Absolutely Aces Wild 

Hit når vi aldrig, men kanske halvvägs om vi jobbar målmedvetet?

*tio år är en lång tid för den ivrigt ihärdige *

Alltså lite avelstänk luftat o aningens förbittrat:

Jag vill vara tydlig med att detta handlar inte om en stor egotripp över hur fina katter vi har och hur fula alla andras är. Jag vill själv få fram bättre katter och i det arbetet blir man ju tokig när det finns så litet genomtänkt att hitta!

Tycker det är skitsvårt att hitta uppfödare som ser till hela katten, dvs lite mindre päls o mer typ! OCH hälsa.

Går ju f*n inte att hitta en krake med riktigt bra huvud knappt. 50% fotograferas inte ens med bild på huvudet??? Nackdelen med att jobba med en "pälskatt" helt enkelt.

De "typade" katter som finns ser ju vilda och coola ut och det är ju bra. Men skulle säga att en väldigt stor andel av dem saknar både haka och panna, och öron som är små men som sitter mitt på huvudet, för inom Tica där de oftast föds upp spelar det ingen större roll, de vinner bara de har rak profil, små öron och rätt kroppstyp.

Då blir ju looken bara halv iallafall. Och ofta är de små och klena plus saknar klarhet och därmed kontrast i pälsen.

Är det sen då också en mänsklig svaghet att vilja ha "samma" som alla andra?? Utan att tänka längre än till max en generation framåt?? Eftersom det verkar vara det allom härskande. De ser en viss uppfödare som har "wow-katter" vad gäller mönster (ja för de ser ju inte ens att färgerna o kvalitén på fällen brister de ser bara de stora fläckarna) Eller så ser de ett tilltalande huvud. Och då ska ALLA köpa där. Jajamensan. 

Sen visar man stolt upp sin katt som delar 70% av stamtavlan med 70% av resten av avelsbengalerna i omlopp. Bravo. Så sitter alla på pottkanten igen.

Tycker folk är alldeles för förnöjsamma och okräsna. Hur tror de att rasen ska utvecklas?? Om vi bara trampar runt i cirklar med nåt bra på katten men resten brister, och sen får man till nåt annat bra men tappar det förra...

Nu snörper naturligtvis 75% på munnen och tycker jag är stöddig "som att hon har det rätta liksom.."

Nope, vi har långt kvar till idealet. Men det finns en standard för rasen! Eller rent ut av två, de är likartade och trots allt rätt kompatibla, finns en möjlighet att välja riktning där åt ena eller andra hållet. Men skippa det tredje..  ;)

Har ni öppnat dem sen ni började med rasen??Standarden alltså. Ärligt? För det syns inte. Sorry.

Surt som fan blir det om man påpekar ngt man tycker är väldigt fel och som borde jobbas på hos en uppfödare, då är man störig. Ta åt er istället. Både av adekvat domarkritik och av andra uppfödares åsikter. Ni kommer ingen vart utan självkritik.
Är det jag som har fel? Ska kattavel bara vara en trevlig hobby med väl tempererade och friska katter? Är det förmätet att tro på idealkatten??

Kan man inte sträva mot både och?? För vad ni nu än säger så nej, det gör ni inte. Ni nöjer er halvvägs. Med "fina" katter liksom. Ända tills man plockar i sär dem bit för bit. Då var de bara ok.... Jag lovar, jag gör det hela tiden, plockar isär dem och bryter ihop. =)

Men jag tycker man har ett ansvar att försöka utveckla rasen åt rätt håll om man tar sig an den. Ställ ut lite mer tex! "Nä, mina katter passar inte för show".. Nähä.. Make them fit dåra!!

Utställning ÄR inte en egen värld med en annan typ av katter än "hur de ska se ut" Det ÄR en skarp måttstock för att finna idealkatten. Man kan inte åka en gång och säga att "domaren sa" eller att "den där uppfödaren sa" och tycka att det är rätt eller fel. Men efter tio gånger börjar man få en helehtsbild. Inte minst bara att av se de andra katterna av samma ras som finns på show, och prata med andra uppfödare. Hitta samarbetspartners, så kommer ni längre och snabbare framåt. Att vara på utställning en gång i månaden är ju som att gå på avelsmöte en gång i månaden. Man har lika mycket nytta av uppfödare inom andra raser. Genetik är genetik!

Vi med bengaler ligger efter, vi jobbar med en ras hälften så gammal som de flesta andras. Om vi bara för evigt mixar alla de olika typer som finns kommer vi aldrig får ngt annat heller. Titta på ryssar, sniglar, devons, abys.. Homogentitet i mkt större utsträckning även om alla raser såklart har variationer i typ. Men det får ju vara med måtta! Att det finns mindre väl typade katter är helt normalt. MEN DÅ KALLAS DE JUST FÖR DET, MINDRE BRA HELT ENKELT. Inte påstås vara "en annan variant " av-samma-lika-bra!

Härligt att så många uppfödare har visoner, vill nåt.. Men vad vill de då?? "Jag tycker att en bengal ska ha en vild look"... Ehm jaaa... sure det är ju själva essensen med rasen liksom?? Vill man inte det s ska man byta ras.

Men känns ju inte riktigt som man kan bestämma själv HUR den vilda looken ska ta sig ut. Utan med hjälp av fingervisningar i standarden om hur ögonen ska var placerade och vinklade, nospartiet uppbyggt osv osv så NÅR man tillslut den vilda looken "på köpet" när grejerna hamnar på rätt plats! Bara flumm flumm med diffusa visioner där man ska "bygga-själv-kan själv". Tycker visionärerna oftast bara helt enkelt är missnöjda uppfödare som är bittra över att deras katter inte går hem på utställning.

Skulle säga många gör det jädrit onödigt svårt för sig. Och för oss andra. För det blir ju fan omöjligt att hitta avelsmaterial som motrsvarar standarden när alla ska göra "egen" vild look. 

Har man satsat på avel och utställning under lång tid och har lite i huvudet så vet man kanske lite mer än de som haft fem kullar och aldrig ställt ut.. ? Man vet kanske framförallt HUR svårt det är att nå fram till den vildliknande idealkatten som tar andan ur betraktaren. 

Tycker man nu att något är väldigt fel i standarden, ja då är ju det ett seriöst projekt man får jobba på istället för att gnälla om att saker skulle varit annorlunda. Då får man jobba för att få till en ändring helt enkelt. Tungrott men görligt.

Om man är helt nybörjare så behöver man kanske inte köpa sina första avelskatter från USA bara för att man sett en USA-katt på utställning som är fin, och bli lurad eller åtminstone besviken när man insåg gräset inte var grönare där och stöd överhuvudtaget inte finns från uppfödaren.

Utan borde kanske istället etablera en god kontakt med en uppfödare på hemmaplan som kan bli mentor. Jag är övertygad om att många gärna ställer upp med råd och samarbete om man bara orkar lägga den tiden (ett halvår, ett år??) på att bygga ett förtroende och sen få köpa sin första avelskatt med gott stöd bakom ryggen. 

Med tiden kan man såklart skaffa sig kontakter och mentorer var som helst i världen och kunna ha ett fruktsamt utbyte och samarbete. Men man måste lära sig krypa innan man kan gå. Tycker inte en mentor behöver vara en fantastiskt framgångsrik uppfödare utan bara det är en seriös person som har en tydligt mål med häsa och exteriör. Efter de rekomendationer som finns.

Lika trist är det med tvärt om, dvs de etablerade uppfödare som ser sin chans att sälja en medioker eller rent av dålig och ja, kanske tom felaktig katt för avel och ev utställning till en nybörjare. Känns som om vissa nischat sig på det. För nybörjare är bekväma, de frågar inget om hälsa och tester etc. De ställer inte krav, vet inte att man bör ha en kontrakt där rimliga saker bör ingå. De lär sig den hårda vägen. När den svindyra avels- och utställningskatten hade svansknick och blev diskvalificerad på showen, då vaknar de upp och inser de skulle tatt reda på mer och satsat på att etablera kontakt med någon som velat hjälpa dem och inte bara tjäna pengarna till varje pris. Den uppfödaren mörkar garanterat annat också, som hälsa och testresultat. Gräver man har man säkert fått en katt med mer dåligt i sig än bara svansknick.

Alla kan få en sjuk katt eller sälja en defekt katt. Inget konstigt med det, det är levande djur vi har att göra med. Saken är ju hur man hanterar problemen efteråt. Snälla "seriösa" etablerade uppfödare, ta ert ansvar!!

Jag hör säkert om en horibel story i veckan. Sånt skapar inget förtroende och bygger inget samarbete eller mentorskap.

Så.. alla "visonärer" och "hobbyuppfödare" där ute. Dax att starta upp ett nyktert o seriöst tänk.

Sluta vältra er i stolthet över att en kattungeköpare av sällskapsbengal har sagt att ni hade ni finare katter än den eller den uppfödaren! Hur många gånger hör man inte sånt? 

Var glad att de uppskattar era kissar och tycker de tar hem den finaste katten i världen men det är inte såna åsikter som för oss mot idealbengalen. Det är sånt som, om  man går igång för mkt på det som får en att stagnera.

Det är åsikter från kunnigt "branchfolk" och era egna seriösa ansträngningar som tar oss dit!

Vår lilla 4-veckors Lo-barn, en "vanlig" bengalunge, långt från det magiska hos en ALC-baby.
Men ändå med ett stänk av ett vilt uttryck. Vi är glada för honom och hoppas han i framtiden kan leda oss vidare, men det är galet svårt. Speciellt när man får stånga sig blodig redan på att hitta en obesläktad lämplig partner till honom... Den som sitter på en guldklimp får gärna höra av sig för framtida samarbete! ;)