Fifis egen lilla laktritstome, Dolly-Pod, knep förstaplatsen på listan för andra året i rad! Denna gång bland de vuxna honorna. Heja Dolly!
Nu har Dollsan paus från strålkastarljuset, och vi hoppas så småningom på små
Pod-barn!   

På lördagkvällen var det som jag nämt tidigare prisutdelning i Årets Katt 2012, med tillhörande buffé.

Hysteriskt roligt och trevligt  hade vi!

Man blir på så gott humör av att se alla vinnare som strålar ikapp med bucklorna. Det kändes som det var idel värdiga, proffesionella och seriösa uppfödare och ägare som lyckats allra bäst i år. STORT GRATTIS till er alla!! Verkligen!  Och detta med listan är verkligen spänning in i det sista. I år fick vi alla lära oss att verkligen inte ta ut segrar i förskott. "It aint over until the fat lady sings" som man brukar säga.   

En mycket förvånad och chockad med lycklig kattägare fick gå upp en extra gång och ta emot jättebucklan för National Winner inom Kat III. Hon försökte till och med få prisutdelarna att ge den till en annan, eftersom hon liksom vi andra trodde det blivit fel.. Men nejdå, så rätt som det kan bli visade det sig, och vinnarkatten hade kunnat bo i sin buckla om han hade varit på plats, så stor var den . GRATTIS TAFFY!!         

Det har varit mycket diskussioner under säsongen som gått och är fortfarande, om att det är orättvist system mellan olika kategorier katter, såsom fertil vs kastrater osv. Det har även surats över att en del åker så mycket och har lättare att då få ihop poängen och å andra sidan gnällt om att en katt som "bara" vunnit fem utställningar (men de största) kan slå en katt som vunnit tio... fast små. Ja så är reglerna och med rätta. Klart det ska premieras att vinna över många katter, och klart man måste få besluta själv om hur man vill satsa. Jag är helt emot regleringar om antal veckor emellan anmälningar eller rent av antal tillåtna utställningar per år för en katt.

Detta måste vara upp till ägarna. Har man en sund inställning och sätter katten i främsta rummet blir det ingen hetsjakt. Mår katten inte bra är det bara att stanna hemma. Punkt. Men det tror jag de allra flesta fattar.

Det är väl möjligen på kattungesidan jag kan förfäras någon gång, att vissa har så svårt att hia sig så de släpar ut sin på pricken tre månader gamla kisse oavsett mognadsgrad. I ivern att hinna få ihop till ett JW. Ett embryo vinner ju liksom inget iallafall.  Tycker det är bra när domare säger ifrån, att den här lilla krabaten behöver vara hemma och äta upp sig en månad till typ. Man hoppas ju att de tänker till då!

Men som sagt tror det reder sig på sikt. Jag såg då inga innehavare av topplaceringarna som flått runt oetiskt med några katter alls.

Lite bilder från glansen av alla bucklor under den mysiga lördagkvällen!

Lo's stolta matte Sanna fick hämta hennes 2:a placering på Junior/kattungelistan!
Bästa unga hona blev hon därmed också, vilket vi såklart är mkt stolta över.
Hon var endast slagen av en snygg ung lockig kille. =)

Fånigt stolt uppfödare, här också med Lo's bror Tigerns buckla.   
Han slutade på en mycket hedrande femteplats på samma lista som syrran.
Det är nog inte ofta två kullsyskon kommit top 5 samma år..!     

Pia-Pizzi's Burmese Cats! Årets uppfödare för tredje gången minsann!
Om ni ska köpa snigel (burma) är det hit ni ska gå!

Stort Grattis!!

Fifi med Dollsans uppfödare Birgitta Karlsson. 
Birgittas hane Taffy storslammade och tog föruton en 1:a och 2:a plats även hem
National Winner-titeln!
Den fick Dolly i fjol så hon tyckte det var helt ok sa hon,
att den gick till sin gamla mormors kissekatt.

Då hålls den ju "inom familjen"   

Glada Sydkattare! Har vi inte världens bästa klubb så säg!!?

Otaliga prisbucklor och hela TRE NW-titlar hamnade inom klubben Yeeeeeeyh!!

Glada domare som skålade i glada gröna drinkar!