"Ful" resp "fin" bengalnos...

Jag tänkte skriva lite om detta fenomen. För det är ganska vanligt förekommande.

Alla katter kan säkert ha lite torr nos, och tydligen kan det hänga samman med att tårkanalerna funkar dåligt, för det är de som ser till att nosen hålls fuktig. Generellt sätt alltså. Men vi har inom rasen faktiskt ett tillstånd som på fint språk heter 

Ulcerative nasal dermatitis of Bengal cats.

Det spekuleras i om det är ett arv från de vilda ALC-katterna, eftersom det verkar vara uteslutande bengaler som drabbas. Man kan också se en viss ärftlighet, jag hade en kattmamma som hade en rätt russinliknande liten nos och ett par av hennes ungar har också fått det.
Sen har jag haft en och annan avkomma från föräldrar där jag inte alls kan härleda fenomenet bakåt på flera generationer... Men vi vet hur luriga reccesiva anlag är, de kanju ligga dolda i många generationer!

Mina har bara haft väldigt milda symptom, lite salisyrsyrevaselin har gjort susen  men på någon enstaka har jag behandlat lite mer rejält. Med jättebra resultat.

Säkert är de flesta av er bengaluppfödare insatta i detta, men alla kanske inte vet hur man behandlar. Likaså många sällskapsköpare står ofta frågande (vet det eftersom jag får mail från folk som köpt bengal annanstans men söker svar på detta "torrläge") .

Problemet är att många många veterinärer aldrig stött på bengaler och därmed är helt ovetande om att det är ngt speciellt på just våra katter. För det kan bli så illa så det blir som blödande självsprickor.

Många bengaler växer ifrån problemet under första året, men på en del hänger det sig kvar. Alltid.

"Smörj med olivolja" ärt ofta det första rådet uppfödare ger och det hjälper för stunden, men problemet återkommer oftast såfort man slutar.

Salisylsyrevaselin som jag nämnde ovan kan ge ett mer varaktigt resultat.
En del blir bra av det, receptfritt på apoteket.

Det kan påverkas av foder och eller miljö. Så ett foderbyte ellere flytt kan plötsigt få det att blomma upp eller försvinna. Vi fick hem en av våra USA-katter där uppfödaren kämpat med olika kurer för att bota hennes torra nos. Väl hemma liksom bara avklingade symptomen ganska fort. Så ngn form av överkänslighet mot ngt kanske?? Vi hade tänkt byta foder, men det hann vi knappt påbörja innan hon var mjuk o fin igen. 

Kan säkert ha med luftfuktighet att göra såklart. Men grundproblemet är antagligen genetiskt, så långt är nog de flesta överens.
Så får man inte bukt med den torra nosen med någon av de enklare metoderna så finns en jättebra salva. Det kan dock vara lite svårt att få veterinärer att skriva ut den, då de saknar kunskap om preblemet.

Hänvisa gärna då till veterinär Kerstin Bergwall på SLU som gjort en studie i detta och skrivit en avhandling redan 2004. Ett 50-tal bengaler ingick, och ca 12% var drabbade. 

Salvan hon rekomenderar heter i Sverige Protopic 0,03%, och utomlands verkar Tacrolimus vara motsvarande. Det är en cellhämmande salva, som används inom humanvården, tex mot svåra eksem. Det är giftig OBS! Dvs det går jättebra att stryka ett mkt tunnt lager på nosen, det tål katten, men varken du eller kissen ska slicka i er stora klumpar sas... Utan endast ett riktigt tunnt lager två gånger om dagen i någon veckas tid. Antagligen är nosen kalasfin sen, men det kan behöva upprepas efter ett par månader. 

Skulle underlätta om fler veterinärer blev varse detta med bengalnosar, så ägare och katter kunde få adekvat hjälp direkt istället för många omvägar över tårkanalsspolningar och olika antibiotika  som ändå är helt verkningslöst.

Så ni som har bengaler, påpeka gärna att fenomet finns och hänvisa till K. Bergwalls undersökning när ni är hos den lokala vetten. Det hjälper ju upp trovärdigheten betydligt om de kan läsa en vetenskaplig studie i ämnet!
Det var min veterinär som visste allt detta redan för länge sen och upplyste mig, men hon är kattspecialist, och oerhört påläst. Har man aldrig stött på det så ..

Jag kan ju tycka att man i den mån man har möjlighet ska tänka över hur viktig en linje som lämnar detta upprepade gånger är för aveln. Det bästa är naturligtvis att få det ur våra bengaler, rent genetiskt.
Jag tog själv den honan ur avel där jag såg tydlig arvbarhet, men har inte tänkt att "rensa stallet" bara för att någon enstaka mild torrnos dyker upp.  Då håller jag bara mer uppsikt och försöker följa upp avkommor om någon verkar utveckla det över tiden.
Var och en bör ju känna av om det är ett problem eller inte, inget man kan hetsa allmänt över. Normalt sett inget katterna lider av, även om det såklart måste kännas bättre att ha en mjuk fuktig mysig nosknapp! 

Vill tillägga att fenomenet inte smittar.

Här kan ni läsa lite om fenomenet och även ta er vidare till studien.

http://www.pictures-of-cats.org/bengal-nose.html

Bara vi kan hjälpa våra katter!!
 

Ok, nu hoppas jag många många läser detta, och tar det på allvar! Det här är inte läge för strutsfasoner! Jag vet att många av er valt att inte HCM-testa, men kan säga att det är ett litet problem jämfört med detta kommer att bli om vi inte stämmer i bäcken! Betydligt fler bengaler är drabbade av detta än HCM!

PK- def. är en blodbrist sjukdom, där katten saknar förmåga att bilda röda blodkroppar. I värsta fall blir den helt anemiskt och dör. Det förväxlas ofta med FIP, torr FIP då företrädesvis, den blöta är ju mkt lättare att diagnosticera.

UC Davies, labbet i USA som är i spets på genetiska tester har länge erbjudit detta test, då det varit allmänt känt att aby - somali har problemet. Och vad finns i bengalen?? Jo aby såklart.

Nu har man börjat testa bengaler, både från USA och Europa och det visar sig att antalet bärare är enormt och  mängden positiva katter stort! Min väninna Gail har talat med labbet och fått info som med säkerhet bekräftar detta, och hon har beslutat testa alla sina katter. Detsamma gäller då hennes samarbetspartners, de kommer ocksån testa alla sina avelsdjur. I Europa ska Holland ha en eloge, som gått i spetsen för detta och spridit informationen.  Jag känner redan ett tjugotal uppfödare som seriöst nu går igenom sitt avelsmaterial, och ser till att få testat de nyförvärv de gör.

Vi har börjat testa, vi har varit lyckosamma so far, men jag har inga illusioner om att inte hitta iallafall ett par bärare bland våra katter. Så utbrett som det är.

Nu får alla självan och illamåendet stiger.. jag vet.. "Oj men jag kan ju inte testa, tänk om de är positiva..då måste jag ju kastrera mina katter .."  Låter kanske krasst men jag vet att många tänker så.

MEN DETTA HANDLAR INTE OM ATT SLÅ UT SIN AVELSBAS!!Utan bara att veta vad man har! Har man en bärare tex, så ska h*n ju inte paras med en annan bärare. Vi kan inte kastrera alla våra bärare, det vore vansinnigt, då skulle vi inte ha någon ras kvar!

Tom en positiv katt som är frisk  kan ju teoretiskt användas i avel, ihop med en negativ kan det ju bara bli bärare, som alltså blir helt friska sunda sällskapskisar. Men då bör man nog diskutera med veterinär och kanske testa katten med blodprov först för att se hur den mår...
Däremot bör man med denna vetskap som nu finns inte spara nya bärare till avel! Utan har man en kull där man tex att mammakatt bär, men inte pappa, och man gärna vill spara en hona. Ja då får man kanske testa alla de honor som finns i kullen och faktiskt välja den som är fri, istället för den med störst fläckar- minst öron etc.

OM VI ALLA GÖR DETTA SÅ ÄR PROBLEMET UR VÄRLDEN PÅ ETT PAR GENERATIONER! 

Och för er som vill exportera avelsdjur kommer det bli oundvikligt, redan nu kräver oerhört många utländska uppfödare att få kattungen testad - ja om inte föräldrarna är fria då. Tyvärr talar ju ofta pengapungen, så det argumentet biter kanske lite bättre än att skydda sina sällskapsköpare! Vilket för mig är minstlika viktigt! Jag vill INTE riskera sälja små gosnosar som ska dö i förtid pga att jag inte brydde mig...

Precis samma ställningstagande som med HCM. Att jobba för rasens sundhet är ett ansvar som uppfödare, precis som att kunna stå för det man leverar till vem som helst, så långt det bara är möjligt!!

Parar man två bärare blir ju statistiskt sett 25% positiva, parar man två positiva blir ju med eller utan statistik 100% positiva.... 

Nu är det inte så att alla positiva katter dör i detta, jag känner uppfödare som har visat sig ha positiva avelsdjur som är fem år och betydligt äldre, helt symptomfria. MEN en del blir mkt sjuka och ingen vet vilka.. Kanske är det färre bengaler än abysar som insjuknar, vem vet, eftersom problemet kunnat vara "dolt" så länge.
Men man ska också komma ihåg att många veterinärer anser FIP är överrepresenterat bland bengaler.... är det bara FIP???

Detta har verkligen slagit ner som en bomb i bengalvärlden och glädjande nog verkar många många hoppa på tåget och ta sitt ansvar! Jag hoppas att vi i svenska bengaldammen gör det samma!

Det är både busenkelt och förhållandevis billigt! 40 dollar per testkit, dvs ganska precis en tusenlapp för fyra katter. Man betalar via internet och två minuter senare är papprerna i mailen. Bara skriva ut och  hämta topsen i badrummet och börja svabba! Instruktioner medföljer såklart. 

Vi fick mailsvar hem så fort testerna landat på UC- Davies som bekräftade att det var inne, och ca fem dagar senare kom svaren på mail! Idag skickar jag en laddning till,varav två kattungar avsedda för export, bara hålla tummarna!
Här är de länkar ni behöver, jag svara gärna på frågor omnånundrar ngt, i den mån jag kan hjälpa! 

Om sjukdomen:

http://www.abyssinianclub.com/breed-information/breeders-and-breeding/pyruvate-kinase-pk-deficiency.html

http://www.langfordvets.co.uk/lab_pcr_bengal_singapura_pkdef.htm

Till UC- DAvies:

https://www.vgl.ucdavis.edu/services/cat/

Facebook grupp:

http://www.facebook.com/home.php?sk=group_243650058980860

Har av många uppfödare o kattbekanta, hört mycket om problem med dåliga magar o klåda på kroppen, utslag etc. som ofta kopplas till foderallergi. Ja på katterna då alltså. Det handlar både om bengal och om andra raser.

Talade om detta med vår veterinär idag, hon är kattspecialist och jobbar endast med katt. Hon förklarade lite om hur det funkar när katt får allergi och vad som kan hända sen så det kan om man har otur gå över i kronisk tarmsjukdom.
Hon sa att det är relativt vanligt på katt, till skillnad från på hund.
Det handlar om immunmedierad sjukdom, dvs immunförsvaret löper amok och går till attack på sig själv med följden att födan inte godkänns som föda..

Katter har överlag lättare att få denna typ av sjukdomar. FIP är ju ett annat exempel på immunmedierad problematik hos katt.

Jag blir så bitter på fodertillverkarna! Jag är helt övertygad om att en stor del av skulden ligger i deras händer... 

Det är ju så att bara för att det står "anka & ris" tex. på påsen kan det antingen betyda att det bara är tillsatt anksmak ! Eller att det ändå finns massa annat skit i.. även fast det skall vara dietfoder! Grrrr.. man måste alltså kolla om det står "animaliskt protein" också förutom typ anka eller kyckling eller whatever som proteinkälla.. vilket då alltså betyder att de själpt i vad  som helst.OCH dessutom olika i olika sändningar!
Jaha så då fattar man ju, en känslig kisse blir alltså helt enkelt tvungen att stöta på olika grejer även fast man köper samma foder, och varje gång måste imunförsvaret ut å kolla om det nya ämnet är ok att inta.. Till slut kan det bli för mycket och slå slint helt enkelt och då blir det tråkiga följder.

Sen har vi dessa mängder med spannmål (billiga fyllande kolhydrater), som  de kan reagera på, tex. veteproteinet eller gluten...grejer som katter absolut inte är gjorda för att tugga isig.. har ni nånsin sett en stallkatt gå å beta i havreåkern???
Vet. sa som sagt att detta är mycket vanligt på katt, vilket ju är helt absurt att ett djurslag ska ha så mycket foderallergi/tarmsjukdomar. Så klart som fan (sorry) att det är fodertillverkarnas fel! Ingen ska få mig att tro att vilda katter i naturen går runt och har dessa problem.
Allt handlar ju om pengar såklart och även också tror jag att de stora tillverkarna inte behöver anstränga sig så himla mycket precis...de har liksom sitt på det torra med marknadsandelar o marknadsföring.

Jag är själv till stor del en slav under Royal Canin, pga deras stora uppfödarrabatter och "välrenomerade" foder. Man vet ju rätt mycket vad man får. TROR man....  En del av deras sortiment har man av erfarenhet lärt sig sortera bort, medans andra delar funkar riktigt bra på de flesta katter.

Numera håller jag mig till deras raskattfoder, i en förhoppning om att de kanske ansträngt sig aaaningens mer efter som de tar mer betalt för den serien.... Men har jag rätt ???  

Deras vanliga kittenfoder har jag inte gett på flera år. Hade både själv kissar och hört av många många andra om klåda och utslag i öron och runt halsen, febrilt slickande på kroppen som resulterat i pälslöshet, med återfall så fort kisse snott åt sig tio kittenkulor efter att ha kommit ur eländet! Så där kan de säga vad de vill, jag tror det är nåt mindre lyckat i det fodret.
Main Coon Kitten använder vi nu utan problem, men efter att ha fått denna nya info om ökad problematik och innehållet så önskar jag hitta ett betydligt mer "rent " foder:

Våra amerikanska uppfödarvänner säger att man i USA har erfarenheten av att bengaler reagerar dåligt på detta med allt spannmål, kanske för att de ligger närmare vildkatten med sina leopardkattesgener än andra raser? Alltså aningens mindre domesticerade.

De använder foder utan ovan nämnda tillsatser, dvs bara rena namngivna proteinkällor från kött, fågel eller fisk UTAN övriga flummigheter som "animalsikt protein" och sen endast grönsaker där till, något som iallafall absolut inte brukar ge allergiproblem. Ett par såna foder finns här i Sverige och Europa, om än inte de mest rena, och dessutom är de inte så hög smaklighet anser de flesta av våra katter iallafall, plus att övervikt och diaréer varit ett återkommande problem och då är ju nåt inte bra där heller liksom.... Men vi jobbar på att få hem ett toppklass foder, håll tummarna för att det går vägen! För det behövs verkligen.

Jag tog också upp disskusionen om man borde ta allergikänsliga katter ur avel.
Men dels finns inget starkt ärftligt samband även om känslig mage visst kan märkas som arv, så dyker det lika gärna upp helt utan samband med tidigare generationer, dock framförallt som vet. påpekade: Det är så vida spritt problem så då får man inte mycket kvar att avla på, om drabbade djur och deras nära släktingar skall utgå... Trist!
Vi är såklart glada att våra älsklingsbenglar för det allra mesta fungerar friktionsfritt i magarna, men klart det oroar inför framtiden. Man vill ju ha djur som får ha hälsan och må bra i många långa år, och ansvaret för vad man stoppar i dem måste ju vara en av de allra viktigaste uppgifterna vi uppfödare har, vi ska ju lägga grunden till frisk o sund katt!
Hem å läs på era foderpåsar!