TÄNK vad man kan hitta i en bolåda minsann!

Kamoflerad bengal??

Lill-Skrållan fem veckor gammal gillar att klättra i träd, har jag märkt.

Hon vågar ta sig upp halvvägs på stocken till boholken, och jag brukar hitta henne på nedersta avsatsen i äppelträdet. Tror hon måste ha bengaliska gener nånstans i sina huskattsgrå hårstrån, för modet och äventyrslustan sviktar aldrig! Eller så smittar det via luft.. Luftburen genmanipulation kanske =P

Skrållan med mamma sover inne i stallet men jag brukar ha dem ute i rastgården på dagarna nu när vädret varit så härligt. BRUKADE kan jag säga.. Nu får vi hitta på något annat minsann.  

I går kväll när jag kom för att ta in dem så kom bara mamma Svart-o-Vit..

Efter en stunds letande hörde jag små pip högt uppifrån bladverket i äppelträdet. vi har ju nät över men maskorna var tydligen stora nog för en liten Skrålla att slinka igenom, så där uppe satt hon! Omöjlig att nå inifrån, då varken jag eller hon själv skulle klarat att tvinga mer henne tillbaka genom maskorna. Fick bli utryckning med stege från utsidan och efter ca 40 min övertalning kom hon äntligen åt rätt håll. Satte på telefonkameran och filmade slutet på The Skrållan Rescue! Har ni sett en rarae katt? Jag bara undrar liksom??? Enjoy! =) 

The great 8 !
Sprillans nya, endast ett par timmar gamla. Kärlek! 

Ja nu har jag ursäkter för mig igen! Inte bra inte... Hoppas hösten med rutiner ska få mig att hinna med allting lite bättre nu igen. Blir så mycket "avstickare" från vardagssakerna när solen skiner och gräset är grönt..   

Men förra veckan har verkligen varit fullt upp i katteriet! I torsdags fick vi en ny kull, och gissa om det var kattungar i den!! Hela 8 stycken små gosnosiga raringar såg dagens ljus på mindre än tre timmar! Jag var så säker på att hon var klar efter sex så jag la mig för att vila lite, och när jag slog upp ögonen en stund senare fanns där två till!

Oj oj jag kan säga att efter en vaknatt så är man ju inte heelt superpigg direkt så det tog många försök innan jag lyckats reda ut myllret i bolådan! Om där verkligen var så många eller om jag såg dubbelt..

Men jo vi har alltså en kull på 8-lingar   Och de ser sååå fina ut! Fem flickor och tre pojkar. Sex är spotted och två är marble. Ovanligt hos oss med marblisar, men det är ju ett recessivt anlag och man vet det ploppar upp ibland. Att mamma Marie bar marble var inte helt oväntat, hon är ju syster till Lennon, och han gav oss ju ett par marblar under sin tid som avelshane. 

Hon är iallafall en helt fantastisk mamma! Och såhär långt har vi inte behövt stödmata någon enda (pepparpeppar...). Däremot stödmatar vi ju mammakatt såklart, med allt gott hon kan tänkas vilja ha.   

Mycket lackade små tår blir det, har faktiskt inte full koll ännu på vilka som är vilka..

Det är en homogen kull med idel stora fina rosetter och gyllene färger. Så vi har nagellack på tåssingarna  i olika kombinationer så de går att hålla isär. Normalt är jag ingen som väger bebisar maniskt, utan mest emellanåt för at ha koll på stadig uppgång.

Det är oftast lätt med lite rutin i ryggen att se att de mår fint och växer som de ska. Men här vill man verkligen ha stenkoll på att ingen halkar efter, i den stora barnaskaran. Så invägning varje morgon och är någon lite efter i ökning blir det en extra för den på kvällen. En lillskrutta har vi, som ligger lite drygt 20 gram efter de mindre av sina "storasyskon". Men så länge hon följer sin kurva och är pigg och hungrig är det ingen fara. Men såklart har man hökögon på just henne!

Jag tyckte vi fick stora kullar förra sommaren, med 6-lingar o 5 -lingar, men detta året har vi ju toppat det med 8-lingar och 7-lingar! Jag ber alla bengalgudar om nåden att få se alla små hjärtebarn växa upp till ståtliga minileoparder...   

Så i söndags, JUST när årets lilla Flyingehappening skulle till att gå igång (loppis på fotbollsplanen fniss) ringde Veronica från Lund och sa att Savannah fått värkar. Bara bita ihop över missade fynd och friterade bananer, lämna ungarna själva att botanisera, och köra till stan.

Sambo Johan ringde när jag var på väg in och meddelade att det fötts en bebis men att den tyvärr inte levde utan var bara ett litet naket embryo i en extra tjock hinna. När sånt händer är det ju alltid tråkigt, men så är det och jag är då mest tacksam för att den kom ut och inte ställde till ett stopp som då kan orsaka kejsarsnitt...

Just när jag kommer till parkering möter Johan mig och berättar att en till har kommit, men den ser också annorlunda ut och har knappt nån päls och inga fläckar. Jag blir såklart lite orolig om detta ska bli en trist upplevelse för både mammakatt och oss.. Men väl uppe i lägenheten ser jag den udda ungen, det är en snöfärgad hihi!

Såklart en surprice för Johan och Veronica som hade väntat sig svartspottade som mammakatt. Och en liten överraskning för oss också, Savannah har gamla snökatten Marmelad, en av våra första honor, i fjärde led bakom sig: Marmis är mamma till Chai som är mamma till Bug som är pappa till Cheetah som är mamma till Savannah.

Men eftersom vi inte sett till anlaget sen dess så glömmer man ju lite att där finns. Nu med pappa Niño som ju bär snö från sin pappa Walrossen fick det en chans att blomma ut igen!   

Så så är det ju med recessiva anlag, man blir aldrig av med dem, på gott och ont de kan verkligen ploppa upp många många generationer senare! Vad gäller färg och mönster är det ju bara roligt, men det kan hända lika gärna med defekter och sjukdomar, så man bör ha väldigt god koll på vad som finns i linjerna vad gäller mindre kul saker.

Fyra små godingar blev det i denna kullen, alldeles lagom för en förstagångsmor! En snöflicka, en snöpojke och två brunspottade, även där en pojke och en flicka!

Lilla familjen mår so far prima och barnen ökar finfint i vikt! Ska bli såå spännande att följa utvecklingen.

Det är lite speciellt med första kullen, då vet man så lite om hur de små ska bli och vad som verkar vara starkare resp svagare anlag från katten i fråga. För man kan lugnt konstatera att tex vissa honor lämnar ungar som väldigt mycket är präglade på deras egen look, oavsett vilken hane man använder. Medans andra får mer olika beroende på vilken hane man valt...

Idag är det dags att ta lite av vildisbarna till vet för vaccination och check up! De ska flytta till egna hem nu minsann, känns såå bra! De har alla fått så fina mattar och hussar.   Mer om dem i veckan, jag lovar!

Savannahs mixkull! Underbara! 

Attans såå långt till botten!

Den gode Revi ger sig inte i första taget,  han nästan squsihar sig själv i skivor föratt komma åt vad som nu kan finnas på botten av kylväskan! =P

Älsklingsgumman har det så bra!

Än när det dimper med ett mail med bilder på just utflyttad underbaring, med blicken full av bus och benen fulla av spring. Lilla Yankee var sist ut att lämna boet i sin kull, lite blyg och försiktig var hon den lilla damen så naturligtvis oroade man sig lite extra för henne. Gissa om en stor sten föll när man fick se hur härligt hon har det!

Det är sånt som värmer ett mormorshjärta det!      

Bråda tider för mamma Sun och mormor Gunilla!  

Nytt besök i bolådan hos A-familjen! De växer och frodas och är bara sååå fina alla sju!   3 veckor nu.

Om ni kikar på vår hemsida ligger fina individuella bilder på dem alla, plus på B-barna. Här kommer lite mysbilder

från De sju samurajerna =)

Lilltjejen med mest spring i bena!

Hane 3 med tidernas ballaste huvud!

Sötnöt!

Bröderna granskas!

-Men hallååååå liksom mamsen!! 
Barnkontroll kräver alla resurser! =)

-Noooo kicklaa inte min foot!

Hela busgänget!

... Ja det vill säga flytande, intorkat, kristalliserat, glaserat på diverse olämpliga ytor.. You name it, kattkis has it! =P

Att leva med 15-talet fertila katter har ju onekligen en del baksidor, som man gärna så gärna blundar för. Men ju ändå måste göra något åt.

Jag har vid det här laget skurat mig igen det mesta som marknaden erbjuder. Med mer eller mindre nöjaktigt resultat.

Finns ju flera medel som lovar stoort och håller nada.. Men också medel som är helt ok, ja ganska bra faktiskt..

Tröttnade rätt snabbt på ett hypat medel som bara funkade i citron o lavendel.. valde man äppeldoft så var kisslukten tydligt tillbaka efter någon vecka. Slutsats, Äpplet dolde inte pisslukten lika effektivt som de andra två sorterna.

Konceptet vara biologiskt/organiskt gillade jag dock, men det är även detta australiensiska medel jag använder nu.

Fungerar på precis samma sätt som några andra på marknaden. Dvs mikroorgansimer som äter organiskt material. dvs kiss, kräks, avföring etc. Detta håller dessutom betydligt mer än en vecka.

Det här används på djurparker och djursjukhus över hela Australien. och där är man sjuukt noga med rengöring och smittskydd. Inga främmande bakterier får drabba landet minsann!

Det finns en serie olíka produkter med doftelimenering, bakteriedödande och såklart grymt rengörande.

Inte dyrare än annat, och väldigt drygt.

Jag är stormförtjust i att tvätta alla stinkande saker från hankatternas domäner med en nypa av pulvret, man får på riktigt bort dofterna av det gula guldet som annars älskar att suga sig fast för evigt trots tusen tvättar!

Det funkar förträffligt även i skurhinken, gärna i kombination med en skvätt av det "blå". Som också används som efter tork/sprayning av hårt drabbade ytor. Sen finns en härlig liten odörätare med vanlijdoft som sprider ljuvlig doft och rensar under tiden.

Jag använde dessa medel redan för flera år sedan och var supernöjd. Men så luras man att prova annat och tycker kanske för ett tag att det är bättre..  Tills man inser att allt bara doftar stark citron en lång tid och sen kiss igen.

Men nu sen två år tillbaka har vi dessa produkter och till en rimlig kostnad kan jag därmed hålla rent o fräscht i hela katteriet!

Och NEJ jag är faktiskt inte sponsrad med detta medel. Tyvärr haha. Jag vill bara tipsa er andra om ett mycket effektivt o prisvärt alternativ till annat mindre lyckat, eller kanske bra men svindyrt..

Vill du prova? Kontakta Ann-Cathrine Ljusberg  Klicka på länken för att e-maila!

Ett av husen de har, detta föredrog de under värmeböljan,
nu har de flyttat tillbaka in i lekstugan!

Är de inte underbara, vår lilla minifamilj! Älskar dem så mycket.   Skrållan har hunnit bli snart 4 veckor och kommer rultande så fort hennes små korta ben bär när hon hör min röst. Älskar att gosa och leka. Mammakatt är tokkelig hon med och mjukbits med sin tandlösa mun. Lol. Hon gör så söta piruetter när hon blir upphetsad o glad, som vid matdax eller lekdax!

Vi upptäckte ju för ett par veckor sedan att hon inte har enendaste tand i munnen. Allt läkt och helt. Snyggt och prydligt vilket tyder på att hon varit hos veterinär och fått tänderna uttdragna pga munhåleinflammation.

Ett dyrt ingrepp minst sagt, dvs hon har en gång haft husse/matte som brytt sig massor om henne....

Vi ska ta och kolla om hon kanske är chippad om hon nu är på avvägar. Har ju svårt att fatta att någon bryr sig så mycket och sen kastar ut katten.. Men konstigt samtidigt att hon inte är kastrerad...? Sköter man munhälsa men inte kastration ? 

Hur som helst är hon en helt underbar katt och så är hennes dotter. Här på bilderna har hon ännu lite var i ena ögat men nu är de finfina!

Kännerni någon som skulle vilja ha en eller helst två underbara katter så hojta gärna!

Enjoy!

Ska vi leka lilla vän??!

- Du o jag mamma...!

Skrållan the one and only!

Fina mamma Svart-o-Vit!