Bengalen i centrum, så klart!! =)

 

Det var dryga 1000 katter på plats varav 42 stycken gosnosar kom från Sverige.

Så småningom startade bedömningarna och bengalerna var som för det mesta först upp till domaren.
Först ut de tunga elefanterna, dvs Supremekatterna! Det fanns ett gäng ringrävar, ett par hanar och en hona på plats som nått högsta klassen och naturligtvis var de de mest färdigutvecklade. Det som ligger äldre bengaler i fatet är att de skaffar sig lite mer underull med åren och inte riktigt alltid behåller den superslickade kostymen.. och en del bleknar lite i sina färger, även om det är betydligt mindre numera än för fem år sedan.

Donatella valde iallafall att behålla en snygg canadensare, Kanpur Alea Jacta Est som sin bästa hane i det äldre gänget, så det blev han som fick stahnna kvar till BIV:et som tas ut när alla vuxna är bedömda, både honor och hanar. 

Doriano Fecondo med sin Kanpur Alea Jacta Est, Bästa vuxna hane till slut!

 

Vår Lennons lillebror SC Absolutely Walk This Way of Asian Safari var som vanligt på plats!

 

Sen följde en hel drös snyggingar, klasserna var fyllda och ingen fick sitt cert utan konkurrens, precis som det skall vara på ett WW! I klass 7 där vår Romeo tävlade var motståndet stenhårt.. Typiskt för den klassen så var det unga gossar som alla hade lite kvar att mogna o fylla ut, antingen i huvud eller kroppar. Donatella hade stort bry att välja ordning, och det hade jag med ska jag säga.. Romeos styrkor är han fantastiska långa kropp, benstomme som få och en riktigt slickad päls som jag tyvärr tycker man såg alldeles för få av bland hanarna!

Han fick också beröm för att ha en av dagens absolut bästa pälsar! Och naturligtvis supertemperament  

Till slut knep han en andraplast i tuff konkurrens och vi var jättenöjda med det, även om man såklart alltid vill ta hem certet helst.

Romeo har sin farmorsfars hängstil såklart! Coopergenen är stark!

 

Superpäls o mönster på vår gullgosse!
OCH spana in mitt senatse lucky charm armband!
Inköpt på en mack i Tyskland haha, med peacemärken o smileysar.

 

Donatella gör alla nervösa för hon e verkligen petnoga och vill ha "alla rätt" på en bengal, dvs tom rosetterna ska ha exakt form och placering, kisse under lupp liksom!   .  
Naturligtvis finns ingen katt med alla rätt men det gäller att ticka i så många boxar som möjligt för att komma nån vart hos henne..  Alla domare vill såklart se kompletta katter men det är ändå lite olika med "hur" de ser på en ras. Vissa ser mer en helhet och andra detaljer. Vissa åter absolut mest på pälsen och andra nästan mest typ. Lite rafflande trots allt, gör ju bedömningarna mer spännande och att olika katter har chanser än om allt var extremt opersonligt likriktat.

Min favorit bland hanarna! Guru Kubaba, släkt med våra vackra Mainstreetkissar!

 

Tycker Donatella är bra för hon sätter fingret på problem vi kämpar med inom rasen, som de flata pannorna tex, och även de lite för långa pälsarna! OCH temperamentet, de katter som visade dåligt temperament åkte långt ner i resultatlistan oavsett hur fina hon tyckte de var!
Så på det hela taget kan vi bara buga oss för dagens bedömningar.  

Lo går inför landning på domarbordet!

 

Ja hur det sen gick för vår Lo-katt har vi ju tjatat så mycket om så jag nöjer mig med att skryta en aning bara igen med att säga att hon helt enkelt var den katt som fyllde i flest boxar. Fick lite kritik för sitt ngt ohomogena mönster men kontraster och pälskvalitet var dagens överlägset bästa, likaså var hon den enda bengalen med en korrekt höjd i rundhet i pannan. Så förutom att hon totalt sett har en look som gör de flesta knäsvaga så ansågs

hon alltså för dagen mest perfekt! Proooooud prooooud Ullis & Fif & Sanna!!    

PUSS älskling!

De yngre bengalerna var också många, och av varierande kvalitet. Svårt där att sätta en ordning då de antingen saknade typen eller pälsen.. Donatella tog god tid på sig och fick en rätt bra slutställning tycker jag.  

Oleander King Jaguar, BIV Juniorer.

Kuriosa: Jaguars mamma heter Oleander Lo =) Och denne husse ville gärna få para sin hane med Lo!

*fniss* hade blitt dubbel Lo's då ..!

 

Så var det Doll-Boll-Pod-Pod -Pods tur då!   Luigi hade kommit till devåånerna och Dolly var först ut, eftersom hon går i grupp 1 och högsta klass. Nu är ju Luigi o Dolly gamla bekanta och hälsade coolt  på varann   

Efter att ha avslutat grupp 1 var Dollsan den som fick bli kvar och komma tillbaka till Nomineringarna. Yeeeyh! 

Dolly & Dollys mamma väntar med sina mattar på bedömningen! Lika som bär! 

 

 

Under dagen så var ju naturligtvis alla svenskar uppe till bedömning och vi fick uppleva både glädjetårar och tårar av ilska från våra landsmän. Det är härligt med grupptillhörigheten, man lider o gläds med alla! Nästan.

Utställningsdagarna är ju långa och mkt väntan, så ibland blir man full i skratt när man efteråt tittar på bilderna..

Vilket taggat gäng va! 

 

 

När det går lite emot kan man fira lite ändå, så känns det genast bättre..!

 

 

Italienarna är i vanlig ordning patriotiska och många! De kan konsten att fira de här nissarna,  som brukligt drog de hem typ alles i kat 1 (luddbollar) och det hördes, haha.  

The italian ring!

 

 

Dagens stortjut stod en dalkulla från Mora för, en mkt pratglad positiv skogistjej som bölade hysteriskt när hennes ungkatt blev nominerad. Härligt att se! Hon var bara såå lycklig att han tatt ett nom o hade inga förväntningar alls på finalen. Men OJ så bra det gick!! Seger med 7 röster! GISSA om honnästan dränkte hallen!

Lo tog sig ju också vidare till finalen efter en rafflande Nominering som gjorde mig kräkfärdig där jag stod bakom Fifi o knappt kunde hålla mig still utan steppade som en rastlös fem-åring.. Guuu vad mycket hon skulle knåda på alla honor som var framme dååå!!   

Dolly blev kvar  tillsammans med den italienska ryssen jag nämnde igår, till allra sist hos Luigi efter att han skickat hem en bunte andra tjejer. Men slutligen drog den blå ryskan längsta strået som väntat och Dollsan missade finalen. "Två supertjejer men jag måste välja" och jo, så är det ju.

Pod var lika glad för det men vi andra tävlingssugna hade ju gärna sett henne där förstås!

På väg tillbaka till buren stötte Fifi o Poden på kroatisk TV som gärna ville ha en intervju och filma lite. Fifi kunde då berätta att det var Dollys födesledag just denna dag! Och att hon var en mkt framgångsrik liten alien-dam! De verkade rejält upprymda av att ha fångat en utomjordisk liten födesledags-krullis på filmen!  
Nästan som att få intervju med E.T jue!

Fifi & Pod intervjuas.

Lilla divan Pod låter Fifi sköta snacket, själv hade hon fullt upp med att se snygg ut såklart!

 

Dagen avslutades i härligt rimlig tid och vi alla kunde ta oss hem till hotellen för att senare mötas upp på en mysig restaurang i gamla stan. Bara en incident i hallen under packandet då jag blev rejält påsprungen med ett blått knä som följd.. 

Los bur i slutet av dagen!

 

Vi var ett 20-tal svenskar som firade Nom o BIV och dränkte motgångar i en salig röra.  
På restaurang Kaptolska Kleta!

Supertrevlig kväll! Tack alla! KUL att prata lite avelstänk inte bara med andra inom kat 3 där man oftast håller sig utan även med de framgångsrika 2:orna! Sverige har för er som inte vet det oerhört fina semilånghårskatter som alltid skördar stora framgångar på WW. Tror vi alla har lite att lära av varann.

En rejält suddig bild men ni ser väl ändå hur mysigt det var!

   

Söndagmorgon var en rätt skön morgon, nomineringarna var ju gjorda dagen innan så egentligen inget alls att stressa upp sig över liksom. Kunde tom äta frukost denna dag!  Finalen var som sagt inte nån jättestress, det kändes omöjligt på förhand men såklart hoppas man att kissekatten trots allt ska visa sig oemtståndlig  haha.
Hur som så mådde vi alla bra och packade som lydiga svenskar in oss i bilarna och var på plats i god tid innan nio som var sista utsatta tid. TÄNK om nåt körde ihop sig i trafiken liksom och man kom försent!! ...  

På lördagen hade de nämligen vägrat släppa in de utställare som missat incheckningstiden och de fick vackert lomma tillbaks till sina hotell med både katter o drömmar i bagaget..

Hallen var inte ens tänd när vi kom.. kvart i nio! Och de ENDA utställarna på plast var svenskarna.. en ynklig liten ö mitt i en sovande stor hall  Vi är allt lydiga vi!  

Och sen då i typisk sydeuropeisk anda kom utställare släntrande låångt in på förmiddagen!1 Fortfarande halv elva dök det upp sjusovare. Jaha.

Haha men tror vi är lika tidiga nästa gång, kan ni tänka er kräkkänslan att bli stoppad i dörren för att man är för sen, då man har katt i WW final?? Urrrkk...   Skulle aldrig riskera..

WW-naglarna höll även till söndagen, coola va!?

  

 

 

Vissa svenskar tog i lite mer i sin patriotism!   

 

 

Men det var kanske det som behövdes, för denna vikingskas kisse,
en skogis i juniorklassen tog också hem hela finalen!! Fantastiskt!!   

 

På förmiddagen gick kat 4 och 2's paneler och som traditionen bjuder så vanns naturligtvis kastratorientaler av världens finaste katt, Da Tajger!! Grattis till vår kubbkompis Camilla o Anders o Tiigern förstås..!! 

Femte WW-titeln på raken.. 

 

Under lunchpausen som var två timmar lång dök kroatisk TV upp igen och ville nu ha Lo-djuret med =)

Så nu fick kroatserna veta ALLT om Lo i synnerhet och bengaler i allmänhet. Många barn kom förbi när vi stod där och ville klappa vår snälla leopardkisse som villigt lät sig strykas av alla små händer och som vanligt bara kurrade och bakade bröd..   Man kan inte säga annat än att hon gjorde KANONREKLAM för vår ras! Önskar de ville sända inslaget överallt!    

Lo-katten rönte även stor uppmärksamhet bland utländska uppfödare. Flera ville ställa sig på kö för hennes framtida kattungar och andra ville köpa självaste lilla  Grodan Lo .. Med sexsiffriga belopp ringande i öronen var jag MKT glad att maken var hemma...  

Lodjuret flyttar naturligvis ingenstans utan är med i packningen hem. 

Med hennes eventuella bebisar i framtiden får vi se. Skulle jag tatt bokningar så vore hennes kull överbokad  redan.. hur stor den än skulle bli.
Men alldeles för långt dit för att veta vad framtiden vill, vi hoppas hoppas såklart att det en dag ska krypa små mini-Lo's i Sannas hus..   

Leopardetterna hade en superhelg med TRE kissar i panel, Grattis!!
Här slappas det i väntan på finalerna.

 

 

Allas vår Johan kan konsten att utnyttja tiden på kattshow till ngt kontsruktivt..

Lite kroatisk underhållning!

 

Två favoritdomare, italian boyz... Luigi & Fabio    

 

Den stora scenen,fint byggd!

Så var det äntligen paneldax efter lite irriterande förseningar. De var väldigt generösa på att vänta på katter måste jag säga. Om man inte har mer intresse av en final än att man e så ouppmärksam att man fortfarande 40 min efter sista utrop inte fått upp sin katt så kan man få slippa tycker jag! De katter som startade sist i kat 3 fick vänta 2 timmar i sina panelburar innan det var dax, det är inte helt ok.

Vid det här stadiet var min nervositet helt fokuserad på att Lo skulle vara lugn och inte råka ut för något tillbud som att tex kasta sig av scenen.. En kisse såg vi nämligen ta ett jäätteskutt ur den förvånade assistentens famn och landa nere i publiken. tack o lov fångades den rätt snart. Leopardetternas Aslan höllt på att bli nr 2, men assistenten vaknade till liv i sista stund.

Det var inte alltför rutinerade stewards, inte av den kalibern man önskar se på ett WW. Lo fick inte mycket hjälp av sin visare.. Som ägare vill man att assitenten ska visa upp katten lite flashigt så den kommer i "bra" vinkel mot domarna. En fördel är när man kan säga lite hur man vill ha det.. På mästerkap är det ju bara att glömma sånt och då får man bara lita till att man haft turen att få en superassistent, de vet o känner det där helt automatiskt.

Men här fick som sagt Lo ingen hjälp. Tjejen ställde henne på bordet och där fick hon stå.. liksom. Helt själv när inte domarna på egen hand lyfte o klämde o tittade.. Lilla Lo   Söt som socker och snäll som få. Kråmade sig och gjorde sitt bästa där hon stod och log   

Hade önskat en snygg position lite ovanför domarnas blickfång, då gör hon sig bäst och "tiltar" öronen så sött när hon ser en vippa, istället för som nu vrida nacken ur led och fälla öronen  uppåååt bakåt för att se vippan "där uppe"..

Nu var det så att abytjejen som vann var fantastisk på alla vis och vann också stort, så henne var det liksom inget att gära något åt. "Tack o lov" Men hade det bara skilt någon ynka röst hade jag surat i veckor över detta. 

Nästa år är det WW i Danmark och jag vet att det kommer vara assistenter av toppklass och en superorganisation, så det vore vberkligen roligt att få lite katter till final där! Man kan bara hoppas...

Ni har sett den förut, men fin bild från finalen.

 

 

 Fler än Johan som sov, den här lilla missen var lätt att kattnappa, hon orkade inte ens vakna

när vi knep henne ur buren haha...å inte heller under fotograferingen.

   

Ja alltså hon är då verkligen min då egentligen, det blev bara nåt fel i
packandet så hon råkade följa med Leopardetternas grejer hem till Nordpolen..

Hmmm nog för att hon är en liten isbjörn, meen ni hör ju på namnet! China White,
hon bara MÅSTE ju va syster till vår Princess of China liksom!! Carro bara GE UPP nu!!
Posta henne PRONTO!

   

Sista bilden från utställningen får bli på Fifi o Birgittas Taffy, även han finalist.
Visst är de söta som socker båda två!

 

 

 

Vår lägenhet, 3 sovrum, en tvättstuga, två badrum, kök o vardagsrum.
6000 kr för 4 nätter o 4 personer inkl frukost! Helt kalas!

 

 

I år hade vi, visa av galna hemresor på söndagkvällen direkt efter showen, valt att sova kvar till måndagen. Ett mycket klokt beslut visade det sig, eftersom de som åkte  redan på kvällen fastnade i snökaos på motorvägen och fick några jobbiga timmar...

Vi hann äta en god frukost och packa oss iväg vid 9-tiden. Hittade ett köpcenter på vägen innan gränsen där vi rusade in en snabbis å tokshoppade upp våra sista "Kulor" ( 1 Kula flera ...??? ) dvs kroatiska pengar. Sanna hade  mest kvar den lyllosen och fick alltså handla mest, ivrigt påhejad av mej o Fifi. Kan man inte handla själv är det näst bästa att hetsa andra..!   

Sen fortsatte hemvägen i all evighet, i dagarna två. Utan missöden förvisso men märkligt att det alltid känns dubbelt såå låångt att ta sig hem.. Slitna var vi men  f*n vad KUL vi hade!! Känns på ett sätt nästan litet snopet att vi "bara" ska till Danmark nästa år.. Vi är ju vana vid att WW-resorna är sjukt låånga och strapatsrika. Slovakien, Schweiz, Frankrike, Poeln, Kroatien.... Blir liksom som en sorts Taikonkaravan när man kör ner, många svenskar. För även om man inte  kör på led sas så håller man kontakten och hör av sig till varann och får väg info o väderinfo mm.. Prima! Och jaa vi kommer ju inte heller hinna med så vidare värst mycket baksätesdisco på en ynklig tur till Danmark liksom! Hur ska det bli??

Johan multitaskar inför avresan!

 

Bye bye Croatia!

 

 

När man är en Pod har man andra rättigheter än övriga kattgänget..

Som att åka i baksätet i en skokartong tex.
TUR Johan köpte skor då i Zagreb!

 

 

   

På upptäcksfärd i Zagreb !

Nu är det verkligen dax för att maratoninlägg om vår resa till Zagreb och årets WW!

Resan började onsdag eftermiddag, med pick up av Sanna, Lo och Romeo på Lunds station. Sanna var snäll att plocka upp vår Romeo i Södertälje på vägen från Uppsala. Romeo fick resa utan matte men vi tog såå väl hand om honom, han är en dröm till fertil hane att ha med! Tyst, lugn och helt utan strilfasoner!  

Kan säga att vi var packade som sardiner.. Fifi o jag drog helt klart nitlotten med våra korta dvärgben och fick sitta bak.. Mellan oss hade vi två stora burar staplade och det var med knapp nöd vi lyckats spänna fast oss.. Att komma loss fanns överhuvudtaget inte inom möjligheternas ramar så bara sitta vackert som två ungar, för såfort man försökte röra sig smackade Toyotas överdrivna barnsäkerhet till och bältet hamnade i strypläge..   

På båten blev det ju nödvändigt att ta sig loss men annars satt vi som statyer hela vägen till Hamburg, där vi skulle övernatta. I Hamburg skulle också den första reskamraten stiga av. Lilla Nicklebacks nya familj från Polen mötte upp och lillkillen fick fortsätta sin resa åt öster efter att pausat o lekt lite på hotellrummet. Maria är en fantastisk tjej och jag vet att Nicky får det bästa av liv, ingen risk att han hamnar ute i en lada bara för att han är fertil hane !   

Nästa morgon började den riktiga långresan, vi räknade med minst tolv timmars körning och mer blev det.

Vi hade två till stopp inplanerade. Först i Nürnberg då Sunny California skulle kliva av för att möta matte och åka sista timmen hem. Lyckos tyckte vi andra som hade långa timmar kvar. Ja Sun Spotted hade inte heller så mkt restid kvar iallall. I Regenburg väntade Martina på sin tjej och de for iväg mot Prag, bara ett par timmar bort. 

Har såklart fått rapporter från alla små och de är både älskade och älskar sina nya liv, det ser jag på bilderna!!   
     

Så kunde vi äntligen befria våra klämda kroppar genom att fälla ihop burarna till platta o stoppa dem i takboxen! Vi fäktade runt med armarna i ren lycka säkert en timme bara för att vi kunde haha, Johan å Sanna bara ignorerade våra idiotlekar i baksätet.. man blir lite knäpp av sånt här   Lite privat jukebox och annat bjöd vi på från baksätet.. Ibland började vi dock nästan tro att de där fram stoppat öronproppar i ... ? men insåg sen att det skulle nån ju ALDRIG göra...! ......??   

I baksätet franns en sötmupp fastspänd.. och en .. mupp..

 

Vi såg näästan Sanna skymta där fram o  inburade mellan oss stod kissarna!

Vi hade bra trafikförhållanden o väglag så inget att klaga på men det tar tid med stopp och timmarna gick, framåt 22-tiden närmade vi oss gränsen till Kroatien och också gränsen ut ur EU. Lite noga blev det där med pass som skulle in i flera luckor o granskas av stela farbröder i uniform.. Massa bilar massa köer tiden gick vi blev aldrig färdiga.. tog en hel timme att passera gränsen! Puuuh.. timmen var sen nu och hotellet stängde vid midnatt. 

Ännu ett stopp med köer kvar grr.. avfart från motorväg med betalning, minuterna tickade iväg och vi nådde slutligen hotellet 23.58 Meningarna gick isär på slutet om när man skulle ringa, tidsoptimisten Johan tyckte i normal manlig anda då att 23.59 var då det var dax att höra av sig medans jag drev igenom ett telefonsamtal "redan" 23.52    Dock hade våra vänliga reskompisar snigelfamiljen Pia Pizzis redan styrt upp och de var beredda på vår sena ankomst. 

Vi fick en superfin lägenhet med massor av rum att dela ut till oss tvåbenta och fyrbenta. Ingen kisse behövde bo på undantag här inte! Dessutom fick de turas om att vara lösa såklart i stora själva vardagsrummet o köksdelen.

Romeo testar soffan, badrumsgolvet, bordet & badkaret!  
Mission completed appartment aprooved!

      

Efter en natts relativt god sömn och frukost som ingick på en grillrestaurang(!) precis nästgårds så gjorde vi Zagreb!

Fin gammal stadskärna med vacker katedral och mysig torghandel. Vi både tände ljus i kyrkan och 
klämde på det mesta i torghandeln!

 

Något man verkligen uppskattade som omväxling efter att de senaste åren kämpat med språkförbistringar i såväl Slovakien, Tyskland, Frankrike o Polen, var folkets förmåga att tala engelska!
Döm om min förvåning när jag halvt uppgivet frågade en torghandlare med ståndet fullt av spännande honing, om han kunde engelska, och killen genast rabblade sina fjorton sorter honung och var i landet de kom ifrån och vilka träd o blommor som gällde i vilken burk!!   Tadaa liksom! Och det var likadant överallt, de var svinbra på engelska. Såå skönt och lätt att äntligen få in den mat man hade hoppats på..  Bingo liksom! Vi upptäckte att de INTE dubbar sina filmer på TV, vilket många andra gör, tror det är jätteviktigt!

Ändlösa rader av mat.. eller korv o skinka snarare..

 

   

Når vi avverkat stadens mitt och handlat 7 sorters honing, olivolja, frukt, bröd, salvor och choklad i en pralinaffär for vi vidare till ett av alla gigantiska nybyggda köpcenter som Zagreb fullkomligt dignar av! Folk måste ha gott om pengar här, för vem ska annars handla ialla hundratals affärer liksom???  Priserna på kläder o prylar var ganska lika hemma, liite billigare dock vilket gjorde att man naturligtvis med gott samvete kunde fylla på förråden! "Jag måste ju ändå ha nya skor/tröja/kappa/väskor/plånbok/tvål .. etc "    så klart en bonus med lite price down! Gänget fyllde på förråden och hasade vidare   

Köpcenter modell rätt lyxigt!

 

Fanns till och med en "bengalhörna" där man tydligen kunnat lämna in sina fyrbenta!
Synd vi lämnat dem på hotellet!   "Vill ha i katthuset!!"

 

 

Ett litet stall med ponnyhästar för barnen! De var helroliga, ungarna trampade på trampor så "galopperade" kusarna framåt!  Man kunde hyra häst en stund å susa runt på ytorna.. Sugna blev vi!

 

 

 

Mat var jättebilligt! Skulle välja en hamburgare på en grillrestaurang (typ alla rest. var grillställen ..sort of..) och då kostade den lilla knappt 20 kr och en stor 35. Trodde såklart man behövde den stora för att bli mätt haha, fick in en hamburgare med hembakt bröd i pizzastorlek! Såg knappt tallriken. Grönsaker o sallad var det dock snålt med och efter fyra kvällar ute var åtminstone jag lite trött på att fundera över om jag ville ha mitt kött i runda biffar eller platta alternativt avlånga... Vitlöksmak eller örter?? Ja om ni fattar min point så var det mkt same same. Gott dock! Taxi var likaså en försumbar kostnad. Hittills är roligaste o bästa kvällarna ute på WW-resor Polen. Med "gratis" mat o dryck och supergott!! Men detta var också bra och som sagt prisvärt.

Sofie var den modiga i gänget o letade upp konstiga rätter och åt med god aptit! Precis som man ska i annat land! 

Jag upptäckte en "öl" med citronsmak som jag kunde häva i mig med nöje!   

Johan skickade i vanlig ordning ut sin köttbit tills den kom in rå med endast lätt brännskada på ytan..   

 

Fredagkvällen var rätt skakig för de flesta av oss tror jag.. Man mådde lite illa inför lördagmorgon, då det årliga dramat på WW utspelar sig.. DOMARFÖRDELNINGEN kommer!!!    Detta året fanns en hel del bra domare, men också en del som man totalt bara ville slippa ...

Det enda vi bengalningar kände oss säkra på var att vi inte skulle få Donatella Mastrangelo, för hon hade haft bengalerna ifjol på WW. Nog hade de lite koll i rullorna liksom...? Bengaler är ju alltid en stor grupp som tar upp de flesta platser hos den domare som får dem på sin lott.

Jag kände väl lite sådär ärligt att det inte var en katastrof att inte få Donatella, hon var en av de få som tidigare sett Lo i en panel och inte direkt hoppat ur brallorna.. Och så är hon stenhård och vill helst ha "alla rätt" på varje katt. 

Fifi fixade mina naglar så jag skulle passa in i gänget och så småningom hasade vi säng.

Jag drömde sjuka drömmar under natten med katter som dömdes i P-huset och domare som försvann och annat surrealistiskt förvirrat...   Som det brukar vara alltså inför såna här gånger.. Varken jag, Sanna eller Fifi  fick ner nån frukost på morgonen utan stannade i lägenheten medans de andra var och åt. Trippelkollade incheckningspapper o kattpapper och packning.. o katterna ögon o öron gnoddes hysteriskt för att inte riskera att stoppas i inchecket för lite slarv med smuts...! Ett under vi inte gnuggade loss ett öra eller tryckte till ett öga i vår iver..  

Kolla in Sannas WW hår!!!

Hennes frissa hade gjort rosettfläckar efter en bild på Los lår!!
Sååå supercoolt!!!

 

 

Väl framme måste jag säga att inchecket gick över förväntan, den vanliga katastrofkänslan när ens papper inte finns och man får stå i nåt hörn å vänta timvis slapp jag. Behövde knappt köa utan fick alla grejer och kunde gå vidare till vet.checken. Nu hade vi ju katalogen i vår hand, men Sofie hade satt upp regeln att man inte fick börja kolla i den innan vet-check för  naturligtvis fastnar man och allt blir kaos i kön...   Men när vi gläntade på pärmen och insåg att domarfördelningen fanns tryckt i den så liksom ändrades reglerna lite och Sofie bara: "Jamenn ok då man får väl kolla liiite då"..   
Man stirrar så hysteriskt så man ser ju inget!! Men så stod det där: Ben n 24 Donatella Mastrangelo, OMG jag bara  kände för att lämna platsen, med Lo under armen!! 

För plötsligt så bara visste jag att det nog var det värsta som kunnat hända, hon skulle säkert inte ALLS gilla vår prinsessa!! Ooh Nooooooooo... WW krashat liksom redan innan. Romeo var nog inte heller hennes typ det var jag säker på sen innan så tja som vanligt började jag hissa med existensiella frågor som att vad gör man på ett WW långt-bort-i-Zagreb-stan liksom???   Hann inte gräva ner mig för mkt för nu var det vår tur!

Framme hos farbror vet kollades alla chip mot passen men han ville däremot inte ta i själva katten... nehe.. Ja snabbt gick det ju iallafall   katterna var klara i ett nafs!

Hann kolla in Dollys dag oxå, den skulle spenderas hos Luigi Comorio, typ bästa tänkbara Dolly-domaren!1 Stor glädje i högan sky tills vi insåg hon gick mot ryssarna... och att den fantastiska rysshonan från Italien fanns på plats, den "alla" tippade som WW-vinnare. Aj då.   

Sen fick vi åka ner ett våningsplan och leta upp burarna i en stoor hall, men dock mer överskådlig än de varit de senaste åren, då man önskat sig en sparkcykel för att förflytta sig! Burarna var större och bättre än utlovat, Romeo hade dessutom turen att få en dubbelbur. En snäll svenska som hade en grannbur ledig och generöst erbjöd jätte-Romeo att få sträcka på sig i dagarna två. Gulligt!  Romeo utnyttjade möjligheten och sov ofta helt utslagen tvärs över! Horder av folk beundrade och fotade den stora leoparden när de passerade hans bur som var placerad precis vid  ingången till hallen.

Som vanligt hade det strulat sig lite och våra katter fanns inte i burar bredvid varann.. så ett litet rabiesanfall kunde inte hejdas, men det var inte i närheten av i fjol.. Var väl bara stackars snälla Roger som fick en känga där 
när han klämde ur sig nåt "kul" som min just då obefintliga humor inte tog in... Sorry Roger.. 

Nu fick alltså Romeo finna sig att vara i annan del av svenskringen men fick som sagt dubbel yta som plåster på såren! Han hade också Camilla and her crew som övervakare just bredvid!   

Alla burar till sist klädda, alla katter på plats... Bara vänta på bedömingarna då, och det tar vi imorgon!

 

Till alla som jag älskar!

Jag vill verkligen ge alla våra vänner inom kattvärlden en jättestor bamsekram!
Jag har egentligen aldrig tvivlat på att ni finns där, men ändå så oerhört skönt att få sån stark bekräftelse
när man blir utsatt för obehagliga påhopp och kallad både det ena och det andra som inte många människor skulle

häva ur sig, än mindre skriva, eftersom man då har lite mer tid att sansa sig. Men man kan inte annat än slå dövörat till och gå vidare med sitt liv och umgås med de man tycker så mycket om.   

Jag är djupt rörd över alla som stått upp och öppet stöttat, det är i såna här tillfällen man verkligen ser vilka som är ens vänner på riktigt och vilka som kanske inte riktigt finns där när det blåser.. Men de som ställt upp är ju så många så jag tror inte ens en orkan skulle kunna rubba oss då! Älskar er verkligen!!   

Kattsporten är en  märklig företeelse, det blir på liv och död..för vissa. Vi har lärt oss redan under Coopers fantastiska år att skitsnack och illvilja är en ingrediens man tyvärr måste leva med, men jag blir lika förvånad ändå, varje gång det går över styr. Det finns ett fåtal som inte bara är tävlingsinriktade (för det är vi många som är) utan rent obehagligt elaka. Och missunnsamma. Ibland har man en vinnarkatt och allt flyter, andra gånger trampar man lite vatten och känner sig en aning frustrerad  över uteblivna framgångar, max. Och kommer igen, försöker baka nya godingar helt enkelt. Varje utställning är ny och en ny chans. För mig är det dock viktigt att man tävlar på lika villkor, dvs följer regelverket. Även om det ibland känns frustrerande och "onödigt". 

Jag tror de som vinner mycket lätt uppfattas som malliga, rent instinktivt bara. Och orkar man inte lära känna oss utan istället lyssnar på illvilliga tungor som man bakvägen ständigt får höra ösa sina lögner över oss, ja då är det de själva det är synd om.

Vi är ett glatt gäng som har såå roligt när vi ses på utställning, över rasgränser och kategorigränser och det kommer vi fortsätta med.   

TACK än en gång för alla pm, samtal och öppna kommentarer i den aktuella smutskastningen! Ni är vänner man 

verkligen är tacksam för! För att ni TÖRS!!

Och på förekommen anledning så vill jag bara säga att om någon undrar så är jag inte arbetslös utan driver sedan 20 år tillbaka ett företag ihop med min make. Vilket gör det möjligt för mig att vara hemma hos mina katter väldigt mycket Priviligierat absolut, men liksom.. ska man strafffas för det????  

   

Lipton Excellent 1 BIV & BIR!!

I helgen var det utställning i Stockholm. På plats var vår lilla Lipton med matte Hillevi.

Ja  han är ju bara 4 månader exakt så man får ju säga lilla, men 4 kg på vågen är inte direkt lite..   

En riktig tungviktare, exakt som sin far! Cooper hade samma vikt i samma ålder. Ska bli spännande att se om det fortsätter utvecklas på samma sätt.

Han charmade som han brukar alla han träffade inklusive domare. För ovanligheterns skull tog man ut Bäst I Ras, ngt som ni hundfolk känner väl till. Förr i tiden hade man det alltid på  katt också. Numera tar man bara ut Bäst i Variant, dvs bäst av de med samma färg o teckning.

Inom TICA dock, är fortfarande Best of Breed ett av de finaste priserna.

Lipton som var yngst på banan lyckades få flest röster i BIR-panelen och kunde nöjt sen titulera sig Den Bästa Bengalen!   Han blev även Bäst I Variant och Nominerad för Best In Show, där han förlorade med en röst mot en fin brittunge. Vi är såklart jättestolta över vårt vackra barn!!

 

4 nya JW-bengaler här hemma i Sverige! De' ni!!   

Ännu är inte året slut, det finns plats för lite fler bengalframgångar innan utställningssäsongen är till ända.

Men jag tänkte iallafall summera lite.. Kommer ni ihåg att jag ylade i fjol om vilket uselt bengalår det var, då 

den mest framgångsrika katten var en  kisse som ställdes hela året och "bara" snodde ihop 4 BIS. Duktigt iof sig men som toppresultat för en ras var det rätt magert.   

Vi hade själva heller inte så himlans mkt bengalkissar ute (priofokus på liten devåånkrullis), *spank *spank* på oss med, men många uppfödare ställde inget alls...! Eller extremt lite bara.  Vi måste ju visa upp vår ras!

Jag har naturligtvis inga illusioner om att det var mitt gnällinlägg som fått fler at ta sig ut detta år, men jag är såklart mycket nöjd med att så är fallet!! Bravo!  

I år har bengalerna tagit igen tappad mark med råge!! Vi har fått 4 Junior Winners om jag räknat rätt, tre som ligger top 5 på Årets Katt-listan, och en avelshane som garanterat kommer topp 3!

Dessa junior Winners har tillsammans dragit ihop över 30 Best In Show-vinster! Ytterligare bengaler har släpat ihop minst 20 till!   En drös fina Nom-katter finns där också förstås, det är super det också!

Jag vill dock banka lite på ett par uppfödare, som sitter på kisar som gått finfint när de varit ute, men som liksom förvägrats rampljuset i nån större omfattning av sina mattar!! Fyy er!!    

Ok jag förstår att alla inte saknar liv, som vi helt utställningsbesatta ...  Och det är ju fint så att det blivit så mycket bättre i år ju. Men ändå kom igen lite till iallafall..! Jag hoppas vi får se många bengaler på årets sista utställningar såklart, och att ni redan planerar 2013..
Urrkk. hur ska vi klara oss klara os sigenom ett helt utställningsår med 13 i??   

Som jag skrev då, så är verkligen bengalsmekmånaden över och det gäller att komma med kompletta katter om de ska vinna i den mördande skandinaviska konkurensen. Vi har överlägset störst utställningar i Europa och högst standard på kat 3. Då räcker inte en snygg päls eller ett par små öron längre. Domarna har verkligen svängt på bengal och ser till helheten som på andra raser, tufft men bra!
Uppenbarligen har uppfödarna lyckats riktigt bra eftersom det blivit sååå mycket bättre! Hoppas nu vi får se en del av dessa unga vinnare fortsätta ha framgångar som vuxna, för som sagt det är då man får ett riktigt kvitto på hållbarhet!
Det finns ett totalt glapp på vuxna honor! INTE ett enda BIS där!    Annars är alla kategorier intecknade av minst en vinnare.    Men det ska vi väl försöka ändra på till nästa år va?? Ut me tjejerna folk!!    

Temperamentet är väl både och tycker jag. Vi har en stor mängd katter som sköter sig perfekt och är fantastiska ambassadörer för rasen som ännu sliter med lite gammalt dåligt rykte ang sitt sätt att hantera utställningar..
Vi får ofta stort beröm av domarna, allihop, för att bengalerna är så trevliga   
Men alltjämt.. så finns där liite för många som inte fixar grejen med show. Ok att en del är pratiga och har åsikter, och ok att vissa hallar verkar trigga igång hela grupper av katter, men inte ok när de blir ohanterliga och 
knappt möjliga att hålla ens för ägaren. Kan finnas tusen anledningar såklart, men ändå. Inte vad rasen behöver.
Ingen mening prova massa gånger då, låt de vara hemma! Eller börja tidigt och ställ ut mer ...   

Hoppas vi ses massor framöver! PUSSELUSS på er!   

              

Flera fina BIS-bengaler.
Ett par utomsvenska finns med här, men som också vunnit i Sverige.
Har helt fräckt snattat bilder när från folks hemsidor..Hoppas det är ok!   

 
Lo i brödbakartagen som vanligt!
Med medalj kringhalsen.. också som vanligt...!

Best In Show i Uppsala idag!

Så har vårt underbara Lo-djur gått sin sista utställning som Junior. På tisdag "fyller" hon vuxen, dvs 10 månader, och går därmed upp i öppen klass och kan börja jaga certifikat.

Jag hoppas det kan glädja några med fina tjejer som fått stå lite i skymundan och stampa, vi håller tummarna för er nu!!   

Juniorkarriären avslutades på precis samma sätt som den började, med en Best In Show-vinst såklart!

Som 4 månaders liten babyflicka storslammade hon på Sydkatten i våras, sen flyttade hon ju utomlands för att komma åter i juli. Första utställningen efter hemkomsten var i mitten på augusti där det var vinst direkt! Sen har det bara fortsatt.. Helt galet! Visst har Losan fått åka med oss mycket, men vi har alltid katternas bästa för ögonen och jag kan lova er att hon bara älskar det! "Bakar bröd" med tassarna och purrrar och gosar med domarna och alla andra.   Det är ovanligt att se en bengal som henne över huvudtaget (och nu menar jag INTE att bengaler är sura, men sällan är det såååå övertokkeliga o nöjda ute på showerna, utan bara helt normalt trevliga) och att det dessutom är en hona gör det hela ännu mer unikt, de har ofta liite mer åsikter om att bli tafsade på av främlingar.   

Dessutom är Lo helt oberörd av en utställningshelg, beter sig precis som vanligt dagen efter när många andra behöver sova och vila upp sig minst ett dygn (inte minst vi tvåbenta)

Lo's resultat såhär långt i karriären är smått fantastiska 12 starter, vara 11 BIV, 11 NOM och TIO BIS!!!

Och detta inom en mkt begräsnad tid, eftersom hela 3 viktiga månader "föll bort" under hennes utlandsvistelse.

Nu räknar vi med betydligt tuffare tider i vuxen klass. Då är hon plötsligt väldigt ung och valpig. Hon kommer behöva tid innan hon uppnått full glans i vuxen kropp. Det är heller inte många utställningar kvar detta år utan det kommer bli en härlig vintervila för tjejen att växa och mogna ut på. Men först ska vi ju på WW i Kroatien "bara".
Även om det är en övermäktig uppgift för en så ung tjej rent konkurensmässigt, så är hon för bra för att lämna hemma, inte minst eftersom hon tar resandet så bra!

Dagen show var en endagarsutställning, i Uppsala, bara ett stenkast från Los hem, så det var ju precis en lagom avslutning det!     

Vi vill också passa på att gratta våra andra små telningar som visade framfötterna!
Snökillarna Milo och James som tog hem sina klasser och var uppe till Nom. Sen Kenai, som snodde Ex 1:an i tuff konkurrens bland brunspottade kattungar! Heja!!
Och så även Ozzy, som har massa Kungsgardenblod i sina ådror, han drog hem ett välförtjänt kastrat -BIV!   Grattis alla!!!    

 

Vackra vackra Lo & James, "syskon" till vardags och riktiga ringrävar på show!

 

Älskade Lipton,
Kungsgarden Rhapsody In Groove
Best In Show-kattunge!!

I helgen var vi på utställning i Norrköping. Östkattens årliga show gick av stapeln och var som alltid mkt trevlig och välorganiserad. Det har varit mkt diskussioner på senare tid om att det blir så långa utdragna dagar, men här var det minsann tempo! Allt var färdigt i god tid trots ett stort antal katter närvarande! Så det blev fina viktiga poäng till Årets Katt-lista för de som vann, och precis lagom utdraget för alla andra!   

Vi hade trot eller ej men hela 8 ! katter från vår uppfödning på plats på lördagen, på söndagen var det två färre.

Lördagen kunde ju inte ha blivit bättre. BIS:en trillade in som ett guldregn! Hela fem stycken blev det till slut!

Best In Show-Kattunge!

Best In Show- Junior!

Best In Show- Avelshane!

Best In Show- Kull!

Best In Show- Uppfödning!

 

Vad ska man säga??? 

          

 

Lite malliga är vi nog..   På söndagen hade vi inte fina Romeo på plats så han kunde ju inte tävla som avelshane och en av de små rara kullbarnen hade också åkt hem så kullklass kunde vi inte heller ställa.

Men det blev två BIS till på söndagen, Bästa Junior och Bästa Uppfödning. Härligt!

 

Klart man vill skryta lite och ståta med fina priser. Men det värmer i hjärtat ska jag säga att visa upp en hel kollektion riktigt fina egenbakade katter! Vi är såå stolta och ödmjuka inför detta faktum, att vi kommit en bit på väg mot vår drömbengal. Som jag sagt tidigare är det såklart kantat av hjälp från mentorer och ärliga vänner.   

Vi had elite kalas också för att fira de fina titlar som våra kisar skrapat ihop under säsongen. Tack alla för att ni ville vara med och för alla fina gåvor vi fick!

 

Här kommer en dröse bilder, det finns snart ännu fler på facebook, men alla har ju inte fattat gallopen med den

"drogen" haha. så ni ännu friska måste ju också få se lite! Som vanligt PUSS o TACK till alla vänner för en galen helg! Alltid lika vansinnigt skoj att se er.   

 

 

Matte visar sin Lo för ovanlighetens skull..

Uppenbarligen fixade jag det lika bra som Fifi o Sanna, för det blev ju BIV + BIS även denna dag!

 

 

 

  James, Kungsgarden Jim N'Tonic.

Tog sitt tredje cert i klass 10, i konkurrens med en annan stilig snöman, och erövrade därmed titeln Premier! Han blev även Nominerad båda dagar! Stort Grattis Sanna & James!

 

 

 

 

Vår helt fantastiskt fina O-kull! BIS-kull!
Från vänster: Out of The Savannah, Out of The Tribe, Origin of Zakouma

Under pappa Romeo som tack vare barnens fina resultat under lördagen blev

BIS-avelshane och även BIV-vuxen och Nominerad till den panelen!

 

 

 

 

Kungsgarden Qiss Me Prince Milo debuterade med den äran, domarna älskade den lilla snömannen,

och han var snubblande nära en nominering men föll på målsnöret. Tvåa är inte illa heller!

 

 

 

Vår Princess of China, Nena.

Bästa kattungeflicka på söndagen, slagen av halvbrorsan Lipton i BIVet sen.

 

 

 

Flickorna delade systerligt på förstaplatsen! På lördagen var det vår Savannah som drog längsta strået!

Men även hon fick se sig slagen i BIVet av brorsan Lipton.

 

 

 

 

Vår Romeo, BIV-vuxen och Nominerad till panel PLUS BIS avelshane!!

Två snygga killar, eller vad säger ni!?

 

 

 

 

Mera Romeo!

 

 

 

 

En glad matte Nine med fina fina Tribe, aka "Sheldon"!

 

 

 

 

Snyggingen Zakouma, aka "Kenai" i famnen på sin matte Elina.

 

 

 

 

Och vår keepersyrra Savannah ber Fifi hålla truten en stund till slut! 

 

 

 

 

Domare Marie Westlund vet hur små kattungar skall tas. Triben chillar lite under bedömningen.

 

 

 

 

Här är en annan som chillar lite hrrmm.. tungt jobb att vara assistent minsann!

Powernap??

 

 

 

Ingen Kungsgardenkise inte..=) Men imponerande herre av rasen brittisk korthår.

Kanske ett utavelsobjekt för er som söker benstomme, svans, bredd...små öron..

Hur man sen ska få ordning på pälsen vet jag ju däremot inte...  

 

Till SW måste man,oavsett omständigheter!

 

I vanlig ordning blev även denna kattresa av det mer speciella slaget... Så fort vi ska ut på en lite längre tripp så

ska saker o ting hända och liksom bli galet. Denna tripp till Stavanger och Scandinavian Winner Show var inget undantag.   

Redan i veckan innan avfärd började jag såklart hetsa upp mig över diverse saker av stor betydelse såsom huruvida man skulle ta med gamla Devsen (Fifis äldsta devon) som ju är vår SW-mascot, trots att han inte var anmäld i år..?? Men liksom var skulle han vara då?? Så nej bara inse vi måste försöka få till ett SW med tillhörande resa utan honom.. brrr läskigt läskigt!!

Och sen då, varför envisades varenda jädra klocka med att visa 09.13, 11.13 etc. såfort jag stirrade på den??

Faktiskt helt onormalt och det gjorde mig hispig värre. 13 är trots allt ett historiskt vidimerat oturstal vad folk än må hävda och jag ville INTE ha det ständigt närvarande i min planering!   

Vidare gällde det ju att få med all små items, nya och gamla. Katterna skulle ha sina turmummerlappar (ja ni vet nummerlappar från utställningar de vunnit, stackars Sanna är redan indragen och har stränga order att spara alla såna lappar..   ) och andra smågrejer med god karma med sig.

Våra SW-skynken till burarna har verkligen sett sina bästa dagar.. men vad gör man?? Cooper har dragit hem två titlar med dem! Mina slitna oanvändbara vinnarT-shirts åker med i packningen iallafall, de ska åtminstone finnas i hallen om än inte på mig kanske.

På morgonen för åkningen är så allt med (tror jag) och man är redo för start, kl 04.00

Ångesten blir total när jag en bit iväg på resan inser att min NYCKELKNIPPA inte är med. Naturligtvis. Det rör sig om bilnyckeln där min numera kropsslöse och blinde wodoo doll hänger i sitt huvd tillsammans med en annan filur.. Jaha så var det med det  .

Men mina medreserärer (luttrade) övertygar/övertalar mig att det är naturligt att de måste vara hemma, eftersom vi har en annan bil (peititess i sammanhanget om ni frågar mig). Och dessutom kanske maken vill kunna köra lite med bilen under dessa dagar. Helt enkelt. Jaha, jag torkar kallsvetten och biter ihop. De har säkert rätt då. Kanske.  

Några timmar senare stirrar jag på GPS:en som talar om att vi ska vara framme i Strömstad vid färjan kl 08.13 MY GOD. Vi tar genast paus och jag drar benen efter mig på Tanumshedes mycket lilla mack knappt värdig namnet, går på toa två gånger och segar tills jag är säker på att NU är det omöjligt att hinna fram till TRETTON över...!

Så är det då båt dax. Inte för att jag är nån gammal sjöbjörn precis men färjor mellan olika destinationer har jag åkt massor. I hård sjö o i spegelblankt. Lite jobbigt när det gungar men inte mer. Nä. Fast denna dag skulle det naturligtvis spåra ur. Vågorna rullade så det var helt sanslöst. Idiot som man var trotsade jag känslan av lite illamående och tog mig upp till shoppingen på ovanvåningen. Jupp, smart. Där krängde det så jag nästan fick krypa ner till mellandäcket igen. Sen blev allt förfärligt illa, jag kämpade in i det längsta mot illamåendet men icke då, bara störta in på dasset och tillbringa resten av tiden hängandes över en toastol   Kul.

Ja sen kan jag ju bara säga att om ni inte åkt till Stavanger nån gång så låt bli. Eller åtminstone: tro inte på en GPS som säger det är snabbast o bäst att köra sjuukt smala galna serpentinvägar över bergen där man inte kan mötas eller se runt hörnet! Bara för att hastihetsbegränsningen på vägen säger 80 km så den ointelligenta GPS-tanten tror man kan ta sig fram i den hastigheten! SUCK verkligheten motsvarar snarae 47 km i timmen, ibland hela 52.

Efter 17 timmars resa av kroniskt illamående av olika anledningar såsom glömd nyckelknippa, sjösjuka, dödsångest i krökarna på serpentinvägarna etc så var vi äntligen framme!   

Så väl inne på hotellet då, vad händer..?? "Varsegod, våning TRETTON rum nummer TRETTON 06!!!   

Vid det här laget var jag rätt avtrubbat måste jag säga, med ett stelt leende tog jag bara rumskortet och hasade iväg. Upp till våning 13. Efter lite mat (som åkte upp o ner i halsen) så däckade jag som en klubbad säl.

Kan ju säga att våra katter var tämligen oberörda av vår hysteriska resa, de hade sussat i sina stora burar med toalådor hela vägen, och erbjudits mat när vi rastade. Bara Dollys bror Gandalf som reste samma båt med sin matte som var hyvens nog att bvli sympatisjösjuk med mig!

Vi hade som tur var fått rapporter under resvägen av de som inte gått på "kör över bergen-grejen" utan hunnit fram i mer rimlig tid att utställningshallen var iskall. Helt enkelt en ishall med isen kvar under en gummimatta.

Det turliga var ju inte att vi skulle tillbringa två dagar på is utan att vi åtminsone hann fixa lite extra filtar till katterna (ja eller snälla Birgitta då, som hade lite bättre reseflyt) Våra egna tunna små sommarskor var inte mycket att göra ngt åt men vi krängde väl på oss typ allt vi hade i resväskan!

 

Min sängkompis snigelbarnet Astrid i dålig upplösning!

Jag delade rum med ett litet snigelbarn (burmakatt för er oinsatta), som höll mig vaken med sitt galna kurrande halva natten (hon låter mer som en trasig vattenkokare som korsats med en duva), helt okänt läte för en bengalnörd, de är betydligt mer diskreta.) Precis när vi ska ge oss av på morgonen är Astrid puts väck! Jag visste hon inte kunde gått ut, så pass mkt koll har jag. Men var fanns hon??? Efter att tre personer letat hysteriskt så skymtade jag en svansspets under-bakom skrivbordet eller hur man nu säger. Där fanns en minibar inmonterad i ena sidan, och bakom minibaren ett mikroskopiskt ingångshål. Lagom för en liten snigel att slinka in, men sen inte stort nog att kunna vända runt i för att komma ut. Så Johan fick helt sonika ta fram skruvmejseln (klart han hade en sån i fickan va trodde ni??!) och montera ut minibaren och dra fram en ngt dammig Astrid. PUH.
Hörde senare att en annan liten kattdam av slankare modell, en cornish rex, roat sig med att göra det samma nästa natt och yla högljutt tills matte kom ur sängen och fick styra upp en rescue kl 03.00

Väl på plats i hallen visade Johan tendenser till att vilja gå å dra nåt gammalt över sig. Feberfrossan var efter ett par timmar ett faktum. Bara skicka han tillbaka till hotellet, och för mig och Sanna att ikläda oss rollen som förste å andre snail-handlers! (översättn "visare av Pia Pizzis burmakatter" ) Vi gjorde så gott vi kunde och tror det var helt ok för alla tre sniglarna var välkomna tillbaka till NOM nästa morgon   ! Sannas tröja blev helt nedsaglad av snigelgossen Whisper som tyckte hon va ett superbt gosobjekt o hade svårt att hia sig en enda sekund från att gnida sin dreglande uppenbarelse över hela hennes ansikte o hals. Han var så uppe i det att han helt nästan glömde sitta fint under BIVet. Men han  charmade trots allt Lone och blev bästa lila snigelhane!

Lo BIV-total!!

 

Dagen var ju urspännande  och minst sagt läskig, men både Lo o DollyPod knep sina BIV o välkomnades tillbaka till Nominering nästa morgon. Så vi kunde ta oss hem till hotellet, skjutsade av snälla vänner (chaufför Johan snusade o sov alltjämt feberruset av sig) med gott humör men med stelfrusna lemmar . Kan lova hotellet hade rekord i antal duschar som gick samtidigt på extra hot den kvällen!!   

Lördagkvällen hade vi det kempe koseligt upp i Sky bar på hotellets toppvåning med mysiga svenska kattvänner som slängt sig ut på samma tossiga resa som oss, de var många vill jag lova!   

Da girls på Sky bar!

 

På söndagsmorgonen saknades  plötsligt Sanna till frukosten! Fick ett matt samtal från en blek om nosen Sanna som pep att hennes mage var allt annat än i toppform. Jag fixade doggybag från frukosten (vet ni hur dyrt det är i Norge??? man låter liksom inte en hotellfrukost passera utan att ha fått valuta för pengarna). Sanna skulle  minsann få sin frukost på ett eller annat vis!

Den här morgonen mådde vi ju alla mer eller mindre illa av nervositet. Jag har ju själv tillbringat ett WW i förfärliga magplågor och tror att alla dessa krämpor faktiskt är rätt så stressrelaterade.. Man tappar nog det mesta i immunförsvar och minsta bobba får fäste när man ska försöka klara en mästerskapshelg utan att hänga sig i närmsta träd redan på förhand för att slippa veta hur pissdåligt allt kommer att gå.. (jaa jag veeet det är en hobby och BARA roligt.. yes..)

Sannas ben bar inte riktigt ännu och hon fick ha privat stand-in i form av bästa Per & Sabina tillgänglig utifall att

benen skulle vika sig under tyngden av hennes snöbjässe James som skulle upp till Nominering. Men det gick fint och även om motståndet blev för hårt (en redan tidigare SW-dekorerad somali tog det) så fick Jamesen idel lovord av Lone Lund, som inte är den mest lättflirtade domaren.. Så Sannavar stolt matte o jag stolt uppfödare!

Fifi fick visa Lo-djuret (jag hade nogg inte klarat stå upprätt med katt jag heller just då) och hon krossade sitt motstånd som redan på nomineringsnivå var hårt! Jag hann naturligtvis både räkna ut  att hon skulle bli typ trea i gänget och nästan kräkas innan domare Glenn befriade min ångest genom att välja vår raring.   

Lo bakade bröd mest hela SW!

 

Dolly hade en ÄNNU tuffare nominering. Tror Glenn hade fått de flesta och de bästa honorna på sitt bord.

På papperet var World Winner segraren Nikita, en burmilla, hårdaste motståndet. Och till slut var det också

mellan henne o Dollsan det stod. Dolly drog längsta strået och en liten glädjetår rann nerför Fifis kind.. 

Förra året missade Dolly finalen och det känns ju så snopet att inte ens få chansen när man har en fantastisk katt.

Fifi o Pod i spänd väntan inför Nom..

 

Ja sen så småningom var det dags för panelerna och då gäller det att hitta bästa möjliga tillgängliga assistent för 

katterna! Fifi kunde ju inte bära familjens katter. Egentligen äger hon ju inte Lo så visst, men det känns verkligen som att man ändå inte gör så på ett SW. Så det var att hugga Birgitta, som föll för trycket och fick byta bort den junior hon trodde hon skulle bära, och därmed var Lo i trygga händer! Dollsan var det ju liksom självklart att gamla uppfödarmormor skulle ta.

Hur det gick vet ni ju redan, Lo-djuret storcharmade hela panelen och fick alla röster! Jag var så stolt o totalt överväldigad så naturligtvis blev det lite kollektiv gråt.  TACK alla som delade vår glädje!!  Det känns såklart i hjärteroten extra att hon dels är hembakt men ännu mer dotter till vår dubbla SW vinnare Världens Bästa Cooper!   Kanske kan ett Lo-barn i framtiden föra traditionen vidare???? 

Dolly fick se sig slagen i finalen av en underbar dansk rysshona, inte mycket att säga om det mer än Satan då!   och sen ta nya tag!   

Hemresan gick betydligt bättre än ditresan. Vi valde kustvägen på helt eget bevåg, GPSen till trots, sussade på ett hotell utan rum nr 13 på nyckeln, valde en mkt kort liten båtresa istället djupare in i samma fjord tror jag..?? Iallafall fanns inte en krusning på vattnet!

Vi höll på att få problem i Göteborg dock där vi dristade oss att låta GPS-tanten guida oss till Centralstationen där vi skulle släppa av Sanna. Det slutade i ett industriområde och minuterna tickade mot tågavgången. Men Johan fick styra upp och använda sin egen hjärna en stund så fixade det sig. Måste säga att detta var det värsta GPS vi nånsin rest med och det vill inte säga lite, vi har haft många konstiga...   

Nu återstår bara ett stort problem inför nästa år.. Ringräven May påpekade att våra burskynken var under all kritik...  Och ja de är både gamla o sydda i en hast.. Men hur tusan ska jag kunna byta dem efter att vi tagit tre SW-titlar under deras era????? Lutar åt en lösning med att fodra nya skynken med dessa..   Eller så får de helt sonika åka med i påsen, precis som mina gamla T-shirts!

Såå nu ska ni får ännu fler  bilder som belöning för at ni orkat läsa detta mastodontinlägg.. Jag VET att detta inte är att blogga på riktigt men sån är jag!    

Superfin bild på Johan och Whisper! Detta är efter febern..

 

 

 

Vackra Lo-djuret!

 

 

 

Dolly-Pod blir Nom!

 

 

 

Snygge James blir granskad av Lone!

 

 

 

... och hänger fint hos matte!

 

 

 

Aslan gör high five med Per inför Nomineringen!

 

 

 

Vackra lilla Leopardettes Qobra, BIV!

 

 

 

Gamla ringräven Leopardettes Leo på plats!

 

 

 

Fina orientalhanen Gekko som sedemera vann titeln!

 

 

 

Enligt mig dagens bästa bengalhane, Centerwalls B.Jason förlorade nomet extremt hårfint!

 

 

 

Heja Sverige!!

 

 

 

Lo på catwalken!

 

 

 

Fifi med svart katt på catwalken!

 

 

 

Domarna röstar, utmärkt system med I-pads så resultaten kom upp direkt på

storbild för oss i publiken.. En efter en, Glenn va snabbast på Lo's röstning..

 

 

 

Italienare kan verkligen fira! De vann det mesta på luddbollssidan.

 

 

 

Två überglada vinnare! Sydkattare såklart!

 

 

Fifi med ännu en überglad Sydkattenmedlem o tilllika vinnare !

 

 

 

Äkta känslor på catwalken! Bigitta kan aldrig hålla sig hon! =)

 

 

Matte o vardagsmatte delar glädjen.  

 

 

 

Stoort grattis Tigern o Camilla till ännu en fantastisk titel!

 

 

 

Skrytbur!

 

 

 

Glada svenska vinnare! 

 

 

 

NU e det nog med foton sa Lo, låt stjärnorna vila!