Sun Spotted har älskat hundar sen den dagen hon kunde gå!

Så gissa om det var lämpligt att hon landade i ett hem fullt med ridgebacks!
Sun bor numera inte långt från Prag i Tjeckien

Med på resan till Zagreb hade vi ju som jag berättat tre små gosnosar som skulle bli utlandssvenskar. Eller ja de ska såklart bli medborgare i sina nya hemländer förstås. Men utlandssvenskar kommer de ju ändå alltid att vara.

Vi har fått hälsningar från dem alla och de är högt älskade och jag ser ockås på deras ögon att de är lyckliga och älskar sina nya liv!

 

 

Verkligen härligt att flytta söderut så här års!
Sun Spotted spots the sun =)

 

 

Syster Sunny California  har ett superliv i Syd Tyskland med massa katt o hundkompisar hon med!

 

   

 

 

Sist men inte minst killen i gänget, numera polack! Inte långt från Poznan bor Nickleback

och vad han gör?? Jaa vad tror ni.. Det killar helst gör , slaggar på soffan såklart!

 

 

 

   

Bengalen i centrum, så klart!! =)

 

Det var dryga 1000 katter på plats varav 42 stycken gosnosar kom från Sverige.

Så småningom startade bedömningarna och bengalerna var som för det mesta först upp till domaren.
Först ut de tunga elefanterna, dvs Supremekatterna! Det fanns ett gäng ringrävar, ett par hanar och en hona på plats som nått högsta klassen och naturligtvis var de de mest färdigutvecklade. Det som ligger äldre bengaler i fatet är att de skaffar sig lite mer underull med åren och inte riktigt alltid behåller den superslickade kostymen.. och en del bleknar lite i sina färger, även om det är betydligt mindre numera än för fem år sedan.

Donatella valde iallafall att behålla en snygg canadensare, Kanpur Alea Jacta Est som sin bästa hane i det äldre gänget, så det blev han som fick stahnna kvar till BIV:et som tas ut när alla vuxna är bedömda, både honor och hanar. 

Doriano Fecondo med sin Kanpur Alea Jacta Est, Bästa vuxna hane till slut!

 

Vår Lennons lillebror SC Absolutely Walk This Way of Asian Safari var som vanligt på plats!

 

Sen följde en hel drös snyggingar, klasserna var fyllda och ingen fick sitt cert utan konkurrens, precis som det skall vara på ett WW! I klass 7 där vår Romeo tävlade var motståndet stenhårt.. Typiskt för den klassen så var det unga gossar som alla hade lite kvar att mogna o fylla ut, antingen i huvud eller kroppar. Donatella hade stort bry att välja ordning, och det hade jag med ska jag säga.. Romeos styrkor är han fantastiska långa kropp, benstomme som få och en riktigt slickad päls som jag tyvärr tycker man såg alldeles för få av bland hanarna!

Han fick också beröm för att ha en av dagens absolut bästa pälsar! Och naturligtvis supertemperament  

Till slut knep han en andraplast i tuff konkurrens och vi var jättenöjda med det, även om man såklart alltid vill ta hem certet helst.

Romeo har sin farmorsfars hängstil såklart! Coopergenen är stark!

 

Superpäls o mönster på vår gullgosse!
OCH spana in mitt senatse lucky charm armband!
Inköpt på en mack i Tyskland haha, med peacemärken o smileysar.

 

Donatella gör alla nervösa för hon e verkligen petnoga och vill ha "alla rätt" på en bengal, dvs tom rosetterna ska ha exakt form och placering, kisse under lupp liksom!   .  
Naturligtvis finns ingen katt med alla rätt men det gäller att ticka i så många boxar som möjligt för att komma nån vart hos henne..  Alla domare vill såklart se kompletta katter men det är ändå lite olika med "hur" de ser på en ras. Vissa ser mer en helhet och andra detaljer. Vissa åter absolut mest på pälsen och andra nästan mest typ. Lite rafflande trots allt, gör ju bedömningarna mer spännande och att olika katter har chanser än om allt var extremt opersonligt likriktat.

Min favorit bland hanarna! Guru Kubaba, släkt med våra vackra Mainstreetkissar!

 

Tycker Donatella är bra för hon sätter fingret på problem vi kämpar med inom rasen, som de flata pannorna tex, och även de lite för långa pälsarna! OCH temperamentet, de katter som visade dåligt temperament åkte långt ner i resultatlistan oavsett hur fina hon tyckte de var!
Så på det hela taget kan vi bara buga oss för dagens bedömningar.  

Lo går inför landning på domarbordet!

 

Ja hur det sen gick för vår Lo-katt har vi ju tjatat så mycket om så jag nöjer mig med att skryta en aning bara igen med att säga att hon helt enkelt var den katt som fyllde i flest boxar. Fick lite kritik för sitt ngt ohomogena mönster men kontraster och pälskvalitet var dagens överlägset bästa, likaså var hon den enda bengalen med en korrekt höjd i rundhet i pannan. Så förutom att hon totalt sett har en look som gör de flesta knäsvaga så ansågs

hon alltså för dagen mest perfekt! Proooooud prooooud Ullis & Fif & Sanna!!    

PUSS älskling!

De yngre bengalerna var också många, och av varierande kvalitet. Svårt där att sätta en ordning då de antingen saknade typen eller pälsen.. Donatella tog god tid på sig och fick en rätt bra slutställning tycker jag.  

Oleander King Jaguar, BIV Juniorer.

Kuriosa: Jaguars mamma heter Oleander Lo =) Och denne husse ville gärna få para sin hane med Lo!

*fniss* hade blitt dubbel Lo's då ..!

 

Så var det Doll-Boll-Pod-Pod -Pods tur då!   Luigi hade kommit till devåånerna och Dolly var först ut, eftersom hon går i grupp 1 och högsta klass. Nu är ju Luigi o Dolly gamla bekanta och hälsade coolt  på varann   

Efter att ha avslutat grupp 1 var Dollsan den som fick bli kvar och komma tillbaka till Nomineringarna. Yeeeyh! 

Dolly & Dollys mamma väntar med sina mattar på bedömningen! Lika som bär! 

 

 

Under dagen så var ju naturligtvis alla svenskar uppe till bedömning och vi fick uppleva både glädjetårar och tårar av ilska från våra landsmän. Det är härligt med grupptillhörigheten, man lider o gläds med alla! Nästan.

Utställningsdagarna är ju långa och mkt väntan, så ibland blir man full i skratt när man efteråt tittar på bilderna..

Vilket taggat gäng va! 

 

 

När det går lite emot kan man fira lite ändå, så känns det genast bättre..!

 

 

Italienarna är i vanlig ordning patriotiska och många! De kan konsten att fira de här nissarna,  som brukligt drog de hem typ alles i kat 1 (luddbollar) och det hördes, haha.  

The italian ring!

 

 

Dagens stortjut stod en dalkulla från Mora för, en mkt pratglad positiv skogistjej som bölade hysteriskt när hennes ungkatt blev nominerad. Härligt att se! Hon var bara såå lycklig att han tatt ett nom o hade inga förväntningar alls på finalen. Men OJ så bra det gick!! Seger med 7 röster! GISSA om honnästan dränkte hallen!

Lo tog sig ju också vidare till finalen efter en rafflande Nominering som gjorde mig kräkfärdig där jag stod bakom Fifi o knappt kunde hålla mig still utan steppade som en rastlös fem-åring.. Guuu vad mycket hon skulle knåda på alla honor som var framme dååå!!   

Dolly blev kvar  tillsammans med den italienska ryssen jag nämnde igår, till allra sist hos Luigi efter att han skickat hem en bunte andra tjejer. Men slutligen drog den blå ryskan längsta strået som väntat och Dollsan missade finalen. "Två supertjejer men jag måste välja" och jo, så är det ju.

Pod var lika glad för det men vi andra tävlingssugna hade ju gärna sett henne där förstås!

På väg tillbaka till buren stötte Fifi o Poden på kroatisk TV som gärna ville ha en intervju och filma lite. Fifi kunde då berätta att det var Dollys födesledag just denna dag! Och att hon var en mkt framgångsrik liten alien-dam! De verkade rejält upprymda av att ha fångat en utomjordisk liten födesledags-krullis på filmen!  
Nästan som att få intervju med E.T jue!

Fifi & Pod intervjuas.

Lilla divan Pod låter Fifi sköta snacket, själv hade hon fullt upp med att se snygg ut såklart!

 

Dagen avslutades i härligt rimlig tid och vi alla kunde ta oss hem till hotellen för att senare mötas upp på en mysig restaurang i gamla stan. Bara en incident i hallen under packandet då jag blev rejält påsprungen med ett blått knä som följd.. 

Los bur i slutet av dagen!

 

Vi var ett 20-tal svenskar som firade Nom o BIV och dränkte motgångar i en salig röra.  
På restaurang Kaptolska Kleta!

Supertrevlig kväll! Tack alla! KUL att prata lite avelstänk inte bara med andra inom kat 3 där man oftast håller sig utan även med de framgångsrika 2:orna! Sverige har för er som inte vet det oerhört fina semilånghårskatter som alltid skördar stora framgångar på WW. Tror vi alla har lite att lära av varann.

En rejält suddig bild men ni ser väl ändå hur mysigt det var!

   

Söndagmorgon var en rätt skön morgon, nomineringarna var ju gjorda dagen innan så egentligen inget alls att stressa upp sig över liksom. Kunde tom äta frukost denna dag!  Finalen var som sagt inte nån jättestress, det kändes omöjligt på förhand men såklart hoppas man att kissekatten trots allt ska visa sig oemtståndlig  haha.
Hur som så mådde vi alla bra och packade som lydiga svenskar in oss i bilarna och var på plats i god tid innan nio som var sista utsatta tid. TÄNK om nåt körde ihop sig i trafiken liksom och man kom försent!! ...  

På lördagen hade de nämligen vägrat släppa in de utställare som missat incheckningstiden och de fick vackert lomma tillbaks till sina hotell med både katter o drömmar i bagaget..

Hallen var inte ens tänd när vi kom.. kvart i nio! Och de ENDA utställarna på plast var svenskarna.. en ynklig liten ö mitt i en sovande stor hall  Vi är allt lydiga vi!  

Och sen då i typisk sydeuropeisk anda kom utställare släntrande låångt in på förmiddagen!1 Fortfarande halv elva dök det upp sjusovare. Jaha.

Haha men tror vi är lika tidiga nästa gång, kan ni tänka er kräkkänslan att bli stoppad i dörren för att man är för sen, då man har katt i WW final?? Urrrkk...   Skulle aldrig riskera..

WW-naglarna höll även till söndagen, coola va!?

  

 

 

Vissa svenskar tog i lite mer i sin patriotism!   

 

 

Men det var kanske det som behövdes, för denna vikingskas kisse,
en skogis i juniorklassen tog också hem hela finalen!! Fantastiskt!!   

 

På förmiddagen gick kat 4 och 2's paneler och som traditionen bjuder så vanns naturligtvis kastratorientaler av världens finaste katt, Da Tajger!! Grattis till vår kubbkompis Camilla o Anders o Tiigern förstås..!! 

Femte WW-titeln på raken.. 

 

Under lunchpausen som var två timmar lång dök kroatisk TV upp igen och ville nu ha Lo-djuret med =)

Så nu fick kroatserna veta ALLT om Lo i synnerhet och bengaler i allmänhet. Många barn kom förbi när vi stod där och ville klappa vår snälla leopardkisse som villigt lät sig strykas av alla små händer och som vanligt bara kurrade och bakade bröd..   Man kan inte säga annat än att hon gjorde KANONREKLAM för vår ras! Önskar de ville sända inslaget överallt!    

Lo-katten rönte även stor uppmärksamhet bland utländska uppfödare. Flera ville ställa sig på kö för hennes framtida kattungar och andra ville köpa självaste lilla  Grodan Lo .. Med sexsiffriga belopp ringande i öronen var jag MKT glad att maken var hemma...  

Lodjuret flyttar naturligvis ingenstans utan är med i packningen hem. 

Med hennes eventuella bebisar i framtiden får vi se. Skulle jag tatt bokningar så vore hennes kull överbokad  redan.. hur stor den än skulle bli.
Men alldeles för långt dit för att veta vad framtiden vill, vi hoppas hoppas såklart att det en dag ska krypa små mini-Lo's i Sannas hus..   

Leopardetterna hade en superhelg med TRE kissar i panel, Grattis!!
Här slappas det i väntan på finalerna.

 

 

Allas vår Johan kan konsten att utnyttja tiden på kattshow till ngt kontsruktivt..

Lite kroatisk underhållning!

 

Två favoritdomare, italian boyz... Luigi & Fabio    

 

Den stora scenen,fint byggd!

Så var det äntligen paneldax efter lite irriterande förseningar. De var väldigt generösa på att vänta på katter måste jag säga. Om man inte har mer intresse av en final än att man e så ouppmärksam att man fortfarande 40 min efter sista utrop inte fått upp sin katt så kan man få slippa tycker jag! De katter som startade sist i kat 3 fick vänta 2 timmar i sina panelburar innan det var dax, det är inte helt ok.

Vid det här stadiet var min nervositet helt fokuserad på att Lo skulle vara lugn och inte råka ut för något tillbud som att tex kasta sig av scenen.. En kisse såg vi nämligen ta ett jäätteskutt ur den förvånade assistentens famn och landa nere i publiken. tack o lov fångades den rätt snart. Leopardetternas Aslan höllt på att bli nr 2, men assistenten vaknade till liv i sista stund.

Det var inte alltför rutinerade stewards, inte av den kalibern man önskar se på ett WW. Lo fick inte mycket hjälp av sin visare.. Som ägare vill man att assitenten ska visa upp katten lite flashigt så den kommer i "bra" vinkel mot domarna. En fördel är när man kan säga lite hur man vill ha det.. På mästerkap är det ju bara att glömma sånt och då får man bara lita till att man haft turen att få en superassistent, de vet o känner det där helt automatiskt.

Men här fick som sagt Lo ingen hjälp. Tjejen ställde henne på bordet och där fick hon stå.. liksom. Helt själv när inte domarna på egen hand lyfte o klämde o tittade.. Lilla Lo   Söt som socker och snäll som få. Kråmade sig och gjorde sitt bästa där hon stod och log   

Hade önskat en snygg position lite ovanför domarnas blickfång, då gör hon sig bäst och "tiltar" öronen så sött när hon ser en vippa, istället för som nu vrida nacken ur led och fälla öronen  uppåååt bakåt för att se vippan "där uppe"..

Nu var det så att abytjejen som vann var fantastisk på alla vis och vann också stort, så henne var det liksom inget att gära något åt. "Tack o lov" Men hade det bara skilt någon ynka röst hade jag surat i veckor över detta. 

Nästa år är det WW i Danmark och jag vet att det kommer vara assistenter av toppklass och en superorganisation, så det vore vberkligen roligt att få lite katter till final där! Man kan bara hoppas...

Ni har sett den förut, men fin bild från finalen.

 

 

 Fler än Johan som sov, den här lilla missen var lätt att kattnappa, hon orkade inte ens vakna

när vi knep henne ur buren haha...å inte heller under fotograferingen.

   

Ja alltså hon är då verkligen min då egentligen, det blev bara nåt fel i
packandet så hon råkade följa med Leopardetternas grejer hem till Nordpolen..

Hmmm nog för att hon är en liten isbjörn, meen ni hör ju på namnet! China White,
hon bara MÅSTE ju va syster till vår Princess of China liksom!! Carro bara GE UPP nu!!
Posta henne PRONTO!

   

Sista bilden från utställningen får bli på Fifi o Birgittas Taffy, även han finalist.
Visst är de söta som socker båda två!

 

 

 

Vår lägenhet, 3 sovrum, en tvättstuga, två badrum, kök o vardagsrum.
6000 kr för 4 nätter o 4 personer inkl frukost! Helt kalas!

 

 

I år hade vi, visa av galna hemresor på söndagkvällen direkt efter showen, valt att sova kvar till måndagen. Ett mycket klokt beslut visade det sig, eftersom de som åkte  redan på kvällen fastnade i snökaos på motorvägen och fick några jobbiga timmar...

Vi hann äta en god frukost och packa oss iväg vid 9-tiden. Hittade ett köpcenter på vägen innan gränsen där vi rusade in en snabbis å tokshoppade upp våra sista "Kulor" ( 1 Kula flera ...??? ) dvs kroatiska pengar. Sanna hade  mest kvar den lyllosen och fick alltså handla mest, ivrigt påhejad av mej o Fifi. Kan man inte handla själv är det näst bästa att hetsa andra..!   

Sen fortsatte hemvägen i all evighet, i dagarna två. Utan missöden förvisso men märkligt att det alltid känns dubbelt såå låångt att ta sig hem.. Slitna var vi men  f*n vad KUL vi hade!! Känns på ett sätt nästan litet snopet att vi "bara" ska till Danmark nästa år.. Vi är ju vana vid att WW-resorna är sjukt låånga och strapatsrika. Slovakien, Schweiz, Frankrike, Poeln, Kroatien.... Blir liksom som en sorts Taikonkaravan när man kör ner, många svenskar. För även om man inte  kör på led sas så håller man kontakten och hör av sig till varann och får väg info o väderinfo mm.. Prima! Och jaa vi kommer ju inte heller hinna med så vidare värst mycket baksätesdisco på en ynklig tur till Danmark liksom! Hur ska det bli??

Johan multitaskar inför avresan!

 

Bye bye Croatia!

 

 

När man är en Pod har man andra rättigheter än övriga kattgänget..

Som att åka i baksätet i en skokartong tex.
TUR Johan köpte skor då i Zagreb!

 

 

   

På upptäcksfärd i Zagreb !

Nu är det verkligen dax för att maratoninlägg om vår resa till Zagreb och årets WW!

Resan började onsdag eftermiddag, med pick up av Sanna, Lo och Romeo på Lunds station. Sanna var snäll att plocka upp vår Romeo i Södertälje på vägen från Uppsala. Romeo fick resa utan matte men vi tog såå väl hand om honom, han är en dröm till fertil hane att ha med! Tyst, lugn och helt utan strilfasoner!  

Kan säga att vi var packade som sardiner.. Fifi o jag drog helt klart nitlotten med våra korta dvärgben och fick sitta bak.. Mellan oss hade vi två stora burar staplade och det var med knapp nöd vi lyckats spänna fast oss.. Att komma loss fanns överhuvudtaget inte inom möjligheternas ramar så bara sitta vackert som två ungar, för såfort man försökte röra sig smackade Toyotas överdrivna barnsäkerhet till och bältet hamnade i strypläge..   

På båten blev det ju nödvändigt att ta sig loss men annars satt vi som statyer hela vägen till Hamburg, där vi skulle övernatta. I Hamburg skulle också den första reskamraten stiga av. Lilla Nicklebacks nya familj från Polen mötte upp och lillkillen fick fortsätta sin resa åt öster efter att pausat o lekt lite på hotellrummet. Maria är en fantastisk tjej och jag vet att Nicky får det bästa av liv, ingen risk att han hamnar ute i en lada bara för att han är fertil hane !   

Nästa morgon började den riktiga långresan, vi räknade med minst tolv timmars körning och mer blev det.

Vi hade två till stopp inplanerade. Först i Nürnberg då Sunny California skulle kliva av för att möta matte och åka sista timmen hem. Lyckos tyckte vi andra som hade långa timmar kvar. Ja Sun Spotted hade inte heller så mkt restid kvar iallall. I Regenburg väntade Martina på sin tjej och de for iväg mot Prag, bara ett par timmar bort. 

Har såklart fått rapporter från alla små och de är både älskade och älskar sina nya liv, det ser jag på bilderna!!   
     

Så kunde vi äntligen befria våra klämda kroppar genom att fälla ihop burarna till platta o stoppa dem i takboxen! Vi fäktade runt med armarna i ren lycka säkert en timme bara för att vi kunde haha, Johan å Sanna bara ignorerade våra idiotlekar i baksätet.. man blir lite knäpp av sånt här   Lite privat jukebox och annat bjöd vi på från baksätet.. Ibland började vi dock nästan tro att de där fram stoppat öronproppar i ... ? men insåg sen att det skulle nån ju ALDRIG göra...! ......??   

I baksätet franns en sötmupp fastspänd.. och en .. mupp..

 

Vi såg näästan Sanna skymta där fram o  inburade mellan oss stod kissarna!

Vi hade bra trafikförhållanden o väglag så inget att klaga på men det tar tid med stopp och timmarna gick, framåt 22-tiden närmade vi oss gränsen till Kroatien och också gränsen ut ur EU. Lite noga blev det där med pass som skulle in i flera luckor o granskas av stela farbröder i uniform.. Massa bilar massa köer tiden gick vi blev aldrig färdiga.. tog en hel timme att passera gränsen! Puuuh.. timmen var sen nu och hotellet stängde vid midnatt. 

Ännu ett stopp med köer kvar grr.. avfart från motorväg med betalning, minuterna tickade iväg och vi nådde slutligen hotellet 23.58 Meningarna gick isär på slutet om när man skulle ringa, tidsoptimisten Johan tyckte i normal manlig anda då att 23.59 var då det var dax att höra av sig medans jag drev igenom ett telefonsamtal "redan" 23.52    Dock hade våra vänliga reskompisar snigelfamiljen Pia Pizzis redan styrt upp och de var beredda på vår sena ankomst. 

Vi fick en superfin lägenhet med massor av rum att dela ut till oss tvåbenta och fyrbenta. Ingen kisse behövde bo på undantag här inte! Dessutom fick de turas om att vara lösa såklart i stora själva vardagsrummet o köksdelen.

Romeo testar soffan, badrumsgolvet, bordet & badkaret!  
Mission completed appartment aprooved!

      

Efter en natts relativt god sömn och frukost som ingick på en grillrestaurang(!) precis nästgårds så gjorde vi Zagreb!

Fin gammal stadskärna med vacker katedral och mysig torghandel. Vi både tände ljus i kyrkan och 
klämde på det mesta i torghandeln!

 

Något man verkligen uppskattade som omväxling efter att de senaste åren kämpat med språkförbistringar i såväl Slovakien, Tyskland, Frankrike o Polen, var folkets förmåga att tala engelska!
Döm om min förvåning när jag halvt uppgivet frågade en torghandlare med ståndet fullt av spännande honing, om han kunde engelska, och killen genast rabblade sina fjorton sorter honung och var i landet de kom ifrån och vilka träd o blommor som gällde i vilken burk!!   Tadaa liksom! Och det var likadant överallt, de var svinbra på engelska. Såå skönt och lätt att äntligen få in den mat man hade hoppats på..  Bingo liksom! Vi upptäckte att de INTE dubbar sina filmer på TV, vilket många andra gör, tror det är jätteviktigt!

Ändlösa rader av mat.. eller korv o skinka snarare..

 

   

Når vi avverkat stadens mitt och handlat 7 sorters honing, olivolja, frukt, bröd, salvor och choklad i en pralinaffär for vi vidare till ett av alla gigantiska nybyggda köpcenter som Zagreb fullkomligt dignar av! Folk måste ha gott om pengar här, för vem ska annars handla ialla hundratals affärer liksom???  Priserna på kläder o prylar var ganska lika hemma, liite billigare dock vilket gjorde att man naturligtvis med gott samvete kunde fylla på förråden! "Jag måste ju ändå ha nya skor/tröja/kappa/väskor/plånbok/tvål .. etc "    så klart en bonus med lite price down! Gänget fyllde på förråden och hasade vidare   

Köpcenter modell rätt lyxigt!

 

Fanns till och med en "bengalhörna" där man tydligen kunnat lämna in sina fyrbenta!
Synd vi lämnat dem på hotellet!   "Vill ha i katthuset!!"

 

 

Ett litet stall med ponnyhästar för barnen! De var helroliga, ungarna trampade på trampor så "galopperade" kusarna framåt!  Man kunde hyra häst en stund å susa runt på ytorna.. Sugna blev vi!

 

 

 

Mat var jättebilligt! Skulle välja en hamburgare på en grillrestaurang (typ alla rest. var grillställen ..sort of..) och då kostade den lilla knappt 20 kr och en stor 35. Trodde såklart man behövde den stora för att bli mätt haha, fick in en hamburgare med hembakt bröd i pizzastorlek! Såg knappt tallriken. Grönsaker o sallad var det dock snålt med och efter fyra kvällar ute var åtminstone jag lite trött på att fundera över om jag ville ha mitt kött i runda biffar eller platta alternativt avlånga... Vitlöksmak eller örter?? Ja om ni fattar min point så var det mkt same same. Gott dock! Taxi var likaså en försumbar kostnad. Hittills är roligaste o bästa kvällarna ute på WW-resor Polen. Med "gratis" mat o dryck och supergott!! Men detta var också bra och som sagt prisvärt.

Sofie var den modiga i gänget o letade upp konstiga rätter och åt med god aptit! Precis som man ska i annat land! 

Jag upptäckte en "öl" med citronsmak som jag kunde häva i mig med nöje!   

Johan skickade i vanlig ordning ut sin köttbit tills den kom in rå med endast lätt brännskada på ytan..   

 

Fredagkvällen var rätt skakig för de flesta av oss tror jag.. Man mådde lite illa inför lördagmorgon, då det årliga dramat på WW utspelar sig.. DOMARFÖRDELNINGEN kommer!!!    Detta året fanns en hel del bra domare, men också en del som man totalt bara ville slippa ...

Det enda vi bengalningar kände oss säkra på var att vi inte skulle få Donatella Mastrangelo, för hon hade haft bengalerna ifjol på WW. Nog hade de lite koll i rullorna liksom...? Bengaler är ju alltid en stor grupp som tar upp de flesta platser hos den domare som får dem på sin lott.

Jag kände väl lite sådär ärligt att det inte var en katastrof att inte få Donatella, hon var en av de få som tidigare sett Lo i en panel och inte direkt hoppat ur brallorna.. Och så är hon stenhård och vill helst ha "alla rätt" på varje katt. 

Fifi fixade mina naglar så jag skulle passa in i gänget och så småningom hasade vi säng.

Jag drömde sjuka drömmar under natten med katter som dömdes i P-huset och domare som försvann och annat surrealistiskt förvirrat...   Som det brukar vara alltså inför såna här gånger.. Varken jag, Sanna eller Fifi  fick ner nån frukost på morgonen utan stannade i lägenheten medans de andra var och åt. Trippelkollade incheckningspapper o kattpapper och packning.. o katterna ögon o öron gnoddes hysteriskt för att inte riskera att stoppas i inchecket för lite slarv med smuts...! Ett under vi inte gnuggade loss ett öra eller tryckte till ett öga i vår iver..  

Kolla in Sannas WW hår!!!

Hennes frissa hade gjort rosettfläckar efter en bild på Los lår!!
Sååå supercoolt!!!

 

 

Väl framme måste jag säga att inchecket gick över förväntan, den vanliga katastrofkänslan när ens papper inte finns och man får stå i nåt hörn å vänta timvis slapp jag. Behövde knappt köa utan fick alla grejer och kunde gå vidare till vet.checken. Nu hade vi ju katalogen i vår hand, men Sofie hade satt upp regeln att man inte fick börja kolla i den innan vet-check för  naturligtvis fastnar man och allt blir kaos i kön...   Men när vi gläntade på pärmen och insåg att domarfördelningen fanns tryckt i den så liksom ändrades reglerna lite och Sofie bara: "Jamenn ok då man får väl kolla liiite då"..   
Man stirrar så hysteriskt så man ser ju inget!! Men så stod det där: Ben n 24 Donatella Mastrangelo, OMG jag bara  kände för att lämna platsen, med Lo under armen!! 

För plötsligt så bara visste jag att det nog var det värsta som kunnat hända, hon skulle säkert inte ALLS gilla vår prinsessa!! Ooh Nooooooooo... WW krashat liksom redan innan. Romeo var nog inte heller hennes typ det var jag säker på sen innan så tja som vanligt började jag hissa med existensiella frågor som att vad gör man på ett WW långt-bort-i-Zagreb-stan liksom???   Hann inte gräva ner mig för mkt för nu var det vår tur!

Framme hos farbror vet kollades alla chip mot passen men han ville däremot inte ta i själva katten... nehe.. Ja snabbt gick det ju iallafall   katterna var klara i ett nafs!

Hann kolla in Dollys dag oxå, den skulle spenderas hos Luigi Comorio, typ bästa tänkbara Dolly-domaren!1 Stor glädje i högan sky tills vi insåg hon gick mot ryssarna... och att den fantastiska rysshonan från Italien fanns på plats, den "alla" tippade som WW-vinnare. Aj då.   

Sen fick vi åka ner ett våningsplan och leta upp burarna i en stoor hall, men dock mer överskådlig än de varit de senaste åren, då man önskat sig en sparkcykel för att förflytta sig! Burarna var större och bättre än utlovat, Romeo hade dessutom turen att få en dubbelbur. En snäll svenska som hade en grannbur ledig och generöst erbjöd jätte-Romeo att få sträcka på sig i dagarna två. Gulligt!  Romeo utnyttjade möjligheten och sov ofta helt utslagen tvärs över! Horder av folk beundrade och fotade den stora leoparden när de passerade hans bur som var placerad precis vid  ingången till hallen.

Som vanligt hade det strulat sig lite och våra katter fanns inte i burar bredvid varann.. så ett litet rabiesanfall kunde inte hejdas, men det var inte i närheten av i fjol.. Var väl bara stackars snälla Roger som fick en känga där 
när han klämde ur sig nåt "kul" som min just då obefintliga humor inte tog in... Sorry Roger.. 

Nu fick alltså Romeo finna sig att vara i annan del av svenskringen men fick som sagt dubbel yta som plåster på såren! Han hade också Camilla and her crew som övervakare just bredvid!   

Alla burar till sist klädda, alla katter på plats... Bara vänta på bedömingarna då, och det tar vi imorgon!

 

Till alla som jag älskar!

Jag vill verkligen ge alla våra vänner inom kattvärlden en jättestor bamsekram!
Jag har egentligen aldrig tvivlat på att ni finns där, men ändå så oerhört skönt att få sån stark bekräftelse
när man blir utsatt för obehagliga påhopp och kallad både det ena och det andra som inte många människor skulle

häva ur sig, än mindre skriva, eftersom man då har lite mer tid att sansa sig. Men man kan inte annat än slå dövörat till och gå vidare med sitt liv och umgås med de man tycker så mycket om.   

Jag är djupt rörd över alla som stått upp och öppet stöttat, det är i såna här tillfällen man verkligen ser vilka som är ens vänner på riktigt och vilka som kanske inte riktigt finns där när det blåser.. Men de som ställt upp är ju så många så jag tror inte ens en orkan skulle kunna rubba oss då! Älskar er verkligen!!   

Kattsporten är en  märklig företeelse, det blir på liv och död..för vissa. Vi har lärt oss redan under Coopers fantastiska år att skitsnack och illvilja är en ingrediens man tyvärr måste leva med, men jag blir lika förvånad ändå, varje gång det går över styr. Det finns ett fåtal som inte bara är tävlingsinriktade (för det är vi många som är) utan rent obehagligt elaka. Och missunnsamma. Ibland har man en vinnarkatt och allt flyter, andra gånger trampar man lite vatten och känner sig en aning frustrerad  över uteblivna framgångar, max. Och kommer igen, försöker baka nya godingar helt enkelt. Varje utställning är ny och en ny chans. För mig är det dock viktigt att man tävlar på lika villkor, dvs följer regelverket. Även om det ibland känns frustrerande och "onödigt". 

Jag tror de som vinner mycket lätt uppfattas som malliga, rent instinktivt bara. Och orkar man inte lära känna oss utan istället lyssnar på illvilliga tungor som man bakvägen ständigt får höra ösa sina lögner över oss, ja då är det de själva det är synd om.

Vi är ett glatt gäng som har såå roligt när vi ses på utställning, över rasgränser och kategorigränser och det kommer vi fortsätta med.   

TACK än en gång för alla pm, samtal och öppna kommentarer i den aktuella smutskastningen! Ni är vänner man 

verkligen är tacksam för! För att ni TÖRS!!

Och på förekommen anledning så vill jag bara säga att om någon undrar så är jag inte arbetslös utan driver sedan 20 år tillbaka ett företag ihop med min make. Vilket gör det möjligt för mig att vara hemma hos mina katter väldigt mycket Priviligierat absolut, men liksom.. ska man strafffas för det????