Fina fina Hippo   

Vi har lite katter här hemma som inte ens blivit presenterade trots att de vid det här laget är ganska gamla i gården. Så det får väl bli några egna inlägg om de godingarna här nu.

I augusti fick vi två inflygna raringar från andra världsdelar.  Först att landa på Kastrup var Hippo   

Hippo kommer från våra fantastiska vänner på Absolutely i Idaho, och var hett efterlängtad. Egentligen har Hippo ett mkt tjusigt namn, släkten trogen valt med atmosfär/väder etc som tema.  Absolutely Super Solar Storm. 

Det namnet innehåller en touch av flera av hennes så välkända supersläktningar, som farbror Super Cooper, pappa Cathergory 5 och farfar Storm Warning. Idel ädel adel. I våra ögon finns inget bättre än dessa linjer. Det är magiskt med dessa katter. Och då menar jag inte bara till deras stora vackra yttre. Lo, Tigern, SunDog, Lipton, Idaho, Katrina, Duma.. alla dessa showstars har stark förankring i den här släkten.

Cathegory 5 är numera kastrat och Hippo (ja fråga Fifi, det är hon som delat ut smeknamnet. Kanske aningens mindre värdigt än det äkta finnamnet...) är från hans sista kull.

Hon är allt vi hade förväntat oss och lite till. Hon har ett huvud som jag blir knäsvag av. Ögon som stora gröna sjöar, brett isär och grunt placerade.

Hennes panna är en bengaluppfödares våta dröm   Hög, välvd med längd så det inte blir en burma/brittpanna, som ett skolboksexempel! Och nosen .. ja det är den som gav Fifi känslan av Hippo, hon har ju typ lika stor nos som en flodhäst   En bra haka och välplacerade, dock aningens stora öron och det är nästan full pott! Lägg till det varma vackra färger, en kort superpäls, storlek och längder som knappt många hanar når upp till och ladyn är perfekt. För oss.  Väldigt speciell personlighet har hon dessutom. Älskar henne verkligen!

Vi kan knappt hålla oss tills vi får se småknytt efter henne och den tilltänkte. Eftersom hon är väldigt mycket släkt med det mesta här föll valet självklart på Takoda, nykomlingen från Australien, ett i vår avelsbok dessutom helt klockrent val. Vi satsar på keepers där! Såklart.

Hippo fyller ett år nu i dagarna så det är redan tid att börja planera in tid för kull, om hon nu är med på noterna som vi tänkt oss. Det vet man ju hur det kan vara med den saken...

Iallfall kommer här lite bilder på snyggtjejen, håll till godo!

Dansa kan hon också =)

Nosbredden.....

.....pannan. 

Flyt i mönster och fantastiska längder. Och ögon. We LOVE this girl!

Den enda blondinen i keeperskaran  men inte desto mindre värdig!

När man har privilegiet att se små underbara gyllenprickar födas i bolådorna blir det oundvikligen så att ett antal måste stanna.

Det är ju hela essensen med avel. Kattungeproduktion har jag aldrig förstått mig på, dvs att göra parningar där man själv inte är den mest hugade spekaulanten av alla. Har jag en kombination i sinnet som jag känner att nej, där tror jag inte det blir vad vi hoppas på, så gör jag naturligtvis inte den.

Såna kullar föds ändå, där man inte riktigt fick den där fullträffen man hoppats på. Då får man utvärdera och fundera vidare.  Kanske tror man ändå det ska kunna komma de där fina fördelarna man tänkte sig och prova igen, eller så får man bara inse att man hade fel. Att lista ut och hänga med i genetiken är minsann långt ifrån det lättaste. Där är man verkligen i underläge. Alltid. Men man lär sig. 

Envishet, tålamod och eftertanke ger trots allt resultat. Det ser vi nu när vi är inne på nionde året med bengaluppfödning: Vi har nåt till hustaken och har "bara en bit" kvar till stjärnorna ;) Hihi.

Tänk så überexciting om man kunde ha barnbarn (tvåbenta alltså) en dag som tagit vid och drev samma tänk och värderingar vidare som man själv har idag. Sååå spännande det hade varit att se hur de katterna såg ut om en sådär 60 år! Stamtavlor med 30 generationers Kungsgardenkatter liksom.... *dregel* *nördig*

Men iallafall, det jag ville säga med detta dravel var att det börjar bli grymt svårt att plocka ut de bästa som keepers. Och det är inte för att man har problem att hitta någon i kullarna som duger, utan tvärt om. De håller fin jämn hög kvalitet. 

Så har vi haft det ett par år, överlag. Men med lite avsteg när vi varit tvungna att ta in nytt blod. Då har det inte alltid fallit ut som vi hoppats och man har fått spara det man trott på som bäst inför nästa generation etc.

Nu börjar våra avelsdjur kännas allt mer konsoliderade och det funkar att hitta nya vägar och behålla det man strävat efter.

Jag vet att jag kanske är galet nördig, men detta är på blodigt allvar. Må vara en hobby men jag gör inget halvdant. Kan inte annat än dra på munnen när jag ser andra uppfödare runt om i världen jobba med lite samma linjer och samma typ av bengal som vi har, sen göra parningar och få fram en helt annan typ. Inget som jag skulle vilja ha men antar att de är nöjda. Ibland har  de ett annat tänk och löper åt sitt håll. Men ibland har de faktiskt inte heller så mycket till tänk. De tror man skaffar två fina katter ochs å får man fina katter.... 

Men avel är verkligen inget som levererar en viss typ bara det finns lite av det i linjerna. Nej det drar iväg direkt på andra äventyr om man inte har flerstegstänk .  Ja tusan så komplicerat är det.  Men därför så stimulerande.

Om man ska orka i längden måste man såklart hålla sig till sin vison av den ultimata katten, oavsett föränderlighet i mode på utställninsgbanan. Annars skulle man få lägga om kurs varje gång en domare prioriterade annat än den förra. Eftersom ingen katt är perfekt så blir det omöjligt att vara alla till lags. 

Men just nu är i väldigt nöjda själva, på detta stadie tycker vi vinterns kullar gett oss mycket av vad vi behövde och hoppades på. Ingen är perfekt men de har olika fördelar och är homogena i sin helhet som individer. En hel del av våra avelskatter ska pensioneras/chippas och då känns det extra viktigt att ta vara på avkommor, kanske inte bara en i en syskonskara. Så det har blivit lite multipla keepers såhär långt.. Några till blir det med säkerhet, vi har ett par småknytt under luppen också men här kommer ett gäng prickligister som ni kommer få läsa om under 2015.

Enjoy!

Vill bara visa. Den här killen har absolut inte ett perfekt mönster på denna sida. Och jag vet många som skulle ratat honom för det. Inte optimalt för oss heller men så långt ifrån jag kan tänka att välja bort pga detta. Den här krabaten har overload av så mycket vi strävat efter så länge så ingen är gladare än vi att den uppfödare som jag lovat första tjing på hane i denna kombo valde bort han.   

Gail with her beautiful face!

Ja nu ni! Hehe, har redan fått många brydda frågor från folk som undrar om vi har skaffat slverbengaler. Och svaret är japp det har vi!

Vi var väldigt tidigt säkra på att vi ville ha dessa vackra katter i vår avel, och köpte redan 2007 en silverhona.

Sparade även senare en dotter efter henne och fick vackra kissar minsann. Men av olika anledningar blev det inte att dessa kissar stannade i vårt program. Många silverlinjer släpar på lite genetiska problem och ju mer jag lärde mig om bengaler och deras blodslinjer insåg jag att det skulle bli mycket svårt att komma vidare med silver på ett sådant sunt och tryggt sätt som vi alltid har som ledstjärna. Våra vackra flickor fick då bli kastrater och silverplanerna lades på is till framtiden.

Vi har hela tiden haft ett öga öppet och kikat på olika möjligheter att få fatt i gedigna silverlinjer som dessutom skall passa ihop med våra egna i vår nuvarande avel med fokus på brunt och snö.

Så märkligt nog och helt slumpmässigt som en "gåva från ovan" föll det en hel liten flock med silvrar i våra händer! 

Redan nu anlända är de två systrarna Bella Absolutely Fifty Shades of Grey och  Bella Absolutely Fifty Shades Darker. Vart de kommer ifrån ser ni ju på namnen. *fniss* och dessutom har de smeknamnen Nancy o Gail, precis som deras uppfödare heter =) Ibland får man till det!  Vi fick den fantastiska möjligheten att ta hem dessa små damer då Gail var säker på att de skulle falla oss i smaken. Och såå rätt hon hade! Vi älskar dem båda!   För oss är det dessutom nästan 70% nya blodslinjer så det är också oerhört välkommet.

Nu är jag ju inte alltid så hopplöst egoistisk och protektionistisk som vissa vill göra gällande utan jag har valt att dela med mig av denna godispåse till vår goda väninna Pia på Piramocats i Danmark. Pia jobbar med silver sen något år tillbaka och har en fantastiskt fin silvergosse från Junglelicisous och Lisa Andersen i Norge (där för övrigt vår vackra U Rock My World har sitt hem). Jag såg genast att det borde bli en otroligt fin match mellan en av dessa silvertösen, Nancy närmare bestämt, och Karl som den norske gutten heter. Pia var såklart "på" och nu ska snart Nancy flytta vidare till vårt södra grannland.

Gail som stannar här har vi redan planerat första parningen för, även om det ligger ett år fram i tiden =) Vet precis vilka egenskaper jag vill matcha henne med.   

Men just nu och över vintern njuter vi bara av hennes otroligt fina sätt och vackra uppenbarelse.   

Och vad mer då? JO! Från just Pia och med Karl som pappa kommer ännu en silvertös till oss!

Vi har ju för flera år sedan sålt en marblehona vid namn Topaze till Pia.  Efter vår finfina hane Lennon. Dealet var inskrivet i kontraktet, att vi skulle få en kattunge tillbaka från Topaze då vi inte hade hunnit spara något eget efter Lennon innan han kastrerades pga att han inte alls trivdes som fertil.

Topaze har haft ett par kullar innan, där vi av olika skäl inte kunnat välja en unge som skulle passat vår avel. Så tiden har gått och nu när hon parades för tredje gången kom där "bara" silver och "bara" marbles!

Det var detta som fick mig att tänka att jamen  varför inte, en liten silvertös igen kanske?? Fina fina blodslinjer och vacker vacker liten unge, kan väl inte bli bättre. Eftersom vi nu inte satsar på marble är det väl inte optimalt att hon är just marble, men vi har hanar som inte bär det anlaget så tror vi kommer kunna undvika att få det i den mån vi vill. Hon bidrar med 50% nya blodslinjer för oss, vilket vi är väldigt glada för

Så gissa om det sen kändes som ett omen när Gail frågade om vi ville ha silvertöserna bara någon  månad efter att vi bestämt oss för att ta hem lilla Mai Thai som hon heter, dansktjejen.   

Varför ska vi ha silver då? Först och främst för att jag tycker de är fantastiskt vackra, kontrastrika bengaler. En fröjd att vila ögat på.

Det är även ett sätt att få in lite mindre vanliga linjer. Våra linjer är ju inte så vanliga, men så fort man söker "utparningar" (dvs andra linjer obesläktade med våra) är det hart när omöjligt att hitta sunt blod som inte "alla" redan har.

Vidare kan de tillföra en spännande ljusguldig klar nyans på pälsen hos de ungar som blir bruna (bengal-orginalfärgen alltså) efter en silverförälder. OM man vet hur man ska para och i vilka kombinationer den möjligheten finns..

Sist men inte minst finns en färg som heter snösilver, dvs en snökatt med silveromslag =) I viss mån ännu en kontroversiell färg här hemma i Sverige och kanske i viss mån även i övriga Europa. Men väl etablerad i USA, både på show och i aveln. Fördelen är att snöfärgerna blir änn klarare och renare när de har silver i sig. Intressant.

Svårigheten ligger i att helt säkert kunna säga om det är en ren snö eller en silversnö.. En rutinerad uppfödare på området kan, men lätt är det inte.

Silver är ännu så länge en färg som inom vårt förbund Fife, får användas i aveln efter avelsgodkännande men inte kan ta titlar och nomineringar på utställning, utan endast delta i grundbedömningen. Vilket vår Gail absolut kommer göra, och antagligen lilla Mai också! Vi måste låta världen se dessa vackra individer. OCH trot eller ej, men äntligen är det också på gång på riktigt att få dem godkända för "fullt" inom Fife. Vi ska naturligtvis bidra allt vi kan med att få det att bli verklighet.

Tills dess ska vi också besöka en och annan TICA show med flickorna tänkte vi.

Nu ska vi bara få hem lilla Mai också, efter helgen, hon åker med oss på hemväg från Åhlborg och WW är det meningen. Då kommer fler bilder på henne!

Underbara rosetter, kontraster, glitter (ovanligt på silver!) och härligt huvud!

Vi älskar hela paketet!

Underbara Nancy som ska till PiramoCats!

Lilla Mai Thai, fantastiskt fin tjej som blänker som solen!

Tips för lyckad uppfödning! *räknar på mellanrummen*

Ja nu jäser magarna i sommarvärmen! Vi hoppas o håller tummarna för friska små kissebarn minsann! från slutet på juli är de beräknade att trilla in. Om storken hittar förstås.

Vår fransman, Eedle till vardags, har visat framfötterna ordentligt! Trots att han var komplett orutinerad liten tonårskille har han på första försöket lyckats få till det med minst två tjejer. En tredje håller vi tummarna för men vet inte säkert ännu. Men Mystic och Sundowner har båda fina runda magar som ökar i omfång från vecka till vecka!

Idag fick jag också höra att vår fina Savannah, Lo's lillasyster har illande rosa tissar hon med!   Stolt fader till den kullen är vår stilige Niño.

Sen har vi faktiskt ett par till spännande parningar gjorda men där vet vi inte om det tagit skruv ännu så vi ber att få återkomma i ärendet!

Alltid spännande att prova nya linjer och katter. Eedle har en mkt speciell färg.. Han är nästan lika ljust gräddgul i bakgrundem som om han vore en mink eller sepia, men med de vanliga färgerna för  brunspotted i mönstret. Dessutom är han nog den mest tunnpälsade kisse vi haft här hemma på Kungsgarden. Även Lama får stryka på foten vad gäller detta! Pälsen ligger som ett andra skinn och underull är något han inte ens kan stava till.

Tillsammans med våra guldorangea Mainstreetflickor med sina supersilkiga också slickade finstasser känns det som jättespännande kombinationer. Imponerande benstomme och kroppsmuskulatur på unge herrn tror vi också ska matcha perfekt med våra inte så små eller klena Coopersläktade amerikanskor.

Dessutom har ju både Eedle o tösabitarna finfin bredd på sina huvuden så hoppas såklart på guldkorn i gottepåsen!

Vi ber till bengalgudar och om tum & tasshållning från våra goda vänner för friska och  pigga små liv!   

Ett par bonusbilder på Eedle ute i grönskan häromdagen!

Travar lika flott som Flyingehästarna!

Ni bara MÅSTE komma klappa lammen!   

Nu till nåt betydligt roligare än dumt folk! här jäser bullarna i ugnarna och de små toddlersarna rultar runt i sina lekparker och blir bara mer underbara för varje dag som går   

Känns som att vi har en spännande tid farmför oss. Vi ber alla bengalgudar om nåden att friska härliga små gyllenklimpar och förlora oss i.. Sommartid är vekligen livets tid, då allt växer så det knakar. Inklusive kattbeståndet på Kungsgarden. Ja även om det  ju till största del är tillfälligt. Hur gärna vi vill kan ju inte alla bo kvar. Men min hemliga kvot är iallafall en per kull.... Maken är inte hundraprocentigt insatt i den kvoten, men  matte är ju svårt för alla så han har så mkt annat att fundera på så befriar honom från ytterligare mödor..   

Här kommer enliten bildkavalkad på några de små som redan härjar här hemma!

Eftersom det är Lipton och Lucille som vi fått bilder på senast (spank spank Raz & Naish)
blir det de som får representera den überlyckade syskonskaran i R-kullen från i fjol.

Det är ju när kattungarna passerat första halvåret som man verkligen ser vartåt det lutar.

Färger och pälskvalitet har ändrat karaktär från baby till mer vuxen, och även om det kommer ske förändringar ännu en tid så tycker iallafall jag mig vid det här laget veta rätt väl hur slutresultatet ska bli.

Storlek och bestomme, huvudet har satt sig och trots att det kommer hända mycket ännu där också så ser man.

Man kan sina linjer och därmed kan man nu kalkylera ganska väl på hur det kommer se ut vid två-tre års ålder också.

Ibland framträder ju drag man kan härleda som man inte riktigt hoppats på såklart. Då gör vi inte om just den kombinationen igen. Men ibland så blir det bara bättre och bättre, och då kan man bara inte låta bli...

Så är det med vår R-kull från 2012, tre killar en tjej. Lipton, Naish, Raz och Lucille   

En helt fantastisk syskonskara, fullt i klass med våra andra toppkullar!

De har allt i vår smak: kroppar, färger, mönster, huvuden, stolek!! OCH heelt fantastiskt temperament!

Ni som har haft glädjen att träffa någon av dem vet precis vad jag menar. Det är bara KÄRLEK   

Så nu har vi bestämt att det blir ett till kärleksmöte mellan Darling och Cooper. Till sommaren.

Vi hoppas spara något själva här, men resten kommer naturligtvis söka kärleksfulla hem hos de som brinner för våra katter, så som vi alltid vill att det ska vara. Har redan en å annan i åtanke som jag tror skulle bli en perfekt match för en dylik individ.. Men hör gärna av er, ni som  redan nu vet att ni orkar vänta och chansa på att det blir något. För som alltid vet man ju varken kön eller antal på förhand. Eller om det ens blir..

Men vi håller tummarna och ber bengalgudarna om mercy ännu en gång!