Screamy & Dreamy, idag två välartade gossar!

Ponyo har två små älsklingar, som hon tycker såå mycket om   Jag lovar, det måste hon göra, för den ena var liksom typ ett kolikbarn första veckan som höll på att driva åtminstone mig till vansinne. Han skrek dygnet runt.

Skrek om han var hungrig, skrek om han tappade tutten , skrek om Ponyo försökte tvätta han.. Jaa han skrek faktiskt helt enkelt alltid när han var vaken. Sovstunderna varade max 20 minuter i taget. Han var väldigt orolig i mjölkbaren och  släppte ständigt tissen.

Jag trodde ärligt inte han skulle överleva. Antingen pga att något var väldigt fel, eller för att Ponyo skulle bli galen och få fnatt och göra proceduren kort.. Tänk att ha en liten som falsettvrålar i örat 24-7! Speciellt om du är katt och har überultrahörsel..   

Jag som försökte sova mina 2-timmars pass mellan Frostys matningar var ju nära sammanbrottets gräns upprepade gånger. Babykorgen stod vid min huvudkudde...   

Men Ponyo lämnade inte boet en sekund, jag fick tom ge henne mat precis utanför så hon kunde kliva ur med bara frambenen.

Två dygn var värst. Inget funkade. Han stod still i vikt men vägrade ta ersättning. Sparkade o fäktade, spottade o slogs, vrålandes. Sina ynka tre dygns ålder till trots skenade han fram som en ödla på ökensanden om man släppte ner honom. Lyckades upprepade gånger kränga sig ur bo-igloon också. Naturligtvis utan att va tyst en sekund. När man var i resten av huset hördes hans vrål genom stenväggar o stängda dörrar. 

Har aldrig hört en kattbebis med de röstresurserna! 

Burrr det var hemskt. Kändes till slut som att jag bara hade ett val, att få honom tyst eller be veterinärerna om hjälp att avsluta hans lidande, för detmåste väl vara något hemskt fel på krabaten??

De stod lika rådvilla som jag. Han var ju såå stark och pigg?? Helt vild liksom. Så han kändes inte som ett tynande litet knytt. Att han stod still i vikt var ju inte så konstigt med tanke på hur mkt energi han förbrukade.

Fick fatt i min eviga räddare i nöden, Gail, och ylade ut min frustration.  Hennes svar var enkelt; Kattungar skriker bara om de är hungriga eller kalla.  Kall var han absolut inte, det hade jag stenkoll på och mat?? Jag hade ju upprepade gånger försökt få honom ta ersättning, både via napp, sked o spruta. Så jag var mkt skeptisk.

Men hon envisades och sa att jag bara MÅSTE sondmata. HUH?? En fullkomligt elektrisk ål med vispande armar o ben?? Neeeej det gååår inte ylade jag.. JOOOO sa hon! Han kommer inte överleva, han torkar ut, han fattar inte att han är hungrig!!

Så till slut gav jag upp och gjorde som hon sa. Har sondmatningsgrejer hemma, det är super till små svaga nykomlingar men till denna??  Virade in monstret i en handduk. Hade lust att ta till silvertejpen också   .. Men lyckades turligt nog få honom still nog utan    och började metodiskt att tanka i honom en liten portion mjölk varannan timme.

I början hjälpte det föga. Möjligen en anings ro en kvart eller så..

Men efter ca fem måltider så hände undret.. Lillskiten började sova säkert en timme i taget innan han skrek igen, och sen två timmar.. Jag matade under ett dygn, sprang då mellan Frosty på ovanvåningen och Screamy som han fick heta, i sovrummet. Undrade om jag skulle behöva sondmatas själv om ett par dygn..   

Sen plötsligt så diade han för fullt på egen hand och ingen mer mat extra var nödvändig.  15 gram upp helt på egen hand!!     Snarkade o sov lika fint och mkt som brorsan Dreamy. Dreamy hade varit ett exemplariskt A-barn från första stund, så arbetsnamnet var lika självklart som Screamys.

Jag är helt övertygad om att han var ett kolikbarn. Magknip som förvirrade honom att inte vilja äta trots hunger sas. Utan Gail hade han inte klarat sig, det är jag helt på det klara med. Underskatta aldrig värdet av erfarenhet.

Min första kolikbaby på alla de kullar som vi haft, han klarade sig och vi är en erfarenhet rikare. Hoppas dock det inte händer igen. 

Nu ska man dock säga att han också ÄR en vild o livlig liten krabat som har lätt att bli störd. Härom dagen var han ovanligt gnällig igen, även om det inte var i samma klass som mardrömsdygnen. Vad ser man då? Jo han har just fått upp sina små pepparkornsögon. Söt som tusan men uppenbarligen lite störd av händelsen. Lite knorrigt det dygnet, men nu är allt bra igen! Dreamy öppnade sina igår naturligtvis helt utan att göra någon affär av det =)

Men är det intehelt fantastikst och stort att de är små personligheter redan genast i princip när de föds??

Man kan ju bara älska varenda en.   

Spännande små krabater är det också. Pälsar som siden, skarpa färger och underbara huvuden.    

Little Screamy 2 v.

Brother Dreamy

Lite mikrobus!

Leopardkatt de lux!

Ja så har vi då Snömuppens kull. Idahobarn det med. En dag yngre än Darlings bejbisar. Och rumskompisar. I en mkt liten etta hihi.

Här är det fem små vackerungar, 3 pojkar och 2 flickor. 

Jag är galet nöjd med dessa. De har kanske inte de allra största fläckarna, men det har ju heller aldrig varit vårt mål. Fina rosetter blir det hur som helst. Och typ o färger.. MUMS säger jag bara.. Älskar älskar dem. Vill äta upp allihop! Gissa om det är spännande att följa deras utveckling! 

 
Den stora raringen ! Keeper står det på henne, ser ni det?? =P

Helt nydöpt: Groovy Darjeeling,tack Jessica!   

Näst äldst i barnkammaren är G-kullen. Darlings små Idaho'tjejer.   

Två stycken fick hon, en liten som Darlingtöserna brukar vara som små, och en stor som  .. ja som Lipton nästan!

Darling själv var ju en mkt liten bebisflicka som tog god tid på sig att växa till sig. Men när det väl började slutade det nästan aldrig, fniss.. Darling är idag vår största hona med sina 6 kg! Likaså har hennes döttrar från tidigare kullar visat sig bli betydligt större än vad man trott. Så vi antar att lilltjejen här blir en rejäl tjej hon med. Vacker som få med enorma ögon och varma färger.

Sen har vi ju storasyster.. Det är minsann ingen liten tösabit det! Underbart mysig liten skrynkla. Hon har som vi skrivit om tidigare verkligen fått samma genuppsättning som storebror Lipton, Tom nässkrynklan sitter där den ska!

De har ju inte fattat att de bara är 2 i kullen eftersom de delar bostad med Snmuppen och hennes femlingar.

Kollektiv storfamilj helt enkelt!   

... och lillasyster.

 ..är F-kullen.   

Romance tog lång tid på sig att bli dräktig minsann.. Men den som väntar på nåt gott..!

Fyra småttingar blev det. 3 flickor och en pojke. Lille Frosty. Frosty är ju vårt flaskbarn. Han klarade aldrig riktigt av detta med att dia tillräckligt effektivt för att hålla en stabil viktuppgång men flaskan har aldrig varit något problem. Så peppar-peppar har det fungerat finfint med mjölkersättning.

Två brunspottade flickor och en snötjej delar bolåda med brorsan OCH så har de ett fostersyskon! 

En liten H-kille som hade svårt att hävda sig bland sina syskon o styvsyskon hos mamma Snömuppen och tant Darling som delar bolåda.  Han tycktes inte heller kunna dia tillräckligt bra. Men han behövde bara byta till en lite mindre skara prickmagar så gick det hur fint som helst! Hos tant Romance har han försett sig alldeles utmärkt och är minst lika stor som sina ngt äldre styvsystrar. Kan återigen inte nog påpeka bonusen av att få flera kullar samtidigt!

Här blir det iallafall äldstingarna som presenteras, H-killen får vänta tills det är dax för hans kullsyskon.

Vi är galet nöjda med den här kullen. Underbara huvuden precis i vår smak och lagom stora rosettiga mönster med mkt kontrast. Snötjejen är stor och kraftig som en hane, och har precis som syskonen alla delar på plats..

Spännande spännande....

Visst är de fina!   

Kolla in de najsigt spottade bakbenen!

En liten flick-Lipton! Kanske får hon heta Green Tea.. *fniss*

Visst är det spännande när man får bebisar som uppvisar många likheter med tidigare små födda släktingar.   

Just nu har vi våra första kullar från Idaho, och inte svårt att se släktskapet med Cooper och de andra Absolutelymissarna. Idaho har ju väldans mycket samma stamtavla som Copsen och han har också producerat

väldigt snarlika kissar, vilket vi ju såklart är  glada för.  

Ihop med Darling så blev denena tösabiten väldigt lik Lipton, fast i tjejversion. Och dessutom har hon fått samma lite udda nackmönster som Liptons kullbror Raz! Otroligt stor för att vara hona är hon dessutom. Hennes kullsyster är normalstor men liknar mest en minikatt bredvid denna tjej.

I Snömuppens kull finns en ljust guldig tösabit som märkligt nog har nästan exakt samma färger och mönster som Lo-katten! Båda är linjeavlade på Cooper även om de inte har någon gemensam förälder. Vilket ju måste betyda att de dragen finns tydligt i den linjen alltså.

Hur dessa två små sen kommer att utvecklas mot sina äldre förebilder vet vi ju inget om. Men det ska helt klart bli spännade att följa! Jag tror mest att flick-Lipton har mest potential att fortsätta vara lik. Mini-Lon måste vi se lite mer av hur huvudet ser ut först innan jag vågar uttala mig. Lovar en fortsättning!

Lilltjejen snusar men skrynkla på näsan, precis som...

Lipton him self!..

Liptons bror Raz med sitt speciella nackmönster...

... som också det går igen på lillan!

Lilla nya tjejen som fått samma långa slinga på högersidan,

tillika ljust guldiga o skarpa färger som vår fantastiska Lo-katt!

Lo

Darling the midwife!  

Jag har sagt det förut, som en tjatig gammal tant säger jag det igen... Orrrk vad sliten jag blir av vaknätter!

Puh, tror jag får skaffa flera goda unga vänner som kan ha våra avelskatter minsann hahha så jag får sova min skönhetssömn. Den behövs ju mer ju äldre man blir!   

Då kan ni ju tycka att jag får skylla mig själv som parar flera samtidigt så det kär ihop sig såhär. Men ja det måste jag återigen säga att det är verkligen det bästa man kan göra! Nu hade vi en av mammorna som blev jättesjuk, antagligen för att hon åt en moderkaka från en dödfödd unge innan jag hann hejda henne. Och troligen var den "sur" på något vis. För det blev riktigt illa.

Hur underbart var det då inte att kunna ge hennes ungar till en fostermor som hjärtans gärna tog sig an flera under dessa dagar.   

Nu mår mammakatt jättebra igen och tar så fint hand om sina små. Dock finns en liten gosse som behöver stödmatning så jag har haft lite av dygnterunt jour... Han är tydligen inte stark nog att dia själv men att suga på flaskan går som en dans tack o lov. 

Darling och vår snötjej som går under det föga smickrande namnet Snömuppen här hemma (det är mkt kärleksfullt valt det lovar vi även om det låter lite udda..) Har sina ungar tillsammans . En salig hög på en mkt liten boyta.

Finns det hjärterum så finns det stjärterum ...   

Darling var helt fantastisk när väninnans bebisar kom. Hon fixade ALLT! Jag kunde bara sitta bredvid och kika. Hon tvättade bebisarna, navlade av, och tvättade även Snömuppen tills hon var som nybadad!

7 bebisar in alles har de två, och Rmance har 4. De är ju ännu bara några dagar gamla så jag ber alla bengalgudar om nåden att få ha dem kvar.

Har tagit lite bilder idag men inte hunnit fixa in dem i datorn.

Ni som tycker att jag varit ovanligt tyst sista veckan har alltså förklaringen i detta. Min mail krånglar, bildbehandlingsprogrammet segar sig och jag har inte haft tid och ork att ta tag i ngt av det ännu. I natt sov jag för första gången 3-timmars pass sedan förra lördagen, då vaken började. Så dag är jag ju nästan vid liv, iallafall efter en kopp eller två!   

En gullig video på Darling som midwife och lite suddiga mobilbilder på raringarna får ni sålänge.

Puss o grattis alla pappor där ute på er elldeles egna dag!   

Romance med sina små!

Vår F-kull.   

Darling o Snömupp med G+H kullarna.   

Min favorit, raraste tösabiten!

Våra yngsta småttingar i Kungsgardenklanen går ännu bara under namnet E-barna   De bor med sin mamma Funny hos gulliga Monika o Magnus.

De är nu 5 veckor gamla och redan duktiga att gå på lådan och äta själva. Funny är en nogrann mamma som haft stort kontrollbehov på sina små och gärna släpar dem till nya bolådor när hon tycker vi människor ägnat dem för mycket uppmärksamhet.

Nu börjar de bli riktigt atletiska o gymnastiska o ta sig över de barikader matte o husse bygger, så Funny får allt svårare att lägga dem "plats" på de ställen hon vill. *fniss*

De är väldigt fina med grymt vild look och härligt blanka korta pälsar. Stora är de allihopa också, men inte konstigt alls för Funny är en riktigt rejäl hona och pappa Niño ingen lättviktare direkt!

En liten bildbomb på godingarna!

Väldigt fina små öron på denna

Storasystern med sina härliga kontraster!

Lite snöfall fick vi också!

Den här tjejen är ännu ganska ljus. Men tydligen ska de som håller sig ljusa längre som små

ofta behålla klarheten i snöpälsen längre. Vi hoppas ju att hon ska få samma fantastiska
klarhet o kontrast som mormor Jungletime Vanilla Sky, hon är en helt grym snökatt!

Sötaste lillkillen!   

Storebror som liknar en vildkatt på riktigt!

Fina mamma Funny!

Vår lilla fighter. Liten men naggande god!

Nu har våra A-barn fått namn minsann =) De ska ju ha väderrelaterade namn precis som hela tjocka släkten.

Så här får de nu visa upp sig, knappt 6 veckor gamla på bilderna. I prima skick o storlek för att vara en sjubarnskull! Med fantastiskt gott humör o sprängfulla med gos, precis som man vill ha dem!!

Både Sun och Gunilla har gjort ett hästjobb!