CB o Fifi har ett speciellt förhållande,
som caretaker 24-7 så blir det starka band med den lilla lammungen

Ja man ska ju inte tro att saker ska gå easy peace.. Inte ens efter att ha varit jättedramatasikt ska det bli lätt. Nej då blir det ännu mer dramatiskt minsann!

Stygnen CB fått gick upp efter fem dagar. Alltihop sprack. Antingen för att mamma Dolly lyckats få dit tungan i ett obevakat ögonblick, eller också för att lilla CB rörde på sig. Skadan sitter ju i ljumsken och där rör det sig ju ständigt så fort benet böjs och sträcks.. Dessutom växte ju den lilla tjockisen i rasande fart. Magen var rund som en boll och naturligtvis drog det också i förtöjningarna. 

När vi kom skenande ner till vetstationen igen på fredagen med olycksbarnet kunde vi snabbt se på deras miner att detta inte var något bra. Det hade vi ju ioch för sig själva redan lyckats räkna ut.

Såret som nu var gammalt måste följdaktligen rensas från svallkött och skäras nya sårkanter för att kunna lagas på nytt.. Dessutom var nu den helt blottade bukhinnan extremt tunn och CB var farligt nära ett brock!

De ville helst hon skulle sövas. Men.. inte lätt hålla liv i en mkt liten varelse på knappt 2 veckor.

Ville vi ta henne till Djursjukhuset där de hade gas? Nej. Det ville vi inte. Säkert orättvist men jag misstror stora instanser, att de ska vilja/orka hjälpa såna småttingar... Vi frågade efter annan lösning. Veterinär Michael som var den innevarande för dagen och som därmed fick oss på sin lott, gick och ringde djursjukhuset för rådgivning. De tyckte man kunde prova med lokalbedövning, mycket. Ja sa vi, gör det, snälla.

Så CB fick för andra gången i sitt inte ens två veckor långa liv åka in på "operation rädda microlammet".

Snitisigt och snabbt blev det skrapat och skuret nya sårytor. Den här gången lades huden i ett veck för  att få till en starkare söm. PLUS stenårda order, CB får INTE röra på benet!

Vi försökte tillsammans med veterinärerna få till ett bandage som skulle hålla benet uppe. Ruskigt svårt kan jag säga. Det finns absolut inget motstånd i en så liten kattunge, den känns mest som en broskfisk eller nåt. Liksom ingen fast ryggrad att "stödja" bandaget mot...

Väl hemma tio minuter senare så trillade allt av. Vi insåg vi måste ordna någon mer hållbar variant. Sovpåse av babystrumpa enades vi om. Klippa pilla kränga.... Kompress mot såret, hål för svans och för benet på den oskadade sidan. Hålla hålla benet fixerat i hopvikt läge under hela processen att få på dräkten.

Till slut satt den där.. Puh. Mamma Dolly fick inte lämnas ensam en endast liten stund med sin telning. Risken för att hon skulle klä av henne var överhängande, och det fick bara inte hända.

Det blev att fortsätta på dygnet runt vaken. Dolly fick vara med sina bengalkompisar några timmar i mellan varje matstund. Dolly är en modern mamma och var inte nämnvärt upprörd tack o lov. Tyckte det var helt ok o rimligt att Fifi delade vårdnaden om CB.

Skyddspyjamasen skulle bytas morgon o kväll, sydda såret tvättas med koksalt och smörjas med gelé.

En vecka sa veterinär Michael först. Efter en vecka sa han, "ta en vecka till" bättre för länge än för lite.

Bara kämpa vidare.  Efter tio dagar var vi på återbesök och visade upp lillan. Det såg positivt ut och det verkar som såret läkt, men helt säker kan man ju inte bara förräns stygnen tas bort.. 

Ingen infektion och inget konstigt iallfall. Michael töjde lite till på tiden "det går ju så bra, vi låter det sitta till efter helgen iallafall" (det blir då drygt 2½ vecka) Ja ok visst.. Man får bita ihop och påminna sig om att det är en oerhört kort tid i både våra och lilla CB's liv. Klart vi kämpar på. Men nu ansågs stygn o sår så pass starkt att CB får börja röra på sitt ben lite, det har ju blivit lite klent och ynkligt efter två veckor i en strumpa, ihopavikt.

Hon har så väldigt mycket tillväxt kvar att göra så det bör hinna växa till sig. Och skulle hon bli lite låghalt är det helt klart tusenfalt bättre än att mista livet.

Vi har fått köpa större strumpstorlek efter hand =) Första paret hade stl 16 nu har hon 20 =)

CB ÄR en helt fantastisk liten baby. Så tålig och godmodig. Äter och sover som en liten gris. Finner sig i alla turer.

Växer så det knakar i strumporna !

Här följer en bildskörd av hennes fina outfits och vårt pyssel med hjärtebarnet.   

Bar snälla behåll henne i era tankar och beama alla turreserver ni sitter på, det behövs, det MÅSTE bara gå detta!

Inpackad i nya outfiten, första dagen med nya stygnen!
CB uttrycker väl rätt tydligt vad hon tyckte om attvara ett paket...

Men hon vande sig rätt snart.

Inte alla småkrullisar som har en zebra på ryggen!

Nya stygnen efter tio dagars tid, ser ut att läka bra sa doktorn!

(det är inget hål under, bara ett hudveck)

Pilligt till tusen att få på out-fiten, den måste sitta tight men inte för hårt.

Sådär, redo för natten!

Bengalmönstrat ett måste!

CB chillar en stund o får röra lite på benet!

Snart 4 veckor på jorden!

Världens finaste lilla sockertopp!

Oavsett om öronen är obefintliga, de hade varit helt perfekta på en bengal! =)

 

Pia

6 juni 2014 13:24

Även små söta kissebebisar har en skyddsängel som vakar över dem förutom alla andra tvåbenta. Sötare får man ju leta efter. All ära åt er fantasi. <3

 

Dania

6 juni 2014 18:46

Hi Ullis and Fifi,

I Keep my fingers cross für the little Baby. Way t go Little snowflake.
Hugs from Dania

http://www.vonsatara.com/blog-wordpress

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu tycker vår Kitty att detta är galet kul! Hon blir snabbare och snabbare, så man får lägga godisarna allt längre in mot de första gångerna. =) Tycker ni det ser skoj ut för kissarna? Dessa och många fler fina aktivitetsleksaker till de fyrb...

      Heeej alla goda fina vänner!    Nu är det äntligen vår i Skåne på riktigt och jag har ett nytt vårlöfte att bli en kalasbloggare! Tadaaa! Har mycket på gång här på Kungsgarden och vi har såå mycket fantastiska resultat från utställ...

  Kungsgarden Apple of My EyeSugen på ett kval i augusti! =)   Som jag nämnde häromdagen har vi ytterligare ett par smågosingar som gärna vill komma med på WW och kommer försöka kvala under augusti och september.  Vår sista möjliga "WW-kull...

  Ännu en titel, UNDERBART med titlar ju! Scandinavian Winner SC Absolutely My Own private Idaho Ja jag har ju inget att skylla på mer än den eviga tidsbristen.. Jag menar för att jag missköter min blogg.    Sommaren är äntligen här, ska fö...

  The girls and the trophys!      Härom helgen när vi var på utställning i Norrköping så var det även prisutdelning för topplistekatterna från 2014. Vi har ju blivit lite bortskämda med att ha någon gosnos i toppstriden och få hämta pokal...