The one and only!

Så blev då mars årets första kattungemånad här på Kungsgarden. Tre kullar har det blivit, och det tätt! Inom en vecka var månadens skörd här =)
Jag måste säga att man är rätt sliten efter en veckas vaknätter minsann, bara skutta vidare från en bolåda till nästa.. 

Först ut var som ni sett Prinzessa. Hon och Niño fick ju två små rara barn förra måndagmorgonen. En prins och en prisnsessa. De är numera hela tio dagar och redigt runda rejäla chunkiesar med härliga huvuden! Vi väntar nu spänt på ögonöppning!   

Som nummer två kom Marie, hon hade ju haft ihop det med samma man! Hehe kattvärlden tar inte så hårt på trohet och eviga relationer minsann. Där blev det en rejäl kull på fem småttingar! De blir en vecka nu imorgon.

Marie har skött sina fina små så bra så bra och varit lugnet själv. Det var lite si och så med den varan vid hennes första kull, då hon hade svårt att ta mammarollen på allvar första veckan och stimmade tills jag nästan hade ett nervöst sammanbrott! Puh som jag pustade ut då lugnet äntligen lägrade sig den gången.
Nu var jag übernitisk av den anledningen och ställde klockan en gång i timmen första natten för att kolla läget i bolådan. Tror nog hon tyckte att det var jag som var rejält hispig och oharmonisk den här gången haha.

Barnen är rejäla och har vackra klara färger och mysiga huvuden, det är väl ungefär så mycket man kan säga såhär tidigt. 

Och så sist då men absolut inte minst, ett Mysticbarn. Till slut.

Efter mycket vånda och grubblande, så bestämde vi oss för att försöka. Mycket tack vare Mystics uppfödare Debbie som pushat och tyckt att vi borde, eftersom hela hennes släkt är utmärkta problemfria avelskatter. Otur en gång kan alla ha... Dessutom backade mina veterinärer upp mig och vi har haft stenkoll. Så på förhand visste vi om att det förmodligen bara var en, eventuellt två ungar som skulle ut. Så när en var född och timmarna gått utan fortsättning så störtade jag mig ner med henne för en snabb röntgen där vi kunde konstatera som väntat att ingen mer fanns i magen. Puh. SÅ mycket hellre ett singelbarn utan komplikationer än fler som eventuellt då hade behövts plockas ut med snitt.

Anledningen till att vi till slut nu mer än ett och ett halvt år efter förra kullen vågade prova var ju just detta att hennes förlossning gick hur bra som helst sist. Komplikationerna började först när den lilla sista som ej var i livet inte kom ut utan låg kvar där inne och därmed satte en obehaglig process igång.

Förutom total inflammation och blodförgiftning så kom ju på köpet en mycket kraftig mjölkstockning, med nekros och avstötning av mjökkörtelvävnaderna i två juver som extra följdproblematik. (Mystic var för sjuk för att fortsätta dia sina ungar så därav mjölkkstockningen). Allt detta finns att läsa om i gamla inlägg här, ska inte dra upp allt det nu igen. Det var en pärs som nästan fick mig att ge upp allt vad avel hette. 

Med tiden läkte alla Mystics sår och skador, bröstvårtorna till de skadade juvren satt på plats igen om än lite skevt efter att ha förlorat sitt "innehåll" och veterinärerna sa att där var det nu bara blindtissar såklart. Men hon hade ju sex kvar. Och som en extra säkerhetsåtgärd parades hon alltså också samtidigt med två andra honor för optimal chans till uppbackning om något skulle gå galet.

Tro det eller ej, men lillkillens tillhåll i mjölkbaren är just dessa "ur funktion-tissar" !!! De fungerar helt fantastiskt väl och det var många veterinärer som gjorde stora ögon kan jag säga! 

En parningmellan Mystic och Cooper är ju något som jag drömt om sen den dagen jag först såg Mystic som liten bebisflicka hos Mainstreet. Det var tungt när vi då sist det begav sig tvingades inse att det bara inte ville sig.. Efter fyra försök bytte vi hane till Walrossen och det blev ju en jättefin kull absolut. Men drömmar har man ju och vi ville ge det ett försök till. Mystic har varit i toppform över ett år och haft nära till löp såfort man varit lite sen med piller. Jag sa på förhand att om det strular till sig nu och det blir abort i förtid eller liknande så ger vi upp och kastrerar. Visserligen blev det "bara" en gyllenprick. Men vi satsar ju hellre på kvalitet än kvantitet ;), så vi kunde inte varit mer nöjda med resultatet! Sun Dog är vår hjärtebarn och han kommer stanna på Kunsgarden, det är ett som är säkert.

Vi håller alla våra tassar, tår o tummar för att både han och de andra små marsianerna ska få växa sig stora och starka och underbara! 

Maries pralinask!

.. och Prinzessas lyxmix!