KungsgardenCats, Vardag & Show

Senaste inläggen

Av Ullis Lindblom Granlid - 25 februari 2015 21:22

 

Det gäller att äta så man kan växa och bli stark!

Nio små hungriga och en likaledes hungrig mor mumsar!

 

Vår största kull nånsin växer och utvecklas verkligen jättefint! Så stolt över mamma Blue som gör ett superjobb med sina små   


Det har inte varit lätt för varken mig eller de uppfödare/utställningsintresserade som bokat en liten i detta gäng att välja den "rätta" lilla klimpen för just deras förhoppningar och önskemål eftersom de är grymt homogena och alla har massor av bra grejer i sin packning =) Så ett angenämt problem helt klart. 

Är själv otroligt svag för ena marblekillen. Stor och kraftig med ett kanonhuvud! Nästan tur jag dragit på mig på tok för många småkillar i vinter, så det omöjliggör ännu en keeper. Eftersom vi inte satsar på marbles vore det ju inte så listigt liksom.. tyvärr.

Här kommer iallafall lite selfies från gänget, så n inte glämmer bort dem! Enjoy!





 
   


 




   
 
Hela gänget dockade!    

 








Av Ullis Lindblom Granlid - 20 februari 2015 11:00

 

Vår keeper i V-kullen, lilla Vanessa   


Nu börjar det närma sig för V-kullen att flyga ur boet. Deras bo har varit hos fodervärd Monika, där mamma Funny bott ända sen hon kom från Österrike.

En härlig grupp på fem snygga små coolingar. Älskar dem alla! En tösabit sparar vi själva, hon ska få komma till Kungsgarden så småningom, men får ett par veckor extra kvalitetstid med mamsen och tant abysinier =)

Hon har mycket vilt i sitt utryck och även hennes mönster med små och många "pawprints-rosetter" tycker vi ska bli spännande att följa! Älskar mångfald och variation i pälsen, så länge flytet finns där.


Det är Takoda som är pappa, vår Austaliska hane. Vi är så fantastisk nöjda med hans bebisar! Det blev en riktigt bra kombo med Funny också.   


Så här kommer lite bilder, de har ännu lite fuzzypäls kvar men snygga ändå!


Enjoy! 


           




             



               

Av Ullis Lindblom Granlid - 19 februari 2015 11:30

 

Romulus i toppform! Fantastisk temperament visade han upp den "lille" gentleman. Så stolta!

Romulus kommer så småningom flytta till sitt nya hemland Australien, där han förhoppningsvis

kan axla rollen som first stud efter Takoda som ju numera lever flott här på Kungsgarden!


Så var då årets första svenska utställning till ända! Traditionsenligt började vi som så ofta i Göteborg, på GRK's lilla trevliga utställning, som gå rav stapeln helgen kring alla hjärtans dag, alltid.

Välbesökt som alltid så mycket tid gick åt att tala bengal och låta de fascinerade besökarna få klappa en silkeslen bengalpäls. Vi har ju sjäva haft bengaler så länge så man tycker deras päls liksom är helt normal, men för de som aldrig klappat är det en upplevelse minst sagt. De blir helt hänförda. Alla borde få ha en egen bengal säger jag! Otroligt tråkigt livet vore utan dem..   


Våra resultat gav mersmak, och det känns väl som vi är på ett år til, på utställningsbanan =)

Två Best In Show vann våra kissar!    Duma axlade rollen som snygghona i moster Lo's frånvaro och blev BIS vuxna honor.  Hack i häl, dvs tvåa bland flickorna kom Katrina, som just gått upp i vuxen klass och alltså fick se sig slagen av den betydligt mer färdiga stallkamraten. Men rysligt roligt hon var så nära, och att två bengaltjejer ägde!   

Vi hade även med oss två kattungar, debutanten Romulus och den något äldre Orinocco. Romulus fick verkligen domaren på fall och det haglade lovord över honom. Bäst I Variant-total ( alla åldrar) belönades han med och sedemera i finalen blev han Best In Show , även här med stallkamrat på andraplats. Orinocco var så fin och vi gladdes igen åt at ha de två finaste för dagen!   


Vill också gratta reskamrat Evelyn, av sorten brittisk korthår som åkte med matte Åsa och knep tredjeplatsen i finalringen. Hurra!     


Nästa helg är det Östkattens utställning i Norrköping, med tillhörande prisutdelning och bankett Årets Katt 2014 som alltid delas ut i februari på förljande år.

Så lördagkvällen ska vi få lite pris för ett par finingar och såklart fira med våra mysiga vänner! En hel bunte av dem på plats!   


Lite bilder från helgen, som många av er redan sett på facebook, men alla hänger ju inte där så =)

Enjoy!


Romulus slår till!!

 


   

Duma med sin egen speciella handler Åsa!



Katrina granskas av domaren Stephanie Serrai, FRA


     



         

Orinocco, en riktigt snygg tjej med grymt fint huvud!

 

 



Romulus, en krabat med rätta hänget!  

 


Ibland kan nog en domare också känna sig granskad! =)


 

En stilla flirt i väntan på bedömning.. Katrina och danska Bambang tåflirtar lite   



Av Ullis Lindblom Granlid - 19 februari 2015 00:35

 

Tintin enjoying life as a little normal healthy bengal boy! Knock knock....

 

Det är många som frågar hur det gått för Tintin, så jag tänkte dela en hälsning från honom. Eller ja, han hade inte mycket att säga för stunden, eftersom det var middagslursdax =) Men eftersom Tintin är ett speciellt barn så får han alltid precis som han vill så såklart behövde han inte säga hej till kameran!

   

Ännu så länge mår han alldeles prima iallfall, så fortsätt håll tassar o tummar för honom är ni snälla, det har funkat jättebra so far! 

Av Ullis Lindblom Granlid - 9 februari 2015 14:55

 


Ja alltså tiden går så himla fort som jag hela tiden tjatar om. 

Som ni kanske vet så har ju dottern projekt devonuppfödning om än i mkt liten skala. Och ni såg kansk epå bloggen här i senhöstas att det fötts krulligt i klanen Kungsgarden.   


Ja nu får jag plötsligt en fråga från mitt försäkringsombud som har sååå mmycket bättre koll på när våra småttingar är redo för flytt än vad vi uppenbarligen har, ifall devånerna ska flytta nästa vecka och behöver försäkras??! Jisses??? Inte kan väl dessa små lammembryon ha uppnått snart 3 månader? Men jo, vid en uträkning inser man att det faktiskt är så. Jaha , ja saken blir ju inte lättare av att vardagsmatte Vanessa som är den som vårdat dessa små ufon ständigt påstår att PopCorn, som ju är flickan som behöver ett eget hem, har kommit bort i vittvätten, försvunnit i bomullspåsen,  senast sedd i sockerburken etc... Man kommer liksom av sig då, svårt ju att försöka hitta hem åt någon som är borttappad varje gång man ber om bilder   

Syster Harpalt ska stanna hos Vanessa och mamma Pinky/Mooti/CottonCandy/Vanilj-ufot/Fiskmåsen .. ja ni vet kärt barn osv..

Vanessa verkar iallafall urnöjd med det, återstår väl att se vad mamma Mooti tycker i längden om att ha en unge som hang-around... Inte alltid helt poppis hihi.


Till slut så hittades iallafall den Skövdebaserade lilla underbara lammungen, och fastnade dessutom på lite bilder.

Så om det är någon för att berrika sin vardag och ja hela sitt liv helt enkelt med en av de mest underbara små varelser man kan ha så är PopCorn tillgänglig för rätt person   

Devons är små, rörande rara, kloka, mjuka yrväder i lightversion om man är van vid tex bengaler... De blir knappt 3 kg tunga dessa små i tjejvariant så mycket praktiska att ha med sig i fickan typ. Fäller knappt heller.

De går finfint ihop med andra katter av alla de slag. Har en mycket god balanserande effekt på lite småvilda bengaler tex.   PopCorn är uppväxt med andra devons och bengaler,  bortskämd som få och alldeles underbar! "Alla som kommer hit älskar henne" säger Vanessa     


Hör av er så berättar vi mer, här får ni nu njuta av lite underbara bilder.



De må va små och mjuka, men busa kan de!   


..och sen se sådär bedårande oskyldiga ut...   

 




   

Upp vill de alltid! Älskar närkontakt!    

 

Av Ullis Lindblom Granlid - 7 februari 2015 15:42

 


Dax för lite mer yta! Etta med öppen planlösning, kokvrå och WC =)   

Dock ingen dusch tack o lov!   

Av Ullis Lindblom Granlid - 6 februari 2015 15:00

 

Fina fina Hippo   


Vi har lite katter här hemma som inte ens blivit presenterade trots att de vid det här laget är ganska gamla i gården. Så det får väl bli några egna inlägg om de godingarna här nu.

I augusti fick vi två inflygna raringar från andra världsdelar.  Först att landa på Kastrup var Hippo   

Hippo kommer från våra fantastiska vänner på Absolutely i Idaho, och var hett efterlängtad. Egentligen har Hippo ett mkt tjusigt namn, släkten trogen valt med atmosfär/väder etc som tema.  Absolutely Super Solar Storm. 

Det namnet innehåller en touch av flera av hennes så välkända supersläktningar, som farbror Super Cooper, pappa Cathergory 5 och farfar Storm Warning. Idel ädel adel. I våra ögon finns inget bättre än dessa linjer. Det är magiskt med dessa katter. Och då menar jag inte bara till deras stora vackra yttre. Lo, Tigern, SunDog, Lipton, Idaho, Katrina, Duma.. alla dessa showstars har stark förankring i den här släkten.


Cathegory 5 är numera kastrat och Hippo (ja fråga Fifi, det är hon som delat ut smeknamnet. Kanske aningens mindre värdigt än det äkta finnamnet...) är från hans sista kull.

Hon är allt vi hade förväntat oss och lite till. Hon har ett huvud som jag blir knäsvag av. Ögon som stora gröna sjöar, brett isär och grunt placerade.

Hennes panna är en bengaluppfödares våta dröm   Hög, välvd med längd så det inte blir en burma/brittpanna, som ett skolboksexempel! Och nosen .. ja det är den som gav Fifi känslan av Hippo, hon har ju typ lika stor nos som en flodhäst   En bra haka och välplacerade, dock aningens stora öron och det är nästan full pott! Lägg till det varma vackra färger, en kort superpäls, storlek och längder som knappt många hanar når upp till och ladyn är perfekt. För oss.  Väldigt speciell personlighet har hon dessutom. Älskar henne verkligen!


Vi kan knappt hålla oss tills vi får se småknytt efter henne och den tilltänkte. Eftersom hon är väldigt mycket släkt med det mesta här föll valet självklart på Takoda, nykomlingen från Australien, ett i vår avelsbok dessutom helt klockrent val. Vi satsar på keepers där! Såklart.

Hippo fyller ett år nu i dagarna så det är redan tid att börja planera in tid för kull, om hon nu är med på noterna som vi tänkt oss. Det vet man ju hur det kan vara med den saken...

Iallfall kommer här lite bilder på snyggtjejen, håll till godo!


Dansa kan hon också =)

 

          

Nosbredden.....

 

.....pannan. 

 

     

Flyt i mönster och fantastiska längder. Och ögon. We LOVE this girl!


Av Ullis Lindblom Granlid - 5 februari 2015 11:00

 

Att vara uppfödare är ju allt annat än lätt, minst sagt. Det är mkt sorg och drama i ett katteri. Man fäster sig enormt och väldigt fort vid alla små liv som ser dagens ljus och ju längre de finns hos oss desto tyngre blir det om något händer.

Tintin är en mycket speciell liten kille. Jag har inte vågat skriva om honom, det har känts under hela hans uppväxt som vi har honom till låns och jag har inte vågat tro och hoppas att han skulle få stanna. Att sätta hans liv på pränt och visa hans framsteg kändes liksom som att jinxa ödet.. Ni vet ju alla hur nojjig jag är med sånt..

Det är fortfarande så att jag nyktert säger till mig själv att vad som helst kan hända vilken dag som helst, men nu har jag trots allt ett envist hopp....   


Tintin med sina syskon, men så liten o ligger typ under att han inte syns.


Tintin/Spiderboy/Pigglet/ Babyn.. Kärt barn har många namn, föddes i vår T-kull i början av november. Pigg och rask från början men mycket liten. Runt 50 gram. Diade ivirigt från mammakatt ihop med sina fyra syskon. Men medans de andra gick upp stadigt i vikt så hände inte mycket på den fronten med Tintin.  Efter två dygn med ynka 3 gram i uppgång fick det bli stödmatning i mer regelbunden omfattning.  Innan hade han fått ett och annat extramål bara för att hålla ångan uppe. Men ja ok jag började stödmata, varannan timme dagtid och var tredje på natten. Jag har under den här hösten blivit van att knappt sova nånsin mer än tre timmar då vi haft oturen att få någon liten nu i flera kullar som behövt hjälp. Så van är man och trött blir man =)


Tintin 1 vecka gammal     


När två veckor hade gått hade Tintin fortfarande ännu inte kommit över 100 gramssträcket. Alla syskon låg vid det här laget på närmare 300.. Men han var pigg. Så ja, vi kämpade på. Päls hade han knappt, svarta tunna fjun och ljusgrå fläckar mot en rosagrå bakgrund. Sakta sakt knaprade han sig över hundra gram och tuffade så sakteliga på. Vid tre veckor hade hanssyskon blivit ganska mobila och ville rulta iväg på lite äventyr. Lilleman var dock alldeles för liten för det,  så hela gruppen fick vackert stanna i bolådan längre än vanligt. Tintin blev så lätt så kall om han kom på avvägar eller alla sykon försvann från han. Deras mor har varit en god mor men dock en mor utan speciell känsla för att hon hade ett barn med särskilda behov och hon har gillat rätt mycket egentid utanför boet. Så Tintin kravlade alltid intill något syskon som vid det här laget var tre gånger så stora.


     

Tre veckor gammal, och en tumme stor.

 

Vid just den här tiden, 3 veckor slog så snuvan från helvetet till. Vi har haft det en gång tidigare, på en enda liten unge bara, lilla prematura CB drabbades av rälig snuva men på henne satt det "bara" i snorsystemet, inte ögonen.

Min teori är ju såklart att det fattas dem immunförsvar (dåligt med råmjölksintaget kan jag tänka) som har gjort dem känsliga för någon bacill vi inte märkt på en enda annan katt. 

Iallafall fick såklart Tintin detta, gojs i ett öga och snor i näsan. Men ändå rätt ok i mod och aptit. När kullen var dryga fyra veckor åkte vi till ÄK's utställning i Göteborg och maken tog över ansvaret för matningen (och allt annat såklart) Då vägde faktiskt Tintin 212 gram, syskonen låg runt 450- 500 dock.. Men jag var jättenöjd med hans framsteg, lite bekymrad över hans svullna öga, men han var så pigg och glad som alltid. Underbar liten krabat!   


Så ringer maken redan nästan dag och säger han äter dåligt. Jag ber honom väga och han är nere på 200 gram.

Ber honom mata lite oftare och mindre. Men på kvällen vill han inte alls ha, och nästa morgon inte heller då väger han 190 gram. Jag vet vi har lite Vetrimoxcin hemma, antibitika som kattungar "tål". Så jag säger åt mannen att ge honom en mikroklick. Bara några timmar senare är det lite mer hungrigt igen och han äter duktigt nästan hela sina mål, snorig och enögd men iallafall inte uträknad. Puh. Vill hem nu.


Hemma på kvällen så matar jag vidare. Märker han blir mätt fort, eller tröttnar fort. 184 gram nu... Fan liksom!!? Ska det gå åt helvete nu efter fyra veckors kämpande? Inte minst från hans sida. Jag får endast i honom 2 ml istället för 10 som tidigare. Så ok, får byta taktik. Matar sen i ett par dygn varje timme, 2 ml. Lyckas därmed få i honom de 50 ml han behöver. Sakta vänder vikten uppåt, han piggar på sig igen och snoret viker hädan. Talar med veterinär som tycker det är ok att ge honom Vetrimoxinet så det får han. Taskigheterna tar inte slut dock och andra ögat svullnar igen. Nu ser han ingenting... Lullar runt som ett litet blindstyre i den lilla inhägnaden som hans fyra bjässesyskon nu vill UT ur!

Tintin när han mådde som sämst, nästan, här hade han iof iallafall fått upp ögonen igen.     


Efter någon vecka utan ingen eller mkt litet syn så går svullnaden äntligen ner (knappt kletigt eller rinnigt, bara svullet) och lilla Spiderboy kan se igen. Ena ögat är dock alldeles grått. De som träffar honom söger att jag ska nog räkna med att han blir blind på det. Skiter i det, bara han blir frisk kan han säkert leva bra med ett öga. Det ser jag på han att han tycker också, han vill inte byta bort livet i första taget, det har han visat tydligt!

Nu är hans syskon så stora, fem veckor och har inte tid så mycket att sova hög och värma lillebror, så han sover många timmar i min halsgrop   Värmer sina små kalla tassar och kalla öron.


Det grå ögat, såg inte så lovande ut...

Även om han är pigg när han är vaken så orkar han inte alls vara vaken så mycket som sina syskon. Han har ett varmt fårskinn alldeles mot ett element där han kurar ihop sig när inte jag kan vara kängurumamma och inget syskon vill ta en nap. Varje morgon var jag rädd att öppna dörren till barnkammaren, skulle han ännu en dag vara ok? 

Han är smart och ser direkt när tillfälle finns att krypa intill, eller varför inte rida ett stycke på brorsans rygg?? Jag har aldrig tidigare sett något liknande! Han hade en vana att åka som en apunge på storebrors rygg.. Det gick absolut inte att se att de var kullsyskon. Knappt 300 gram och 700 gram! 

Tintin med syskonen, inte svårt se vem som är vem.


Men så fort vi slutade med antibiotikan så blev han dålig, snuvig och tappade matlusten. Så ja, det fick bära eller brista. 5 veckor på antibiotika blev det.


 

Tintin med sin bästa vän under lång tid, penicillinburken =)


Tintin ville absolut inte äta fast föda. Tjock välling av KMR och babymousse fick det bli, i flaska med napp som hade stort hål.


   

Matdax! 


Sakta sakta tog han in lite på syskonen. Nästan hälften så stor iallafall. Vid 9 veckors vaccinationen tog vi med honom till vet. Inte för vaccinering, det hade de avrått mig från. Alldleles för jobbigt för hans lilla kropp.

Men jag var helt inställd på att han hade något medfött hjärtfel eller annat som orsakade detta att han bara var så himla liten och sov så mycket. Pigg vaken absolut men det var inte långa stunder han orkade. Han var som om han låg efter minst 4 veckor i utvecklingen jämfört med syskonen.

Vi röntgade, UL togs och det lyssnades, vikt 590 gram vid 9 veckor och hans hjärta såg så fint ut och lät perfekt!! Lika så hans lungor var i fin form så Wiiiie..! För första gången vågade jag hoppas lite grann...

Hans öga hade blivit bättre, vet sa det var ett vätskeödem bakom hornhinnan och att hon trodde han skulle bli helt bra och inte blind!     


     

Första gången jag såg Tintin leka!! Magiskt! 8 veckor gammal var han då.


Vid tio veckor åt han fast föda för första gången, må vara grötig men det gillade ju syskonen också. Sen så ville han absolut inte ha nappflaska längre! Stora killen nu ju! =)


Om fyra dagar bli Tintin och hans syskon 3 månader. Nu är han en helt fantastisk liten krabat. Knappt ett kilo tung, syskonen runt 15-1700 så inga jättar de heller men såklart i en annan division.

Pigg och aktiv, sover kanske fortfarande liiite mer än de större men det är marginellt. Vet ännu inte om han är en dvärg? Tycker han har korta ben och ser lite lustigt byggd ut.. Det får tiden utvis isåfall. Men tjock och trind, orädd och med en helt obruten aptit på livet.   

Jag kan sitta långa stunder och bara se på honom när han leker, eller smeka hans nu silkeslena päls som växte ut nån gång runt 8 veckor.


Tintin på G!!


Han var en heelt anskrämlig syn i evigeheter. Jag vet att nog flera som såg honom tyckte det var på gränsen att kämpa på med en sån ämlig liten sak. Men han ville ju!  Varje sekund av sitt liv har han visat det. Jag kände det, jag var den som fanns för honom alltid och jag hade aldrig tvingat honom att leva om han inte velat. 

Maken fick samma känsla under den helg han fick ansvaret, "rätt enastående liten filur det där". Och han är inte så sjåpig som jag med katterna.


 

Lycka! Tintin med syskonen i klösträd han själv tagit sig upp i =)


Jag är såå glad att vi inte gav upp. Det var eländigt ett tag och mest eländigt att liksom se på den fjuniga kalltassade lilla råttan. Utan att känna honom hade nog beslutet blivit ett annat.

Jag vet att faran inte är över. Kanske blir han inte så gammal. Men nu har har han redan fått en månad av kattungeliv fullt av bus och glädje över att orka vara katt på riktigt och inte bara leta efter varma platser att vila och samla energi på. Han är precis som vilken kattunge som helst, bara lite mindre.

Även om jag saknar min halsgropskompis så är jag så lycklig att han inte behöver den mer. Mer än en stund på kvällen för extra mys    

Här kommer bilder på Tintin tagna idag, är han inte värd minst en miljon tycker ni??? Iallafall i pussar       


       









Presentation


Följ våra oss och prickiga små leoparder i vår vardag och på våra äventyr!

Senaste inläggen

Tidigare år

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2016
>>>

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik

RSS


Skapa flashcards