Dolly med sitt superknytt i morse   

Ibland är livet tufft för en liten en..  Vissa föds som vi alla vet med sämre förutsättningar i livet. 

Closet Baby är en av dem. 

Fifis fina Pod har ju varit dräktig och vi såg såklart spänt fram emot tilldragelsen. Som var beräknad till lutet av förra veckan.

Men ibland går det lite galet, utan synbar anledning. Dessa små krulliga kom redan på dag 58! Eller ja snarare natt då.. Det är alldeles för tidigt för små kattliv, där varje dag sista tiden gör stor skillnad. Över 60 dygn vill man absolut ha dem, och helst sådär 62-65. 

Inte oväntat så blev då alltså inte heller så bra, 2 klarade inte livhanken utan var döfödda..   Men nummer 3, en liten vit tösdabit var det gott gry i! Jag var där tidig tidig morgon, och kände direkt att det var en stark och envis tjej.   Den diade redan flitigt, så det kändes ju lite lovande iallfall. 60 gram födslovikt.

En liten prematur nyföding!   

Efter första dygnet hade dock grynet tappat till 56 gram och det var såklart dags för stödmatning. Pigg och alert alltjämt, men det visade sig tji så svårt att få grammen att röra sig uppåt! Ett dygn senare var vågen på det samma o Fifi började se rätt sliten ut. Varannan timme dygnet runt kan jag säga är ingen barnlek!

Jag körde helt sonika till Malmö och vi fraktade hem hela familjen på Ystadgatan ttill Kungsgarden, dvs Fifi, Pod, Podyngel och bengalflickorna Duma och Marjoree.

Prickflickorna fick ett eget rum, sådär nöjda över bytet men nöden har ingen lag! Fifi m Podfamilj fick gästrummet. Nu kunde vi dela lite mer på bördan av matning. Ffi tog dock alltjämt det mesta men jag kunde hjälpa så hon fick lite långa sovmorgnar. Dessutom bytte vi till flytande KMR.

Nu började det hända grejer, vikten knaprade uppåt! Först bara några ynka gram i taget, men bara det var ju som julafton.   

Hon fick snabbt arbetsnamnet Closet Baby, tror det var Åsa som döpte henne faktiskt. =) Vi har numera förkortat det till CB! CB hade hela tiden diat sin mamma och nu äntligen verkade den stark nog att få isig bra med mat och började rata stödmålen allt emellan. Så vi töjde timmarna och hittade en rytm på 3-4 timmar. Oturligt för Fifi var hon alltid hungrigast på nätterna hihi, så inga långa sovpass direkt. Nu ökade CB ca 10 gram per dag och efter 7 dagar vägde hon 90 gram!!!  

Barnvakt 24-7...

Fifi tar nu paus som mormor och åker till Malmö för att jobba över helgen. Jag steppar in som fulltidsnanny och flyttar in i gästrummet.

Vad händer då?? Jo, snuvan från helvetet slår till!!??? Dolly är normalt aldrig snuvig, men hade nyst några gånger sen förlossningen. Antagligen en latent snuva som brutit ut av stress (som en födsel alltid innebär). Dock inget alls dramatiskt. Men ja nu hade bebisen fått det.. Kan ni tänka er att vara en mycket mycket liten devontjej med mkt kort näsa som blir helt igenkorkad med snuva..   

Blev ju helt omöjligt för henne att dia, eller nästan också för den delen ens svälja när jag matade. Hon tappade andan direkt. Vi kokade ju genast kosaltlösning och droppade i näsan, men det hjälpte föga. Vikten började falla.. CB blev allt mattare. På lördagsmorgonen var det inte mycket ork kvar i grynet, hon låg med öppen mun och chippade efter luft. Jag var helt säker på att lunginflammationen var på g. Kändes bara hopplöst och såå taskigt när hon kämpat så hårt hela sin första vecka. 

Men det gäller att inte ge upp! Räknade ut en mikroskopisk dos antibiotika, och droppade i munnen, två droppar morgon och kväll. Ofta kan så små ungar inte tillgodogöra sig antibiotika, men det är värt att prova när läget är akut. Dessutom hängde jag på låset till apoteket och köpte Nezeril näsdroppar för barn. Hade blivit rekommenderad Baby, men de är tydligen borta ur sortimentet sen nyår. Hmm kändes ju lite läskigt att uppenbarligen inte tyckte barn under 2 år skulle droppas. Men ja, andra hade provat med dessa för barn så det fick bli så. Vi har faktiskt aldrig på 8 års uppfödning haft en enda så ung liten snoris, så hade dålig erfarenhet av detta akutläge.

Jag bytte taktik med mat också. Bestämde mig för att endast ge sockervatten. Dvs lite kokt vatten med druvsocker. För energi och vätska. Hon kändes både lite uttorkad och dessutom började hon tappa i kroppsvärme och då kan de ändå inte tillgodogörasig någon mat. Såklart boostades boet med värmedyna!

Med milt tvång fick jag i alla mina medikadmenter: näsdroppar, ab'n och sockervattnet. 

Tyckte redan efter någon halvtimme att näsdropparna verkade hjälpa. Och sakta sakta vände vi denna krisen. CB orkade dia korta stunder, fick sockelösning av mig ett par gånger under dagen och nya näsdroppar till natten.

Nästa dag var en bättre dag och mirakulöst nog stod vågen på 106 gram!!   

Fortfarande snorklig i näsan och med lite nysattacker då och då tog sig lillan vidare genom det tuffa livet här på jorden. Igår måndag stod så vågen på 120 gram!! Och vi kunde konstatera att det var dags för CB med familj och återbördas till födslostaden och riktiga mormor Fifi. 

Vid det här laget är CB en mkt rörlig liten krabat som snabbt o lätt kravlade ur bolådan. Så hemma i Malmö vände vi boet så öppningen kom uppåt istället. Mamma Pod fick ta ett skutt i och ur. Peace of cake.

Jag hann väl bara hem till Flyinge och packa en kissa som skulle på ultraljud hos veterinärena, jo jag hann faktiskt dit också. Stod o höll katten medans den scannades när telefonen ringer...

Jag tänkte först inte svara, men bestämde mig för att bara tala om att jag inte kunde tala. Men då var där en helt förtvivlad Fifi i luren. CB var skadad!!

Hon försökte förklara om revan längs ljumsken.. omöjligt förstå på telefon och listiga sköterska Karin var den som hade huvudet kallt och sa "ta-en-bild" Ja naturligtvis!! Otäck bild på skadad CB damp ner och Anna, världens bästa veterinär    konstaterade genast att det måste sys.

Alltså det kändes helt overkligt, var detta verkligen sant?? Hade det hänt?? Skulle det aldrig vara nog?? Vi fattade inget men bara slänga sig i bilen och köra full fart till Malmö och plocka upp Fifi med parvel. Naturligtvis måste den lagas hemma i Flyinge, litar såå på Anna och de andra vettarna där.

Väl framme så konstaterade Anna att såret var djupt! Hon höll isär flikarna och jag svimmade nästan   

En 3 cm lång reva, 1 cm djup, bukhinnan synlig...

Man kan inte söva en så liten en, speciellt inte en snuvig variant! Det blev lokalbedövning med spray.

Alltså kan ni fatta hur smått detta är .. Och HUR sprattlig en sån liten är...   

När Anna efter bara 10 min kom ut med en ihopasydd spak liten CB trodde man inte sina ögon, huuur fick hon ihop det???

Ihopasydd!

Vad hade då hänt? Ja ingen vet.. Ingen såg. Men vår teori som känns som enda rimliga, då Dolly på inget sätt är en våldsam eller aggressiv mamma, är såklart olyckshändelse. Tror att Dolly tagit sats för att hoppa upp ur boet, stampat av med tassen och lyckats träffa bebisen och liksom slitsa upp den med klon, som ja, var i längsta laget. Ni vet som katter kan göra rivstart o sparka ifrån på ens egen fot ibland hemma när det stimmas.

Om hon hade stampat av någon cventimeter längre fram mot buken hade det gått fruktansvärt illa.   

Idag står vågen på 130 gram, något vi absolut inte väntat oss efter gårdagens pärs! 

Vi vet inte hur hon gör, denna lilla fantastiska krullis, hur hon lyckas öka och öka i vikt och utvecklas genom allt elände. Det måste vara sant att de kommer från yttre rymden, dessa små devåner, med speciella superkafter....  

Och till vår veterinärstation, Distrikstveterinärerna i Flyinge, kan vi bara buga..   

Återigen har de gjort underverk för våra älskade 4-benta vänner. Tveka inte att använda dem ifall ni bor pårimligt avstånd! 

Nu kan vi bara be till devongudarna och rymdvarelser om ännu mer kraft åt CB så detta läker och att det var 3:e gången gillt så hon nu kan få växa och frodas till perfektion utan vidare elände!   

Såret idag!

Kan bara tillägga att på 8 års avel här på Kungsgarden, har vi aldrig någonsin haft en enda unge som fått en skada åsamkad i bolådan, trots inte alltid helt nyklippta klor på mammorna. Men hädanefter kommer alla klor att vara nystubbade ständigt och jämt!! 

 

Fia

20 maj 2014 15:23

Jisses!!! Stackars lilla CB det är gott gry i den ungen! Hon lär göra några prickon förtvivlade i framtiden hoppas jag!! ;)

http://devons.se

 

Dania

20 maj 2014 19:08

I keep my fingers cross for the little one. We also once had kitten who needed a suturation. It is a healthy cat today.
Hugs from Dania

http://www.vonsatara.com/blog-wordpress

 

Pia

20 maj 2014 20:06

Oj! Vilket start på livet. Verkar som hon är en riktig kämpe. Stort Lycka till med den tuffingen <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu tycker vår Kitty att detta är galet kul! Hon blir snabbare och snabbare, så man får lägga godisarna allt längre in mot de första gångerna. =) Tycker ni det ser skoj ut för kissarna? Dessa och många fler fina aktivitetsleksaker till de fyrb...

      Heeej alla goda fina vänner!    Nu är det äntligen vår i Skåne på riktigt och jag har ett nytt vårlöfte att bli en kalasbloggare! Tadaaa! Har mycket på gång här på Kungsgarden och vi har såå mycket fantastiska resultat från utställ...

  Kungsgarden Apple of My EyeSugen på ett kval i augusti! =)   Som jag nämnde häromdagen har vi ytterligare ett par smågosingar som gärna vill komma med på WW och kommer försöka kvala under augusti och september.  Vår sista möjliga "WW-kull...

  Ännu en titel, UNDERBART med titlar ju! Scandinavian Winner SC Absolutely My Own private Idaho Ja jag har ju inget att skylla på mer än den eviga tidsbristen.. Jag menar för att jag missköter min blogg.    Sommaren är äntligen här, ska fö...

  The girls and the trophys!      Härom helgen när vi var på utställning i Norrköping så var det även prisutdelning för topplistekatterna från 2014. Vi har ju blivit lite bortskämda med att ha någon gosnos i toppstriden och få hämta pokal...