Fifi firar segern på Birka!

Vi har visat upp henne innan här, lilla Fifi. Våra yngsta medresenär på showcirkusen. Ja eller hon är ju mest Sannas

lilla gullefjun för det är där hon bor och lever i högsta välmåga.

I helgen var hon på Birkas utställning o knep både ett BIV -total över alla stora tuffa bengalningar och ett Best In Show!! Det var hennes tredje BIS på väldigt kort tid så vi är såklart mäkta stolta. Hon verkar falla domarna i smaken lika mycket som vi hoppades, eftersom vi själva är grymt nöjda med den här lilla snäckan!

Fifi o Sanna firade på lördagkvällen med vinstchampagnen!

Utställningen innan var hon med oss på Östkatten, som jag inte hunnit skryta o rapportera om ännu =) Där tog hon också BIV-total i mkt tuff konkurrens men snubblade sen på mållinjen till finalen.

Det gjorde inte så mycket för där hade vi vår fina Cash i juniorgänget som blev Best In Show istället!

Vi var alla stolta över den killens  andra BIS på hans andra utställning, allra gladast o stoltast var nog de båda

mattarna från Neospride som såklart är glada att få samla meriter på sin blivande avelshane! 

Både på Östkatten och Birka lyckades vår helt fantastiska Lipton dra hem ännu fler BIS till sin redan digra samling! Matte Hillevi har ett riktigt guldägg i sin ägo! Just nu leder han kastratlistan till Årets katt 2014, men det är en mycket lång väg kvar.... Kul iallfall att hans dagsform är på topp!!

Lite bilder kommer här! 

Fifi poserar med sin fina BIV-rosett på Östkatten i mars

Fifi

Familjen Neospride med vinnar-Cash!

Lipton var på väldans kelhumör o gosade loss rejält med domarna!

Här kom även Lipton med på pokalbild!

Vi önskar er alla såklart en underbar påsk med massor av kattgos!!

I år tillbringar vi påsken i Eljaröd, på Österlen. Maken o dotter Fifi ställer ut lite alster tillsammans med ett par andra konstnärsvänner. Välkomna in ifall ni tänkt er "göra Konstrundan" i år! Eljaröd liggerstrax efter Christinehof och alldeles innan stora väg 19 så väldigt strategisk liten håla som man når lätt från alla håll. =)

Lokalen ligger alldeles intill vägen så svår att missa. Hjärtligt Välkomna!

Två Best In Show till Kungsgarden!

Två BIS till Kungsgarden, av tre möjliga! Det känns ju kanon att få en sån härlig start och kvitto på att kissarna ännu är i god form!

Årsdebut på Fräsets kattutställning i Uppsala denna helg, Idaho, Duma och Hillevis Lipton var på plats.

Idaho har ju ganska nyss gått upp i vuxen klass, detta var bara 3e utställningen och det var såklart superkul att ta hem det första vuxen-BISet. Han blev dessutom BIV-total vid grundbedömningen.

Idaho har vuxit på sig rejält sen i november då han var ute sist och börjar verkligen se vuxen ut.

Lipton är en klippa och bärgade sitt typ 16e BIS i ordningen eller nåt sånt. Kastratkillen är bara för mysig vacker och jättestor =)

Lilla Duma skötte sig finfint och domaren Ulrika Ohlsson tyckte hon var jättefin om än för dagen aningens verbal.. Duma har lite gäll röst lol när hon vill uttrycka sina åsikter om ditt och datt.

Vi tackar som vanligt Sanna o Hillevi för att ni håller kissarna i toppkondis! Och puss till Fifi som orkade släpa katt, extra katter o packning upp till Uppsala helt själv medans modern har jullov =P

Lipton, BIS kastrathanar

Duma under bedömningen  

Ja den var himlans kul den här! Hittas i barnens leksaksaffärer =) Men kissarna tror jag uppskattar den mer än tvåbenta ungar faktiskt!

El Diablo tränar apport med husse! Han ser ju välartad o läraktig ut tycker vi här hemma

och slipper skämmas     

Jasper

Eller till fint heter han ju Anticyclone. En av killarna i vår stora fantastiskt fina A-kull!

Fick så fina bilder på guldklimpen som verkat hamna helt rätt i livet. Käleken mellan honom och hans familj verkar helt ömsesidig!   Han kurrar o kurrar i allt han gör. Älskar mys o gos. Vilket han såklart får i massor, tog inte lång tid för familjen att bli bengalägd *fniss*

Tusen tack för de fina bilderna, och vi har fått av fler utflugna darlings som vi också ska lägga ut såklart!

Brorsan Storm såg ni ju häromdagen i vårt utställningsinlägg.

En riktig lejonkung!   

Screamy & Dreamy, idag två välartade gossar!

Ponyo har två små älsklingar, som hon tycker såå mycket om   Jag lovar, det måste hon göra, för den ena var liksom typ ett kolikbarn första veckan som höll på att driva åtminstone mig till vansinne. Han skrek dygnet runt.

Skrek om han var hungrig, skrek om han tappade tutten , skrek om Ponyo försökte tvätta han.. Jaa han skrek faktiskt helt enkelt alltid när han var vaken. Sovstunderna varade max 20 minuter i taget. Han var väldigt orolig i mjölkbaren och  släppte ständigt tissen.

Jag trodde ärligt inte han skulle överleva. Antingen pga att något var väldigt fel, eller för att Ponyo skulle bli galen och få fnatt och göra proceduren kort.. Tänk att ha en liten som falsettvrålar i örat 24-7! Speciellt om du är katt och har überultrahörsel..   

Jag som försökte sova mina 2-timmars pass mellan Frostys matningar var ju nära sammanbrottets gräns upprepade gånger. Babykorgen stod vid min huvudkudde...   

Men Ponyo lämnade inte boet en sekund, jag fick tom ge henne mat precis utanför så hon kunde kliva ur med bara frambenen.

Två dygn var värst. Inget funkade. Han stod still i vikt men vägrade ta ersättning. Sparkade o fäktade, spottade o slogs, vrålandes. Sina ynka tre dygns ålder till trots skenade han fram som en ödla på ökensanden om man släppte ner honom. Lyckades upprepade gånger kränga sig ur bo-igloon också. Naturligtvis utan att va tyst en sekund. När man var i resten av huset hördes hans vrål genom stenväggar o stängda dörrar. 

Har aldrig hört en kattbebis med de röstresurserna! 

Burrr det var hemskt. Kändes till slut som att jag bara hade ett val, att få honom tyst eller be veterinärerna om hjälp att avsluta hans lidande, för detmåste väl vara något hemskt fel på krabaten??

De stod lika rådvilla som jag. Han var ju såå stark och pigg?? Helt vild liksom. Så han kändes inte som ett tynande litet knytt. Att han stod still i vikt var ju inte så konstigt med tanke på hur mkt energi han förbrukade.

Fick fatt i min eviga räddare i nöden, Gail, och ylade ut min frustration.  Hennes svar var enkelt; Kattungar skriker bara om de är hungriga eller kalla.  Kall var han absolut inte, det hade jag stenkoll på och mat?? Jag hade ju upprepade gånger försökt få honom ta ersättning, både via napp, sked o spruta. Så jag var mkt skeptisk.

Men hon envisades och sa att jag bara MÅSTE sondmata. HUH?? En fullkomligt elektrisk ål med vispande armar o ben?? Neeeej det gååår inte ylade jag.. JOOOO sa hon! Han kommer inte överleva, han torkar ut, han fattar inte att han är hungrig!!

Så till slut gav jag upp och gjorde som hon sa. Har sondmatningsgrejer hemma, det är super till små svaga nykomlingar men till denna??  Virade in monstret i en handduk. Hade lust att ta till silvertejpen också   .. Men lyckades turligt nog få honom still nog utan    och började metodiskt att tanka i honom en liten portion mjölk varannan timme.

I början hjälpte det föga. Möjligen en anings ro en kvart eller så..

Men efter ca fem måltider så hände undret.. Lillskiten började sova säkert en timme i taget innan han skrek igen, och sen två timmar.. Jag matade under ett dygn, sprang då mellan Frosty på ovanvåningen och Screamy som han fick heta, i sovrummet. Undrade om jag skulle behöva sondmatas själv om ett par dygn..   

Sen plötsligt så diade han för fullt på egen hand och ingen mer mat extra var nödvändig.  15 gram upp helt på egen hand!!     Snarkade o sov lika fint och mkt som brorsan Dreamy. Dreamy hade varit ett exemplariskt A-barn från första stund, så arbetsnamnet var lika självklart som Screamys.

Jag är helt övertygad om att han var ett kolikbarn. Magknip som förvirrade honom att inte vilja äta trots hunger sas. Utan Gail hade han inte klarat sig, det är jag helt på det klara med. Underskatta aldrig värdet av erfarenhet.

Min första kolikbaby på alla de kullar som vi haft, han klarade sig och vi är en erfarenhet rikare. Hoppas dock det inte händer igen. 

Nu ska man dock säga att han också ÄR en vild o livlig liten krabat som har lätt att bli störd. Härom dagen var han ovanligt gnällig igen, även om det inte var i samma klass som mardrömsdygnen. Vad ser man då? Jo han har just fått upp sina små pepparkornsögon. Söt som tusan men uppenbarligen lite störd av händelsen. Lite knorrigt det dygnet, men nu är allt bra igen! Dreamy öppnade sina igår naturligtvis helt utan att göra någon affär av det =)

Men är det intehelt fantastikst och stort att de är små personligheter redan genast i princip när de föds??

Man kan ju bara älska varenda en.   

Spännande små krabater är det också. Pälsar som siden, skarpa färger och underbara huvuden.    

Little Screamy 2 v.

Brother Dreamy

Lite mikrobus!