Inlägg publicerade under kategorin Bengalfunderingar
Absolutely Aces Wild
Hit når vi aldrig, men kanske halvvägs om vi jobbar målmedvetet?
*tio år är en lång tid för den ivrigt ihärdige *
Alltså lite avelstänk luftat o aningens förbittrat:
Jag vill vara tydlig med att detta handlar inte om en stor egotripp över hur fina katter vi har och hur fula alla andras är. Jag vill själv få fram bättre katter och i det arbetet blir man ju tokig när det finns så litet genomtänkt att hitta!
Tycker det är skitsvårt att hitta uppfödare som ser till hela katten, dvs lite mindre päls o mer typ! OCH hälsa.
Går ju f*n inte att hitta en krake med riktigt bra huvud knappt. 50% fotograferas inte ens med bild på huvudet??? Nackdelen med att jobba med en "pälskatt" helt enkelt.
De "typade" katter som finns ser ju vilda och coola ut och det är ju bra. Men skulle säga att en väldigt stor andel av dem saknar både haka och panna, och öron som är små men som sitter mitt på huvudet, för inom Tica där de oftast föds upp spelar det ingen större roll, de vinner bara de har rak profil, små öron och rätt kroppstyp.
Då blir ju looken bara halv iallafall. Och ofta är de små och klena plus saknar klarhet och därmed kontrast i pälsen.
Är det sen då också en mänsklig svaghet att vilja ha "samma" som alla andra?? Utan att tänka längre än till max en generation framåt?? Eftersom det verkar vara det allom härskande. De ser en viss uppfödare som har "wow-katter" vad gäller mönster (ja för de ser ju inte ens att färgerna o kvalitén på fällen brister de ser bara de stora fläckarna) Eller så ser de ett tilltalande huvud. Och då ska ALLA köpa där. Jajamensan.
Sen visar man stolt upp sin katt som delar 70% av stamtavlan med 70% av resten av avelsbengalerna i omlopp. Bravo. Så sitter alla på pottkanten igen.
Tycker folk är alldeles för förnöjsamma och okräsna. Hur tror de att rasen ska utvecklas?? Om vi bara trampar runt i cirklar med nåt bra på katten men resten brister, och sen får man till nåt annat bra men tappar det förra...
Nu snörper naturligtvis 75% på munnen och tycker jag är stöddig "som att hon har det rätta liksom.."
Nope, vi har långt kvar till idealet. Men det finns en standard för rasen! Eller rent ut av två, de är likartade och trots allt rätt kompatibla, finns en möjlighet att välja riktning där åt ena eller andra hållet. Men skippa det tredje.. ;)
Har ni öppnat dem sen ni började med rasen??Standarden alltså. Ärligt? För det syns inte. Sorry.
Surt som fan blir det om man påpekar ngt man tycker är väldigt fel och som borde jobbas på hos en uppfödare, då är man störig. Ta åt er istället. Både av adekvat domarkritik och av andra uppfödares åsikter. Ni kommer ingen vart utan självkritik.
Är det jag som har fel? Ska kattavel bara vara en trevlig hobby med väl tempererade och friska katter? Är det förmätet att tro på idealkatten??
Kan man inte sträva mot både och?? För vad ni nu än säger så nej, det gör ni inte. Ni nöjer er halvvägs. Med "fina" katter liksom. Ända tills man plockar i sär dem bit för bit. Då var de bara ok.... Jag lovar, jag gör det hela tiden, plockar isär dem och bryter ihop. =)
Men jag tycker man har ett ansvar att försöka utveckla rasen åt rätt håll om man tar sig an den. Ställ ut lite mer tex! "Nä, mina katter passar inte för show".. Nähä.. Make them fit dåra!!
Utställning ÄR inte en egen värld med en annan typ av katter än "hur de ska se ut" Det ÄR en skarp måttstock för att finna idealkatten. Man kan inte åka en gång och säga att "domaren sa" eller att "den där uppfödaren sa" och tycka att det är rätt eller fel. Men efter tio gånger börjar man få en helehtsbild. Inte minst bara att av se de andra katterna av samma ras som finns på show, och prata med andra uppfödare. Hitta samarbetspartners, så kommer ni längre och snabbare framåt. Att vara på utställning en gång i månaden är ju som att gå på avelsmöte en gång i månaden. Man har lika mycket nytta av uppfödare inom andra raser. Genetik är genetik!
Vi med bengaler ligger efter, vi jobbar med en ras hälften så gammal som de flesta andras. Om vi bara för evigt mixar alla de olika typer som finns kommer vi aldrig får ngt annat heller. Titta på ryssar, sniglar, devons, abys.. Homogentitet i mkt större utsträckning även om alla raser såklart har variationer i typ. Men det får ju vara med måtta! Att det finns mindre väl typade katter är helt normalt. MEN DÅ KALLAS DE JUST FÖR DET, MINDRE BRA HELT ENKELT. Inte påstås vara "en annan variant " av-samma-lika-bra!
Härligt att så många uppfödare har visoner, vill nåt.. Men vad vill de då?? "Jag tycker att en bengal ska ha en vild look"... Ehm jaaa... sure det är ju själva essensen med rasen liksom?? Vill man inte det s ska man byta ras.
Men känns ju inte riktigt som man kan bestämma själv HUR den vilda looken ska ta sig ut. Utan med hjälp av fingervisningar i standarden om hur ögonen ska var placerade och vinklade, nospartiet uppbyggt osv osv så NÅR man tillslut den vilda looken "på köpet" när grejerna hamnar på rätt plats! Bara flumm flumm med diffusa visioner där man ska "bygga-själv-kan själv". Tycker visionärerna oftast bara helt enkelt är missnöjda uppfödare som är bittra över att deras katter inte går hem på utställning.
Skulle säga många gör det jädrit onödigt svårt för sig. Och för oss andra. För det blir ju fan omöjligt att hitta avelsmaterial som motrsvarar standarden när alla ska göra "egen" vild look.
Har man satsat på avel och utställning under lång tid och har lite i huvudet så vet man kanske lite mer än de som haft fem kullar och aldrig ställt ut.. ? Man vet kanske framförallt HUR svårt det är att nå fram till den vildliknande idealkatten som tar andan ur betraktaren.
Tycker man nu att något är väldigt fel i standarden, ja då är ju det ett seriöst projekt man får jobba på istället för att gnälla om att saker skulle varit annorlunda. Då får man jobba för att få till en ändring helt enkelt. Tungrott men görligt.
Om man är helt nybörjare så behöver man kanske inte köpa sina första avelskatter från USA bara för att man sett en USA-katt på utställning som är fin, och bli lurad eller åtminstone besviken när man insåg gräset inte var grönare där och stöd överhuvudtaget inte finns från uppfödaren.
Utan borde kanske istället etablera en god kontakt med en uppfödare på hemmaplan som kan bli mentor. Jag är övertygad om att många gärna ställer upp med råd och samarbete om man bara orkar lägga den tiden (ett halvår, ett år??) på att bygga ett förtroende och sen få köpa sin första avelskatt med gott stöd bakom ryggen.
Med tiden kan man såklart skaffa sig kontakter och mentorer var som helst i världen och kunna ha ett fruktsamt utbyte och samarbete. Men man måste lära sig krypa innan man kan gå. Tycker inte en mentor behöver vara en fantastiskt framgångsrik uppfödare utan bara det är en seriös person som har en tydligt mål med häsa och exteriör. Efter de rekomendationer som finns.
Lika trist är det med tvärt om, dvs de etablerade uppfödare som ser sin chans att sälja en medioker eller rent av dålig och ja, kanske tom felaktig katt för avel och ev utställning till en nybörjare. Känns som om vissa nischat sig på det. För nybörjare är bekväma, de frågar inget om hälsa och tester etc. De ställer inte krav, vet inte att man bör ha en kontrakt där rimliga saker bör ingå. De lär sig den hårda vägen. När den svindyra avels- och utställningskatten hade svansknick och blev diskvalificerad på showen, då vaknar de upp och inser de skulle tatt reda på mer och satsat på att etablera kontakt med någon som velat hjälpa dem och inte bara tjäna pengarna till varje pris. Den uppfödaren mörkar garanterat annat också, som hälsa och testresultat. Gräver man har man säkert fått en katt med mer dåligt i sig än bara svansknick.
Alla kan få en sjuk katt eller sälja en defekt katt. Inget konstigt med det, det är levande djur vi har att göra med. Saken är ju hur man hanterar problemen efteråt. Snälla "seriösa" etablerade uppfödare, ta ert ansvar!!
Jag hör säkert om en horibel story i veckan. Sånt skapar inget förtroende och bygger inget samarbete eller mentorskap.
Så.. alla "visonärer" och "hobbyuppfödare" där ute. Dax att starta upp ett nyktert o seriöst tänk.
Sluta vältra er i stolthet över att en kattungeköpare av sällskapsbengal har sagt att ni hade ni finare katter än den eller den uppfödaren! Hur många gånger hör man inte sånt?
Var glad att de uppskattar era kissar och tycker de tar hem den finaste katten i världen men det är inte såna åsikter som för oss mot idealbengalen. Det är sånt som, om man går igång för mkt på det som får en att stagnera.
Det är åsikter från kunnigt "branchfolk" och era egna seriösa ansträngningar som tar oss dit!
Vår lilla 4-veckors Lo-barn, en "vanlig" bengalunge, långt från det magiska hos en ALC-baby.
Men ändå med ett stänk av ett vilt uttryck. Vi är glada för honom och hoppas han i framtiden kan leda oss vidare, men det är galet svårt. Speciellt när man får stånga sig blodig redan på att hitta en obesläktad lämplig partner till honom... Den som sitter på en guldklimp får gärna höra av sig för framtida samarbete! ;)
Det är skillnad på kattfolk o kattfolk... Måste ryta lite.
Stor skillnad på dessa.
Jag harju själv ett par mentorer jag ser upp till tokmycket. De har lärt mig allt jag kan, och jag har försökt gå i deras fotspår. Öppet och ärligt. Naturligtvis vill alla göra eget avtryck och man försöker mixa det mesta av det bästa och testa sig fram med lite egna tillägg i avelsoppan.
Jag har sen i min tur ett par sammarbetspartners som mycket går min väg, och goda vänner som kanske sneglar lite på en del vi gör och försöker ta vara på lite av det att mixa med sina egna idéer. PRECIS som vi själva gjort och gör såklart, sneglar på lyckade koncept. Avel och samarbete i olika utsträckning när det är som bäst! Precis så tycker jag att det ska fungera, diskussioner uppfödare i mellan och att kunna dra nytta av saker man öppet gillar. Och kan stå för. Både när det blåser i bengalvärlden vad gäller orosmoln som HCM och andra svårigheter, såväl som i mer positiva vändningar.
Men att de sen finns de, som ständigt och upprepat ska förtala och göra ner våra katter och vårt avelsarbete, och uttrycka sig med att "det är linjer vi egentligen inte är så förtjusta i" etc.. och samtidigt anstränga sig och slå knut på sig själva för att jaga rätt på just de linjerna, i så stor omfattning det bara går, i tron om att bara "rätt namn " står i stamtavlan oavsett hur katten i fråga ser ut, så kommer det bli..ja vaddååå?? lika bra som för oss, bättre än oss??? Antagligen. Finns ju ingen annan anledning att göra en sak och säga en helt annan.
Som sagt, är man en rak och normal person så frågar man öppet efter det man söker på ärligt vis, och går inte kringvägar för att komma över katter som egentligen är bundna av kontrakt till att inte vandra vidare/säljas fertila alls..
Eller för den delen endast ha som fokus att fiska i de dammarna som de ständigt talar illa om. Blä säger jag bara.
Hur är man funtad om man då sover gott på natten?
Lo the one and only.
Fantastiskt fint flyt o höjd. Noslinjen är gränsfall på för mjuk i mina ögon.
Dock räddas den fint av att hon inte har uppnäsa, utan sluttampen flyter liksom fint
vidare i samma riktning.
Eftersom detta blivit ett detalj på våra tjusiga guldkissar som hamnat väldans i fokus tänker jag ta upp det en gång till. Finns i gamla inlägg på min äldre blogg.
För att kunna få in pannorna i ett sammanhang måste man såklart se till huvudet som helhet därför kommer lite mer
filosofi kring hela formen med här. =)
Jag är helt med domarna på att detta är ett problem på bengalerna, att få till fin höjd i pannan. "Gently curved forehead" är den exakta ordalydelsen i standarden. I Fife alltså. Det står vidare att det skall vara rundade konturer på huvudet, vilket därmed då ger underförstått att det blir mjuk välvning av panna och topp.
MEN det står också LONGER THAN WIDE, något som många domare gärna glömmer.
Och ett huvud som är längre än vad det är brett kan omöjligen ha den fulla höjd som ett huvud tillhörande en ras där det skall vara "lika" på alla håll och kanter.
Så trots att jag håller med om att våra bengaler hamnat i ett problem med alltför flata linjer och skarpa kanter i övergångarna så tyckerjag inte heller det är rätt att vi ska behöva sträva efter något omöjligt.
Naturligtvis är allt en tolkningsfråga, hur mycket längre är "longer than wide" ???? Det står varken att det skall vara bara "slightly" eller "much" .. Men ser man till huvudets hela standard så preciceras det dock att huvudet skall ha "broad modified wedge" och "rounded contours" så säger ju fysiologin att för långa strutnosar sabbar detta totalt. Så självklart måste både vi och domarna se till harmonin i helheten.
Men så länge vi har det härliga flytet med mjuka linjer och fint lyft i pannan så kan det inte vara rätt att katten ändå inte ska duga för att den inte har en burmatopp! För då måste den ha det korta runda huvudet som helhet också som tex burmor så gärna vill ha. Finns ju sådana bengaler också. Men vart gick då longer than wide???
Vidare har de alltför korta huvudena i princip undantagslöst små snipiga nospartier, en aaanings utrymme för längd behövs för att få till "full and broad, whith large prominent whiskerpads" som det står om nospartiet.
Och återigen en brasklapp om vad standarden säger i enlighet med profilen: "Gently curved forehead to bridge, very slight concave curve of nose."
Absolut betyder detta att vi ska behålla bengalens mjuka linjer MEN även om en del domare önskar näst intill "stop" på bengalens profil så är det INTE vad som står.
Vi behöver inte vänta och önska oss så mycket förändringar i standarden, men vi behöver känna oss trygga och säkra på vad det som nu står innebär.
Och om jag kan engelska någorlunda, så är detta en beskrivning som passar mitt ideal väldigt bra: Mjuk fin profillinje i flyt, utan oharmoniska stop eller backhoppningsbacke-profiler.
Kruxet är ju att bedöma utvecklingen på en kattunge.. Kattungar har ju som regel mycket mer höjd i sina bebiskorta huvuden än vad de kommer få som vuxna. Dessutom är det så trist att även den mest bulliga bengal flatar ut med tiden, dvs efter ett par år. Men det verkar vara ett fysiologiskt problem som är övergripande på de flesta raser där man önskar hög rund topp o panna.
Ett annat "försvårande" är att vi såklart jobbar globalt inom rasen, och dens törsta delen av alla bengaler föds upp efter TICAS bengalstandard där de har andra önskemål på profillinjen. De har i mångt och mycket samma uttryck som vi men med tillägget " ...to nearly straight" vilket har gjort det till en tydlig hang up inom det förbundet. Utan rak profil där kommer man inte långt. Så vi måste ju bara plocka russinen ur kakan och välja våra individer för resp shower i resp förbund. Men just nu känns det kanske som att liiiiite för mycket långnosat och flathuvat regerar överallt... Dock måste vi ju få in nya blodslinjer och måste nog våga stå där med en generation eller två med kanske lite smala långa eller raka huvuden. Sen får man jobba tillbaka på bulleriet igen, men i uppgraderad modern version!
Vi har haft glädjen att kunna visa ett flertal bengaler som gått grymt bra på show, ingen ör naturligtvis perfekt men det de har gemensamt är mjukhet och flyt i linjerna och mkt fin bredd. Alla utom en har dessutom avundsvärda noskuddar.
Noskuddar och looken får jag peta i en annan dag. Nu tänker jag visa profillinjer och pannor på våra älsklingar som lyckats med konststycket att tillfredsställa både oss och de flesta domare.
Finns naturligtvis fler uppfödare som fått fram jättefina huvuden, men dels har jag inte bra bilder på dem och dels orkar jag inte be om lov att låna bilder och vänta på att få hem dem. Så ni får stå ut med team Kungsgarden här.
Min erfarenhet är att de allra flesta linjer tyvärr bara flatar ut från barnstadiet.
Undantaget är Cooper, men den katten är ett undantag hela han! Han hade som 10 veckors ingen
imponerande höjd i sin panna.
Framförallt kände vi viss oro för att han som "alla andra" skulle flata ut värre..
..Men det gick på andra hållet! Här är han ca 9 månader ocn fint flytig
med finfin höjd över ögonen, men inte så bra topp riktigt än...
Här är Cooper nästan två år gammal (SW-09) och har fått den
otroligt fina huvudform jag bara älskar så! Här det
"Gently curved forehead to bridge, very slight concave curve of nose."
När det är som bäst!
Här Coopersonen Figaro, en grymt cool kille med avundsvärd TICA-profil!
Ganska fin höjd och välvning över pannan här som fyramånaders, även om han
redan har den mer raka nosryggen man önskar i TICA.
Här är Figge 9 månader och "som vanligt" har han blivit lite flatare på toppen och lite
skarp i övergången till nosryggen, men höjd mellan ögonen finns där ännu iallafall.
Vår vackra Lennon var en utpräglad TICA-kisse. Lite för extrem för vårat Fife-ideal,
men det är härligt med mångfald och eftersom vi jobbar med utländska uppfödare också
vill vi ha både och.
Årets skörd =) Födda 2012.
Lipton är de runda pannornas kung! En otrolig höjd och mjuka linjer.
Ännu bara dryga sju månader men jag är ganska säker på att den här killen inte kommer flata
ut. Man ser mycket av det bästa från pappa Cooper i honom, han har till och med
fått ännu mer bredd och runda linjer än pappsen. Och där ligger hans mamma i lä så det
kommer såklart som så ofta från bakomliggande generationer.
Mera Lipton-look!
Nena, vår fina tjej från 2012. Hennes huvud är nog i mångas ögon lite mer åt TICA-hållet
i profillinjen. MEN hon har en helt extrem bullpanna och finfint lagom kort huvud.
Vi hoppas hon ska hjälpa oss en bra bit i vårt huvudbyggande. Så trots att hon har
lite trist pälskvalitet känns hon väldigt viktig för vår framtid.
Vår gamla älskling Lama! Han har ju verkligen denna höga runda topp som så hett
eftertraktas. Och i avelsarbetet har vi absolut haft stor nytta av hans huvudform.
Han ligger ju bakom Lo tex där han tillsammans med Cooper gett ett panghuvud!
Men jag tycker själv att han är FÖR kort och rund i allt, och då som följd av detta
även saknar den härliga bredden i nospartiet vi så gärna vill se på bengal.
Dessutom är hans profillinje INTE "very slight concave curve of nose".......!
Ett ännu helt oskrivet kort... Idaho, 8 veckor. Hoppas och tror hans huvud ska utveckla
sig så lovande somd et ser ut nu. Men säker är man aldrig. Ska han liksom Cooper bara bli
ännu bättre eller faller han igenom lite med tiden?
Ja vi hoppas ju få följa honom länge länge, så återkommer i den frågan!
Ett drömideal å ena sidan..
Men längre huvud och knappt någon tredje färg i fläckarna, men bättre än såhär blir det ju knappt!
Kolla in de spottade frambenen.. och "högbulliga" tassarna jag tjatat om, MUMS!
Nu talar jag om utseendet, temperamentsmässigt vill man såklart inte ha dem till små vildkatter hemma, utan enbart lite galna i leken och djungelsmarta i största allmänhet.
När vi föder upp bengaler så har vi såklart flera olika önskepunkter. Ett vilt yttre vill vi alltid ha, men kanske på lite olika sätt. Att föda upp en katt som i så hög grad som möjligt liknar oceloten här ovan vore ju en våt dröm. Å ena sidan. Men vår bengalstandard ser inte rktigt ut såhär, och vi vill ju ställa ut och helst ha framgångar där också, så då krävs lite mer "anpassad" vildkatt. Vi meckar och pusslar och försöker få så mycket av båda världar i våra kissar.
Till exempel har ofta dessa extra leopardlika kissar lite mer långsmala huvuden med flatare pannor. Precis som de vilda kattdjuren. Men det går inte alls hem på show. Sådana här högbenta gepardlika kroppar gillas inte heller, och står alltså inte heller i den bengalstandardad vi bör följa.
Men den här typen ligger i en del av våra katter, och ploppar upp med jämna mellanrum. Och jag kan inte låta bli att jubla lite, för de är så underbart vackra! Dessutom motsvarar de bengalstandarden i ett annat stort förbund, TICA, väldigt väl. Så vi som även jobbar med uppfödarvänner i det förbundet och gärna byter lite kissar oss emellan, ser bara fördelar med att dessa också kommer till. Dessutom är det ju en typ man blir lycklig av och även många sällskapsköpare vill såklart gärna ha en sån här exotisk kisse i sin soffa. Ja inte för att man når den här ocelotstandarden då, men iallafall katter "ditåt".
Sen finns ju tillfällen när man lyckas kombinera det bästa av det mesta i en och samma katt. LO är en sådan. Hon har det vilda flytet i mönstret och kontraster som man drar andan av, plus en uttryck som för tankarna till en vild ocelot eller annat mindre kattdjur. Ändå håller hon sig inom den mer "bred-runda" standarden.
Men som sagt, vi är även såå svaga för det lite för extra långa, exotiskt utdragna också. Så länge benstommen sitter där. De här vilda kattdjuren har inte alls alltid sådana fina "rosetter" som tex leoparderna, och det kan vara lika snyggt på en bengal med endast mörka fläckar i flyt på ljus botten.
Det enda jag inte vill ha är de bengaler som för tanken till en liten huskatt, den looken blir för mig helt fel, oavsett hur snygga mönster de än må ha.
Här är ett par av våra "vildingar" i flocken!
Lo med rätta flytet! Fläckar som liksom rinner längs kroppen..
Likaså hennes ryggtavla är en dröm i flyt.
.. som grädde på moset har hon en obetalbar look av ett vilt exotiskt kattdjur.
We LOVE Lo!
Ännu en grym ryggtavla med fläckar som inte har så mkt tredjefärg
men ändå allt man kan önska! Ponyo
New Morning går inte heller av för hackor.
Fantastiskt fint flyt, exotisk kropp och huvudet...
.... Det här huvudet kanske inte går hem på en Fife-utställning,
men OJ så det får mitt hjärta att klappa! New Morning har verkligen en look som få honor!
Millwood French Lace på äldre dar.
Fick syn på så nostalgiska fina bilder på några av de allra tidigaste bengalerna, kunde vara kul för er att se som inte är så innördade i bengalträsket ännu
Rasen går tillbaka till 80-talet, så det är fortfarande en ras med en del "barnsjukdomar" som en icke helt homogen typ tex, det får man inte glömma när man jämför med raser som tex britter och abysinier som funnits i mer än dubbelt eller tom 3 dubbelt så länge.
Men visst har vår ras gått MIL framåt! Men jag kan tycka vi förlorat en del saker på vägen också. Förhoppningsvis kommer det en dag då vi fått tillbaka det vi tappat och ändå behåller det nya vi tillfört.
Once up on a time.. fanns det en hona vid namn Millwood French Lace. Om ni plockar fram era stamtavlor kan jag lova hon finns i era bengaler MINST en gång! Ja iallafall om ni tittar på 10 generationer, nu är hon så gammal så hon har nog fallit ur mångas 5 första led. Men hon ligger där, garanterat, och förmodligen betydligt mer än en gång. Det var en hona som fick väldigt stor inverkan på vår ras. På gott och ont.
Det måste varit mycket bra med henne, eftersom hon användes i aveln helt galet mycket. Eller vad ska man säga om 19 kullar på 10 år? Det är inte så roligt tycker jag.. Varken för katten eller kanske för rasen. Dessutom skall de allra flesta av hennes avkommor ha gått vidare i avel. Hon var en "superstar" för sin tid..
Men man ska också komma ihåg att det var andra tider, det fanns helt enkelt inte lika mycket avelsmaterial att komma framåt med.
Ryktet säger att French Lace hade svansknick. Och ja, om det stämmer kan man ju sluta undra över varför detta med små svansdefekter är ett så övergripande problem inom vår ras.
Iallafall, vacker vit mage, varm färg, små öron och underbara ögon. Kontraster och rosetter fanns ju knappt på den här tiden. Antingen var katterna väldigt röda med bleka mönster eller så hade mer svärta men också mycket ticking (svarta tippar på håren i bottenfärgen) som gjorde att kontrasterna iallafall inte blev så spännande.
Lite bilder iallafall, enjoy!
French Lace som kattunge
En stamtavla för en av de allra tidigaste bengalerna. Lägg märke till att den bara har två
katter som återkommer i tredje generationen. Och mer kuriosa är att den katt som ligger där som Millwood Tory of Delhi,har fått ett par fint namnade föräldrar som båda har "Rhino" i namnet. Tory var en vildkatt (av tamkattsmodell) uppfödaren hittat i noshörningshägnet (rhino) på ett zoo i New Dehli och importerat till USA =)
Millwood Tory of Delhi tv. Katten från Indien som fått sådan massiv inverkan på bengalrasen.
Han parades mestadels med F1 honor men även med andra honor av tamkattsursprung.
Det var Tory som tillförde det berömda bengalglittret. ALC-katten längst till höger Millwood Rorschach
ser ni också längst bak i stamtavlan här över. De andra två katterna är också gamla kändisar och heter
Millwood Praline och Millwood Pennybank.
F1 Millwood Mai Thai, en av grundpelarna,
resultat av en parning mellan en ALC-hane och Egyptisk mauhona
Nola Cotton Pickin, den första registrerade minkförgade bengalen!
En föregångare till bengalen, Safarikatten. Det här är en korsning mellan tamkatt och Geoffrey cat:
Till skillnad från kornsingarna mellan tamkatt och ALC, som senare gav bengalerna så hade dessa stora problem med fertilitet och projektet dog ut. Men bamisg kisse, tom större än Cooper! =)
Ägaren/uppfödaren heter Ethyl Houser
En liten krabat som också ser ut att veta vad han vill.
Han förstår säkert hur nöjda vi är med hans uppsyn!
Ja så sitter man här och sumerar avelsåret 2012. Naturligtvis också utställningsåret, men för oss är det så nära sammanbundet så det ingår i avelsåret. Det är vad vi föder upp som vi sen visar upp, plus vissa inköpta tillskott för avelsbaket förstås.
Under 2012 har vi nog fått en del av de allra finaste kattungar som nånsin fötts på Kungsgarden. Ja om man tittar till utställningsresultaten är det definitivt så, men man måste kunna se sina framsteg även utan glimmande showresultat.
Det är ju inte alltid alla de bästa ungarna kanske hamnar hos utställningssugna. Prio ett måste naturligtvis vara de bästa av hem för varje gosnos, och det innebär inte nödvändigtvis att alla är lika tokiga som oss på att dra runt och leva livet på utställning. Ibland får man påminna sig om det, när man blir lessen för att saker och ting inte utvecklar sig som man hoppats och trott och vissa stjärnhopp går förlorade från strålkastarljuset.
Man blir vis av erfarenhet och tänker till en gång extra när det är dax för nya små att välja sina hem.
Egentligen är det ju bara så att det enda man kan riktigt veta är att vi själva kommer visa upp de ungar vi har möjlighet att spara. Med resten kan vi bara glädjas åt de som vill prova på, och kanske några blir lika "hooked" som vi. Eller ja en bråkdel så bitna räcker fint det med! =))
Vill ge en stor kram till vår gulliga stab av Kungsgardenmattar/hussar som så duktigt och med stor passion släpat sina små på shower under året. Först och främst Sanna, som gör allt för att Lo och James (och styvbror Ozzy) ska trivas till 1000% på resor och shower världen över
Sen också Hillevi, Nine, Pauline, Anna-Banana, Mira, Tommy & Jenny, Gunilla, Eva med flera som upprätthåller vårt goda namn och rykte, THANX
Naturligtvis har vi vår egen "drömbengal" för ögonen, oavsett om den motsvarar domaridealet till punkt och pricka eller ej. Vi ser gärna att våra katter finns i hela världen och då hamnar ju flera av dem i andra förbund, främst TICA, som har en lite annan standard där vi också vill att de ska passa in. Så vi jobbar för en typ som vi hoppas kommer tas emot med gillande både hemma och utomlands, sen får man då välja de lite mer extrema åt olika håll så de passar in som allra bäst på rätt plats!
Den stora merparten av våra ungar säljs trots allt till fina ägare som högt skattade familjemedlemmar, och då vill vi att de skall vara av en sån typ som alla blir glada av. De flesta vet nog hur våra katter brukar se ut, och med tanke på efterfrågan verkar det som vi träffat rätt bra på det som tilltalar även alla de som "bara" vill ha en soffleopard.
Los o Tigerns storebror Leopard, en soffleopard av lyxklass.
Temperament och hälsa tänker jag inte ens tjata om igen, det är för mig så självklart och de som inte sätter det i första rummet har jag ingen respekt för.
Inför nästa år ska vi bygga vidare. Vi har en fast grund att stå på, vi känner oss trygga med att få det vi förväntar oss ur olika kombinationer vi gör. Känner matierialet vi jobbar med utan och innan. Jag har faktiskt helt ärligt inte gjort en enda parning under detta år där jag inte med glädje kunnat spara en katt för vår avel. Sen gör ju de praktiska omständigheterna att så inte riktigt är möjligt, men nästan ur varje kull har vi behållt.
Lo som liten kicka I den här kullen kunde vi verkligen sparat alla.
Liten Tiger-pojke
MEN lite läskigt nog måste man ju ut på nya vägar också. Nytt blod måste komma in och då menar jag helt nytt, om det ska bli någon nytta för oss, så vi sen kan segla vidare med kända ingredienser igen. Och det nya är fascinerande men svårt. De linjerna kommer med säkerhet inte alls bete sig som man tror. Och hur de kommer blanda sig med det vi har är också för oss än så länge en hemlighet =)
Klart att det nånstans i världen finns till viss del andra som jobbar med liknande linjer och korsar in lite av det vi valt att använda nu, men inte i så stor omfattning faktiskt. Så det finns inte så mycket referenser för oss att tjuvkika på... Jag vet att saker kommer att hända, som vi inte riktigt kanske skuttar av lycka över, men det måste man vara beredd att ta, för att ta vara på det goda och sen lita på styrkan i det konsolidierade man har och förmågan att få det på plats igen. Dock försöker vi verkligen undvika en del större "detaljer" som vi bara inte vill ha in för allt smör i Småland.. Börjar man pruta på grundfel så tror jag man trampar vatten rätt snart.
Vi har ju "fuskat" lite i utparningsgrejen innan också såklart (och då menar jag alltså nya blodslinjer, inte någon inblandning av ny ras) även tidigare, först genom Walrossen, som visade sig vara en riktig "stämpelkisse", och nu senast genom samarbetet med våra goda vän Eva på Benga i Danmark, som generöst låtit oss ta del av sina andra linjer. Det har blivit ett värdefullt tillskott i vår avelsbas och nu ska vi alltså jobba vidare på det.
Lyckat danskt-svenskt samarbete! Kungsgarden MacMamba of Benga
Vår nye lille fransman, Fairychiasma Heart Lover från Marjorie, till vardags kallad Eedle, hoppas vi ska kunna tillföra en bra dos nytt utan att vi ska behöva pruta alltför mycket på det vi har och tycker så mycket om. Homogenitet. Det har tagit tid att hitta honom, och ingen katt är såklart komplett men här känns mycket rätt.
För oss.
Från USA väntar vi hem hane nr 2, "Idaho", där är det till stor del gamla bekanta i stamtavlan, men ändå lite nytt och ihoprört på ett sätt som gör mixen lämplig att tillsätta en för del av våra godingar =). Och för att man bara inte kan låta bli en sån kille..
I Holland har vi en snöflicka på tillväxt, Frozen Rain från Chantal,Denoijas Best.
Hon är en dotter till vår fina Eleanor Rigby, men hennes pappa är idel nytt för oss.
Våra nya importflickor från von Satara är äntligen vuxna och visserligen lite släkt med Walrossens linjer, men bara lite sådär lagom så man vet att det borgar för kvalitet. Där hoppas vi på spännande kullar minst sagt!
Både vårt snöprogram och de bruna tror jag kan dra stor nytta av vad som kommer ur den parningarna. Vi satsar på ena systern för brunt och den andra hoppas vi få lite snöfall, eller iallafall större chans på snöbärare.
Von Sataraflickorna ärlite extra speciella då båda deras föräldrar numera är ur avel. Båda katter av yppersta superkvalitet, men pga familjeskäl är de nu lyckliga kastrater och deras fina gener lever vidare i våra flickor, och genom Angel hos Neospride.
von Satara Winter Romance
Tre små hembakta flickor, Nena, Savannah och Ponyo växer och kommer förhoppningsvis bli en del av vårt avelsprogram under året.
Vår helt underbara Lo hoppas vi ska få kull under 2013.. vi hoppas och ber bengalgudarna om att det skall bli så.
Förväntningarna är såklart höga från många håll, själva hoppas vi som alltid på friska glada barn och dito mor! Ja och en och annan superstar då förstås =P Det blir spännande för bästa Sanna att bli "mormor" för första gången också!
Lo som större =)
Vi får ju ofta också höra att vi inte ser till rasens bästa då vi är extremt restriktiva med att dela avelskatter från vår uppfödning, och att vi är stroppiga eller liknande. Det är är rent nonsens. ju mer vi delar ju mer urvattnade och överandvända blir linjerna, DET är dåligt för rasen. För kattens skull spelar det ju ingen roll om den ser ut som Cooper eller är betydligt mindre med mindre kraftiga drag, så länge den har hälsan. Det är för uppfödarens ego som det möjligen är dåligt, att man inte kan köpa/låna precis allt man ser och vill ha.
Men sen finns det många som förutsätter att det är omöjligt att samarbeta med oss utan att ha provat om vi har intresse, det är nästan lite komiskt =) Som sagt vi behöver ju också nytt emellanåt och anstränger oss liksom inte för att vara "dumma". Bara envisa med att komma dit vi vill. Och jag har inga illusioner om att de flesta inte resonerar på samma sätt.
Sen styr tyvärr pengar för mycket hos för många uppfödare och lockelsen att kränga många avelskatter blir övermäktig.
En klassisk Kungsgardenkisse-look! *luuv*
Klart man skyddar sitt varumärke. Inte bara att våra katter ska ha ett lite speciellt utseende så man gärna funderar över om den där kissen inte måste komma från oss här på Kungsgarden, utan även att där de hamnar i avel ska de ha en chans att göra god nytta hos en seriöst jobbande uppfödare. Det vill säga inte hamna i kombinationer där jag på förhand vet att det kommer bli "blahablaha", så man sen hör att "nej men de har ju katt från Kungsgarden och deras ungar blir ju aldrig nåt särskilt" alternativt (och ännu värre) användas för att rädda upp osunda och kanske också linjer med riktigt dåligt temperament. Visst, man kan tycka det skulle behöva riktigt gott humör för att bli bättre, men nej, de är inte värda att räddas i min mening, alls.
För lång väg och för stor risk för bakslag många generationer senare. Skaffa andra linjer, och bygg på med lika goda eller ännu mer godmodiga individer!
Ju mer stabil grund man själv känner att man står på så är det också mer försvarbart att dela.
Av årets kattungar, ett drygt 30-tal, har endast 4 gått till avel. Då vitt spridda i olika länder i Asien och Europa.
Alla reglerade med avelskontrakt och endast till uppfödare vi haft långvarig kontakt med och verkligen litar på OCH är intresserade av att samarbeta med. Det känns tryggt och bra.
En av våra viktigaste nya hörnstenar, byggd av gammalt och nytt!
Kungsgarden El Niño.
Niño fick under sommaren sin första kull, och nu efter ett par kullar kan vi konstatera att han precis som sin släkt är en hane som verkligen sätter sin typ! Underbart att se!
Hans far Walrus fick gå i pension, inte minst för att komma ifrån lite av de "bärarkatter" (PK-deficiency) vi fortfarande jobbar med. Sonen Niño är N/N och gör vårt arbete framöver därmed lite enklare.
Cooper lämnar som alltid avkommor av yppersta världsklass. Jag får alltid ett fånigt leende på på läpparna när jag kikar ner i bolådan på ett gäng nyfödda mini-Copsisar, det är aldrig svårt att gissa pappan! Klassen har de även bevisat i hög grad på utställning, världen över. BIS-avkommor ända bort i Asien!
Fyra flickor har lämnat vårt avelsprogram och fått egna underbara Forever Homes! Strawberry, Carrie, Cheetah och Zaphire. Alla utom Zap har döttrar som ersätter dem här hemma. Hon fick en jättefin kull med en toppenflicka i, men vi har tagit beslutet att hålla oss från marbles i största möjliga utsträckning och ville då inte spara en garanterad marblebärare. Vi tycker det är svårt nog att bli "bäst" på en av mönstertyperna....
Det sved lite, då Zap låg mig varmt om hjärtat och var en äkta hembakad produkt i flera generationer med stor eftertanke bakom. Men man måste också kunna inse att ibland leder vissa vägar till en återvändsgränd och inte där vi var menade att gå. Det är på riktigt tungt och ledsamt att inte kunna ha sina flickor kvar som kastrater, men som jag skrev i en debatt härom månaden, det är en lyx man inte har råd att unna sig som uppfödare. Dels tycker jag man har ett ansvar att hålla smittrycket nere (inte för stora grupper) och dels blir det inte harmoni i grupperna och man ska försöka ha före detta avelshonor-och de aktuella tillsammans. Det är sällan det fungerar bra. Då gäller det att inte vara egoist utan inse att de kan finna lyckan hos fler än hos oss..
Vilket de alla gjort!
2012 blev också året då vi faktiskt lånat ut ett par av våra hanar. OCH därmed främjat aveln på hemmaplan, vilket säkert många aldrig trodde vi skulle göra. Men jodå. Såklart samarbetar vi gärna med de som vi känner tänker lika och vill något bra med sin avel. Vi är inte alls så omöjliga som ryktet gör gällande,
bara nästan =)
Det kan vara olika skäl till varför just dessa fått låna. I ett fall kände jag att vi gärna ville dela med oss av de fina snögenerna en av våra killar bär, till en liten uppfödare som verkligen är värd att förhoppningsvis komma ett steg vidare i sitt seriösa program. Hoppas och tror vår kille ska göra nytta där.
De andra projekten var med redan etablerade samarbetspartners så kanske mindre oväntat, men naturligtvis också där för att jag hoppas och tror det ska bli riktigt bra.
Resultaten av en utlåning kan man ju redan se hos Anna på Neospride i hennes fantastiskt vackra Bella, dotter till vår Romeo och Kungsgardenfödda Qisan. Det känns verkligen bara roligt när det blir så bra!
Neospride Bella Darling
Vi har även sålt en avelshona till Norge, nästan hemmaplan det med =) till vår vän Roald på Leospots Bengaler. Snötjejen Lazy Polar Bear ska förhoppningsvis funka fint med Roalds snygga killar.
Inte omöjligt att det kommer bli någon fler skandinavisk emigrant från Kungsgarden under nästa år.
Kanske kanske kan vi hinna få en enstaka parning tillbaka med en såld yngling också. Hade tanken på ett par fler "hemmahopp" som kunde bidragit till framtidens bengaler men som sagt saker blir inte alltid som man tänkt. Annars är det en bra tillgång, att kunna få utnyttja lite genetik och därmed öka genbanken utan att behöva stå med omöjligheten av att hålla en hel drös fertila hanar. Vi har ju haft Romeo boendes i familj och det har funkat 100% super med att låna hem honom och låta han jobba lite =) Sen får han nu bara njuta livet som ohängd bengal hos Tommy & Jenny som verkligen varit toppen med det här samarbetet. Tack fina ni!
Såna här deals, oavsett hur de ser ut, måste ju alltid vara med tanke på att det inte fungerar om katten blir tidigt oregerligt skrikig och/eller kisstokig. Då blir det kastration såklart. Med eller utan bäbisar gjorda.
Alternativt att avtalet är utförmat så at vi får ta hand om ligisten tills "jobb-well-done" är avklarat.
Vill också berömma Leopardetterna med Caroline i spetsen som verkligen tagit svensk marbleavel ett stort steg framåt, efter att den gått kräftgång i princip enda sedan Amazing Nature pausade ( ? hoppas jag verkligen att de bara gjort, där ligger alltför mycket kunskap för att aldrig mer tas upp!) sin uppfödning.
Plötsligt har vi marblar med både mönster och typ som står sig mycket väl i de internationella konkurensen. Finns ett par grejer jag kunde tänkt mig själa ifrån deras program till mina prickisar hehe, och samtidigt dela någon grej från oss till dem, så vi kanske får börja jobba för en cross-over historia där! :P Något jag som de flesta säkert vet inte är så för, detta med att blanda mönster.
Det finns även fler duktiga marbleavlare här hemma men det är absolut Leopardettes som fått det hända stora grejer på kort tid!
Jag ska inte tjata alla våra utställningsframgångar igen, bara säga att de har varit fantastiska.
Kanske blir nästa år ett mellanår, men det hoppas vi såklart inte. Vi har bra rutiner och har trots allt utställande inte haft oturen att dra hem något jobbit virus. Man måste ha sina avelsdjur skilda från de som visas på catwalken.
Roligt också att så många bengaler vunnit i år från olika uppfödare, det visar att rasen verkligen är på g mot en bättre helhet! Det skrevjag ju om för ett par månader sedan: http://kungsgardencats.bloggplatsen.se/2012/10/19/8830118-vilket-bengalar/
Nu strävar vi vidare mot drömbengalen, vi kommer fortsätta mäta våra avelsframgångar såväl på utställning som mot andra ideal. I centrum står alltid våra drömmar. Såklart.
Savannah-katten, Lo-djurets lillasyster, en del i framtiden!
Labbar man blir lycklig av! Tacitus är här 4 månader och har precis de tassar och ben jag så
hett eftertraktar, de här kommer vara rejäla även när kissen vuxen färdigt!
Jag vet ju att jag tjatat om detta massa förut, benstommen på bengaler. Men jag drar mej oförtrutet vidare genom spinkiga ben och en del riktigt bra, tänker inte ge upp förräns varje kisse född här är en Cooper =) .
Överlag tycker jag nog att det blivit aningens bättre. Det vill säga på den helhet man ser på utställning. Men långt ifrån tillräckligt! Hanarna kan verka lovande men slutar ju till 95% ändå på max 6,5 kg...
Dit vill jag ha honorna.
Det är såklart upp till var och en att ha prioriteter i sin avel, och för oss är benstomme ett av de viktigaste grundfundamenten.
Numera väger i princip alla våra killar 5 kg eller mer vid 6 månader, vilket är en rejäl uppgång sedan starten då de låg på knappa 4 kg. Om jag nu klarar procenträkningen i huvudet så bör det vara en ökning med drygt 25%.
Hmmm detta får mig såklart genast att undra om vi klarar en 50 procentig ökning på lika länge igen?? =P
Jag tycker det är intressant att se på skillnaderna just i växande ålder för sen kommer så många parametrar som kastration och matglad-lat, alt kräsen-aktiv etc in. Även om naturligtvis alla katter har en biologisk slutvikt så kan den ju precis som på oss tvåbenta variera inom en rätt bred marginal. Men första halvåret har de hyfsat samma förutsättningar. Att sedan automatiskt tro att en stor sex-månaders måste bli en jättekatt är ju såklart fel. Där måste man känna sina linjer, vissa är tidigt färdiga och andra sent.
Men om man som vi konsekvent jobbat med ett ganska koncentrerat avelsmaterial och behållt samma linjer genom åren med få men viktiga nytillskott så får man en väldigt homogen grupp katter att titta på och därmed kan vi dra slutsatser i vad som hänt med just våra kissar över tid.
Jag tror som jag sagt inte på detta att springa runt och handla "allt man ser som glimmar", det blir en alltför rörig bas att stå på och man får väldigt svårt att utvärdera vilka för och nackdelar som kommer varifrån..
Men glöm nu inte att allt som jag skriver här är mina funderingar och inget som ska tolkas som att andra ska känna tycka eller påstå att jag talar om hur de ska göra. Det likställs ofta och lätt med att man har pekfingrat åt andra. Var och en avlar efter eget huvud. Och de som väljer att gå långt utanför standarden kan man bara beklaga att det stoppar upp rasens utveckling till en del, men tror på självsanering där. Ju fler fina bengaler som finns så lär sig även sällskapsköpare att se skilland. När det gäller hälsan, ja då pekfingrar jag gärna! Det måste vi alla vara med och ta ansvar för.
Jag har gallrat rätt hårt bland mina honor och tilltänkta "spara-kissar" just pga att jag ser att benstomme fattas.
Ibland har det bara blivit en kull på en annars fin hona just för att jag tycker ungarna känns som en tillbakagång.
Jag vill att kattungarna ska ha stora höga tassar som ser ut som stora "tofflor" liksom =) Inte långa framåt utan bara massiva och höga. Bakbenen ska se ut på en ungkatt som om de skulle sitta på en vuxen. Då blir det bra. Bröstkorgen ska ha bredd, likaså nacken! MUMS!
De flesta av våra flickor ligger en bra bit över 4,5 kg med den största på 6 kg. Men vi har också några mindre, där jag ser att de föräver sig större än de själva är. Har sen faktiskt ingen aning om det är görligt, omöjligt eller ens lämpligt att önska sig ännu större katter än Cooper som med sina 9,2 kg är större än allt annat man upplever som "stort". Det får tiden utvisa helt enkelt. Spännande om man kunde se bengalens utveckling om 10 år, så man visste om det var lönt att fortsätta haha.
I allafall så är detta med grovlek något som jag aldrig prutar på vid nyanskaffning. Har just tackat nej till en katt jag hoppades mycket på, pga av det. Men vi har fått hem en annan kille där benen inte går av för hackor!
Och förhoppningsvis har vi ännu en på ingång om ett par månader.
Vi har haft turen (och kunskapen) att ha hanar som överlag lämnar fantastisk benstomme. Förutom Cooper är både Walrossen, hans son Nino och Romeo fantastiskt välbenade individer som dessutom visat sig bära anlag för att verkligen föra det vidare.
Här kommer lite bilder på några av våra egna snyggosar där benstommen sitter som en smäck!
Hobbitfötter på samma fyra-månaders!
Här ser man tydligt höjden på "tass-bullarna" =) Tacitus igen.
Lipton är bara störst överallt..! 5½ månad, 6.1 kg.. Benstomme som normalt sett
även vuxna kissar bara kan drömma om..
Även om Lo inte är någon enormt stor hona så har hon ovanligt rejäl benstomme
för att vara tjej! Tassar och överarmar har både bredd och grovlek.
En av våra Romeo-flickor med härlig benstomme! Sunny California,
5 månader och numera tysk medborgare
Ännu ett riktigt cool liten kille,Thrax, också han med hobbitfötter!
Nykomlingen Lover med sina muffiga härliga tassar! En riktig liten mummakisse!
Den här killen får iallafall mig att le stort även en gråblaskig måndag mitt i vintern..!
Ain't he cute!!? Svensk medborgare snart hoppas vi..!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|