Blåklocka!

Fick ett så fint mail från lilla Blåklockas familj, jag blir faktiskt tårögd på riktigt!

Det är därför man räddar kissar i nöd, för man VET att det finns ett underbart liv för dem där ute någonstans.

Och dessa små har ni kära vänner hjälpt till att få denna chans! Älskar er!   

Hur underbart glad blir man inte då när det dimper ner ett sms från en av våra små rescuekissar    .

Havre fick hjälp att skicka en hälsning till oss här på Kungsgarden vilket värmer våra hjärtan. Hjalmar heter han nu och lever ett härligt liv med sin nya familj i Helsingborgstrakten.

Rescuefamiljen!    

Ja så är sommaren över, våra inflyttade uteliggarkissar har vuxit upp och fått egna hem. Deras mammor är kastrerade, tack vare er, våra fina kattvänner   

Mamma Cremes fyrlingar är alla placerade som innekatter och rapporteras vara underbara små husisar! Känna otroligt bra måste jag säga! Blåklocka, Blåklint, Havre och Halm,

Mamma Creme o mamma Svart-o-Vit kastrerades i september. Underbart skönt!Nu slipper de bli utslitna tragiska mammor till en hel mängd olyckliga små vildkatter.

Creme är alltför vild för annat liv än det hon har, men hon hon håller sig till oss och vår tomt mest numera. Hon sover nästan alltid inne i stallet på nätterna.

Svart -o-Vit har hittat hem i ett grannstall, de tar fint hand om henne men hon kommer fortfarande hit o äter lite o vill gosa. Älskar henne massor, sån fiin katt!

Hennes lilla tjej Skrållan, ni vet vår äventyrliga lilla blå, hon bor ännu kvar. Hon är ganska precis 3 månader nu och alltså redo för flytt. Dock är hon lite knepig med sina toarutiner. Vill inte alltid lägga sina fasta fina små korvar i lådan utan strax utanför.. Bryr min hjärna med olika lösningar. Tills vi fixat det får hon såklart stanna här.

Jag har ögonen på hankatter i området också, skulle gärna fånga och kastrera..

Men den stora blå, "fake-ryssen" som jag kallat hnom pga av vissa likheter.. =P och som med all säkerhet var pappa till sommarbarnen har jag inte sett på en dryg månad. Vet inte vad som kan hänt honom.

Och en annan kanalje som var väldigt vacker men skygg, också svart med vitt i ansiktet, hittade vi tyvärr död på vägen igår..  Så sorgligt   . Men nu är han begravd iallafall.

Vi vill iallafall återigen ge er alla som bidragit en jättestor KRAM för att ni gjorde det! Det känns så bra att kunna göra lite. Helst skulle jag ju vilja ha ett riktigt rescuecenter här för alla stackars olyckliga hemlösa. Men man kan inte allt man önskar. Så att iallafall kunna göra lite känns toppen. Hoppas det känns bra för er också,

Tillsammans gör vi en betydande skillnad.   Ett par fantastiskt generösa bidrag fick vi och många lika viktiga mindre! Ingen nämnd och ingen glömd!

Lite fondmedel tror jag finns kvar, det är Birgitta Karlsson som varit snäll och hållt i detta ju.

Kanske fångar vi en hane som behöver få lite chop chop eller så dyker någon annan illa drabbad mise säkert upp förr eller senare. Känns tryggt att det finns lite.

Vi lägger en hel del pengar här på dessa mindre "fina" kissar. Men har inte heller obegränsat. Vi lät veterinärerna plåstra ihop Linet i vintras för åtskilliga tusenlappar, och det var värt vartenda öre.  Men som sagt utan era bidrag hade vi inte kunnat genomföra dessa kastrationer och extra vaccinationer.

Kattungarna såldes till självkostnadspris. dvs jag lyckades deala med veterinärerna att få sprutor, chip o vetcheck för den tusenlapp de nya köparna betalade.

Vettarna var också mkt rara o prutade ner kastrationerna så de medel vi  hade fått in räckte nästan precis! En stor eloge till dem också!   Distriktveterinärstationen i Flyinge. 

Samma filurer som pyttiga!

Groggy mammor på väg hem från kastration!

Älskade Skrållan 

Alla utom Blåklocka har hittat hem! 

Nu har det verkligen börjat ordna sig för sommarprojektet som blev "Rädda vildisarna"!

Det har inte alltid varit lätt, en mamma som strävar efter att göra sina barn till äkta scillade vildisar å ena sidan, och så jag som å andra sida kämpat för att behålla dem tama. Kan säga att det är ett hästjobb med en skygg mamma och när man inte kan ta in dem i huset och leva med dem 24-7... Vi har iallafall lyckats så pass väl att alla de som flyttat ut blivit fantastiska tamkatter inom 36 timmar i sina nya hem.   Ett dygn under soffan och sen "Hej nu är jag din myskatt". Samtliga är nu innekatter.

Känns kalasbra! Gick super att ta dem till vet också.  Det gruvade jag mig massor för. Såg för mig hur de skulle bita sig fast i fingrarna och sen smita för att aldrig mer låta sig fångas, Men nej då de skötte sig exemplariskt, precis som riktiga katter!   Mina små finingar!

På onsdag har vi kastrationstid för båda mammorna. Toppen! Har dealat till mig lite bättre pris så nu kommer pengarna vi samlat in räcka precis till kastrationerna. Kattungarnas vetbesök gick precis jämt upp med vad de såldes för så det känns också bra.  Maten de ätit står vi så gärna för här hemma, de har såklart fått kittenfoder som de andra ungarna.

Vi fick ett återbud på en av de blå flickorna, Blåklocka. Samma dags om hon skulle flytta. Så nu söker hon som sisten ut ett eget hem igen då. Känner ni någon som skulle ha plats för att älska henne så blir hon jätteglad!

Ja vi har ju Bus-Skrållan också men hon är på tok för liten ännu, bara halvvägs till att behöva tänka på utflytt.

Hennes mamma såklart med men de har alltså ännu en hel del tid ihop. Jag hoppas de ska få flytta ihop också.

Fyrlingarnas mamma är alltför vild, hon får förbli vildkatt här med mat o sovplats hos oss, om hon vill. Kastrerad.

Hon kommer inte bli lycklig som huskatt, det tror jag är för svårt för henne.

Jag hoppas att det kommer märkas att det är två fertila honor mindre ute på bygden till nästa år, men jag har ju inget jättehopp precis.. Det har väl fötts en drös nya oönskade i sommar...   

Jag kan inte tacka er alla nog, som hjälpt till för att detta skulle fungera.
Ni har varit fantastiskt rara och generösa, både ni som bidragit med pengar och ni som gett mat. Älskar er alla!      

X-tra supertack också till Birgitta Karlsson som dessutom hållit i insamlingen!

Finns det ett hem till Blåklocka??

Havre flyttade till Helsingborg

Skygga Blåklint kom till Lund och blev tokkelig!

Halm blev Malmöbo o bästis med en 4-årig flicka!

Kamoflerad bengal??

Lill-Skrållan fem veckor gammal gillar att klättra i träd, har jag märkt.

Hon vågar ta sig upp halvvägs på stocken till boholken, och jag brukar hitta henne på nedersta avsatsen i äppelträdet. Tror hon måste ha bengaliska gener nånstans i sina huskattsgrå hårstrån, för modet och äventyrslustan sviktar aldrig! Eller så smittar det via luft.. Luftburen genmanipulation kanske =P

Skrållan med mamma sover inne i stallet men jag brukar ha dem ute i rastgården på dagarna nu när vädret varit så härligt. BRUKADE kan jag säga.. Nu får vi hitta på något annat minsann.  

I går kväll när jag kom för att ta in dem så kom bara mamma Svart-o-Vit..

Efter en stunds letande hörde jag små pip högt uppifrån bladverket i äppelträdet. vi har ju nät över men maskorna var tydligen stora nog för en liten Skrålla att slinka igenom, så där uppe satt hon! Omöjlig att nå inifrån, då varken jag eller hon själv skulle klarat att tvinga mer henne tillbaka genom maskorna. Fick bli utryckning med stege från utsidan och efter ca 40 min övertalning kom hon äntligen åt rätt håll. Satte på telefonkameran och filmade slutet på The Skrållan Rescue! Har ni sett en rarae katt? Jag bara undrar liksom??? Enjoy! =) 

Ett av husen de har, detta föredrog de under värmeböljan,
nu har de flyttat tillbaka in i lekstugan!

Är de inte underbara, vår lilla minifamilj! Älskar dem så mycket.   Skrållan har hunnit bli snart 4 veckor och kommer rultande så fort hennes små korta ben bär när hon hör min röst. Älskar att gosa och leka. Mammakatt är tokkelig hon med och mjukbits med sin tandlösa mun. Lol. Hon gör så söta piruetter när hon blir upphetsad o glad, som vid matdax eller lekdax!

Vi upptäckte ju för ett par veckor sedan att hon inte har enendaste tand i munnen. Allt läkt och helt. Snyggt och prydligt vilket tyder på att hon varit hos veterinär och fått tänderna uttdragna pga munhåleinflammation.

Ett dyrt ingrepp minst sagt, dvs hon har en gång haft husse/matte som brytt sig massor om henne....

Vi ska ta och kolla om hon kanske är chippad om hon nu är på avvägar. Har ju svårt att fatta att någon bryr sig så mycket och sen kastar ut katten.. Men konstigt samtidigt att hon inte är kastrerad...? Sköter man munhälsa men inte kastration ? 

Hur som helst är hon en helt underbar katt och så är hennes dotter. Här på bilderna har hon ännu lite var i ena ögat men nu är de finfina!

Kännerni någon som skulle vilja ha en eller helst två underbara katter så hojta gärna!

Enjoy!

Ska vi leka lilla vän??!

- Du o jag mamma...!

Skrållan the one and only!

Fina mamma Svart-o-Vit!

Jag fotade dig aldrig lilla MiniSvartoVit,

Skrockfull som jag är trodde jag att det skulle vara ett dåligt omen..
Nu önskar jag att du åtminstone funnits kvar på bild för att påminna om att du faktiskt funnits och betytt något i ditt korta, svåra liv. Hoppas du springer med tigrar och leoparder i katthimlen nu.

Vi kunde inte klara honom..

Trots mediciner och all vård man kan tänkas ge var det försent för den lille fine pojken.

När han inte längre ville äta själv alls, och var för svullen i halsen för att kunna sondmatas, och han bara ville sova, så fanns det bara det sista att göra för honom. Vi kunde inte stoppa hans lunginflammation.

Bara ett par timmar innan hans tillstånd plötsligt vände och blev kritiskt låg han i min hand på rygg medans jag med pincett plockade minst ett hundratal (jag ljuger inte!) små fästing-"yngel" som satt över hela hans undersida.. Vi hittade nya varje dag, allt eftersom de antagligen mognade till att bli synliga. Aldrig sett maken till det!

Men då SPANN han faktiskt i sömnen.. Ni vet det där lilla knatterljudet som små kattungar kan göra så tidigt. Så jag vill iallafall tro att han kunde känna sig speciell och älskad!   

Jag tog honom till veterinärerna, trots att det var efter stängning, i hopp om lite tur.. Och tur hade jag. Siste man på plan var just klädd för att ta sin motorcykel och köra på semester. Men han låste upp igen och följde med oss in för att se till att Mini inte behövde lida mer. Hur rutinerad och luttrad man än är så grät jag krokodiltårar när han slutade sitt korta och miserabla liv i mina händer. Om vi bara hittat dem EN dag tidigare..

Vi kan bara trösta oss med att i hans sista dar i livet kunna ge honom lite kärlek och värme, han slapp dö ensam ute, halvt uppäten av flugor och fästingar och mask.

Nu måste vi fokusera på de andra. Hans syster lilla Blå mår fint. Vi har hävt snuvan och hon växer fint och mamma har gott om mjölk. Det är "bara" ett öga som vara lite och svullnar fortfarande, men hoppas det ska släppa. Själva ögat ser iallafall fint ut. Mammakatt är en otroligt kelig kattjej som skulle göra sig perfekt som någons huskatt. Hon verkar ha väldigt lätt att anpassa sig. Instängd i en rastgård var inga problem alls.

Första kullen är nu snart 7 veckor. De mår fint allihop, mammakatt där är ju skygg men snäll. Vet inte om hon mår bäst av att leva kvar som kastrerad utekatt hos oss (med tak för huvudet på vintern såklart) eller om det skulle gå att anpassa henne till ett liv inomhus också.. Tvivlar lite där.

Vårt mål är nu att båda tjejerna blir kastrerade och vaccinerade. Naturligtvis ska kattungarna också få allt som en katt behöver.

Vi vill verkligen tacka för allt stöd vi fått, både mentalt och inte minst gåvor, iform av mat och ekonomiskt bidrag till kastration o vaccinering. Jag är verkligen rörd att ni som aldrig ens träffat dessa djur orkar bry er! ALL kärlek till er!   

Vi har en "problemgård" här i byn.. som odlar vildkatter som andra "odlar" kirskål... Jag funderar hela tiden på hur man ska komma till rätta med detta? Dessvärre tror jag inte katterna skulle anses vara i tillräckligt dåligt skick för att myndigheterna skulle rycka in. De springer ju i andra stall och hus och lyckas tigga till sig mat. Dessutom skulle det nekas att de kom från det stället.. Det har vi redan sett prov på i tidgare sammanhang. Men det ÄR ett problem när de är så många att de svagare trängs ut och blir hemlösa. Och naturligtvis fortsätter sin reproduktion utan några förutsättningar för ungarna alls.  Man känner sig maktlös.

Om någon känner för att bidra, så kontakta Birgitta Karlsson birgitta_karlsson123@hotmail.com , hon har varit väldigt rar att ta tag i detta och skapa en insamling. Kändes jättebra med en utomstående som har koll och håller i det hela. Kanske kan det även räcka til att kastrera vildkatts-kungen himself, en stor blå skygging som springer här.. Får han sen stanna kvar ute som kastrat så håller han förhoppningsvis undan för nya. Det sägs att det ofta fungerar så.

Mamma Svart o Vit med den starkare kattungen vilar ut i vår rastgård.

Önskar verkligen vi kunde erbjudit dem ett riktigt hem, men det finns bara ingen plats..

Jag skrev ju häromdagen om våra sommargäster i kattstallet.

Vi har även under våren sett en annan hona som kommit hit mer och mer och som sent om sider (tycker de flesta utekatter brukar få ungar i maj och juni) visat sig vara dräktig och  efter att för ett par veckor sedan slutat komma dök hon upp igen, nu utan mage. 

Den tjejen som vi brukat kalla Svart o Vit, har inte varit speciellt skygg så jag har varit tämligen säker på att hon hör till ett stall i byn och bara kommit för att snika åt sig lite mer mat.

Såå fel man kan ha. Hon måste ha hört till någon, eftersom hon är så pass tam men uppenbarligen är hon numera hemlös på riktigt. Mår så dåligt när jag tänker på att hon faktiskt levt helt ute i ur och skur. Jag kan inte tro att det är på annat sätt, efter vad vi upptäckte igår.

Fifi har flera dagar försökt följa efter henne för att se vart hon går. Vi har många stall och lador runt oss, vi tänkte ju att man kanske kunde försöka lobba för att hon fick bli kastrerad efter denna kullen..

Men Svart o Vit har inte varit så sugen på att visa vägen till sitt "hem". Dock så lyckades Fifi till slut igår få se var hon gick. Ute i den snåriga skogen hörde hon plötsligt höga små skrik.. Ledd av ljudet fann hon en mkt liten ännu blind svart o vit kattunge, som vinglade runt i terrängen. Variga ögonspringor, näsan full med snor, kroppen täckt av "karborregräs", massor av fästingar som redan satt sig och flugor som svärmade runt den lille.....

I närheten av där den lille befann sig såg hon en grop under en sten och där hade mammakatt sitt spartanska hem.

En grå kisseunge i lite bättre skick satt hos sin mamma. 

Brrrr jag ryser vid blotta tanken. Tänk att inte kunna erbjuda mer åt sina små än en fuktig jordgrop.. Må vara att vilda djur bäddar bon på dylika ställen, men dels så gör de ju varma mjuka bon av olika material och jag tror inte att domesticerade katter är riktigt lämpade för livet som skogsleoparder.

För lille miniungen var det i sista minuten vi hittade den. Vi vet fortfarande inte hur det går, men Fifi kämpar dygnet runt. Han får medicin och all TLC och vård som bara är möjligt. Han bor i en kartong med en värmeflaska till mamma som han älskar att kura på (när han inte bor under Fifis tröja), vi har lyckats lösa det värsta snoret med koksaltlösning och han har själv börjat suga i sig KMR från sprutan. Han andas fortfarande mycket med öppen mun för att näsgångarna är igensatta. Men piggare idag, det är positivt iallafall!   

Man tycker ju oftast att det bara är en droppe i havet när man räddar en katt från misärliv som fertil utekatt.

Men jag roade mig igår med snabb överlagsräkning.

Om vi lyckas få dessa två kattmammor kastrerade, plus deras 6 barn kastrerade och räddade från livet som straycats så innebär det  att de två honorna slipper få lågt räknat 4 nya ungar var nästa sommar, deras 6 barn varav 3 är flickor slipper föda 4 ungar var nästa sommar, 8 +12 alltså... De tre andra ungarna är hanar... Hurmånga ungar de kan bli skyldiga till är ju svårt att säga och visst finns andra hanar som fyller deras produktionsplats, men kanske hade de ökat populationen (dessutom inavelsgraden högst troligt) med kanske 10 ungar till... 8+12-10.

Ok då har vi alltså förhindrat födsel av ca 30 nya vildkatter nästa sommar. Och nästnästa år.. hade de 30 antagligen producerat över 100-talet..

Så snälla tänk ALDRIG att "det inte är lönt att hjälpa en kattstackare för att det finns tusen till.."!

Varje kastrerad katt gör skillnad!

Vi har sån tur så vi har faktiskt så fantastiskt godhjärtade kattvänner som beslutat sig för att bidra med liten slant till kastration av tjejerna. Rescue av katter är ju tyvärr inte gratis och svårt att hitta veterinärer som jobbar gratis eller extra billigt för att hjälpa till. Vi kan inte med ord nog beskriva hur mycket det värmer att ni alla bryr er så mycket.             Det har blivit lite mycket räddningsinsatser det här året, önskar så innerligt att vi slapp. INTE för att vi inte vill, utan för att det bara inte borde finnas katter som behövde räddas!! 

Vi lovar uppdatera er om lilla familjens vidare utveckling!