väntar med spänning på!      

Ganska precis en månad sen nu som vi åkta till Kristianstad på utställning med ettlitet gäng prickisar och ett vaniljufo vid namn "Pinky". Hon kom med matte Vanessa enda ifrån Skövde och bodde över helgen.

Det var en trivsam helg och vi hade finfina framgångar, framförallt på lördagen. Då tog våra kissar hem alla BIV och flera Nomineringar.

SunDog var den som lyckades allra bäst under helgen då han blev Best In Show bland de vuxna hanarna.  

Det var bara hans andra utställning i vuxenklass och det är alltid lite speciellt att vinna det första vuxen-biset =)

Han tog även BIV:et på lördagen, medans han på söndagen fick se sig slagen av en annan Kungsgardenkisse, Victoria A Princess, som kommit enda från Norge med sina mattar Barbro o lilla  Oda.

Bästa hona på lördagen blev en annan av våra tjejer, Sundowner. Hon kom med sin matte Gunilla och knep även Nomineringen!

Duma och Marjoree turades om att bli Ex1 resp Ex 2, Duma tog även kattunge-BIVet på lördagen då.

Ztella blev också BIV i juniorklassen på lördagen. 

Väldigt roligt och väldigt speciellt var att det fanns tre generationer kissar med med våra linjer på utställningen.

Vår Sundowner var äldst, och så kom hennes son A Perfect Storm med husse Johan. Storm har enhalvsyster som heter Sunspotted och är såld från oss till Martina i Tjeckien, hon är mamma till en kille som numera bor hos Nurias i Norge tillsammans med bla Vickan då, han fanns på plats! Så även om det inte var hlet rakt nedstigande led så var det tjocka släkten minsann! Så roligt är det att se drag som går igen hos dem alla, inte minst den fantastiska storleken och mustiga färgerna!

Lilla fina Pinky var som vanligt i toppskick! Jisses som Vanessa, hennes vardagsmamma putsar o tvättar på att hålla den bruden skinande vit som snö! Men hon får massr av beröm av domarna också, ingen lyser som hon!   

Här kommer lite bilder, sent om sider!

DUMA BIV-kattunge!

Ztella BIV-junior

Marjoree Ex1

Fifi med Victoria A Princess of Nurias, BIV-vuxen söndag

A Perfect Storm!

Mainstreet California Sundowner, bästa hona o Nom lördag. Mor till..

A Perfect Storm

.... och mormor till Bohemian Forest Nurias Inyanga

Finaste Pinky-poden! IPod MiniCorn, CAC båda dagar och Nominerad lördag!