En brådmogen bandit!

Man tröttnar aldrig på att uppleva kattungars utveckling! Inte minst är det härligt att se hur olika de är, såklart även inom en kull men ännu så mycket tydligare mellan olika kullar. Jag upplever att det är rätt stark homogenitet inom kullen även om de har lite olika karaktärer, medans däremot utvecklingskurvan kan se otroligt olik aut mellan kullarna.

När vi som nu har flera kullar samtidigt så blir det extra tydligt.

Nu har vi V, W och X-kullarna som är födda samma vecka, och de kunde inte varit mer olika!

Två av dem har ju samma pappa och alla tre kullarna är förhållandevis nära släkt.

Om vi börjar med V-barnen, som är Prinzessas och Niños raringar så påminner de väldigt mycket i utvecklingen om sin mormors R-kull, ni vet den med tjockisarna Lipton o co. =)

De här två filurerna är stora och tjocka och väääldans loja! De sitter mest och glor än så länge. Riktigt sena i motoriken, paddlar sig mest framåt som nån sorts korsningar mellan sköldpaddor och ankungar   

De piiper rätt ihärdigt och sött när man kommer och allt de vill är att man ska lyfta upp dem och pussa och gooosa, då blir de helt tysta. Är man inte där ligger de ännu mest och snuttar hos mamsi, med undantag för ett fåtal mycket korta vaggande paddlande turer ut från liggpuffen. De här är de som jag upplever som "yngst" av gängen, trots att de är äldst.

Sen har vi då W-barnen, som tillhör Marie och Niño.

De är hela fem stycken och de som är mest som kattungar brukar i denna ålder. Normalstora, lite pipiga och ganska äventyrliga om än på väldigt skakiga ben på liten yta och totalt utan att ha fattat något om vart och varför se är på väg nånstans =)

Sådär bebiskorkade haha, liksom de blir helt till sig och glada när man kommer och rusar åt alla håll o kanter, sprattlar när man lyfter dem och har bråttom ner igen för att genast vilja komma upp.. igen =)

Det märks redan att käcka Marie med mycket finurlighet är mor, det ligger där latent. Samtidigt måste jag säga att hon har en imponerande pli på sin stora barnaskara! Där hon säger åt dem att ligga, där ligger de! Ingen som vågar sticka upp här inte och välja ny sovplats.  Dag efter dag stannade de i sin transportväska, trots att den hade fullt öppen gavel och alla var fullt kapabla att gå på sina ben  "- Mamma säger att vi inte får.." liksom... lol.

Tillslut tyckte jag lite synd om de små liven och vi byggde en lite större inhägnad åt dem, där de har lite lekplats också. Men Marie håller greppet. De får visserligen leka och yra runt när hon tycker det är ok, men när det är sovdax då är det plats minsann, på rosa filten i hörnet! Önskar jag hade haft sån koll på mina tvåbenta hehe.

"Grupp 3" är en då.. X-barnet Sun Dog. Totalt brådmogen och hopplös. =) Bortskämd och curlad av minst fem bengaldamer i varierande ålder. Och två tvåbenta. Mystic bestämde innan han var 3 veckor att ensam på ett rum med EN unge kunde man ju inte vara! Hon smet ut med honom i tid och otid och föreslog olika toppenplatser han kunde bo på, som högst upp i klätterträdet, på skrivbordet.. skohyllan..etc.

Tillslut tröttnade jag och gjorde det vi aldrig gör. Lät honom bo här ute i "verkligheten", på tok förtidigt egentligen.

Han fick en inhägnad att vara i. Det funkade väl knappt en vecka. Sen klättrade han ut!

Dogge har två lägen, stopp och galopp! Med gasen i botten tar han sig fram genom huset, älskar att lyftas upp och slickpussa på munnen, i ungefär 4 sekunder, sen är det bråttom bråttom ner igen! Vi kliar oss i huvudet och funderar över hur en liten med den stamtavlan kan beté sig på detta viset.. Det är som att Lama har tatt en vända ner till Skåne, spänt på sig juvelerna och fixat lite =) 

Han var så himlans liten tyckte jag, också mer Lamasize än Cooperson, men sen han börjat dra isig foder på egen hand är det ett minne blott! Stor och kraftig, snart 800 gram redan. Stadig och kan redan klättra till nivå två på klätterträden minsann. dvs ca 60 cm från marken =)

Ma kan verkligen undra vad månde bliva? Antingen springer han av sig nu i koltåldern eller såblir han väl bara värre..!

Jaaa. Så kan olika kan det alltså vara mellan tre närbesläktade kullar i väldigt samma ålder. Det är sånt här man lever för som uppfödare, detta är stimulans på hög nivå!

Dogge himself!

V-flickan ligger snällt där man lägger henne,  
man hinner lugnt ta ett foto innan hon fått ordning på benen och rultat iväg! =)

V-pojken är mkt bebis ännu han också. Lite pipigare efter mamsen än syrran.

W-killen är en mysig bebis på det vis som prickbarn är oftast.

Samma gäller hans söta syster!