TÄNK vad man kan hitta i en bolåda minsann!

The great 8 !
Sprillans nya, endast ett par timmar gamla. Kärlek! 

Ja nu har jag ursäkter för mig igen! Inte bra inte... Hoppas hösten med rutiner ska få mig att hinna med allting lite bättre nu igen. Blir så mycket "avstickare" från vardagssakerna när solen skiner och gräset är grönt..   

Men förra veckan har verkligen varit fullt upp i katteriet! I torsdags fick vi en ny kull, och gissa om det var kattungar i den!! Hela 8 stycken små gosnosiga raringar såg dagens ljus på mindre än tre timmar! Jag var så säker på att hon var klar efter sex så jag la mig för att vila lite, och när jag slog upp ögonen en stund senare fanns där två till!

Oj oj jag kan säga att efter en vaknatt så är man ju inte heelt superpigg direkt så det tog många försök innan jag lyckats reda ut myllret i bolådan! Om där verkligen var så många eller om jag såg dubbelt..

Men jo vi har alltså en kull på 8-lingar   Och de ser sååå fina ut! Fem flickor och tre pojkar. Sex är spotted och två är marble. Ovanligt hos oss med marblisar, men det är ju ett recessivt anlag och man vet det ploppar upp ibland. Att mamma Marie bar marble var inte helt oväntat, hon är ju syster till Lennon, och han gav oss ju ett par marblar under sin tid som avelshane. 

Hon är iallafall en helt fantastisk mamma! Och såhär långt har vi inte behövt stödmata någon enda (pepparpeppar...). Däremot stödmatar vi ju mammakatt såklart, med allt gott hon kan tänkas vilja ha.   

Mycket lackade små tår blir det, har faktiskt inte full koll ännu på vilka som är vilka..

Det är en homogen kull med idel stora fina rosetter och gyllene färger. Så vi har nagellack på tåssingarna  i olika kombinationer så de går att hålla isär. Normalt är jag ingen som väger bebisar maniskt, utan mest emellanåt för at ha koll på stadig uppgång.

Det är oftast lätt med lite rutin i ryggen att se att de mår fint och växer som de ska. Men här vill man verkligen ha stenkoll på att ingen halkar efter, i den stora barnaskaran. Så invägning varje morgon och är någon lite efter i ökning blir det en extra för den på kvällen. En lillskrutta har vi, som ligger lite drygt 20 gram efter de mindre av sina "storasyskon". Men så länge hon följer sin kurva och är pigg och hungrig är det ingen fara. Men såklart har man hökögon på just henne!

Jag tyckte vi fick stora kullar förra sommaren, med 6-lingar o 5 -lingar, men detta året har vi ju toppat det med 8-lingar och 7-lingar! Jag ber alla bengalgudar om nåden att få se alla små hjärtebarn växa upp till ståtliga minileoparder...   

Så i söndags, JUST när årets lilla Flyingehappening skulle till att gå igång (loppis på fotbollsplanen fniss) ringde Veronica från Lund och sa att Savannah fått värkar. Bara bita ihop över missade fynd och friterade bananer, lämna ungarna själva att botanisera, och köra till stan.

Sambo Johan ringde när jag var på väg in och meddelade att det fötts en bebis men att den tyvärr inte levde utan var bara ett litet naket embryo i en extra tjock hinna. När sånt händer är det ju alltid tråkigt, men så är det och jag är då mest tacksam för att den kom ut och inte ställde till ett stopp som då kan orsaka kejsarsnitt...

Just när jag kommer till parkering möter Johan mig och berättar att en till har kommit, men den ser också annorlunda ut och har knappt nån päls och inga fläckar. Jag blir såklart lite orolig om detta ska bli en trist upplevelse för både mammakatt och oss.. Men väl uppe i lägenheten ser jag den udda ungen, det är en snöfärgad hihi!

Såklart en surprice för Johan och Veronica som hade väntat sig svartspottade som mammakatt. Och en liten överraskning för oss också, Savannah har gamla snökatten Marmelad, en av våra första honor, i fjärde led bakom sig: Marmis är mamma till Chai som är mamma till Bug som är pappa till Cheetah som är mamma till Savannah.

Men eftersom vi inte sett till anlaget sen dess så glömmer man ju lite att där finns. Nu med pappa Niño som ju bär snö från sin pappa Walrossen fick det en chans att blomma ut igen!   

Så så är det ju med recessiva anlag, man blir aldrig av med dem, på gott och ont de kan verkligen ploppa upp många många generationer senare! Vad gäller färg och mönster är det ju bara roligt, men det kan hända lika gärna med defekter och sjukdomar, så man bör ha väldigt god koll på vad som finns i linjerna vad gäller mindre kul saker.

Fyra små godingar blev det i denna kullen, alldeles lagom för en förstagångsmor! En snöflicka, en snöpojke och två brunspottade, även där en pojke och en flicka!

Lilla familjen mår so far prima och barnen ökar finfint i vikt! Ska bli såå spännande att följa utvecklingen.

Det är lite speciellt med första kullen, då vet man så lite om hur de små ska bli och vad som verkar vara starkare resp svagare anlag från katten i fråga. För man kan lugnt konstatera att tex vissa honor lämnar ungar som väldigt mycket är präglade på deras egen look, oavsett vilken hane man använder. Medans andra får mer olika beroende på vilken hane man valt...

Idag är det dags att ta lite av vildisbarna till vet för vaccination och check up! De ska flytta till egna hem nu minsann, känns såå bra! De har alla fått så fina mattar och hussar.   Mer om dem i veckan, jag lovar!

Savannahs mixkull! Underbara! 

Victoria i mitten, Wham till vänster och Wycliff till höger.

V+W barna är stora nu! Bara en knapp vecka kvar hemma, sen bär det av ut istora vida världen minsann!

Alltid lite vemodigt men såhär dags börjar man verkligen känna att de är redo för sina livs äventyr. De är kavata, coola, smarta, tillitsfulla.. ja allt som behövs för att klara sig bra i livet. Riktiga A-barn får man allt säga! =)

Tog lite bilder häromdagen på ett par av dem. Man får passa på i omgångar med de som är sugna just för stunden att vara med på bild. Så här kommer syskonen V och största killen W!

De är ju namnade på bilderna redan så jag behöver ju inte skriva så mycket,
ni får bara titta helt enkelt.

Y-barna har blivit en hel vecka nu!   

Tadaa! Alla fem på samma bild!

Idag kollar vi in de stora barnen =) W-kullen har precis fyllt nio veckor igår och med nya småttisar i huset är ju plötsligt dessa helt kolossalt stora och rediga! Fotade dem i lektagen igår, så här kommer en drös bilder som ni kan njuta av!   

Close ups!

Någon som kan se vem som är busigst i stan..??

Söta flickor!

Fast de kan minsann de också!!

Fyra av fem musketörer!

Hands up!! Syrran har övertaget

Snyggpälsen!

Inga hinder är för svåra =)

En liten filosof.

Enda killen i gänget, stor som en elefantunge och mkt tjusig!

Tänkte visa upp våra rykande färska nykomlingar!

Äntligen som sagt ville Morning bli mamma, och hon sköter det med glans. Lite dramatiska dygn då hon inte fick i gång mjölken ordentligt och jag fick stödmata lite. Vilket resulterade i en koliknatt, då jag hade en ny napp med lite för frikostigt hål i och de små drog i sig alltför ivrig. Orutinerat gjort av mig som borde vetat bättre. Men klockan två på natten är man inte så pigg i huvudet alltid.

Små magar fick masseras och vyssjas till sömns. Avundas INTE de som får en kolikbebis kan jag säga. Jisses som de skrek, det skar i hjärteroten vill jag lova.   

Nu verkar dock Morning kunna försörja de små alldeles utmärkt med mat så vi ska väl slippa dylika  tilltag av en nattförvirrad "mormor". Puh. (peppar peppar)

Här är de iallafall, bara några få dagar gamla.  

..och så hans tre vackra små systrar, lika fina de!

Har den äran på födelsedagen Y-barnen!   

Idag är alla mina vänner typ, på utställning. Antingen i Uppsala eller i Alingsås. Men inte jag inte. Nej för det är dag 65 och New Morning har en liten goshög som har fötts idag.   

Underbart ljuvliga o vackra! Det var inte det lättaste att få till en kull efter henne minsann. Hon fyller själv två år idagarna och har haft rätt udda åsikter om hur man ska bete sig vid parning hrrmmmm... Det tog den stilige hunken Niño en hel höst och vinter att klura ut hur man får en tjej att vända ryggen till när hon helst vill ligga på rygg..!    Men skam den som ger sig! Till slut efter många försök o flirter så smalt hon tydligen för hans charm så pass att hon kunde tänka sig att prova en ny ställning.  
Så blev det tillslut livat i luckan  och nu ligger de här de små resultaten   Wiii! Det kan ju inte hjälpas att man lägntat lite extra mycket när det krånglar såhär.

På filmen är de bara ett fåtal timmar, nummer fyra har inte ens hunnit komma till världen ännu, fint folk kommer alltid sent sa hon och slank ut en sådär 7 timmar efter syskonen.   

Nu sk ajag gå och kasta mig en stund i barnkammaren, ska peta lite försiktigt på dem o klia mamsen på hakan.. Sen tror jag att jag behöver en eftermiddagslur efter en grymt tidig "uppe med tuppen-morgon". Men det var det värt, såklart, som alltid!   

Titt-ut! Alla små barns favoritlek!

Imorgon lovar jag rapport från helgens Bengalspecial mm, men ligger lite efter här hemma som alltid efter en show-weekend på bortaplan, så jag har inte hunnit med fixa alla bilder än.

Ni får le åt lille Sun Dog-Dogge som leker pajasbus här hemma sålänge!