Till alla som jag älskar!

Jag vill verkligen ge alla våra vänner inom kattvärlden en jättestor bamsekram!
Jag har egentligen aldrig tvivlat på att ni finns där, men ändå så oerhört skönt att få sån stark bekräftelse
när man blir utsatt för obehagliga påhopp och kallad både det ena och det andra som inte många människor skulle

häva ur sig, än mindre skriva, eftersom man då har lite mer tid att sansa sig. Men man kan inte annat än slå dövörat till och gå vidare med sitt liv och umgås med de man tycker så mycket om.   

Jag är djupt rörd över alla som stått upp och öppet stöttat, det är i såna här tillfällen man verkligen ser vilka som är ens vänner på riktigt och vilka som kanske inte riktigt finns där när det blåser.. Men de som ställt upp är ju så många så jag tror inte ens en orkan skulle kunna rubba oss då! Älskar er verkligen!!   

Kattsporten är en  märklig företeelse, det blir på liv och död..för vissa. Vi har lärt oss redan under Coopers fantastiska år att skitsnack och illvilja är en ingrediens man tyvärr måste leva med, men jag blir lika förvånad ändå, varje gång det går över styr. Det finns ett fåtal som inte bara är tävlingsinriktade (för det är vi många som är) utan rent obehagligt elaka. Och missunnsamma. Ibland har man en vinnarkatt och allt flyter, andra gånger trampar man lite vatten och känner sig en aning frustrerad  över uteblivna framgångar, max. Och kommer igen, försöker baka nya godingar helt enkelt. Varje utställning är ny och en ny chans. För mig är det dock viktigt att man tävlar på lika villkor, dvs följer regelverket. Även om det ibland känns frustrerande och "onödigt". 

Jag tror de som vinner mycket lätt uppfattas som malliga, rent instinktivt bara. Och orkar man inte lära känna oss utan istället lyssnar på illvilliga tungor som man bakvägen ständigt får höra ösa sina lögner över oss, ja då är det de själva det är synd om.

Vi är ett glatt gäng som har såå roligt när vi ses på utställning, över rasgränser och kategorigränser och det kommer vi fortsätta med.   

TACK än en gång för alla pm, samtal och öppna kommentarer i den aktuella smutskastningen! Ni är vänner man 

verkligen är tacksam för! För att ni TÖRS!!

Och på förekommen anledning så vill jag bara säga att om någon undrar så är jag inte arbetslös utan driver sedan 20 år tillbaka ett företag ihop med min make. Vilket gör det möjligt för mig att vara hemma hos mina katter väldigt mycket Priviligierat absolut, men liksom.. ska man strafffas för det????