Kissen som läst Pippi Långstrump och ville testa äta "spik".

Jaa vad kan man säga?? Klåfingriga bengaler ÄR BARA FÖRNAMNET...
I det här fallet hjälpte det minsann inte att 50% av generna kom från pappa Cooper, världens minst klåfingriga okomplicerade bengal.. Nejdå har man en Chai till mamma och Lamakatt till morfar så vet man hur en slipsten ska dras!  Generna för otyg sitter som en smäck!!   ALLT ska petas på, tuggas på eller ja alternativt sväljas då.

Som nål och tråd..!!    Kennedy, eller Minor som han numera heter sen länge hade änglavakt i form av att matte och husets dotter såg hans tilltag JUST när nål och tråd slank in i munnen och naturligtvis envist á la terriermanér svaldes fortare än kvickt när kisse insåg att hans tilltag förorsakade viss uppståndelse.   

Naturligtvis vet den här rutinerade bengalningsfamiljen mkt väl att inte lämna dylika saker obevakade, men ibland kan man ju missa någon enstaka liten mikrominut.. Och det är ju inte en äkta bengal sen att ta till vara på! Dessutom måste jag säga själv att jag har nog suttit här och sytt med nålar omkring mig och ett gäng ivirga medhjälpare, utan att tanken slagit mig att de kunde finna på att ÄTA dem!   

Iltransport till djursjukhus så klart!   
Väl där kunde de se på röntgen att jodå, där låg en nål mkt prydligt i magsäcken! Operation direkt och "mission  completed" !   

Allt gick fint och Minor vilar nu ut hemma hos husse o matte i Kinna, tycker väldigt synd om sig själv såklart och lämnar inte husse mer än nödvändigt. Dvs endast med milt tvång!   

Krya på dig knäppkatt, och GÖR INTE OM DET!!! 

TUR att husse finns!

Husse är grejen även när man inte plockat ut en nål ur magen!
Hmmm undrar om det är en "hang-up" bland bengalkillar, att älska just husse mest??
Eller bara bland Cooper-killar..