Att vara uppfödare är ju allt annat än lätt, minst sagt. Det är mkt sorg och drama i ett katteri. Man fäster sig enormt och väldigt fort vid alla små liv som ser dagens ljus och ju längre de finns hos oss desto tyngre blir det om något händer.

Tintin är en mycket speciell liten kille. Jag har inte vågat skriva om honom, det har känts under hela hans uppväxt som vi har honom till låns och jag har inte vågat tro och hoppas att han skulle få stanna. Att sätta hans liv på pränt och visa hans framsteg kändes liksom som att jinxa ödet.. Ni vet ju alla hur nojjig jag är med sånt..

Det är fortfarande så att jag nyktert säger till mig själv att vad som helst kan hända vilken dag som helst, men nu har jag trots allt ett envist hopp....   

Tintin med sina syskon, men så liten o ligger typ under att han inte syns.

Tintin/Spiderboy/Pigglet/ Babyn.. Kärt barn har många namn, föddes i vår T-kull i början av november. Pigg och rask från början men mycket liten. Runt 50 gram. Diade ivirigt från mammakatt ihop med sina fyra syskon. Men medans de andra gick upp stadigt i vikt så hände inte mycket på den fronten med Tintin.  Efter två dygn med ynka 3 gram i uppgång fick det bli stödmatning i mer regelbunden omfattning.  Innan hade han fått ett och annat extramål bara för att hålla ångan uppe. Men ja ok jag började stödmata, varannan timme dagtid och var tredje på natten. Jag har under den här hösten blivit van att knappt sova nånsin mer än tre timmar då vi haft oturen att få någon liten nu i flera kullar som behövt hjälp. Så van är man och trött blir man =)

Tintin 1 vecka gammal     

När två veckor hade gått hade Tintin fortfarande ännu inte kommit över 100 gramssträcket. Alla syskon låg vid det här laget på närmare 300.. Men han var pigg. Så ja, vi kämpade på. Päls hade han knappt, svarta tunna fjun och ljusgrå fläckar mot en rosagrå bakgrund. Sakta sakt knaprade han sig över hundra gram och tuffade så sakteliga på. Vid tre veckor hade hanssyskon blivit ganska mobila och ville rulta iväg på lite äventyr. Lilleman var dock alldeles för liten för det,  så hela gruppen fick vackert stanna i bolådan längre än vanligt. Tintin blev så lätt så kall om han kom på avvägar eller alla sykon försvann från han. Deras mor har varit en god mor men dock en mor utan speciell känsla för att hon hade ett barn med särskilda behov och hon har gillat rätt mycket egentid utanför boet. Så Tintin kravlade alltid intill något syskon som vid det här laget var tre gånger så stora.

Tre veckor gammal, och en tumme stor.

Vid just den här tiden, 3 veckor slog så snuvan från helvetet till. Vi har haft det en gång tidigare, på en enda liten unge bara, lilla prematura CB drabbades av rälig snuva men på henne satt det "bara" i snorsystemet, inte ögonen.

Min teori är ju såklart att det fattas dem immunförsvar (dåligt med råmjölksintaget kan jag tänka) som har gjort dem känsliga för någon bacill vi inte märkt på en enda annan katt. 

Iallafall fick såklart Tintin detta, gojs i ett öga och snor i näsan. Men ändå rätt ok i mod och aptit. När kullen var dryga fyra veckor åkte vi till ÄK's utställning i Göteborg och maken tog över ansvaret för matningen (och allt annat såklart) Då vägde faktiskt Tintin 212 gram, syskonen låg runt 450- 500 dock.. Men jag var jättenöjd med hans framsteg, lite bekymrad över hans svullna öga, men han var så pigg och glad som alltid. Underbar liten krabat!   

Så ringer maken redan nästan dag och säger han äter dåligt. Jag ber honom väga och han är nere på 200 gram.

Ber honom mata lite oftare och mindre. Men på kvällen vill han inte alls ha, och nästa morgon inte heller då väger han 190 gram. Jag vet vi har lite Vetrimoxcin hemma, antibitika som kattungar "tål". Så jag säger åt mannen att ge honom en mikroklick. Bara några timmar senare är det lite mer hungrigt igen och han äter duktigt nästan hela sina mål, snorig och enögd men iallafall inte uträknad. Puh. Vill hem nu.

Hemma på kvällen så matar jag vidare. Märker han blir mätt fort, eller tröttnar fort. 184 gram nu... Fan liksom!!? Ska det gå åt helvete nu efter fyra veckors kämpande? Inte minst från hans sida. Jag får endast i honom 2 ml istället för 10 som tidigare. Så ok, får byta taktik. Matar sen i ett par dygn varje timme, 2 ml. Lyckas därmed få i honom de 50 ml han behöver. Sakta vänder vikten uppåt, han piggar på sig igen och snoret viker hädan. Talar med veterinär som tycker det är ok att ge honom Vetrimoxinet så det får han. Taskigheterna tar inte slut dock och andra ögat svullnar igen. Nu ser han ingenting... Lullar runt som ett litet blindstyre i den lilla inhägnaden som hans fyra bjässesyskon nu vill UT ur!

Tintin när han mådde som sämst, nästan, här hade han iof iallafall fått upp ögonen igen.     

Efter någon vecka utan ingen eller mkt litet syn så går svullnaden äntligen ner (knappt kletigt eller rinnigt, bara svullet) och lilla Spiderboy kan se igen. Ena ögat är dock alldeles grått. De som träffar honom söger att jag ska nog räkna med att han blir blind på det. Skiter i det, bara han blir frisk kan han säkert leva bra med ett öga. Det ser jag på han att han tycker också, han vill inte byta bort livet i första taget, det har han visat tydligt!

Nu är hans syskon så stora, fem veckor och har inte tid så mycket att sova hög och värma lillebror, så han sover många timmar i min halsgrop   Värmer sina små kalla tassar och kalla öron.

Det grå ögat, såg inte så lovande ut...

Även om han är pigg när han är vaken så orkar han inte alls vara vaken så mycket som sina syskon. Han har ett varmt fårskinn alldeles mot ett element där han kurar ihop sig när inte jag kan vara kängurumamma och inget syskon vill ta en nap. Varje morgon var jag rädd att öppna dörren till barnkammaren, skulle han ännu en dag vara ok? 

Han är smart och ser direkt när tillfälle finns att krypa intill, eller varför inte rida ett stycke på brorsans rygg?? Jag har aldrig tidigare sett något liknande! Han hade en vana att åka som en apunge på storebrors rygg.. Det gick absolut inte att se att de var kullsyskon. Knappt 300 gram och 700 gram! 

Tintin med syskonen, inte svårt se vem som är vem.

Men så fort vi slutade med antibiotikan så blev han dålig, snuvig och tappade matlusten. Så ja, det fick bära eller brista. 5 veckor på antibiotika blev det.

Tintin med sin bästa vän under lång tid, penicillinburken =)

Tintin ville absolut inte äta fast föda. Tjock välling av KMR och babymousse fick det bli, i flaska med napp som hade stort hål.

Matdax! 

Sakta sakta tog han in lite på syskonen. Nästan hälften så stor iallafall. Vid 9 veckors vaccinationen tog vi med honom till vet. Inte för vaccinering, det hade de avrått mig från. Alldleles för jobbigt för hans lilla kropp.

Men jag var helt inställd på att han hade något medfött hjärtfel eller annat som orsakade detta att han bara var så himla liten och sov så mycket. Pigg vaken absolut men det var inte långa stunder han orkade. Han var som om han låg efter minst 4 veckor i utvecklingen jämfört med syskonen.

Vi röntgade, UL togs och det lyssnades, vikt 590 gram vid 9 veckor och hans hjärta såg så fint ut och lät perfekt!! Lika så hans lungor var i fin form så Wiiiie..! För första gången vågade jag hoppas lite grann...

Hans öga hade blivit bättre, vet sa det var ett vätskeödem bakom hornhinnan och att hon trodde han skulle bli helt bra och inte blind!     

Första gången jag såg Tintin leka!! Magiskt! 8 veckor gammal var han då.

Vid tio veckor åt han fast föda för första gången, må vara grötig men det gillade ju syskonen också. Sen så ville han absolut inte ha nappflaska längre! Stora killen nu ju! =)

Om fyra dagar bli Tintin och hans syskon 3 månader. Nu är han en helt fantastisk liten krabat. Knappt ett kilo tung, syskonen runt 15-1700 så inga jättar de heller men såklart i en annan division.

Pigg och aktiv, sover kanske fortfarande liiite mer än de större men det är marginellt. Vet ännu inte om han är en dvärg? Tycker han har korta ben och ser lite lustigt byggd ut.. Det får tiden utvis isåfall. Men tjock och trind, orädd och med en helt obruten aptit på livet.   

Jag kan sitta långa stunder och bara se på honom när han leker, eller smeka hans nu silkeslena päls som växte ut nån gång runt 8 veckor.

Tintin på G!!

Han var en heelt anskrämlig syn i evigeheter. Jag vet att nog flera som såg honom tyckte det var på gränsen att kämpa på med en sån ämlig liten sak. Men han ville ju!  Varje sekund av sitt liv har han visat det. Jag kände det, jag var den som fanns för honom alltid och jag hade aldrig tvingat honom att leva om han inte velat. 

Maken fick samma känsla under den helg han fick ansvaret, "rätt enastående liten filur det där". Och han är inte så sjåpig som jag med katterna.

Lycka! Tintin med syskonen i klösträd han själv tagit sig upp i =)

Jag är såå glad att vi inte gav upp. Det var eländigt ett tag och mest eländigt att liksom se på den fjuniga kalltassade lilla råttan. Utan att känna honom hade nog beslutet blivit ett annat.

Jag vet att faran inte är över. Kanske blir han inte så gammal. Men nu har har han redan fått en månad av kattungeliv fullt av bus och glädje över att orka vara katt på riktigt och inte bara leta efter varma platser att vila och samla energi på. Han är precis som vilken kattunge som helst, bara lite mindre.

Även om jag saknar min halsgropskompis så är jag så lycklig att han inte behöver den mer. Mer än en stund på kvällen för extra mys    

Här kommer bilder på Tintin tagna idag, är han inte värd minst en miljon tycker ni??? Iallafall i pussar       

 

Dania

5 februari 2015 16:02

Awwwwwwwwww Ullis how wonderful this Story is. It Shows that it is so good not to give up. I am so happy for the little Boy he is looking strong and healthy now. You did a superb Job.
All the very best for Tintin.
Hugs from Dania

 

Pia

5 februari 2015 16:55

Stor ära till dig som kämpar. Vore alla uppfödare och kattskapare som du vore kattvärlden ännu bättre.

 

Gabbi

5 februari 2015 19:42

Och så går jag in och läser din blogg, just idag av alla dagar, en dag när jag som mest behövde 2 saker .

1. En solskenshistoria
2. Hopp om mänskligheten

Tack för att jag ikväll fick bådadera, och som svar på din fråga, ja han är värd en miljon, minst, fantastisk liten kämpe.

Ullis Lindblom Granlid

9 februari 2015 14:53

Roligt att kunna pimpa upp någons dag! Härligt, Tintin hälsar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu tycker vår Kitty att detta är galet kul! Hon blir snabbare och snabbare, så man får lägga godisarna allt längre in mot de första gångerna. =) Tycker ni det ser skoj ut för kissarna? Dessa och många fler fina aktivitetsleksaker till de fyrb...

      Heeej alla goda fina vänner!    Nu är det äntligen vår i Skåne på riktigt och jag har ett nytt vårlöfte att bli en kalasbloggare! Tadaaa! Har mycket på gång här på Kungsgarden och vi har såå mycket fantastiska resultat från utställ...

  Kungsgarden Apple of My EyeSugen på ett kval i augusti! =)   Som jag nämnde häromdagen har vi ytterligare ett par smågosingar som gärna vill komma med på WW och kommer försöka kvala under augusti och september.  Vår sista möjliga "WW-kull...

  Ännu en titel, UNDERBART med titlar ju! Scandinavian Winner SC Absolutely My Own private Idaho Ja jag har ju inget att skylla på mer än den eviga tidsbristen.. Jag menar för att jag missköter min blogg.    Sommaren är äntligen här, ska fö...

  The girls and the trophys!      Härom helgen när vi var på utställning i Norrköping så var det även prisutdelning för topplistekatterna från 2014. Vi har ju blivit lite bortskämda med att ha någon gosnos i toppstriden och få hämta pokal...