Inga kattänglar i onödan helst...

Det här rör ju inte bara Bengalfunderingar, men har inte riktigt något specialfack för saker som detta så det hamnar här.

Jag kom i kontakt med en bengalägare för ngt år sedan första gången, Veronica Eriksson. Nu har vi haft lite kontakt igen och hon berättade den mest fruktansvärda historia om svartmögel och om att kämpa mot en hel drös veterinärer som envisasmed att FIP är enda möjligheten på hennes sjuka bengal Nova...
Man blir duktigt trött på detta att tyvärr många vettar drar på sig skygglappar när de får in en bengal med ovanliga symptom och gör det "lätt" för sig genom att diagnosticera FIP. Därmed med rätt att avliva, "problems solved"........... 
Veronica nöjde sig inte utan stred så länge kissen orkade. När hon fick ge upp var det för katten skull, inte för någon diffus diagnos skull. Jag önskar alla djurägare orkade  vara som hon. Vet att ni är många, men vet också det finns de som både tycker det är för jobbigt och dyrt att offra "allt" på ett sällskapsdjur.
Då jag själv råkat ut för en enstaka köpare eller två genom åren som visat sig ha en hisnande ligiltighet inför ett djur som blir sjukt, och bara räknar ören och "tidsspill", vet jag att den sorten tyvärr finns. 
Tydligen kan det inte nog påpekas att det även medför skyldigheter när man skaffar ett djur, även om det inte blev som man tänkt sig.
Jag vet också mycket väl att det finns fantastiska veterinärer som gör allt för en katt, läs gärna om Lovis på Hjälpsamma Tassars blogg..  Men som sagt alla är inte såna. Turligt nog fick ju till slut även Veronica hjälp av en insatt vetr.
Ni ska få läsa hennes berättelse här. Lägg den i bakhuvudet, så ni kan rota fram den om ni stöter på ett djur/ägare med liknande symptom! 
Som bakgrudnsfakta kan anges att såret hon talar om på katten är sedan ett tidigare kejsarsnitt, där bakterierna alltså fick fri väg in i kattens kropp...
Det blev infekterat,sprack och fick tömmas på var men eländet bara fortsatte med upprepad bukinflammation ( vilket ju kan indikera FIP). 

Tusen tack Veronica för att du delar din berättelse. Jag grät en tår men är så tacksam att jag fick lära mig något nytt. Förhoppningsvis kan det hjälpa någon annan end ag i framtiden att slippa missta sin älskade kompis i onödan.

"FIP har ju blivit ett slags samlingsgrepp för allt man inte kan sätta fingret på verkar det som, så länge de har antikroppar mot det, fast det har ju 75% av alla katter (vilket är bra har jag lärt mig) och är de över en viss ålder och rest lite grann så är de garanterade att ha det nästan.
Jag spenderade fyra månader med att prata med experter från hela världen (australien, USA, England, och lite forskare på människotarmproblem vid Lunds Universitet och Karolinska )och läsa alla avhandlingar jag kom över, så jag kan nog nästan anse mig svensk expert nu lol men vad gör man inte för sina djur!
Nova träffade vetrinärer på två ställen, på det ena var de två som var oense (märkligt nog var det den som missade inflammationen i buken som ville att hon skulle avlivas på stört) och den andra tyckte inte proverna stämde helt.
Den andra veterinären träffade henne för att titta på hjärtat bara.
Hon svullnade upp efter pencillinbehandlingen när de lappat ihop henne och tömt buken på var och den fylldes med vätska vilket är en indikation för FIP. Men efter två veckor försvann det och hon blev normal igen (helt okänt i samband med FIP) men sedan så fick hon en ny kur antibiotika för att ta död på det sista och då svullnade hon upp igen. Labbtesterna som gjordes om mer än en gång var bara indikativa för att det skulle kunna vara FIP men då inte alla värden stämde kunde de inte mer än säga att man inte kunde utesluta det. När de tittade på hjärtat kunde de också se att tarmarna inte låg som de skulle men man vågade inte operera henne (hjärtproblem kan ge samma fenomen, men det hade hon inte)
Det tog väldigt långt tid och tillslut kändes det som att hon kämpade mer för mig än för sig själv så då lät jag henne somna in, det hade då gått från juni till slutet av september vilket är för lång överlevnadstid för FIP.
Jag trodde jag aldrig skulle få någon förklaring men sedan så fick Gandalf tillfälligt ett urinproblem och Freja utslag i pälsen och tappade massor av päls, båda indikerade infektion i tester fast på olika sätt och veterinärerna var helt förvirrade. (De kunde ju knappast påstå att hunden fått FIP, vilket ju var lite revansch för tjejen som gått emot den andra veterinären och inte velat avliva Nova) dessutom så hade jag varit sjuk ett tag och blev jag allvarligt sjuk och svimmade, somnade, och hamnade på akuten mm... Ingen av oss hade någonsin FIP...
SÅ jag skickade mail med alla symtom från katterna och hunden till uppfödare och div vetrinärer och det kom ganska snabbt tillbaka ett svar - svart mögel...
Det visade sig att vi hade ett enormt svartmögelproblem på mitt jobb och när jag kom hem var den första jag plockade upp Nova, och hon mös i mitt knä och slickade i sig sporerna när hon tvättade på mig och fick dem direkt in i såret med samtidigt som antibiotikan slagit ut hennes naturliga immunsystem och inte attackerar mögelsporer utan bara bakterier, så de fick fritt lekutrymme i henne.
Gandalf och Freja var hänvisade till att sova på golvet när Nova var sjuk så Freja brukade bädda ut tvätthögen till dem som de kurrade ihop sig i, så de fick i sig det på så sätt från mina arbetskläder.
Tydligen kan vissa av dessa möglesorter agera agressivt i kroppen och på djur ge organ svikt vilket får samma effekt som FIP.
Hade inte Nova blivit sjuk hade jag aldrig fått veta om mitt jobb eller blivit frisk, kanske hade jag också till slut blivit lika sjuk och Gandalf och Freja med.
Både Freja och Gandalf är idag fullt friska och har inte haft några problem eller bestående men efteråt.
Jag berättar hela historien för att du kanske har användning för den, den första som satte mig på rätt spår var Gandalfs uppfödares veterinär som sett något liknande speciellt på hundar, och det verkar som svenska veterinärer överlag inte vet så mycket om vare sig FIP eller närliggande sjukdomar eftersom de oftast avlivar redan vid misstanke.
Usch det är fortfarande svårt att prata om även så här kortfattat, för det var så onödigt och hon är så enormt saknad! Hon var helt fantastisk och jag gjorde verkligen allt jag kunde och lite till för att reda ut det i tid men jag hann inte och förmodligen så hade möglet orsakat för stor skada ändå även om jag hade vetat innan jag lät henne somna in. Jag tror jag la ner 40-50h per vecka i studier och mailkorrespondans och säkert 30-40 tkr i veterinär kostnader efter att försäkringen tagit sitt.. och sedan de andra två på det... "

R.I.P lilla Nova-katten..