Imorgon är det Kattens dag!

Och då hittar ni oss på Zoogiganten i Lomma hela dagen mellan 10-17!

Vi kommer ha både bengaler och devon rex med oss!

Kom gärna förbi och klappa lite! =)

Kissen som läst Pippi Långstrump och ville testa äta "spik".

Jaa vad kan man säga?? Klåfingriga bengaler ÄR BARA FÖRNAMNET...
I det här fallet hjälpte det minsann inte att 50% av generna kom från pappa Cooper, världens minst klåfingriga okomplicerade bengal.. Nejdå har man en Chai till mamma och Lamakatt till morfar så vet man hur en slipsten ska dras!  Generna för otyg sitter som en smäck!!   ALLT ska petas på, tuggas på eller ja alternativt sväljas då.

Som nål och tråd..!!    Kennedy, eller Minor som han numera heter sen länge hade änglavakt i form av att matte och husets dotter såg hans tilltag JUST när nål och tråd slank in i munnen och naturligtvis envist á la terriermanér svaldes fortare än kvickt när kisse insåg att hans tilltag förorsakade viss uppståndelse.   

Naturligtvis vet den här rutinerade bengalningsfamiljen mkt väl att inte lämna dylika saker obevakade, men ibland kan man ju missa någon enstaka liten mikrominut.. Och det är ju inte en äkta bengal sen att ta till vara på! Dessutom måste jag säga själv att jag har nog suttit här och sytt med nålar omkring mig och ett gäng ivirga medhjälpare, utan att tanken slagit mig att de kunde finna på att ÄTA dem!   

Iltransport till djursjukhus så klart!   
Väl där kunde de se på röntgen att jodå, där låg en nål mkt prydligt i magsäcken! Operation direkt och "mission  completed" !   

Allt gick fint och Minor vilar nu ut hemma hos husse o matte i Kinna, tycker väldigt synd om sig själv såklart och lämnar inte husse mer än nödvändigt. Dvs endast med milt tvång!   

Krya på dig knäppkatt, och GÖR INTE OM DET!!! 

TUR att husse finns!

Husse är grejen även när man inte plockat ut en nål ur magen!
Hmmm undrar om det är en "hang-up" bland bengalkillar, att älska just husse mest??
Eller bara bland Cooper-killar..

Kul leksak fick kissarna av snälla Hillevi! På snöret satt från början en mus, men den slaktades i första provkörningen då S-flickorna fick låna den en stund då de bodde här i väntan på resa.
Så nu har vi improviserat med egen "vippa" på. Lika kul det med verkar det som!   

Världens bästa husse!!

Om någon tvivlar på kelfaktorn hos bengaler, så kan ni ta en titt på denna kille.. Det är vår Revi, som trots att han fått flytta runt ett antal gånger i sitt liv innan han hittade SIN familj, Emma, Mattias, Bus och numera också lillasyster Elina, är världens gosigaste o sociala katt!   

Revi började som keeper på Kungsgarden, samägd med Gabi & Viktor på Bella Pardus. Med oss fick han resa på utställningar och va social med många katter, vilket funkade hur fint som helst. Revi har alltid gillat männsikor bäst men aldrig haft problem med kissar heller. Vid ca 5 månaders ålder flyttade han upp till Gabi & Viktor. Efterhand märkte vi dock att Revis ögon skelade lite, och det är inget vi vill avla på. Man får se upp lite med det, för det är ett anlag som kommit med från den tiden man korsade in siameser, vilket också gav snöbengalerna. Därför ser man naturligt nog oftast skelögdhet på snölinjerna men alltså även ibland på de bruna. Vissa uppfödare bryr sig mindre, andra mer. Både vi och Gabi hör till "mer" och därför togs beslutet att kastrera Revi och låta honom bli någons kelkatt istället, för ingen tvivel om att den genen satt som en smäck! Revi var också lite klumpig av sig och kunde ofta missa sina mål och träffa andra mer oönskade när han for runt i bus.. Vi funderade lite om han kanske inte såg helt hundra, ngt med avståndsbedömningen verkade vara lite vajsing.

I sitt första hem som kastrat gick han sin familj lite på nerverna.. De tyckte han var för närgången och lite för klumpig och jo de kunde konstatera att avståndsbedömningen inte var den bästa.. Han hade väl kanske inte fått världens bästa uppfostran av varken mej eller Gabi hehe, utan var van att kunna kliva runt och ta sig upp på bänkar och bord som kanske inte alla uppskattar lika mkt. Efter en tids funderande kände iallafall familjen att Revi inte var rätt katt för dem så vi fick börja leta nytt hem.

Men jag hävdar benhårt att den finns en katt för  alla familjer, eller som andra kanske skulle sagt, en familj för alla katter. Och Revi hittade sin, i Trellborg!    Ja, Revsen är närgången och ja, han ser helt klart inte normalt. Avståndsbedömningen är kass och även så får han lite problem när saker flyttas kring, då kan han gå in i grejerna. Hasn pupiller är ständigt stooora och mörka för att ta in så mycket ljus som möjligt. Han lyssnar mer efter fåglarna än tittar. Men han är inte blind, bara nedsatt i synen. Och hans psyke är det då inget fel på. Utan att överhuvudtaget bryta ihop av stress har han klarat av att flytta flera gånger med sin familj nu. Och det kan gå lite dåligt då när dörrhål o annat är på fel ställen helt plötsligt, men han lär sig snabbt och är alltid glad och nöjd.

Älskar all form av potatis mer än nåt annat. Ja eller nästan. För mest av allt så älskar han sin husse Mattias. 

Och det behöver väl ingen tvivla på efter att ha sett dessa bilder! Kärlek!!   

Ett B-gym! B som i bengalgym om ni frågar vilken bengal som helst!

Naw, Revi är en livsnjutare av stora mått!

Ord överflödiga...

Bästisen Bus o Revs!  

Linet har ätit massor i natt och mår efter omständigheterna bra tycker jag.
Rädd men ok med beröring.   

En bild på lilla Linet kommer imorgon hoppas jag.. Hon är lite uppskakad och rädd nu.

Ok, som vanligt kan jag inte låta bli.. Har fångat in en rädd men inte helt människoovan liten kisse, troligen född i våras. Hon har ätit mat på vår tomt ett tag (ja jag står inte ut med att de hemlösa katterna går hungriga i kylan så vi lägger ut mat varje kväll, på dagtid hjälper skatorna till att äta vilket jag inte är lika glad för)

Sista veckan har hon kommit full av skrapsår alt skabb av ngt slag. Det har accelererat rejält de sista dagarna o hela lilla kissen var igår bara ett enda stor kletit o blodigt skrapsår..  ..

Lurade henne intill mig i morse med hjälp av blötmat och fick klia hennes nacke.. visste att jag bara skulle få en chans att fånga, sen skulle ju förtroendet va väck för evigt.. Men jag fick fatt i nackskinnet och trots vilt sprattel o skrik kunde jag ploppa ner henne i buren jag förberett och ställt på högkant. Trodde hon skulle pressa sig ut genom gallret o komma ut i små fyrkantiga kuber så panikig som hon blev  , men vi tog oss till vet iallafall!
Nu är hon sövd och kontrollerad, öronskabb såklart men på kroppen tycker de mer det ser ut som sår av trauma (bilolycka isåfall antagligen), men vi vet inte än. Så hon rakas och heltvättas och får en behandling mot skabb/ohyra, Frontline och Stronghold. Antibiotika också utifall det är en infektion i sårytorna. Det skall hon ha i 10 dagar, och behöver såklart vara inomhus tills dess. Hon är duktigt avskalad nu också så hon har inget skydd mot kylan.

Och nu kommer mitt problem, var ska jag ha henne?? Jag kan ju absolut inte ha henne alls i närheten av mina bengaler. Vågar inte heller stänga av ett rum. Hon måste få ett utrymme där vi inte har våra andra katter alls. Just nu känns det nästan omöjligt att lösa. 

Så om någon här i Skåne känner att de har viljan och orken att ta hand om lilla Linet (ja nåt skulle hon ju heta, och hon har både pälsfärg o kvalitet av lin tycker jag, lite gråbeige och sträv...) och vårda henne frisk vore vi oerhört tacksamma.

Ett badrum under behandlingstiden skulle vara perfekt. Lätt att hålla rent och lagom stort.

Hon är snäll och spinner om man klappar henne   . Men hon är inte förtrogen med männsikor i så stor omfattning utan blir rädd om man gör plötsliga rörelser. Men hon har alla förutsättningar att bli en underbar familjekatt. Jag är glad om vi bara hittar ett jourhem till att börja med så kan jag ta på mig att hitta ett hem sedan. Om du vill eller har nån snäll mamma el dyl kanske, som vill.. Hör av dej! ullis@kungsgardencats.se

Vet ju inte vad hon råkat ut för eller om det är ohyra så är väl risken stor hon går tillbaka "dit" och blir smittad igen. Så märkligt bara för här springer en del lösa katter plus att vi har två egna stallkatter och de är alla i bästa kondition. Men befarar att ett stall en bit härifrån som har total okontroll på sin "kattuppfödning" kan vara källan... När det dyker upp herrelösa små vildkatter i byn brukar de komma därifrån. Blir såå oändligt trött på detta att man tydligen inte vet om hur man begränsar katters fortplanting??? Märkligt eftersom deras hästar naturligtvis kastreras! Måste väl ändå vara såå mycket bättre att kastrera 4-5 katter EN gång än att varje år få leka bödel åt små oskyldiga eller alternativt låta dem gå ett okänt öde tillmötes.. ???     

Fortsättning följer....

Hej Mormor! 

Livet är verkligen toppen i Tjeckien!
Förut massa stora hundar har de hela jääättebaljor fyllda med vatten å nakna tååår!! Jag älskar mitt nya liv!   Puss å Kram från Sunny

Frv. Carrie, Zaphire, Chai & Tribe som heter Sheldon till vardags, en lycklig o harmonisk familj!
Zaphire i mitten, dotter till Carrie, dotterdotter till Chai och nästkusin med Sheldon.

Vår härliga fyrbenta släkt brer ut sig.. Vi har sålda kattungar både när och fjärran vid det här laget, och 

även en del utflyttade äldre Kungsgårdare har hittat hem hos kattungefamiljer. Ibland fler än en..

Det började för fyra år sedan, med ett köp av en klättermöbel på Blocket. Jag åkte hem till ett osedvanligt glatt par med starkt motorcykelintresse o huskatt i Staffanstorp för att inhandla deras utannonserade klösgrej. Trädgården var full av knuttar o motorcyklar, nåja iallafall ett par..   När de fått reda på att vi hade bengaler blev tjejen eld o lågor å sa att  " -Ååååh en sån vill jag ha en dag, när våra kissar inte finns mer, kan vi få komma o titta??" Log lite å suckade lite inombords. Yeah right liksom, att ni kommer å tittar, å en mindre skaffar en bengal.. Så säger nämligen jättemånga när de ser hur speciella våra kissar ser ut. Men från det till att köpa är ju trots allt ett långt steg.

Så det var med aningens förvåning jag tog emot ett samtal från den sagda tjejen ngt år senare, om hon kunde få komma o kika lite. Abselut, såklart.

Nine, för det var så hon hette lärde jag mej då, kom med hojen och familjen o kikade runt på bengalningarna. Glada å positiva som vanligt, och fortfarande " - I framtiden, dåååå vill jag ha en bengal! " 

Sen gick åren och jag tänkte ju inte mer på det hela, utom att jag log lite för mig själv den dagen klösträdet tjänat ut o släpades till tippen, då mindes jag de rara som så gärna ville ha en bengal en dag..

Så i våras ringde plötsligt en Nine... Heeej jamen heeej, trots min senilitet så kom jag faktsikt rätt fort ihåg!   
Trot eller ej men vissa människor menar det de säger, även om det var 4 år sedan.. och nu var det dags för en bengal minsann!   Den högt älskade huskatten hade lämnat jordelivet och leopardsuget var såklart oöverkommligt!

Hus hade inhandlats för att ge mer plats åt en bengalning, well.. tja, de kanske inte fattat det när de köpte huset då,  men undermedvetet tror jag det var så  Såklart. De visste nog på nåt vis att det inte skulle sluta med en om de väl tog steget in i vår galna djungel  , bara ett stenkast från deras hem, som numera ligger i Eslöv. 
  

Redan då de var här för att välja sin lilla kisse fastnade de i soffan med Carrie, som gärna tar tillfället i akt at få lite extra kel. Jag hasplade väl ur mig att "ja henne kan ni ju få med på köpet om ni vill", eftersom jag visste hon skulle kastreras om inte alltför länge. Lilla kisse som hade "Nine & Jocke" stämplat i pannan hette Tribe och behövde inte flirta länge för att få sina blivande fosterföräldrar på fall. Kärlek vid första ögonkastet.  

Återigen förvånade mig dessa filurer med att bara några dagar senare ställa frågan om jag hade menat allvar, skulle det vara möjligt...? Att få ta hem Carrie också..

Jag blev såklart jättglad, och kände att det verkligen var rätt hem för Carrie, vår lilla aningens handikappade tjej som gett oss så vackra barn.. Carrie föll och bröt ryggen som 8 veckor gammal, och har sen dess lite säregen stil att springa fort och lite sämre balans än en helt normal bengal. Hon har alltid varit lite försiktig och aktat sig för att bli översprungen när "gänget" sätter fart, av förklarliga skäl, hon är inte så snabb i vändningarna som de andra.

Tror också de har känt att hon varit lite "sär" för de har inte alltid varit så snälla mot henne.    Så hon har mest tillbringat sin tid ihop med sin marbledotter Zaphire, och/eller sin marblemamma Chai, andra kissar som vårt "rat- pack" gillar att banka lite på. Finns uppenbarligen ett litet rasistiskt drag där hos prickligan.. Inte mot färg men väl mot mönster! Vår snötjej får vara med, men hon har ju de "rätta" prickarna! 

Så mitt i glädjen över att ha hittat ett hem till henne med bara en yngre uppfostringsbar kompis så insåg jag att det vore lite sorgligt att dela på henne och Zaphire.. Förutom någon kortare period har de tillbringat all tid ihop sen Zap föddes.   Dvs nästan två år.

Så det var med tungt hjärta jag sa tack men nej tack jag kan inte dela på henne och dottern..  

Tog väl nån dag kanske.. så hade de bestämt sig, " VI TAR BÅDA"..!!    Wiiiiiiiiii! ibland är livet bra, och gött för oss alla, inte minst för de små älskade kissarna!! 

I omgångar flyttade de nyblivna Eslövsborna in i sitt nya bengalslott! Carrie som var småbarnslös kom först, sen lilla godingen Tribe och några veckor senare även Zap när hennes egna barn flyttat ut! Inte mycket till kanter att skava av där inte, även om tjejerna varit delade en kortare tid, och aldrig träffat lilla Triben innan så var det en sammasvetsad grupp inom en vecka!

Och hur sen mormor Chai lyckats nästla sig in där i Eslövsgruppen.. ja de undrar de nog båda två.. Eller iallafall Jocke      ... Hon skulle ju bara få lite passning när vi reste till Zagreb.. och sen stanna lite till..  
 
Nu bor iallafall 4 generationer Kungsgardare i sitt fina nya bengalslott med fantastiska klösträd och varma kärleksfulla adoptivföräldrar som älskar dem oreserverat och lika mycket. ÄVEN om man får en bengarusning (eller fyra..) tvärs över sin sovande kropp eller sina diskbänkar invaderade när det var tänkt noll-tolerans med den saken..

Vi är såå lyckliga över detta, och kommer alltid bli varma i hjärtat av bara tanken på knutte-paret som idag har fyra tokkatter i huset och helst vill byta sina motorcyklar mot en husbil. Med plats för alla!   

PUSS på er raringar, och en x-tra puss till Jocke som tycker livet med katter är värt dagliga allergimediciner.. Jag kan bara buga mig i ödmjukhet!  

Full fart på de två yngsta generationerna!
Zap o Sheldon står för mest ofog o fart!

Carrie, dotter till Chai, mamma till Zaphire och morfars syster till Sheldon!

Lilla Sheldon, en stor kille på fem månader. Barnbarnsbarn till Chai, brorsbarnbarn till Carrie,

och morbrorsbarnbarn till Zaphire, heela tjocka släkten minsann!

Chaisan, äldst i gänget, mamma, mormor och morfarsmor!

      Tre damer har tatt bästa platsen, bilden snodd av Nine & Jocke

Här hade väl Sheldon bästa platsen .. till Carrie kom o skaffade sig en rumpvärmare! 
Även denna bild är stulen från de nya föräldrarna!