Lama, en systematiskt omplacerad mycket lycklig katt!

Satt o blev lite nostalgisk härom kvällen. Kikade på gamla utställningsbilder från den tiden då Lama härjade i prislistorna. Han hade ju faktiskt nästan lika stora framgångar som Cooper fick senare. Han var även ökänd för sitt hmmm.. ska vi säga maskulina sätt att hälsa på domare och publik. Om man inte var väldigt påpasslig.   

En mycket speciell katt var och ÄR han fortfarande. Vi hade ju lovat Lama att han aldrig skulle flytta hemifrån, men när valet stod mellan att trots kastrering ha honom instängd i hanarnas avdelning eftersom han hade så stark revirkänsla här hemma att allt fortfarande måste märkas upp med Lamas berömda gula guld, ..eller pröva en annan lösning så är jag säker på att vi tog det rätta beslutet. Och om något är jag ännu säkrare på att Lama håller med. "Systematisk omplacering" som vissa kallar det. När man ger en katt chansen till ett liv som inte kan erbjudas hemmavid. Eftersom jag sysslar med uppfödning och har fertila djur. Det är inte alltid så enkelt.

Tänk va, att ha en alldeles egen familj att gosa och terrorisera 24-7, tillsammans med sin lilla smågalna dotter Cheetah. Man behöver ju bara kasta en blick på bilden med söndagsgos för att inse att han drog en jack-pot den dagen för ca 2 år sedan då han satte sina tassar på dörrmattan till huset i Växjö och välkomnades hem av familjen Ewert   Alla kissar förtjänar detta efter efter trogen tjänst i aveln!

Lama avslutade sin utställningskarriär med att vinna Best In Show & bli BIV i kastratklass
och därmed skåpa hem de sista i raden av åtråvärda utmärkelser, DSM och DVM.
Ett bevis på att katten hållit kvalitén över lång tid upp i vuxen ålder.
Lama tävlade framgångrikt i 4 år och var allt annat än en barnstjärna.