ALLA älskar Vet Concept!

Jag har skrivit om foder här förut, och det mindre bra i att de flesta foder innehåller så mkt spannmål vilket är lika med kolhydrater! Katter är köttätare, punkt. Hundar allätare.

Bengaler har lite känsliga magar, speciellt under uppväxten, och man ska vara försiktig vid foderbyten och med att stoppa i sin nyfikna kisse "allt" den vill smaka.

Viss kan gärna en liten bit ost eller skinka eller smörklick få slinka ned vid frukostdax, men var försiktig med  de kryddade middagsgrytorna! Lite kyckling o fisk går ju såklart fint också.

Varför jag skriver detta nu är för att jag får såå mycket frågor från ivriga undrande kattungeköpare, som vill hitta det bästa för sina kissar och foderdjungeln är ju stor som Amazonas vid det här laget, så man kan ju gå vilse i ett betydligt mindre område!

Jag är ingen expert, jag talar bara av egen erfarenhet. Vi har testat en del genom åren, dels som man köpt för man läst att det ska vara bra, till allt man vinner och måste göra av med och låter kissarna prova på. 

Mina amerikanska mentorer har alltid envist sagt att bengaler tål spannmålsbaserade foder sämre än andra raser, och jag är böjd att hålla med. Visst funkar de flesta på Royal o Hills etc när de är vana vid det. Men inte alla. Vi har haft en del som haft lite dålig mage till o från. En del som kräks upp osmält foder emellanåt... Katten i sig mår prima och tester på avföringen är gjorda, och då har man liksom mer accepterat att kissen är sån. Tills vi bytte tillVet Concept  
Spannmålsfritt kalasfoder från Tyskland. Jag är supernöjd. Katterna älskar det och inga mer kassa magar eller kräkningar. Ni som orkar och kan betala lite mer, testa detta! De har även kringprodulkter såklart och kattsanden Öko Plus till toppenpris. Man kan ju sambeställa så blir portot mindre kännbart. Fodret står vid dörren på mindre än en vecka.

Royal Canin har i mina ögon alldeles för mycket spannmål i sina foder. Och en hel del katter blir kassa i magen eller kräker emellanåt. Men vissa av deras kattungefoder funkar fint tycker jag. Baby Cat är ett utmärkt foder att börja med, då bitarna är väldans små och det är lättsmält och verkar harmlöst för små magar. Men övergång till deras vanliga Kitten tycker jag har gett en del problem, allt från foderallergier till lösa magar. Vi använder här deras Persian Kitten och rekomenderar också våra kattungeköpare att köra vidare på det. Det är gjort lite mer för känsliga magar och jag har inte haft problem med allergireaktioner eller heller dåliga magar i nån omfattning på det.
Det kan ju kännas som lite överkurs att beställa foder via Internet med en viss portokostnad för en vanlig familj med en eller två katter. Därför är våra ungar inkörda på detta foder vid flytt.

Sen vill folk ändå gärna prova andra sorter o märken.. Man läser på internet om ett nytt foder som ska vara så bra, och vissa är tom just spannmålsfria. Men det finns annat som kan göra dem mindre bra. Tex vad det är för köttråvara i. Om den är av god kvalitet, om det är från många olika eller få proteinkällor. Och balansen mellan mineraler och aska ska också stämma. Tex  kan en hög magnesiumhalt tyda på dålig kvalitet på köttråvaran.. Och för hög magnesiumhalt kan stakrt bidra till urinsten!

Om och när man byter över till ett spannmålsfritt foder kan katterna ofta få dålig mage av det, då de inte är vana vid den sammansättningen. Men fasa över sakta sakta, blanda under ett par veckor och öka på av det nya.
Ge inte upp utan ha lite is i magen. För oss har iallafall alla kommit igenom lite magbreak för att komma ut som friska lyckliga katter med en matte som är nöjd och lugn med att veta att de äter det bästa. 
Många av de foder som erbjuds på marknaden, nya som gamla, är också mindre smakliga för katten. Ingen idé ju att lägga pengar på ngt som kissen tycker är urrk. 

OCH man MÅSTE inte hitta ngt "annat".. Prova det som någon ni känner med erfarenhet ger. Enklast o bäst så.
Har man däremot en problemkatt med riktig allergi/njurproblem etc är det ju en annan femma, då behövs veterinärhjälp med fodret!

Finns en bra lättfattlig artikel om varför katten ska äta vad  här:

http://www.alltomkatter.se/pg/pages/view/3894/

Läs den! 

Dr Bachs Rescue Remedy drops!
Utmärkt till kattapoteket! 

Vill tipsa om ett homeopatiskt preparat som jag tycker har bra effekt.
Homeopatiska medel är absolut inget receptbelagt eller "farligt" att ge, det värsta som händer är isåfall .. ingenting. 

Ute i Centraleuropa andvänds homeopati hand i hand med veterinärmedicin. I Sverige rynkar vettarna på näsan åt dylikt.. Vi har under våra år med hästar haft många och goda erfarenheter av homeopatiska behandlingar, och även testat att bla mjuka upp våra egna stela leder med ett par doser. 

Dessa droppar kan man använda till människor och alla djur. De är enkelt uttryckt "mot stress". Har man en katt som stressar på bilresor eller veterinärbesök etc. kan det här hjälpa. Man måste dock skilja på stress och stöddighet. Visserligen kan ju aggressivitet vara stress i grunden, men för en hankatt med gott självförtroende som mer av envishet ylar på resan eller hos veterinären hjälper det liksom inte.

Också en alldeles utmärkt liten hjälp att ha hemma vid födseldax! Honkatten kan ju gärna bli lite stressad både före och under värkarbetet. Eller som vår Marie nu, som var lite stressad av att ha små pipsillar i lådan.. Då släpper man ju inte mjölken lättare precis. Efter endast en behandling (en droppe) så bara coolade hon ner sig och släppte till mjölken och allt blev bara så bra! Sen får man ge ett antal gånger under så lång tid det behövs.

Föds en kattunge slapp och orkeslös gör en droppe på huvudskulten susen, massera in den lite fint i huden bara och oftast piggnar krabaten till rätt omgående.

För mig var användandet vid kattförlossning en nyhet tills jag fick tipset av Dania på von Satara i Österrike och jag är henne evigt tacksam för det!

Om någon funderar på att lugna en katt/hund inför utställning med detta måste ni kolla upp regelverket.  Preparatet i sig lär inte vara dopingklassat, men jag har för mig att man inte får ge ngt alls som kan påverka katten under pågående utställning.. Dock är jag inte så påläst där, har haft turen att inte behöva fundera i de banorna med våra coola labbe-bengaler! 

Om någon köper hem det och villha hjlp med doser och hur ofte så får ni gärna höra av er, jag hjälper så mkt jag kan!

Världens finaste Devs får demonstrera fenomenet svarthaka...
Hoppas han har överseende...  

Eftersom jag ändå är i gasen och pådyvlar folk mina erfarenheter om "problem" av mindre art just nu så tänkte jag ta upp detta också. 

Fick en fråga på Facebook häromdagen, och insåg det säkert finns fler som klurar på vad att göra med de svarta hakorna..
Acne feline är just vad det heter, pormaskar liksom, på katt. Vanligt på tonåringar även bland de fyrbenta och oftare på fertila än kastrater.

Ofarligt, inte smittsamt.
Men irriterande och kan leda till sår i värsta fall och INTE snyggt om man vill ha katten på utställning. 
Åtgärd nummer ett: OM NI HAR PLASTMATSKÅLAR HEMMA SLÄNG DEM!!

Plasten samlar mkt fler bakterier på ytan, och även fettbeläggning från tex torrfodret och smuts från katten stannar kvar lättare. Bäst är skålar i keramik, stål och glas som har smala kanter som katterna inte står och gnuggar hakorna emot.
Att rengöra skålarna ofta är såklart också viktigt! 

Hemma hos oss hjälpte detta faktiskt nästan helt som åtgärd för ett par år sedan när vi hade flera svarthakor i huset. Efter någon månad var de puts väck!
En av tjejerna hade dock rätt mkt och lite sårigt, henne baddade vi med alsollösning dagligen i ett par veckor. Ja det funkar helt enkelt som på vilka pormaskar som helst, tänk logiskt bara.

Har det blivit sårigt kan även svampar eller kocker börjat växa i det, och då kan man behöva tvätta med tex klorhexidin eller även få hjälp av sin veterinär att häva infektionen.

Men på sikt känns det som hushåll utan plastiska skålar även är utan svarthakor- för det mesta. 
 

Här kan ni se bilder på massa olika svarthakor om ni är osäkra  på vad ni har på kissen hemma..

http://www.google.se/search?tbm=isch&hl=sv&source=hp&biw=1280&bih=909&q=svarthaka+katt&gbv=2&oq=svarthaka&aq=1&aqi=g3g-sS1g-S1&aql=&gs_sm=c&gs_upl=5954l7897l0l99

Inga kattänglar i onödan helst...

Det här rör ju inte bara Bengalfunderingar, men har inte riktigt något specialfack för saker som detta så det hamnar här.

Jag kom i kontakt med en bengalägare för ngt år sedan första gången, Veronica Eriksson. Nu har vi haft lite kontakt igen och hon berättade den mest fruktansvärda historia om svartmögel och om att kämpa mot en hel drös veterinärer som envisasmed att FIP är enda möjligheten på hennes sjuka bengal Nova...
Man blir duktigt trött på detta att tyvärr många vettar drar på sig skygglappar när de får in en bengal med ovanliga symptom och gör det "lätt" för sig genom att diagnosticera FIP. Därmed med rätt att avliva, "problems solved"........... 
Veronica nöjde sig inte utan stred så länge kissen orkade. När hon fick ge upp var det för katten skull, inte för någon diffus diagnos skull. Jag önskar alla djurägare orkade  vara som hon. Vet att ni är många, men vet också det finns de som både tycker det är för jobbigt och dyrt att offra "allt" på ett sällskapsdjur.
Då jag själv råkat ut för en enstaka köpare eller två genom åren som visat sig ha en hisnande ligiltighet inför ett djur som blir sjukt, och bara räknar ören och "tidsspill", vet jag att den sorten tyvärr finns. 
Tydligen kan det inte nog påpekas att det även medför skyldigheter när man skaffar ett djur, även om det inte blev som man tänkt sig.
Jag vet också mycket väl att det finns fantastiska veterinärer som gör allt för en katt, läs gärna om Lovis på Hjälpsamma Tassars blogg..  Men som sagt alla är inte såna. Turligt nog fick ju till slut även Veronica hjälp av en insatt vetr.
Ni ska få läsa hennes berättelse här. Lägg den i bakhuvudet, så ni kan rota fram den om ni stöter på ett djur/ägare med liknande symptom! 
Som bakgrudnsfakta kan anges att såret hon talar om på katten är sedan ett tidigare kejsarsnitt, där bakterierna alltså fick fri väg in i kattens kropp...
Det blev infekterat,sprack och fick tömmas på var men eländet bara fortsatte med upprepad bukinflammation ( vilket ju kan indikera FIP). 

Tusen tack Veronica för att du delar din berättelse. Jag grät en tår men är så tacksam att jag fick lära mig något nytt. Förhoppningsvis kan det hjälpa någon annan end ag i framtiden att slippa missta sin älskade kompis i onödan.

"FIP har ju blivit ett slags samlingsgrepp för allt man inte kan sätta fingret på verkar det som, så länge de har antikroppar mot det, fast det har ju 75% av alla katter (vilket är bra har jag lärt mig) och är de över en viss ålder och rest lite grann så är de garanterade att ha det nästan.
Jag spenderade fyra månader med att prata med experter från hela världen (australien, USA, England, och lite forskare på människotarmproblem vid Lunds Universitet och Karolinska )och läsa alla avhandlingar jag kom över, så jag kan nog nästan anse mig svensk expert nu lol men vad gör man inte för sina djur!
Nova träffade vetrinärer på två ställen, på det ena var de två som var oense (märkligt nog var det den som missade inflammationen i buken som ville att hon skulle avlivas på stört) och den andra tyckte inte proverna stämde helt.
Den andra veterinären träffade henne för att titta på hjärtat bara.
Hon svullnade upp efter pencillinbehandlingen när de lappat ihop henne och tömt buken på var och den fylldes med vätska vilket är en indikation för FIP. Men efter två veckor försvann det och hon blev normal igen (helt okänt i samband med FIP) men sedan så fick hon en ny kur antibiotika för att ta död på det sista och då svullnade hon upp igen. Labbtesterna som gjordes om mer än en gång var bara indikativa för att det skulle kunna vara FIP men då inte alla värden stämde kunde de inte mer än säga att man inte kunde utesluta det. När de tittade på hjärtat kunde de också se att tarmarna inte låg som de skulle men man vågade inte operera henne (hjärtproblem kan ge samma fenomen, men det hade hon inte)
Det tog väldigt långt tid och tillslut kändes det som att hon kämpade mer för mig än för sig själv så då lät jag henne somna in, det hade då gått från juni till slutet av september vilket är för lång överlevnadstid för FIP.
Jag trodde jag aldrig skulle få någon förklaring men sedan så fick Gandalf tillfälligt ett urinproblem och Freja utslag i pälsen och tappade massor av päls, båda indikerade infektion i tester fast på olika sätt och veterinärerna var helt förvirrade. (De kunde ju knappast påstå att hunden fått FIP, vilket ju var lite revansch för tjejen som gått emot den andra veterinären och inte velat avliva Nova) dessutom så hade jag varit sjuk ett tag och blev jag allvarligt sjuk och svimmade, somnade, och hamnade på akuten mm... Ingen av oss hade någonsin FIP...
SÅ jag skickade mail med alla symtom från katterna och hunden till uppfödare och div vetrinärer och det kom ganska snabbt tillbaka ett svar - svart mögel...
Det visade sig att vi hade ett enormt svartmögelproblem på mitt jobb och när jag kom hem var den första jag plockade upp Nova, och hon mös i mitt knä och slickade i sig sporerna när hon tvättade på mig och fick dem direkt in i såret med samtidigt som antibiotikan slagit ut hennes naturliga immunsystem och inte attackerar mögelsporer utan bara bakterier, så de fick fritt lekutrymme i henne.
Gandalf och Freja var hänvisade till att sova på golvet när Nova var sjuk så Freja brukade bädda ut tvätthögen till dem som de kurrade ihop sig i, så de fick i sig det på så sätt från mina arbetskläder.
Tydligen kan vissa av dessa möglesorter agera agressivt i kroppen och på djur ge organ svikt vilket får samma effekt som FIP.
Hade inte Nova blivit sjuk hade jag aldrig fått veta om mitt jobb eller blivit frisk, kanske hade jag också till slut blivit lika sjuk och Gandalf och Freja med.
Både Freja och Gandalf är idag fullt friska och har inte haft några problem eller bestående men efteråt.
Jag berättar hela historien för att du kanske har användning för den, den första som satte mig på rätt spår var Gandalfs uppfödares veterinär som sett något liknande speciellt på hundar, och det verkar som svenska veterinärer överlag inte vet så mycket om vare sig FIP eller närliggande sjukdomar eftersom de oftast avlivar redan vid misstanke.
Usch det är fortfarande svårt att prata om även så här kortfattat, för det var så onödigt och hon är så enormt saknad! Hon var helt fantastisk och jag gjorde verkligen allt jag kunde och lite till för att reda ut det i tid men jag hann inte och förmodligen så hade möglet orsakat för stor skada ändå även om jag hade vetat innan jag lät henne somna in. Jag tror jag la ner 40-50h per vecka i studier och mailkorrespondans och säkert 30-40 tkr i veterinär kostnader efter att försäkringen tagit sitt.. och sedan de andra två på det... "

R.I.P lilla Nova-katten.. 

Hur får man bästa skyddet??

Det har gjorts en ny ganska omfattande studie av kattungar och vaccinering.
det gäller viruset Feline Panleukopenia, till vardags kallat kattpest.

Kattungar får ju antikroppar av sin mor, MDA, som skyddar dem de första veckorna i livet. Man har tidigare trott att de går ur kroppen efter 4- 12 veckor, och därför  har det alltid varit viktigt att kattungen får en andra vaccination tidigast i vecka 12. Det är nämligen så att så länge antikropparna från mamman finns kvar bildar inte kattungen nya antikroppar av vaccinet. Så att man vaccinerar 2 ggr är helt enkelt en säkerhetsåtegärd, så man ska "veta" att det tagit som det ska.
I vissa länder tex USA är rutinen att vaccinera en 3:e gång, vid 16 veckor, "just in case". Och med de här nya rönen verkar det som att det minst sagt är den god idé. 

I hela 36,7% av de undersökta vaccinerade kattungarna visade det sig att de trots 3 vaccineringar vid 8, 12 0ch 16 veckor ändå inte hade bildat antikroppar av vaccinet. De kom fram till att även väldigt låga kvarvarande titrar av mammas skydd ställde till det för bildandet av antikroppar. Så sent som upp till 20 veckor hittatdes låga halter av MDA hos flera kattungar.

Det blir naturligtvis en omöjlighet att blodtesta alla sina kattungar innan vaccineringar för att se om de är av med mammas skydd.. och sen nästa vecka igen.. och igen.. för att se om de finns kvar.

Varianter är att antingen senarelägga hela vaccinationsschemat, dvs kanske börja vid 10 v och sen spara ungarna hemma någon vecka längre till 14 veckor, och sen slutligen rekomendera köparen att re-vaccinera sin kattunge igen mellan 16-20 v.

Eller behålla 8, 12 och lägga till 16v... Hoppas det kan bli lite diskussion bland uppfödare och veterinärer ang. detta.

Jag vill iallafall rekomendera mina kattungefamiljer, speciellt de som har kissar som får vara ute på promenad en del, att gå iväg och fylla på med en extra grundvaccinering under första levnadsåret, var de nu än må befinna sig i ålder. De som kommit över året och fått sin re-vaccinering är ju skyddade.

Samtidigt vill jag säga att på alla de kattungar vi sålt genom åren är det endast en liten kille som blivit sjuk av ett virus som han borde varit vaccinerad mot, och han bodde utomlands. Så ingen anledning till panik.
Men det är ju också så att i vissa perioder kan det bryta ut lite mer av en epedemi av kattpest bland den utespringande kattpopulationen i ett visst område i landet, och ja med otur om man råkar gå ute med sin unga kisse just där och just då.. så kan det gå illa.

Här finns länk till den intressanta studien!

Feline Panleukopenia