KungsgardenCats, Vardag & Show

Alla inlägg under februari 2013

Av Ullis Lindblom Granlid - 13 februari 2013 14:39

 

 

Lo the one and only.
Fantastiskt fint flyt o höjd. Noslinjen är gränsfall på för mjuk i mina ögon. 
Dock 
räddas den fint av att hon inte har uppnäsa, utan sluttampen flyter liksom fint

vidare i samma riktning.




Eftersom detta blivit ett detalj på våra tjusiga guldkissar som hamnat väldans i fokus tänker jag ta upp det en gång till. Finns i gamla inlägg på min äldre blogg. 

För att kunna få in pannorna i ett sammanhang måste man såklart se till huvudet som helhet därför kommer lite mer

filosofi kring hela formen med här. =)


Jag är helt med domarna på att detta är ett problem på bengalerna, att få till fin höjd i pannan. "Gently curved forehead" är den exakta ordalydelsen i standarden. I Fife alltså. Det står vidare att det skall vara rundade konturer på huvudet, vilket därmed då ger underförstått att det blir mjuk välvning av panna och topp.

MEN det står också LONGER THAN WIDE, något som många domare gärna glömmer.

 Och ett huvud som är längre än vad det är brett kan omöjligen ha den fulla höjd som ett huvud tillhörande en ras där det skall vara "lika" på alla håll och kanter.

Så trots att jag håller med om att våra bengaler hamnat i ett problem med alltför flata linjer och skarpa kanter i övergångarna så tyckerjag inte heller det är rätt att vi ska behöva sträva efter något omöjligt.


Naturligtvis är allt en tolkningsfråga, hur mycket längre är "longer than wide" ???? Det står varken att det skall vara bara "slightly" eller "much" .. Men ser man till huvudets hela standard så preciceras det dock att huvudet skall ha "broad modified wedge" och "rounded contours" så säger ju fysiologin att för långa strutnosar sabbar detta totalt. Så självklart måste både vi och domarna se till harmonin i helheten.


Men så länge vi har det härliga flytet med mjuka linjer och fint lyft i pannan så kan det inte vara rätt att katten ändå inte ska duga för att den inte har en burmatopp! För då måste den ha det korta runda huvudet som helhet också som tex burmor så gärna vill ha. Finns ju sådana bengaler också. Men vart gick då longer than wide???

Vidare har de alltför korta huvudena i princip undantagslöst små snipiga nospartier, en aaanings utrymme för längd behövs för att få till "full and broad, whith large prominent whiskerpads" som det står om nospartiet.


Och återigen en brasklapp om vad standarden säger i enlighet med profilen: "Gently curved forehead to bridge, very slight concave curve of nose."

Absolut betyder detta att vi ska behålla bengalens mjuka linjer MEN även om en del domare önskar näst intill  "stop" på bengalens profil så är det INTE vad som står.

Vi behöver inte vänta och önska oss så mycket förändringar i standarden, men vi behöver känna oss trygga och säkra på vad det som nu står innebär.

Och om jag kan engelska någorlunda, så är detta en beskrivning som passar mitt ideal väldigt bra: Mjuk fin profillinje i flyt, utan oharmoniska stop eller backhoppningsbacke-profiler. 


Kruxet är ju att bedöma utvecklingen på en kattunge.. Kattungar har ju som regel mycket mer höjd i sina bebiskorta huvuden än vad de kommer få som vuxna. Dessutom är det så trist att även den mest bulliga bengal flatar ut med tiden, dvs efter ett par år. Men det verkar vara ett fysiologiskt problem som är övergripande på de flesta raser där man önskar hög rund topp o panna.



Ett annat "försvårande" är att vi såklart jobbar globalt inom rasen, och dens törsta delen av alla bengaler föds upp efter TICAS bengalstandard där de har andra önskemål på profillinjen. De har i mångt och mycket samma uttryck som vi men med tillägget " ...to nearly straight" vilket har gjort det till en tydlig hang up inom det förbundet. Utan rak profil där kommer man inte långt. Så vi måste ju bara plocka russinen ur kakan och välja våra individer för resp shower i resp förbund. Men just nu känns det kanske som att liiiiite för mycket långnosat och flathuvat regerar överallt... Dock måste vi ju få in nya blodslinjer och måste nog våga stå där med en generation eller två med kanske lite smala långa eller raka huvuden. Sen får man jobba tillbaka på bulleriet igen, men i uppgraderad modern version!


Vi har haft glädjen att kunna visa ett flertal bengaler som gått grymt bra på show, ingen ör naturligtvis perfekt men det de har gemensamt är mjukhet och flyt i linjerna och mkt fin bredd. Alla utom en har dessutom avundsvärda noskuddar.


Noskuddar och looken får jag peta i en annan dag. Nu tänker jag visa profillinjer och pannor på våra älsklingar som lyckats med konststycket att tillfredsställa både oss och de flesta domare.

Finns naturligtvis fler uppfödare som fått fram jättefina huvuden, men dels har jag inte bra bilder på dem och dels orkar jag inte be om lov att låna bilder och vänta på att få hem dem. Så ni får stå ut med team Kungsgarden här.



Min erfarenhet är att de allra flesta linjer tyvärr bara flatar ut från barnstadiet.

Undantaget är Cooper, men den katten är ett undantag hela han! Han hade som 10 veckors ingen

imponerande höjd i sin panna.
Framförallt kände vi viss oro för att han som "alla andra" skulle flata ut värre..



 


 

 

 

..Men det gick på andra hållet! Här är han ca 9 månader ocn fint flytig
med finfin höjd över ögonen,
 men inte så bra topp riktigt än...


 



 

 

Här är Cooper nästan två år gammal (SW-09) och har fått den
otroligt fina huvudform jag bara älskar så! Här det 
"Gently curved forehead to bridge, very slight concave curve of nose."

När det är som bäst!



 









 

 

 

 

Här Coopersonen Figaro, en grymt cool kille med avundsvärd TICA-profil!
Ganska fin höjd och välvning över pannan här som fyramånaders, även om han
redan har den mer raka nosryggen man önskar i TICA.



 




 

 

Här är Figge 9 månader och "som vanligt" har han blivit lite flatare på toppen och lite
skarp i övergången
 till nosryggen, men höjd mellan ögonen finns där ännu iallafall.



 


 

 

 

Vår vackra Lennon var en utpräglad TICA-kisse. Lite för extrem för vårat Fife-ideal,
men det är härligt med 
mångfald och eftersom vi jobbar med utländska uppfödare också
vill vi ha både och.

 

 



 

 

 

Årets skörd =) Födda 2012.

Lipton är de runda pannornas kung! En otrolig höjd och mjuka linjer. 

Ännu bara dryga sju månader men jag är ganska säker på att den här killen inte kommer flata
ut. Man ser mycket av det bästa från pappa Cooper i honom, han har till och med
fått ännu mer bredd och runda linjer än pappsen. Och där ligger hans mamma i lä så det
kommer såklart som så ofta från bakomliggande generationer.


 


 

 

Mera Lipton-look!

 

 





 

 

 

Nena, vår fina tjej från 2012. Hennes huvud är nog i mångas ögon lite mer åt TICA-hållet
i profillinjen. 
MEN hon har en helt extrem bullpanna och finfint lagom kort huvud.
Vi hoppas hon ska hjälpa oss en bra bit i vårt huvudbyggande. Så trots att hon har
lite trist pälskvalitet känns hon väldigt viktig för vår framtid.


  





 

 

 

Vår gamla älskling Lama! Han har ju verkligen denna höga runda topp som så hett
eftertraktas. 
Och i avelsarbetet har vi absolut haft stor nytta av hans huvudform.
Han ligger ju bakom Lo tex där han 
tillsammans med Cooper gett ett panghuvud!
Men jag tycker själv att han är FÖR kort och rund i allt, och då som följd av detta
även saknar den härliga bredden i nospartiet vi så gärna vill se på bengal.
Dessutom är hans profillinje INTE "very slight concave curve of nose".......!


 



 

 

 

 

Ett ännu helt oskrivet kort... Idaho, 8 veckor. Hoppas och tror hans huvud ska utveckla
sig så lovande somd et ser ut nu. Men säker är man aldrig. Ska han liksom Cooper bara bli
ännu bättre eller faller han igenom lite med tiden?
Ja vi hoppas ju få följa honom länge 
länge, så återkommer i den frågan!

 

   

Av Ullis Lindblom Granlid - 12 februari 2013 18:53



 


Kolla in vår lilla Niño-tjej U R My Darling, hon har precis samma coola attityd som sin
stora tuffa pappa. Är de inte lika som bär så säg?? 
  



 

Av Ullis Lindblom Granlid - 11 februari 2013 13:51



 


I dag för tre år sedan föddes 6 små bebisar, av Lamas vackra mamma MaChita   
Stolt far var Cooper, the one and only!

Hela fem flickor och en enda pojke, såå lika allihopa, att vi fick måla dem på tassar och svans

under flera veckor. Sällan har jag haft såna bestyr med att hålla isär de små!

De växte iallafall alla upp till osedvanligt vackra prickisar som alla har härliga liv ihop med sina familjer.

Nubia och Qisan är ju avelshonor på Nordic Glow resp Neospride, som båda hunnit få flera kullar med små  gyllene guldpengar.
Qamaria spenderar somrarna på familjens segelbåt, Quanna lever ihop med halvbrorsan Ceacar och

ännu en bengalning och ett tvåbent småsyskon. Qhagiso har en snö-lillebror från oss som hon busar med dagen lång. Tau flyttade ihop med halvbrorsan PopCorn till ett toppenhem i Halmstad.

Känns härligt att alla har fått det så bra, och sprider glädje hos sina familjer precis som det skall vara!

Stort Grattis undebaringar!

Av Ullis Lindblom Granlid - 10 februari 2013 10:24

 

 

 

 

Kolla in "vår" Lapis! Hon e en riktig bengalning hon!

 

http://hjalpsammatassar.bloggsida.se/katter/badkarsmysteriet-del-2

Av Ullis Lindblom Granlid - 6 februari 2013 10:39

 


Fifis egen lilla laktritstome, Dolly-Pod, knep förstaplatsen på listan för andra året i rad! Denna gång bland de vuxna honorna. Heja Dolly!
Nu har Dollsan paus från strålkastarljuset, 
och vi hoppas så småningom på små
Pod-barn!
  
 



På lördagkvällen var det som jag nämt tidigare prisutdelning i Årets Katt 2012, med tillhörande buffé.

Hysteriskt roligt och trevligt  hade vi!

Man blir på så gott humör av att se alla vinnare som strålar ikapp med bucklorna. Det kändes som det var idel värdiga, proffesionella och seriösa uppfödare och ägare som lyckats allra bäst i år. STORT GRATTIS till er alla!! Verkligen!  Och detta med listan är verkligen spänning in i det sista. I år fick vi alla lära oss att verkligen inte ta ut segrar i förskott. "It aint over until the fat lady sings" som man brukar säga.   


En mycket förvånad och chockad med lycklig kattägare fick gå upp en extra gång och ta emot jättebucklan för National Winner inom Kat III. Hon försökte till och med få prisutdelarna att ge den till en annan, eftersom hon liksom vi andra trodde det blivit fel.. Men nejdå, så rätt som det kan bli visade det sig, och vinnarkatten hade kunnat bo i sin buckla om han hade varit på plats, så stor var den . GRATTIS TAFFY!!         


Det har varit mycket diskussioner under säsongen som gått och är fortfarande, om att det är orättvist system mellan olika kategorier katter, såsom fertil vs kastrater osv. Det har även surats över att en del åker så mycket och har lättare att då få ihop poängen och å andra sidan gnällt om att en katt som "bara" vunnit fem utställningar (men de största) kan slå en katt som vunnit tio... fast små. Ja så är reglerna och med rätta. Klart det ska premieras att vinna över många katter, och klart man måste få besluta själv om hur man vill satsa. Jag är helt emot regleringar om antal veckor emellan anmälningar eller rent av antal tillåtna utställningar per år för en katt.

Detta måste vara upp till ägarna. Har man en sund inställning och sätter katten i främsta rummet blir det ingen hetsjakt. Mår katten inte bra är det bara att stanna hemma. Punkt. Men det tror jag de allra flesta fattar.


Det är väl möjligen på kattungesidan jag kan förfäras någon gång, att vissa har så svårt att hia sig så de släpar ut sin på pricken tre månader gamla kisse oavsett mognadsgrad. I ivern att hinna få ihop till ett JW. Ett embryo vinner ju liksom inget iallafall.  Tycker det är bra när domare säger ifrån, att den här lilla krabaten behöver vara hemma och äta upp sig en månad till typ. Man hoppas ju att de tänker till då!

Men som sagt tror det reder sig på sikt. Jag såg då inga innehavare av topplaceringarna som flått runt oetiskt med några katter alls.


Lite bilder från glansen av alla bucklor under den mysiga lördagkvällen!



 

Lo's stolta matte Sanna fick hämta hennes 2:a placering på Junior/kattungelistan!
Bästa unga hona blev hon därmed också, vilket vi såklart är mkt stolta över.
Hon var endast slagen av en snygg ung lockig kille. =)

 

 

 



 

Fånigt stolt uppfödare, här också med Lo's bror Tigerns buckla.   
Han slutade på en mycket hedrande femte
plats på samma lista som syrran.
Det är nog inte ofta två kullsyskon kommit top 5 samma år..!     

 

 

 

 




Pia-Pizzi's Burmese Cats! Årets uppfödare för tredje gången minsann!
Om ni ska köpa snigel (burma) är det hit ni ska gå!

Stort Grattis!!

 

 

 




Fifi med Dollsans uppfödare Birgitta Karlsson. 
Birgittas hane Taffy storslammade och tog föruton en 1:a och 2:a plats även hem
National Winner-titeln!

Den fick Dolly i fjol så hon tyckte det var helt ok sa hon,
att den gick till sin gamla mormors kissekatt.

Då hålls den ju "inom familjen"   










   

Glada Sydkattare! Har vi inte världens bästa klubb så säg!!?

Otaliga prisbucklor och hela TRE NW-titlar hamnade inom klubben Yeeeeeeyh!!

 

 

 




Glada domare som skålade i glada gröna drinkar!  


Av Ullis Lindblom Granlid - 4 februari 2013 17:21


 

Lo i vinnartagen igen! 


Helgen har vi spenderat i Örebro, på Conventum och Scandic Grand Hotel närmare bestämt.

Nerikes Katt Klubb hade sin årliga stora vinterutställning och i samarrangemang med det anordnade SVERAK prisutdelning med buffé på kvällen för Årets Katt 2012! 

En riktig toppenhelg minsann, med många goa glada vänner, tusen skratt och galenskaper och glädjeyra när Lo vann Best In Show båda dagar! Vår fina fina katt!   Sopade hem BISen med flera röster och fantastiskt humör som vanligt!   Hon trivs som allra bäst när hon får resa runt och visa upp sig! Vinterlov är trist och överreklamerat hälsar Lo!   


Helgen började iof i Linköping, hos bästa Sonny och Emmeli dit Fifi och jag tog oss med tåg av snigelmodell... zzzzznaaaaarrkkk.. Många långa timmar minsannn för en sån ynka kort bit men det var det värt, biljetterna var nästan gratis!   Väl framme bjöds mumsig tacomat och semletårta najs som bara den! TACK raringar för er gästfrihet och för att gummiråttorna och de blå var villiga att dela sitt territorium med oss knäppskallar!   


Hotell Bananträdet i Katrineholm som egentligen är vårt normala hak att våldgästa när vi är i dessa trakter blev omöjligt med helgens logistik då vi inte hade egen bil. Saknade det gänget gjorde vi såklart, de dök inte ens upp på utställningen som planerat pga bebisyra hemmavid. Grattis till prickkorvarna dåå iallafall! 

Och tur vi har fler som kan stå ut med oss när det kniper...  !  


Kungsgarden representerades denna helg förutom Lo även av hennes lillsyster Savannah och den ojämnförlige Lipton. De gick emot varann som klass 11or, juniorer, där Lipton inte oväntat drog det längre strået. 

Men båda fick fantastiskt fina bedömningar!


Lovar återkomma med bilder och lite intryck från festen på lördagkvällen om någon dag!



 

Lipton! 




 

Savannah




 

Lo!




 


Mera Lo!

Presentation


Följ våra oss och prickiga små leoparder i vår vardag och på våra äventyr!

Senaste inläggen

Tidigare år

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26 27 28
<<< Februari 2013 >>>

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards