Bengalen i centrum, så klart!! =)

 

Det var dryga 1000 katter på plats varav 42 stycken gosnosar kom från Sverige.

Så småningom startade bedömningarna och bengalerna var som för det mesta först upp till domaren.
Först ut de tunga elefanterna, dvs Supremekatterna! Det fanns ett gäng ringrävar, ett par hanar och en hona på plats som nått högsta klassen och naturligtvis var de de mest färdigutvecklade. Det som ligger äldre bengaler i fatet är att de skaffar sig lite mer underull med åren och inte riktigt alltid behåller den superslickade kostymen.. och en del bleknar lite i sina färger, även om det är betydligt mindre numera än för fem år sedan.

Donatella valde iallafall att behålla en snygg canadensare, Kanpur Alea Jacta Est som sin bästa hane i det äldre gänget, så det blev han som fick stahnna kvar till BIV:et som tas ut när alla vuxna är bedömda, både honor och hanar. 

Doriano Fecondo med sin Kanpur Alea Jacta Est, Bästa vuxna hane till slut!

 

Vår Lennons lillebror SC Absolutely Walk This Way of Asian Safari var som vanligt på plats!

 

Sen följde en hel drös snyggingar, klasserna var fyllda och ingen fick sitt cert utan konkurrens, precis som det skall vara på ett WW! I klass 7 där vår Romeo tävlade var motståndet stenhårt.. Typiskt för den klassen så var det unga gossar som alla hade lite kvar att mogna o fylla ut, antingen i huvud eller kroppar. Donatella hade stort bry att välja ordning, och det hade jag med ska jag säga.. Romeos styrkor är han fantastiska långa kropp, benstomme som få och en riktigt slickad päls som jag tyvärr tycker man såg alldeles för få av bland hanarna!

Han fick också beröm för att ha en av dagens absolut bästa pälsar! Och naturligtvis supertemperament  

Till slut knep han en andraplast i tuff konkurrens och vi var jättenöjda med det, även om man såklart alltid vill ta hem certet helst.

Romeo har sin farmorsfars hängstil såklart! Coopergenen är stark!

 

Superpäls o mönster på vår gullgosse!
OCH spana in mitt senatse lucky charm armband!
Inköpt på en mack i Tyskland haha, med peacemärken o smileysar.

 

Donatella gör alla nervösa för hon e verkligen petnoga och vill ha "alla rätt" på en bengal, dvs tom rosetterna ska ha exakt form och placering, kisse under lupp liksom!   .  
Naturligtvis finns ingen katt med alla rätt men det gäller att ticka i så många boxar som möjligt för att komma nån vart hos henne..  Alla domare vill såklart se kompletta katter men det är ändå lite olika med "hur" de ser på en ras. Vissa ser mer en helhet och andra detaljer. Vissa åter absolut mest på pälsen och andra nästan mest typ. Lite rafflande trots allt, gör ju bedömningarna mer spännande och att olika katter har chanser än om allt var extremt opersonligt likriktat.

Min favorit bland hanarna! Guru Kubaba, släkt med våra vackra Mainstreetkissar!

 

Tycker Donatella är bra för hon sätter fingret på problem vi kämpar med inom rasen, som de flata pannorna tex, och även de lite för långa pälsarna! OCH temperamentet, de katter som visade dåligt temperament åkte långt ner i resultatlistan oavsett hur fina hon tyckte de var!
Så på det hela taget kan vi bara buga oss för dagens bedömningar.  

Lo går inför landning på domarbordet!

 

Ja hur det sen gick för vår Lo-katt har vi ju tjatat så mycket om så jag nöjer mig med att skryta en aning bara igen med att säga att hon helt enkelt var den katt som fyllde i flest boxar. Fick lite kritik för sitt ngt ohomogena mönster men kontraster och pälskvalitet var dagens överlägset bästa, likaså var hon den enda bengalen med en korrekt höjd i rundhet i pannan. Så förutom att hon totalt sett har en look som gör de flesta knäsvaga så ansågs

hon alltså för dagen mest perfekt! Proooooud prooooud Ullis & Fif & Sanna!!    

PUSS älskling!

De yngre bengalerna var också många, och av varierande kvalitet. Svårt där att sätta en ordning då de antingen saknade typen eller pälsen.. Donatella tog god tid på sig och fick en rätt bra slutställning tycker jag.  

Oleander King Jaguar, BIV Juniorer.

Kuriosa: Jaguars mamma heter Oleander Lo =) Och denne husse ville gärna få para sin hane med Lo!

*fniss* hade blitt dubbel Lo's då ..!

 

Så var det Doll-Boll-Pod-Pod -Pods tur då!   Luigi hade kommit till devåånerna och Dolly var först ut, eftersom hon går i grupp 1 och högsta klass. Nu är ju Luigi o Dolly gamla bekanta och hälsade coolt  på varann   

Efter att ha avslutat grupp 1 var Dollsan den som fick bli kvar och komma tillbaka till Nomineringarna. Yeeeyh! 

Dolly & Dollys mamma väntar med sina mattar på bedömningen! Lika som bär! 

 

 

Under dagen så var ju naturligtvis alla svenskar uppe till bedömning och vi fick uppleva både glädjetårar och tårar av ilska från våra landsmän. Det är härligt med grupptillhörigheten, man lider o gläds med alla! Nästan.

Utställningsdagarna är ju långa och mkt väntan, så ibland blir man full i skratt när man efteråt tittar på bilderna..

Vilket taggat gäng va! 

 

 

När det går lite emot kan man fira lite ändå, så känns det genast bättre..!

 

 

Italienarna är i vanlig ordning patriotiska och många! De kan konsten att fira de här nissarna,  som brukligt drog de hem typ alles i kat 1 (luddbollar) och det hördes, haha.  

The italian ring!

 

 

Dagens stortjut stod en dalkulla från Mora för, en mkt pratglad positiv skogistjej som bölade hysteriskt när hennes ungkatt blev nominerad. Härligt att se! Hon var bara såå lycklig att han tatt ett nom o hade inga förväntningar alls på finalen. Men OJ så bra det gick!! Seger med 7 röster! GISSA om honnästan dränkte hallen!

Lo tog sig ju också vidare till finalen efter en rafflande Nominering som gjorde mig kräkfärdig där jag stod bakom Fifi o knappt kunde hålla mig still utan steppade som en rastlös fem-åring.. Guuu vad mycket hon skulle knåda på alla honor som var framme dååå!!   

Dolly blev kvar  tillsammans med den italienska ryssen jag nämnde igår, till allra sist hos Luigi efter att han skickat hem en bunte andra tjejer. Men slutligen drog den blå ryskan längsta strået som väntat och Dollsan missade finalen. "Två supertjejer men jag måste välja" och jo, så är det ju.

Pod var lika glad för det men vi andra tävlingssugna hade ju gärna sett henne där förstås!

På väg tillbaka till buren stötte Fifi o Poden på kroatisk TV som gärna ville ha en intervju och filma lite. Fifi kunde då berätta att det var Dollys födesledag just denna dag! Och att hon var en mkt framgångsrik liten alien-dam! De verkade rejält upprymda av att ha fångat en utomjordisk liten födesledags-krullis på filmen!  
Nästan som att få intervju med E.T jue!

Fifi & Pod intervjuas.

Lilla divan Pod låter Fifi sköta snacket, själv hade hon fullt upp med att se snygg ut såklart!

 

Dagen avslutades i härligt rimlig tid och vi alla kunde ta oss hem till hotellen för att senare mötas upp på en mysig restaurang i gamla stan. Bara en incident i hallen under packandet då jag blev rejält påsprungen med ett blått knä som följd.. 

Los bur i slutet av dagen!

 

Vi var ett 20-tal svenskar som firade Nom o BIV och dränkte motgångar i en salig röra.  
På restaurang Kaptolska Kleta!

Supertrevlig kväll! Tack alla! KUL att prata lite avelstänk inte bara med andra inom kat 3 där man oftast håller sig utan även med de framgångsrika 2:orna! Sverige har för er som inte vet det oerhört fina semilånghårskatter som alltid skördar stora framgångar på WW. Tror vi alla har lite att lära av varann.

En rejält suddig bild men ni ser väl ändå hur mysigt det var!

   

Söndagmorgon var en rätt skön morgon, nomineringarna var ju gjorda dagen innan så egentligen inget alls att stressa upp sig över liksom. Kunde tom äta frukost denna dag!  Finalen var som sagt inte nån jättestress, det kändes omöjligt på förhand men såklart hoppas man att kissekatten trots allt ska visa sig oemtståndlig  haha.
Hur som så mådde vi alla bra och packade som lydiga svenskar in oss i bilarna och var på plats i god tid innan nio som var sista utsatta tid. TÄNK om nåt körde ihop sig i trafiken liksom och man kom försent!! ...  

På lördagen hade de nämligen vägrat släppa in de utställare som missat incheckningstiden och de fick vackert lomma tillbaks till sina hotell med både katter o drömmar i bagaget..

Hallen var inte ens tänd när vi kom.. kvart i nio! Och de ENDA utställarna på plast var svenskarna.. en ynklig liten ö mitt i en sovande stor hall  Vi är allt lydiga vi!  

Och sen då i typisk sydeuropeisk anda kom utställare släntrande låångt in på förmiddagen!1 Fortfarande halv elva dök det upp sjusovare. Jaha.

Haha men tror vi är lika tidiga nästa gång, kan ni tänka er kräkkänslan att bli stoppad i dörren för att man är för sen, då man har katt i WW final?? Urrrkk...   Skulle aldrig riskera..

WW-naglarna höll även till söndagen, coola va!?

  

 

 

Vissa svenskar tog i lite mer i sin patriotism!   

 

 

Men det var kanske det som behövdes, för denna vikingskas kisse,
en skogis i juniorklassen tog också hem hela finalen!! Fantastiskt!!   

 

På förmiddagen gick kat 4 och 2's paneler och som traditionen bjuder så vanns naturligtvis kastratorientaler av världens finaste katt, Da Tajger!! Grattis till vår kubbkompis Camilla o Anders o Tiigern förstås..!! 

Femte WW-titeln på raken.. 

 

Under lunchpausen som var två timmar lång dök kroatisk TV upp igen och ville nu ha Lo-djuret med =)

Så nu fick kroatserna veta ALLT om Lo i synnerhet och bengaler i allmänhet. Många barn kom förbi när vi stod där och ville klappa vår snälla leopardkisse som villigt lät sig strykas av alla små händer och som vanligt bara kurrade och bakade bröd..   Man kan inte säga annat än att hon gjorde KANONREKLAM för vår ras! Önskar de ville sända inslaget överallt!    

Lo-katten rönte även stor uppmärksamhet bland utländska uppfödare. Flera ville ställa sig på kö för hennes framtida kattungar och andra ville köpa självaste lilla  Grodan Lo .. Med sexsiffriga belopp ringande i öronen var jag MKT glad att maken var hemma...  

Lodjuret flyttar naturligvis ingenstans utan är med i packningen hem. 

Med hennes eventuella bebisar i framtiden får vi se. Skulle jag tatt bokningar så vore hennes kull överbokad  redan.. hur stor den än skulle bli.
Men alldeles för långt dit för att veta vad framtiden vill, vi hoppas hoppas såklart att det en dag ska krypa små mini-Lo's i Sannas hus..   

Leopardetterna hade en superhelg med TRE kissar i panel, Grattis!!
Här slappas det i väntan på finalerna.

 

 

Allas vår Johan kan konsten att utnyttja tiden på kattshow till ngt kontsruktivt..

Lite kroatisk underhållning!

 

Två favoritdomare, italian boyz... Luigi & Fabio    

 

Den stora scenen,fint byggd!

Så var det äntligen paneldax efter lite irriterande förseningar. De var väldigt generösa på att vänta på katter måste jag säga. Om man inte har mer intresse av en final än att man e så ouppmärksam att man fortfarande 40 min efter sista utrop inte fått upp sin katt så kan man få slippa tycker jag! De katter som startade sist i kat 3 fick vänta 2 timmar i sina panelburar innan det var dax, det är inte helt ok.

Vid det här stadiet var min nervositet helt fokuserad på att Lo skulle vara lugn och inte råka ut för något tillbud som att tex kasta sig av scenen.. En kisse såg vi nämligen ta ett jäätteskutt ur den förvånade assistentens famn och landa nere i publiken. tack o lov fångades den rätt snart. Leopardetternas Aslan höllt på att bli nr 2, men assistenten vaknade till liv i sista stund.

Det var inte alltför rutinerade stewards, inte av den kalibern man önskar se på ett WW. Lo fick inte mycket hjälp av sin visare.. Som ägare vill man att assitenten ska visa upp katten lite flashigt så den kommer i "bra" vinkel mot domarna. En fördel är när man kan säga lite hur man vill ha det.. På mästerkap är det ju bara att glömma sånt och då får man bara lita till att man haft turen att få en superassistent, de vet o känner det där helt automatiskt.

Men här fick som sagt Lo ingen hjälp. Tjejen ställde henne på bordet och där fick hon stå.. liksom. Helt själv när inte domarna på egen hand lyfte o klämde o tittade.. Lilla Lo   Söt som socker och snäll som få. Kråmade sig och gjorde sitt bästa där hon stod och log   

Hade önskat en snygg position lite ovanför domarnas blickfång, då gör hon sig bäst och "tiltar" öronen så sött när hon ser en vippa, istället för som nu vrida nacken ur led och fälla öronen  uppåååt bakåt för att se vippan "där uppe"..

Nu var det så att abytjejen som vann var fantastisk på alla vis och vann också stort, så henne var det liksom inget att gära något åt. "Tack o lov" Men hade det bara skilt någon ynka röst hade jag surat i veckor över detta. 

Nästa år är det WW i Danmark och jag vet att det kommer vara assistenter av toppklass och en superorganisation, så det vore vberkligen roligt att få lite katter till final där! Man kan bara hoppas...

Ni har sett den förut, men fin bild från finalen.

 

 

 Fler än Johan som sov, den här lilla missen var lätt att kattnappa, hon orkade inte ens vakna

när vi knep henne ur buren haha...å inte heller under fotograferingen.

   

Ja alltså hon är då verkligen min då egentligen, det blev bara nåt fel i
packandet så hon råkade följa med Leopardetternas grejer hem till Nordpolen..

Hmmm nog för att hon är en liten isbjörn, meen ni hör ju på namnet! China White,
hon bara MÅSTE ju va syster till vår Princess of China liksom!! Carro bara GE UPP nu!!
Posta henne PRONTO!

   

Sista bilden från utställningen får bli på Fifi o Birgittas Taffy, även han finalist.
Visst är de söta som socker båda två!

 

 

 

Vår lägenhet, 3 sovrum, en tvättstuga, två badrum, kök o vardagsrum.
6000 kr för 4 nätter o 4 personer inkl frukost! Helt kalas!

 

 

I år hade vi, visa av galna hemresor på söndagkvällen direkt efter showen, valt att sova kvar till måndagen. Ett mycket klokt beslut visade det sig, eftersom de som åkte  redan på kvällen fastnade i snökaos på motorvägen och fick några jobbiga timmar...

Vi hann äta en god frukost och packa oss iväg vid 9-tiden. Hittade ett köpcenter på vägen innan gränsen där vi rusade in en snabbis å tokshoppade upp våra sista "Kulor" ( 1 Kula flera ...??? ) dvs kroatiska pengar. Sanna hade  mest kvar den lyllosen och fick alltså handla mest, ivrigt påhejad av mej o Fifi. Kan man inte handla själv är det näst bästa att hetsa andra..!   

Sen fortsatte hemvägen i all evighet, i dagarna två. Utan missöden förvisso men märkligt att det alltid känns dubbelt såå låångt att ta sig hem.. Slitna var vi men  f*n vad KUL vi hade!! Känns på ett sätt nästan litet snopet att vi "bara" ska till Danmark nästa år.. Vi är ju vana vid att WW-resorna är sjukt låånga och strapatsrika. Slovakien, Schweiz, Frankrike, Poeln, Kroatien.... Blir liksom som en sorts Taikonkaravan när man kör ner, många svenskar. För även om man inte  kör på led sas så håller man kontakten och hör av sig till varann och får väg info o väderinfo mm.. Prima! Och jaa vi kommer ju inte heller hinna med så vidare värst mycket baksätesdisco på en ynklig tur till Danmark liksom! Hur ska det bli??

Johan multitaskar inför avresan!

 

Bye bye Croatia!

 

 

När man är en Pod har man andra rättigheter än övriga kattgänget..

Som att åka i baksätet i en skokartong tex.
TUR Johan köpte skor då i Zagreb!