Till vardagen här hemma hör ju att regelbundet kolla hjärtan på våra avelsdjur. En kostsam historia, och "evig" eftersom det bör göras varje år..

Och när man har över 15-talet katter så blir det en slant. Men såå värt det. Och bara att prioritera! Ibland får kanske då makens whiskey eller favoritost stryka på foten   

I söndags hade jag tur att knipa åt mig två tider på clinicen när jag ändå var strandad i Skåne och det passade perfekt för SunDog och vår nya silverflicka "Gail" att få komma på check up. 

Deras värden var prima, och nu har de precis fått ha en romans också, så alla tummar, fingrar o tår är kryssade o hållna för en härlig hög med silver o guldbabies i slutet av juni...   

Vi förväntar oss endast spottade babies då SunDog inte bär marblemönstret men statistiskt skall vi få 50-50 silver och gyllene.. Men vi vet ju alla att verklighet och statistik inte alltid går hand i hand, så vi väntar med spänning på att se om det blivit några små bullar på jäsning och sen då isåfall hur färgerna slår ut..

Nästa omgång scanning blir i juli, då ska fler av våra påläggskalvar kontrolleras!

Såhär kan det se ut när man har en mycket stor son och en mycket liten tösabit.! Nenas två små är så rara såå!   

Fyra veckor igår när jag filmade dem. Trots att syster yster är hälften av brorsans storlek är hon den mest kavata och nyfikna. Hon vandrar långa rundor i rummet sen hon snabbt tatt sig över bolådans kant. Medans brorsan däremot knappt får sina söta valkar över kanten och bara rultar till närmsta knä för att få mys och gos! Ja se killar..    

Det här är verkligen pappas pojke o mammas flicka! Såå galet lika sina föräldrar.

Även till sättet!